Hakkai

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Ögrupp i centrala Kopparhavet dominerad av piratstaden Montagor. Tidigare i historien var Hakkai koloni under först Zorakin och sedan Felicien.

Landsfakta

Invånarantal: ca 11 000
Befolkning: 92% människor, 7% ankor, 1% övriga
Huvudstad: Montagor
Statsöverhuvud:
Styrelseform: plutokrati
Exportvaror: Tyg, kryddor, slavar, vapen, exotiska föremål, material
Importvaror: Allt ovanstående, vulkanaska
Välstånd:
Armé: Stark piratflotta, stark stadsvakt
Religion: Flera olika
Övrigt: Ung statsbildning där pirater är fria medborgare

Geografi

Hakkai består av porösa berg som skjuter upp från havsbotten och bildar en större huvudö samt flera mindre småöar. På den östra sidan av huvudön bildar klipporna en skyddad vik där man har byggt en stor stad på ögruppens minsta öar, som fått namnet Montagor. Bergens porositet har medfört att regnvatten sugits upp av marken och trängt ner i berget, för att sedan urholka små sprickor till stora vattenfyllda fickor. Detta lagrade vatten silas sedan genom berget och sipprar ut i grottor som står i förbindelse med ytan, där det bildas sötvattenskällor. Norra halvan av huvudön Rihadon är klippig och ganska karg, medan sydsidan har slipats ner av uppfångat regnvatten och är därför något flackare. Ett bälte av skog löper över öns mitt, men den har avverkats till större delen under byggandet av Montagor. På öns västra sida finns en fiskeby i bukten och bland klipporna i östra viken finns ett dolt piratläger där Piratkaptenen Dorovich ”Blodskägg” Rauto håller till.

Karta

caption

Karta över Hakkai

Klimat

Hakkai har ett kopparhavsklimat med stora chanser till västliga vindar som passerat Anderos udde. Klipporna på Rihadon bromsar upp vindarna, vilket gör att Montagor ligger skyddat från de värsta ovädren. Det gör det även lättare för sjöfarare att ankra upp i östra viken, då det är trångt i Montagors hamn. Nederbörden är relativt lätt precis som i övriga Kopparhavet. Regnet fångas upp av Anderos höga kalkklippor och även Rihadons nordkust. Regnskuggan är dock inte så allvarlig att den hotar påfyllandet av sötvattenskällorna.

Historia

Zorakiska tiden

174 e.O.
I början av året finner en zorakisk expedition sötvattenskällor på Hakkais huvudö Rihadon. I slutet av året finner man ytterligare källor på några mindre öar på Rihadons östsida.
Staden Montagor grundas.
196 e.O.
En kardisk flotta mellanlandar i Montagor under soltåget mot Efaro.
275 e.O.
Lysande Vägens andra soltåg mot Efaro passerar Montagor på vägen för att fylla på sötvattensförråden.
281 e.O.
Zorakins kung Girlof II mördas på Hakkai när han är på väg hem från Efaro.
287 e.O.
Det tredje soltåget gick mot Morëlvidyn. Man ankrar upp i Montagor för att reparera fartygen och fylla på förråden.
353 e.O.
Även det fjärde soltåget gick mot Morëlvidyn. Solfararna besöker Montagor på vägen.
370 e.O.
Zorakin går in på Berendiens sida i konflikten med Felicien. Det såkallade Sjökriget inleds.
390 e.O.
Felicien inleder en belägring av Hakkai.
392 e.O.
Zorakin skickar ut större delen av sin flotta för att undsätta Hakkai men förintas av felicierna i Sjöslaget vid Selim utanför sydöstra Targero.

Feliciska tiden

394 e.O.
Zorakin tvingas i fredsförhandlingarna med Felicien avträda sin koloni Hakkai.

Piratstaden

576 e.O.
Hakkai köps loss från Felicien och bildar en självständig stat.
590 e.O.
Piratjägarna den Första eskadern anfaller Montagor och flera fartyg och en pir sätts i brand. Man jagar dock bort dem utan större mansförluster.

Politik

Hakkais styre består av Rådet, som beslutar i större frågor som rör hela staten, och Administrationen, som tar hand om de mindre frågorna som främst rör Montagor som stad.

Rådet har sitt säte i Montagor och består av överhuvudena i familjerna Modeneti, Hyperbald, Dunfjat och Domino, piratkaptenerna Blodskägg, Kopparvandalen (se Köpmännens ö), Glesskägg (se Norra hamnen), samt ett antal rådgivande poster som beskrivs nedan. Rådets ordförande är den montagoranska handelsmannen Gorvill Hyperbald, som har i uppgift att sammankalla och organisera rådsmöten. Följande personer är rådgivare åt Hakkais råd.

