Berendien

Berendien
Karta
Invånarantal	ca 2000.000
Befolkning	Människor 82%, alver 9%, halvlängsmän 5%, ankor 4%
Huvudstad	Entika (ca -)
Styrelseform	Monarki
Exportvaror	Timmer, hantverk, spannmål
Importvaror	Tyger, metaller, ädelstenar, vin
Armé	Normal, legosoldater, stark flotta
Religion	Unga Gudarna, men den Lysande vägen vinner allt mer terräng
Övrigt	-

Inledning

Vad den gamle legosoldaten säger:

Berendierna sägs vara ett fredsälskande folk, så det kan tyckas att sådanan som du och jag har intet där att hämta, men så min vän är inte fallet. Sant är förvisso att Konung Frekvand inte har startat några konflikter, vissa skulle tillockmed drista sig till att kalla honom konflikträdd, men avsaknaden av krig är icke detsamma som avsaknad av hyrsvärdsbehov. I södra Berendiens bergstrakter är svartbloden överrepresenterade och Berendierna har där befästningar för att hålla lortingarna stången. Skulle Felicierna drista sig till en landburen invasion så är det också enda vägen, så där finns alltid plats för en god svärdsarm. Bland deras guddomar har det såtts en del splitt och skärsmytslingar sinsemellan gudarnas ordnar såväl som mot Lysande Vägen blir allt vanligare. Rykten gör dessutom gällande att Felicierna gärna skulle se Berendien som en fjäder i amiralshatten, och när den dagen kommer kan vi tälja guld med pennkniv. Och som om allt detta inte skulle räcka så är defenitivt några veckor i Krigarnas Hus i Kandra att rekomendera.

Vad den erfarne äventyraren säger:

Berendien! Hå, ja! Det är som en knytpunkt, ett världens mitt. I Berendien är allt inom räckhåll. I Erbulasbergen finns mer svartfolksnästen än det finns sjömanspiss i kopparhavet. Säkert fyllt med både Berendiskt och Feliciskt guld. I Norr ligger Landori för dem som inte räds spetsöringarnas pilar. I Hebanon hålls två gånger om året kämpalek och tornerspel där gott om potentiella kompanjoner och uppdragsgivare ansammlas. Kimerabergen och Spindelskogen rymmer mer mysterium och skatter än vad som kan räknas. Och det sägs att spår av de förkastade gamla gudarnas tempel och rikedomar ligger dolda i Berendiens bördiga mylla.

Historia

1300 f.O

Krunska kolonier börjar etableras längs Tolanhalvöns kuster. På den plats Atrema en gång skall ligga byggs ett krunsk fort.

1080-1065 f.O

Det krunska kriget mellan hynerna och Krun rasar men berör huvudsakligen länderna öster och väster om Tolan. Många av de krunska kustkolonierna blockeras dock av hynernas allierade från Efaro.

1065 f.O

Kejsardömet Jorpagna utropas av hynerna och de forna krunska kolonierna svär trohet till den nye kejsaren. Befolkningen på Tolan skickar även utsändingar till det nya hovet i Grivela men håller sig avvaktande.

1025 f.O

Tåget mot Tolan. Kejsar Tiberion leder en jorpagnsk här in i Tolanhalvön, från stödjepunkten i Tremium (Atrema). Alverna i Landori oroas, men lugnas av kejsarens sändebud. Målet är att skapa en landförbindelse mellan de västra och östra delarna av Jorpagna, vilket man lyckas med. Endast i de södra bergen bjuder svartfolk och med dem allierade stammar motstånd.

1020 f.O

Entichon (Entika) grundas och blir provinssäte i Tolanus.

1012 f.O

Tolan söder om Erbulasbergen (nuvarande Felicien) erövras i ett grymt utplåningskrig. Hela stammar förintas eller säljs som slavar. Svartfolken drar sig djupt in i sina hålor.

1017 f.O

Den jorpagnska vägen mellan Hynsolge – Argaldium - Grivela börjar byggas, främst av slavar från fälttåget på södra Tolan. Alverna i Landori upplever jorernas svek när de bygger sin väg genom deras skogar och fäller deras träd, vilket tydligt bryter mot Tiberion och alvernas avtal och är något som Landori sent skall glömma. Dock agerade alverna inte, ty de hade insett att ett krig hade varit fatalt för dem.

