Indarsol

Huvudstad i hertigdömet Indarrike i Zorakin. Centrum för handel med spannmål i Zorakin.

Stadsfakta

Innevånarantal:

Befolkning:

Heraldiskt vapen:

Indarsols vapen

Grundad: 154 f.O.

Kända platser:

Geografi

Staden ligger på en brant kulle som höjer sig ett par hundra meter över den omkringliggande slätten. Från kullens topp ser man långt ut över den flacka terrängen på Indar. Det sägs att klara dagar kan man se Kopparhavet glittra vid horisonten i tre väderstreck och ana Nordbergaskogens älvfolksrike i norr.

Arkitektur

[1]

Karta

[2] [3] [4]

Historia

Förhistorisk tid

Troligtvis var halvlängdsmän kullens första invånare då man vid byggandet av källare ibland kan stöta på små tunnlar (utan tecken på gruvdrift, vilket kunde inneburit vättar eller dvärgar). Det var dock när människofolket penterna vandrade in i Aidne från nordost som kullen fick namnet Inder Kumar. Penterna hade snart drivit bort de människor som innan dess bebodde Indars kuster (av vilka idag pamperna tros vara en rest). Penternas druider såg berget som heligt och lät resa stora bautastenar i ringar på dess topp. (Flera av stenarna och deras inskriptioner kan idag bli funna som delar av och i dagens bebyggelse.)

Kejserlig tid

På 900-talet f.O. erövrades Indar av Kejsardömet Jorpagna och penterna drevs västerut. Under kejsardömets dagar stod en mindre borg med ett högt torn på platsen, byggt av dvärgar åt magikern Carsac. Jorerna hade ett fort vid floden nedanför kullen. Det var jorerna som gav halvön namnet Inadar och kullen blev känd som Carsac Kumar, vilket idag gett kullen namnet Karkumar. När Carsac dog av hög ålder (vissa magiker gör det), tog Imperiet över kullen som nu blivit viktig för att övervaka spannmålsproduktionen på halvön. Under tronföljdskriget på 720-talet f.O. förstördes fortet och delar av borgen när Befriarnas arméer krossade general Dirivins armé. Under Solkejsaren gjordes endast mindre reparationer av borgen för att kunna kontrollera jordbrukarna. Redan på denna tiden var dock legerdierna lätta att styra – ordet revolt fanns inte ens i deras vokabulär.

Tredje Konfluxen och dess efterspel

Under Tredje Konfluxen drabbades Indar hårt och drygt hälften av befolkningen dog. Legerdierna decimerades svårt, men då halvön varit tätbefolkad innan konfluxen var befolkningen även efteråt förhållandevis stor. Legerdierna slog sig ihop i en slags kollektivjordbruk, en organisationsform som höll fram till lindskiarnerkriget. Carsacs torn undveks och ansågs hemsökt då köttbitarna hade kryllat på tornet som svärmande getingar och kullen övergavs därför. I vågorna av inbördeskriget efter konfluxen mellan advokat Dirivin och general Jegher förstördes borgen nästan helt. Kvar stod några torn, teatern, rester av murarna och raserade byggnader. Dvärgarnas välbyggda torn var dock intakt.

I 400 år ansågs kullen och ruinerna hemsökta. Det var först ca. 340 f.O. som Mandelmunkar gjorde en expedition till detta ruinområde, som syntes milsvitt omkring men som alla legerdier undvek. Man hittade flera intakta konstföremål och statyer samt resterna av ett bibliotek. Hänförda av denna orörda skatt från kejsartiden startade man ett lyceum även här. Man anställde en mindre vaktstyrka från de legerdiska stammarna (efter mycket övertalning och en hel del betalning). Snart flyttade mer folk från det tättbefolkade området som idag utgör Indarrike dit och en liten primitiv köping skapades. Denna köping var fram till år 153 f.O. Zorakins största, då penternas Pendon växte förbi den.

Legerdierna och Caddo

Staden Indarsol byggdes av legerdierna år 154 f.O. efter påtryckningar av Caddo som ville ha en enda plats att handla upp Indars spannmål på. Dalkerna gav de legerdiska ledarna en stor summa guld för byggandet av en sådan stad och blev mycket irriterade när de fick veta att staden byggdes drygt 10 mil från närmaste kust! Valet av kullen var självklart för de legerdiska ledarna som såg till det egna behovet av skydd före dalkernas behov av effektiv handel. (Dalkerna vände sig därför till Indarhalvöns näst största folkgrupp luksilerna och hjälpte dem att bygga staden Luksilo på östkusten.)