Rådets uppgift

Hakkais råd beslutar om allmänna skatter, val av borgmästare och utdelande av kaparbrev. Den allmänna skatten är väldigt låg, eftersom det gynnar rådets medlemmar och statens tillgångar är tillräckliga. Kaparbreven inbringar en så stor summa att man inte behöver bekymra sig om den ekonomiska biten i nuläget. Handeln går lysande och alla är nöjda med den nuvarande skatten, som är betydligt lägre än under det feliciska styret. Kaparbreven är helt officiella och innebär en stor trygghet för piratkaptenerna. De utfärdas varje år och brukar kosta 900sm med en skattesats på 20 %. Dessa ger piraterna rättighet att plundra icke allierade fartyg för att sedan sälja stöldgodset i Montagor. Ofta handlar det om mycket stora summor pengar, som sedan staten tar det mesta av för att finansiera nya projekt.

Taxor och bestämmelser

Det mesta är tillåtet på Hakkai och i Montagor så länge det inte skadar någon, för staten, betydelsefull person. Av den anledningen så saknar man ett riktigt lag- och bestraffningssystem. Det är alltså tillåtet för två kaptener att göra upp på gatan, så länge det inte stör någon. Men det är inte tillåtet att kölhala Borgmästaren när han höjt hamntaxan. Magiker är inte förbjudna i staden, men det finns ett krav på registrering av dessa. Det är tillåtet att utöva magi, men för säkerhets skull vill man ändå hålla koll på dem. Hamntaxan är två silvermynt för att ligga i hamnen eller fem silvermynt för att ligga vid allmän kaj. Det finns inga särskilda bestämmelser kring att ligga vid en privat kaj, men det sker på egen risk. En piratkapten reagerar förmodligen ganska kraftigt på en sådan handling och hugger loss förtöjningarna, medan en köpman kan antas begära en mindre ersättning.

Rihadon

Rihadon är Hakkais största ö och hem för såväl fiskare som pirater. Rihadon var den ö som koloniserades först i Hakkai efter att man hittat dess sötvattenskällor. På ön finns en fiskeby och Piratkaptenen Dorovich ”Blodskägg” Rautos tillhåll.

Östra viken

På Rihadons östra sida finns en stor vik med en sandstrand som sakta övergår i klippor mot norrsidan. Åt väst så kan man bortom den guldgråskimrande stranden finna små buskar och sedan gräs som klamrat sig fast i berget. Längre upp på ön blir vegetationen något tätare, men det är ändå en klippö som saknar bördighet. Kalkstensklipporna på norrsidan är kantiga och på vissa ställen t o m vassa. Längs mittpartiet ligger ett bälte av små mörkgröna buskar som ger färg åt den gråvita ytan.

Piratlägret

Längst in i viken har det bildats en skreva mellan klipporna med branta väggar, som är precis lagom för ett segelfartyg att ta sig genom. Skrevan är dock ganska svår att se om man inte seglar in på den grundare delen av viken, vilket de flesta låter bli, då Rihadon inte är av intresse. För den djärve som vågar styra sitt skepp in i mörkret så når man efter en bit en liten lagun med en omkrets på 100m. För att slussa skeppet mellan klipporna krävs det att man har karlar på land som håller riktningen med långa tåg.

Lagunen

Bland klipporna har det bildats en grund lagun som nätt och jämt håller skeppen flytande vid lågvatten. Överallt går väggarna rakt upp, utom i nordöst där det finns en liten överväxt strand. Längs lagunens kant har man pålat en kaj runt om varvid det oftast ligger åtminstone ett par piratskepp. Kajerna slutar i ramper ner på stranden som har ett däck av flätade rötter, så att man inte ska halka. Från stranden skjuter det ut en mindre brygga för jollarna. Det går stegar här och var från kajen upp efter väggarna, till små skrevor bland klipporna. I dessa sitter det vaktposter som ser till att inga inkräktare tar sig in i lagunen. Under dagen har man endast tre vakter, medan man har sex stycken under natten. Dessutom så patrullerar man området med jämna mellanrum. På kvällen brinner stora facklor längs kajkanten som lyser upp platsen och framkallar en mystisk atmosfär.

Stranden

Den lilla sandstranden har med tiden blivit överväxt av knotiga buskar som gjort den svårframkomlig. Längs vänstra kanten har man huggit upp en smal gata som leder fram till en grottöppning som man först inte kan se från vattnet. Grottöppningen flankeras alltid av en vakt på vardera sidan som tänder facklor om kvällen. Intill grottöppningen finns även en upprensad grillplats omgiven av stenar och stockar att sitta på, samt en eldstad.

