Solfararorden

Inledning

Solfararorden var den första riddarorden som skapades och även om den hade den Lysande Vägens välsignelse så var den inte en andlig orden utan en värdslig. Den var en sammanslutning av riddare som svor troskap till en såkallad ordensregel och alla senare riddarordnar, både värdsliga och andliga, är organiserade efter liknande principer. Solfararordens regel var skapad for att bilda ett administrativt styre av de erövringar i Efaro som gjorts under det Första Soltåget och även om den hade militära uppgifter så var inte detta dens främsta syfte. Ordens första ledare var soltågets härförare hertogd Johan Ekir av Nordmark från Kardien och Solfararorden kallades ofta Ekirs Orden efter honnom. Orden är nära sammanknuten med det Första soltåget och hela den i Efaro upprättade Solstatens historia. Efter att besittningarna i Efaro föll splittrades orden. Solfararnas Orden existerade 212-369 e.O.

Beskrivning

Officiellt namn

"De ärade riddares mot solen farande och för ljusets bevarande i öster sammanslutna orden"

Typ

Värdslig riddarorden.

Säte

Huvudsätet låg vid det som var ett nyckelpunkt for solfararnas erövringar, staden Kar Vosehke (Kwoske) i norra Efaro. Övriga viktiga säten låg i de aidniska städerna Skapen, Faltrax och Pendon, på ögruppen Hakkai och i den efariska staden Hittin.

Storlek

När Solfararorden stod på höjden av sin makt hade den omkring 1000 riddare sammanlagt i Efaro och i hemlanden. Antal soldater och tjänare tillhörande orden är okänt.

Tillträdeskrav

Orden bildades av redan dubbade riddare och kravet for att bli medlem var att svära trohet till ordensregeln och stormästaren. Det var också ett krav för alla de senare riddarna som inte hade varit med när ”Soltåget” drog ut, att även om de verkade i hemlanden faktiskt ha besökt Efaro innan de kunde tas upp som fullvärdiga ordensriddare.

Rikedomar

Orden disponerade stora rikedommar, huvudsakligen från skatteinkrävning och tull på handelsvaror inom de erövrade områderna. Dessa gick dock snabbt åt till administrativa kostnader och orden var i konstant behov av pengar. Den engångsavgift alla riddare som togs upp i orden betalade gick till rekrytering i hemländerna och kom sällan verksamheterna i Efaro till godo. När besittningarna blev mindre sjönk intekterna kraftigt, det blev färre att kräva skatt från och när inte alla handelsleder länger kontrollerades bortföll det mesta av tullinkomsterna.

Makt

Från det att orden upprättades hade den i teorien absolut makt över alla de efariska erövringarna och skulle styra dessa som en såkallad Solstat. Denna myndighet gavs av kungarna i Kardien och Zorakin samt av exarken på Caddo. I praktiken så var orden dock tvungen att alliera sig med de kontigenter av solfarare som oregelbundet kom seglande från hemlanden och politiken var ständigt skiftande. Omkringliggande makter som Sombatze, Krun och Felicien var det också nödvändigt att ta hänsyn till.

Organisation

Orden var organiserad i sällskap ledda av en mästare. Varje sällskap utgick från ett borgskomplex vartifrån mästaren styrde över ett antal priorât ledda av en kapten. Bland mästrarna valdes en stormastare som under sin livstid hade full makt over orden. Ursprungligen skulle denna stormästare även godkännas av exarken i Arno men detta blev snart endast en formalitet och kungarna i Kardien och Zorakin hade desto större inflytande over vem som ledde orden och därigenom hela Solstaten i Efaro.

Syfte

Att administrera de i Efaro erövrade områderna samt att upprätthålla lag och ordning bland solfarare och efarier innom den upprättade Solstatens gränser.

Grundades

Orden grundades 212 e.O. i den efariska staden Hittin och bestod till 369 e.O. då den sista av solfararbesittningarna föll vid Helige Raals klippa.

Heraldik

På vit botten en svart mussla.

Personer

Stormästare

• Johan Ekir av Nordmark 212-236 e.O.
• Ittelman Vargklo 235-273-288 e.O.
• Alrik Spjutudde 329-362 e.O.
• Mikaz Goron av Bzegusta-i-öst 362-364 e.O.
• Orobin Järnsida av Merk 364-369 e.O.