900-talet f.O

De svaga tolanska stammarna börjar jorifieras. Man tar sig an jorisk kultur, språk och namn.

980 f.O

Nemeii grundas på sydvästkusten.

973 f.O

Lindarium (Lindaros) grundas på Berendiens östkust och blir en betydande hamnstad där.

960-talet f.O

Många veteraner från fälttågen på Aidne-halvön får jordlotter på Tolan som pensioner. Detta visar sig vara en populär belöning, då det är en lugn landsända av imperiet med mycket god jord och behagligt klimat. Befolkningen ökar och städerna Tremium (Atrema), Entichon (Entika), Lindarium (Lindaros) och Nemeii blomstrar. Opa-dalen odlas snabbast upp, och från den här tiden härstammar några av de äldsta och finaste vingårdarna.

912 f.O

Rådsmötet i Grafferburg. (se Sinkadus nr 28 sid 9)

899 f.O

Prefekten Villius i Entichon (Entika) samlar en här för att gripa makten i Grivela, medans hans fosterbror kejsar Thamsolion ligger i fält vid Nidabergen i norr. Han intar Grivela och tar den unga kejsarinnan Amalda som gisslan, men kejsar Thamsolions son Camalus samlar ihop en här av veteraner och bönder från Tolan och slår Villius armé vid höjden Starconion (Himmelsklacken) söder om Atrema. Dock stupar alla utom ett fåtal av Camalus män. Amalda, som ditills smädat och misstrott sin styvson, blir förälskad i den unge generalen, som dock stoiskt motsätter sig sin styvmors närmanden. Denna blir då så förbittrad att hon falskeligen anklagar Camalus för förräderi inför Thamsolion. Kejsaren blir rasande och kommenderar Camalus på ett självmordsuppdrag in i Nargurskogarna, där han och hans armé slaktas av barbarerna. När kejsaren får veta sanningen låter han i vredesmod fängsla och avrätta Amalda, men mördas sedan av dennes kammarjungfru som hämnd. Amaldas unge son Galla tar sedan namnet Thamsolion II som sin kejsartitel. Historien är bevarad för eftervärlden av den främste joriske dramatikern Urepidius i tragedin Camalus och Amalda. (Utveckling av Jorpagna-artikeln i Sinkadus 2

885 f.O

Thamsolion II dör efter bara ett år på tronen och efterträds av Camalus yngre bror Trius som tar namnet Aurelion II. Trius hade påverkats starkt av gemenskapen i Camalus armé och sett mycket av samhällets bottenskikt. Därför blev han genom många reformer mycket populär bland plebejerna i riket.

867 f.O

Akademin i Entichon (Entika) grundas av Aurelion II som en skola i Zenos filosofi.

863 f.O

Aurelion II dör och inbördeskriget ”Härförarnas Krig” (863-828 f.O) bryter ut. (Sinkadus)

849 f.O

En barbarhär sveper ner genom Nidapasset och plundrar och skövlar på Tolanhalvön.

845 f.O

Försvagade av barbarernas härjningar förfaller Tolanprefekteriet. Svartfolken i Erbulasbergen kan därmed växa sig starkare.

835-830 f.O

Tolan blir krigsskådeplats mellan de självutnämnda kejsarna Huminus som behärskade Hynsolge och Lasutyp, och Umberiz som var härskare över Krun, Erebos och delar av södra Aidne.

830 f.O

Markion och Zenobias här anfaller Umberiz och Huminus trupper och tar dem med storm. I slaget vid Pheris (Tvärån) segrar Markions numerärt underlägsna trupper mot de bägge ursupatorerna genom att anfalla dem en efter en. Slaget går till historien som ett genialt strategiskt genomförande. Knappt några tiotal av Markions mannar stupar, i jämförelse med tusentals på motståndarsidan. (Utveckling av Jorpagna-artikeln i Sinkadus 2

828 f.O

Zenobia kröns och Härförarnas Krig slutar. (Sinkadus 2

736 f.O

Efariska kriget. Tolan blir utgångspunkt för invasionen av Efaro, och skogarna där skövlas för båtbyggandet. Kvar blir de tre stora berendiska skogarna.

740 f.O

Apelsinträd som medförts från Efaro planteras i Opadalen.

699 f.O

En grupp magiker med mycket gemensamt med Stjärnläran (demonologer och nekromantiker) samlas i Belemius i södra Berendia. Deras mål var att infiltrera olika maktpositioner inom kejsardömet.