Grottan

Vid den nordöstra stranden av lagunen har piraterna funnit en naturlig kalkstensgrotta som man modifierat något för att passa deras behov. När piraterna inte går vakt, så befinner dem sig oftast i grottsystemet.

Grottgången
Grottöppningen blir snart större och en gång leder rakt in i berget. Den delar sig längre fram i ett Y med boningsdelen åt vänster respektive Plundrarnas hall åt höger. Grottgången är ganska fuktig och det sitter stora mängde droppsten i taket. Golvet är dock någotsånär jämnt sedan Kapten ”Blodskägg” en gång snubblat och förbannat dess grovhet. Det finns fackelhållare med jämna mellanrum som tänds vid mörkrets infall.
Boningsdelen
Om man går en bit in åt vänster i grottsystemet så kommer man efter en liten bit fram till ett skynke av segelduk. Duken hålls upp av en träpinne som går tvärs över taket och går att skjuta undan. Bakom duken finns ett någorlunda rektangulärt rum med fyra våningssängar på vardera sidan och ett bord i mitten. Vid bordet sitter oftast några pirater och spelar eller samtalar.
Bortom första sovsalen ligger ett mindre rum med skafferi och en bänk för beredning av råvaror. Maten lagas utomhus eftersom man saknar möjlighet att bygga en skorsten. Den andra sovsalen sitter ihop med det mindre rummet, men grottan har formats på ett sådant sätt att en naturlig skiljevägg uppstått. I den andra sovsalen finns sex våningssängar och en del utrustning längst in.
Plundrarnas hall
Här samlas piraterna för att rådslå och festa. Hallen fungerar även som boning åt Kapten ”Blodskägg”.
En kort gång leder fram till en stenvägg med en trätrappa som går upp till hallen ovan. Hallen är 20m lång, 10m bred och det är hela fyra meter upp till det något välvda taket. I hörnet med trappan står ett kraftigt långbord som sett sina bästa dagar. Både knivar och svärd har stött dess kanter, och ölen har missfärgat dess yta. En gång i tiden var detta praktfullt stöldgods, men i dag bara armbågars viloplats. Till höger har man hjälpligt hackat ut en sittplats i stenen, men den har ersatts av en riktig västerländsk tron i ädelträ. Uppå denna tingest sitter allt som oftast Kapten ”Blodskägg” när han tilltalar sina undersåtar. Framför den höga tronen har man pallat upp ett uttjänt roder som får tjänstgöra som bord.
Bortom detta möblemang finns en stor träställning som består av sex stycken stolpar och bjälkar mellan dessa i taket. Från bjälkarna hänger olika fina tygstycken från hela Ereb i en märklig komponering. Ovanpå träställningen har man spänt upp en stor segelduk som avleder fukten från taket. Inne i kojan bor Kapten ”Blodskägg” själv när han är i lägret. Här finns ett enkelt skrivbord täckt av kartor, sjökort, passare och liknande. I högra delen står en praktfull, komplett himmelssäng och bredvid den en pall. Mot mitten av den bortre tygväggen står en jättestor träkista på en hög av sten som pallar upp den från grottgolvet. Kistan är mycket hållbar, då den är tillverkad i ek och järnbeslagen på både in och utsidan. Låset tillhör inte heller det normalaste, utan är dvärgtillverkat. Det ser dock inte ut att ha suttit där från början. Kistan innehåller allt det guld som piratgruppen samlats på sig genom åren, och det är en hel del. Det är dock ytterst få som vågar sig på att försöka stjäla den av respekt och fruktan.

Fiskebyn

Allt sedan den zorakiska expeditionen landsteg på Hakkai i början av år 174 e.O. har denna by funnits här och bedrivit fiske i, mer eller mindre, stor skala. Expedionen upptäckte sötvattenskällorna på Rihadon före de montagoranska, vilket ledde till att man grundade denna lilla by för att kunna försörja sig under vistelsetiden. Efter att man i slutet av året upptäckt sötvattenskällorna på Montagors öar, så stod byn för utfodringen av arbetarna som byggde staden. I dag förser man stadsborna och kockarna med nyfångad fisk från öarnas kuster och djuphavet. Priserna är rätt höga eftersom man vet att det är svårt att få tag på annan färsk mat och att folket är förmöget. Fiskebyns största fiskarkapten heter Allran Sagittfäktare och har fyra skepp i sin flotta. Allran är äldste i byns lilla råd, där man beslutar i centrala frågor vid behov. Byn är dock för liten för att få skicka en representant till Hakkais råd. Det enda påtryckningar man kan göra är att strejka, men då är man rädd för att piraterna skulle ta saken i egna händer och plundra dem. För nuvarande försöker man hålla sig på god kant med staden och hålla sina leveranser.

