Mandelit: Skillnad mellan sidversioner

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Ny sida: category:Mandelorden category:Zorakin När Mandelorden på 300-talet f.O. etablerades var en av grundtankarna att upplysa och utbilda folket. Eftervart lyckades munkarna locka ...)
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
(5 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[category:Mandelorden]]
[[Kategori:Mandelorden]]
[[category:Zorakin]]
[[Kategori:Lärdom]]
[[Kategori:Zorakin]]
En person som studerat hos den lärda [[Mandelorden]] men utan att tas upp som [[Mandelmunk|munk]] kallar sig gärna ''mandelit''. Dessa mandeliter har ofta även kompletterat sin bildning genom att anlita fristående Lärde som privata lärare.


När [[Mandelorden]] på 300-talet f.O. etablerades var en av grundtankarna att upplysa och utbilda folket. Eftervart lyckades munkarna locka samhällets ledande till lycèerna och då var deras verksamhet säkrad. Mot till en början små donationer togs ynglingar in vid lycèerna som [[acolyt]]er och gavs utbildning innom jorisk kunskap brevid ordens noviser. Acolyterna samlades i såkallade ''[[Mandelithus]]'' vid lycèerna, där de logerade och fick sin fysiska försörjning. Under några år bodde studenterna här och skapade sig den fernissa av jorisk kultur som sågs som ett ideal i stora delar av det forna [[Kejsardömet Jorpagna]], innan de återvände till sina familjer och sin vidare fostran. Dessa ursprungliga logement finns inte kvar vid lycèerna utanför Aidne men i [[Pendon]] existerar de fortfarande, om än i något förändrat form. Tidigare var det huvudsakligen adeln som hade råd att skicka sina barn till lycèerna och det fanns endast acolyter ur denna samhällsklass, men eftervart som handlare och borgare ökade sin betydelse kunde även de skaffa sig utbildning hos mandelmunkarna och samsas med adeln. I Pendon började dessa blandade acolyter på ???-talet e.O. anlita fristående lärde från utanför Mandelorden till att komplettera deras utbildning, huvudsakligen från [[De Lärdes Skara]] som verkade vid stadens stora [[Bibliotek]]. Detta visade sig ge fördeler senare i livet och en slags institution innom, eller brevid, lycèet utvecklades vid flera av mandelithusen. Acolyterna i Pendon kallar sig numera oftast mandeliter för att särskilja sig, både från den gamla innebörden av ordet "acolyt" och från andra studerande som anammat benämningen. Otaliga ritualer och formaliteter fröjdas bland de välutbildade mandeliterna, kamratfostran och inbördes tävlingar ger tuffa villkår, allt detta till tross; de domirerar mer och mer av Zorakins samhällselit. Tvister mellan mandeliterna och de som räknar sig som "riktiga" acolyter är vanliga, och med [[adept]]er från [[Lysande Vägen]]s katedralskolor samt fristående studenter från Biblioteket uppstår gärna regelrätt handgemäng. Många är de de dueller som börjat med retoriska formuleringar och slutat med svärd och blodvite i gryningen. Deras lärare möts också de till dyst, men de sker oftast mer fridsomligt Lycèeplan även om ibland vassa pennor mycket bokstavligt förekommer.
När Mandelorden på 300-talet f.O. etablerades var en av grundtankarna att upplysa och utbilda folket. Så småningom lyckades munkarna locka samhällets toppskikt till [[Lyceum|lyceerna]] och då var deras verksamhet säkrad. Mot till en början små donationer togs ynglingar in vid lyceerna som [[acolyt]]er och gavs utbildning inom jorisk kunskap vid sidan av ordens egna noviser. Acolyterna samlades i så kallade ''[[Mandelithus]]'' vid lyceerna, där de logerade och fick sin fysiska försörjning. Under några år levde studenterna och skapade sig den fernissa av jorisk kultur som sågs som ett ideal i stora delar av det forna [[Kejsardömet Jorpagna]], innan de återvände till sina familjer och sin vidare fostran.
 