Lindiskiarnerkriget

Under lindskiarnerkrigen på första hälften av 60-talet f.O. belägrades och erövrades staden av pharynkierna. Att pharynkierna kunde inta staden anses bero på samarbetssvårigheter mellan de erebosiska och caddiska legoknektarna som hyrts in av stadens legerdiska herrar.

Bild: Indarsol under attackerna: [5]

Efter att pharynkierna besegrats är pennerna obestridliga herrar på Indar. Den penniska adeln hade inga problem att kuva legerdierna och sedan bygga vidare på staden efter freden. Efter att tron på Etin erövrat Zorakin döps staden om till Indarsol.

Om hur situationen i Indarsol och på Indar såg ut vid Lindskiarnerkriget: [6]

Beskrivning

Indarsol är Zorakins andra stad med ca. 20 000 invånare. Staden ligger på en brant kulle som höjer sig ett par hundra meter över den omkringliggande slätten. Staden är minst lika väl befäst som huvudstaden Pendon. Staden har höga dubbla murar och ett stort antal torn av olika typ och utseende. Tornen har olika tak då inte alla följt med i tidernas idéer om försvarsteknik. Några av stadsmurens torn har väderkvarnsvingar på taket och runt om kullen syns flera av de på Indar så vanliga kvarnarna. Vid kullens västra fot flyter den breda Solaån (som dock är en flod) sakta förbi. Från staden går en befäst kaponjär omgiven av enklare bebyggelse ner till Solaån och en muromgärdad pråmhamn. Även utanför stadens murar på flodsidan av kullen finns bebyggelse med kanske ytterligare något tusental invånare.

Kullen är de eroderade resterna av en vulkan från tiden kring den Första Konfluxen. Området som då utgjordes av en mycket större halvö begravdes med sina urtidsvarelser i lava och aska från vulkanen som steg upp ur underjorden som en infekterad finne på den Altors feta näsa som är Ereb. Block av lavasten kan ännu bli funna i terrängen ända upp längs Aidnebergens sluttningar och vulkanens aska är grunden till den bördiga jorden på Indar. Kullen har än idag en sänka på toppen vilket är den gamla kratern.

Staden har en borg som till skillnad från staden själv ägs av kungen. Detta är en av de borgar kungen reser mellan under året. Staden ingår i hertigen av Indarrikes domän, men hans borg, eller slott av magillisk stil, ligger ett par mil från staden nära den lilla byn Touln. I staden finns ett mindre kloster från 280-talet och en större katedral, den femte största inom den Lysande Vägen. I anslutning till klostret ligger Solordensborg, ett solriddar-hospital som är huvudsätet för Solordens priorât på Indar. Dessa riddare bevakar exarkens och kyrkans tillgångar och ägor i denna del av Zorakin. Kvar står också Carsacs torn, idag kallat Karsaks Torn, som utgör stadsvaktens kvarter och hertigens administration. I övrigt finns hantverkare och tjänstefolk för att stadens maskineri skall snurra. Stadens existens är dock beroende av jordbruksprodukterna som produceras på Indar, i huvudsak spannmål. En hel del förädlas i staden, men mycket skeppas som råvaror på pråmar längs floden ner till Hixani varifrån det sedan skeppas vidare.

Viktiga platser och byggnader

(Se denna karta: [7])

1. Pråmhamnen

2. Väderkvarnar

3. Hamnbarfred

4. Kaponjären

5. Kungliga borgen

6. Solkatedralen

7. Amfiteatern, med anor från strax innan Tredje Konfluxen

8. Karsaks torn

9. Storporten

10. Yttre porthuset

11. Kvarterstempel, med intilliggande litet munkkloster

12. Solordensborg, Solriddarhospitalet

13. Gamla gravgården. (Dess placering i öster beror på en gammal legend om att solen vid Odos födelse vände över Indar. Den nya allmänhetens gravgård ligger på kullens västra sida i höjd med katedralen.)

14. "Råkornas torn", övergivet sedan imperiets dagar

Även:

• Hertigen av Indarrikes residens
• Katedralskolan

Katedralskolan i Indarsol

[8] [9] [10]

Handel

Indarsol är i praktiken en stor silo och omlastningscentral för spannmål och andra jordbruksprodukter som tillverkas på Indarhalvön.

Tillverkning/Export

• Ostar
• Spannmål
• Timmer
• Vin
• Öl