Källorna

På Rihadon finns Hakkais näst största samling av sötvattenskällor, som lade grunden för den zorakiska närvaron som senare ledde till den fria staten Hakkai. Strax norr om fiskebyn ligger tre stora källor försörjda av Rihadons kalkstensklippor. I början användes källorna flitigt av de zorakiska kolonisatörerna till skeppsförråden och arbetarna. Efter upptäckten av källorna på Montagors öar övergick man snabbt till att bruka dessa istället. I dag används källorna främst av fiskebyn, vars kvinnor bär hem vattnet under kvällen. Det är dock många skepp som ankrar upp vid östra stranden och ror iland för att hämta vatten, eftersom det är trångt i Montagors hamn. Källorna vaktas av en äldre man vid namn Viclannan som bor och lever vid dessa. Han kommer egentligen från Cereval, men har tröttnat på stadsstaternas krig och begett sig hit för att få lugn och ro. Han är en fridfull människa som gärna småpratar lite grann och hjälper till. Han är dock ingen pratmakare och gör sitt bästa för att inte störa de passerande resenärerna. Viclannan är ganska kort och på gränsen till mager. Han har långt, lite ovårdat, brunt hår och begynnande skäggstubb. Han lever av fisk från den intilliggande byn, som han betalar med kopparstycken som Hakkairådet ger honom för vakttjänsten. Han begär dock inte mycket, bara så han klarar sig och kan ta en resa in till flickorna hos Fru Nemra ibland (se Glädjeön).

Skogen

Närmast Rihadons grå klippor löper ett hårt åtgånget skogsbälte som klamrat sig fast i det tunna jordlagret. Skogen består av barrträd och inte speciellt tät på grund av den ganska karga omgivningen. Från början användes den av zorakiska arbetare under uppbyggnaden av staden Montagor. Man högg ner större delen av den och skeppade färdigt virke över till småöarna på östsidan, där de användes till kajerna och husen. På senare tid har rådet beslutat att man ska köpa in timmer från Kopparhavsländerna eller Morëlvidyn istället vid byggnationer för att inte bli av med skogen helt. Dorovichs pirater har brukat en del av beståndet i byggandet av piratlägret och Hakkairådet tar bränsle till stenbrottet härifrån.

Stenbrottet

Nära Rihadons västra udde har rådet ett mindre läger vid klippornas fot. Här bryter man sandsten som sedan bränns i ugnar för att utvinna material till cement eller huggs till block. Cement blandas till på beställning från stadsborna av någon av de tio arbetarna som jobbar här. Cementen fraktas sedan på koggar tillsammans med sandstensblock till Montagor där de används till husbyggen. Varken cementen eller stenblocken exporteras, men däremot importerar man vulkanaska från Caddo via handelshuset Dunian. Askan blandas i cementen för att göra den vattenhärdigare vid krävande byggen. Dunian gör en oförskämt stor intäkt från denna handel, vilket retar rådet och de andra köpmännen. Askan är värdelös för dalkerna, så Dunian kan köpa upp stora mängder för en billig penning och sälja den mångdubbelt dyrare i Montagor.

Montagor

Huvudartikel: Montagor

Beyak

Beyak är Hakkais näst största ö och är belägen strax utanför Rihadons östra udde. Ön har branta och steniga stränder som är svåra att komma upp på från mindre båtar. Därför har man huggit ut en avsats på sidan mot Montagor för att lättare kunna landstiga och byta av fyrskötaren.

På ön finns inte så mycket utöver den stora Dominofyren, bara sten och lite gräs. Fyren är upphöjd på en konstgjord kulle av sten och sand, som börjat täckas av gräs. I kullens mitt har man placerat större stenblock för att få stadga till fyrtornets grund.

Fyren är närmare 20m hög och 10m i diameter. En spiraltrappa av trä leder upp till tornets topp från en dåligt smord ekdörr. Från trappan så kan man klättra upp på en kort stege till en lucka som leder till en överbyggnad av trä med utsikt åt alla håll.

Fyren är bemannad dygnet runt av ack-acker (se Havsmagikerakademin) som utnyttjar delar av sin ledighet för att tjäna lite extra pengar på sidan om. Fyren drivs med enkel magi som då och då behöver förnyas. Ack-ackerna jobbar sextimmarsskift efter mörkrets inbrott till gryningen och vid dåligt väder. Ansvaret för fyren ligger hos Jorhan Gunstha som jobbar för Hakkairådet med underhållstjänster.