Dessa ursprungliga logement finns inte kvar vid lyceerna utanför [[Aidne]] men i [[Pendon]] existerar de fortfarande, om än i något förändrad form. Tidigare var det huvudsakligen adeln som hade råd att skicka sina barn till lyceerna och det fanns endast acolyter ur denna samhällsklass, men efter hand som handlares och borgares betydelse ökade, kunde även de skaffa sig utbildning hos mandelmunkarna. I Pendon började dessa blandade acolyter ''(på ???-talet e.O.)'' anlita fristående lärde från utanför Mandelorden för att komplettera sin utbildning, huvudsakligen från [[De Lärdes Skara]] som verkade vid stadens stora [[Bibliotek]]. Detta visade sig ge fördelar senare i livet och en slags institution inom, eller bredvid, lyceet utvecklades vid flera av mandelithusen.
 
Acolyterna i Pendon kallar sig numera oftast mandeliter för att särskilja sig, både från den gamla innebörden av ordet "acolyt" och från andra studerande som anammat benämningen. Otaliga ritualer och formaliteter frodas bland de välutbildade mandeliterna, kamratfostran och inbördes tävlingar kan göra livet tufft för nya eller svagare mandeliter. Allt detta till trots dominerar de mer och mer av [[Zorakin]]s samhällselit. Tvister mellan mandeliterna och dem som räknar sig som riktiga acolyter är vanliga, och med [[adept]]er från [[Lysande Vägen]]s [[Katedralskola|katedralskolor]] samt fristående studenter från Biblioteket, uppstår gärna regelrätta handgemäng. Många är de dueller som börjat med retoriska formuleringar och slutat med svärd och blodvite i gryningen. Deras lärare möts också de till dust, men det sker oftast mer fredligt [[Lycéeplan]], även om ibland vassa pennor mycket bokstavligt förekommer.

Nuvarande version från 5 juli 2021 kl. 07.34

En person som studerat hos den lärda Mandelorden men utan att tas upp som munk kallar sig gärna mandelit. Dessa mandeliter har ofta även kompletterat sin bildning genom att anlita fristående Lärde som privata lärare.

När Mandelorden på 300-talet f.O. etablerades var en av grundtankarna att upplysa och utbilda folket. Så småningom lyckades munkarna locka samhällets toppskikt till lyceerna och då var deras verksamhet säkrad. Mot till en början små donationer togs ynglingar in vid lyceerna som acolyter och gavs utbildning inom jorisk kunskap vid sidan av ordens egna noviser. Acolyterna samlades i så kallade Mandelithus vid lyceerna, där de logerade och fick sin fysiska försörjning. Under några år levde studenterna så och skapade sig den fernissa av jorisk kultur som sågs som ett ideal i stora delar av det forna Kejsardömet Jorpagna, innan de återvände till sina familjer och sin vidare fostran.

Dessa ursprungliga logement finns inte kvar vid lyceerna utanför Aidne men i Pendon existerar de fortfarande, om än i något förändrad form. Tidigare var det huvudsakligen adeln som hade råd att skicka sina barn till lyceerna och det fanns endast acolyter ur denna samhällsklass, men efter hand som handlares och borgares betydelse ökade, kunde även de skaffa sig utbildning hos mandelmunkarna. I Pendon började dessa blandade acolyter (på ???-talet e.O.) anlita fristående lärde från utanför Mandelorden för att komplettera sin utbildning, huvudsakligen från De Lärdes Skara som verkade vid stadens stora Bibliotek. Detta visade sig ge fördelar senare i livet och en slags institution inom, eller bredvid, lyceet utvecklades vid flera av mandelithusen.

Acolyterna i Pendon kallar sig numera oftast mandeliter för att särskilja sig, både från den gamla innebörden av ordet "acolyt" och från andra studerande som anammat benämningen. Otaliga ritualer och formaliteter frodas bland de välutbildade mandeliterna, kamratfostran och inbördes tävlingar kan göra livet tufft för nya eller svagare mandeliter. Allt detta till trots dominerar de mer och mer av Zorakins samhällselit. Tvister mellan mandeliterna och dem som räknar sig som riktiga acolyter är vanliga, och med adepter från Lysande Vägens katedralskolor samt fristående studenter från Biblioteket, uppstår gärna regelrätta handgemäng. Många är de dueller som börjat med retoriska formuleringar och slutat med svärd och blodvite i gryningen. Deras lärare möts också de till dust, men det sker oftast mer fredligt på Lycéeplan, även om ibland vassa pennor mycket bokstavligt förekommer.