600 f.O

Den sydligt belägna staden Nimeii utplånas av ett regn av eld och svavel från himlen. Många ser detta som ett dåligt omen inför framtiden.

599-598 f.O Tredje konfluxen

Berendien drabbas mycket hårt av köttbitarnas framfart. Det som en gång var kejsardömets kornbod förvandlas till en i det närmaste öde trakt. (Utveckling av den gängse erebiska historien, beskriven bl a i Ereb Altor-boxen)

598-0 f.O Mörkertiden

Tolan retarderar gradvis bakåt i utvecklingen, naturahushållning återinförs, jordbruket förfaller, gårdar, gods och hela samhällen lämnas öde. De organiserade grupper som finns kvar efter konfluxen försöker på olika sätt att överleva. Olika maktfraktioner dyker upp som ivrigt försöker plundra varandra. Landsbygden härjas av rövarband. Svartfolken i Erbulasbergen, som klarat sig undan konfluxen i sina hålor, expanderar norrut mot de tre stora skogarna på Tolan. Landori stänger sina gränser. (Utveckling av den gängse erebiska historien, beskriven bl a i Ereb Altor-boxen)

525 f.O

Entichon (Entika) brinner ned till grunden, endast några av jorernas byggnader klarar sig undan förintelsen.

150-talet f.O

Ett avtal sluts mellan Ninnaves och Delithas prästinnor och alverna i Landori om hjälp, mycket tack vare att Ninnave och Moder Jord har så mycket gemensamt. I det tysta knyts Berendien ihop av De Unga Gudarnas religion.

57 f.O

Hjälten Gabrandus genomför en rad stordåd och äventyr på Tolan med hjälp av sina vänner filuren Fipus, stavmagikern Tychon och alvkvinnan Auliania och som ger upphov till många sägner, sagor och sånger. Exempelvis räddar han krigsherren i Entikas dotter undan en häxmästare i Kungaskogen, och stjäl trollhövdingen Rutasch krona i Erbulasbergen. Med Gabrandus i spetsen rensas nordvästra Tolan från svartfolk. Dessa går dock till motangrepp och ett långt krig mot orcherna börjar.

49 f.O

Hövdingen i Entika, Tebarchus lyckas med Gabrandus hjälp att ena alla hövdingarna i norra Tolan, och blir själv vald till kung. Man är egentligen djupt oense, men man inser att man måste enas om man skall kunna motstå svartfolken.

29 f.O

Kusterus från Atrema väljs till kung efter Tebarchus död.

4 f.O

Kusterus stupar i ett bakhåll och Entika blir återigen residensstad genom Bermond som väljs till kung. Året därpå anfaller orcherna i en massiv offensiv som tränger tillbaka berendierna till sina befästa städer och borgar. Endast Atrema i norr är fritt.

0 e.O Odo föds på Caddo

Året markerar också vändpunkten i kriget mot orcherna, efter att Bermonds yngste son Ilmond lyckas få med sig alverna i kriget. Med Landoris hjälp hävs belägringarna av Entika och Lindaros.

7 e.O Slaget vid Sankmas Klint

Orchernas huvudhär besegras i ett väldigt slag av Bermond och hans söners alvunderstödda armé. Även halvlängdsmän, vargmän, kentaurer, satyrer, ankor och dvärgar uppges ha bidragit med trupper för att rensa Tolan från svarterna. Kung Bermond ger sina närmaste kämpar olika delar av Berendien som belöning – feodalsystemet införs. Även de icke-mänskliga raserna belönas, Bermond lovar att inte röra alvernas skogar och evig fred med Landori, samt att ingen icke-mänsklig varelse (förutom svartfolk) skall nekas att bo i Berendien och skall inte förföljas där. Kung Bermond utropar därmed konungariket Berendien från Landoris gräns i norr till Erbulasbergen i söder. Från den här tiden härstammar också berendiernas öppna sinne för andra folk och kulturer. Bermond kallas i historieskrifterna för Riksfader.

9 e.O

Ilmond Bermondsson äktar alvprinsessan Dimladramis av Landori och får tillnamnet Alvvige.

17 e.O

Bermond Riksfader dör av ålder. Hans son Berik väljs till kung och Berendien är i praktiken ett arvkungarike.

26 e.O

Berik dör. Han efterträds av sin bror Brumund.

39 e.O

Brumund dör i sjukdom. Folket vill ha Ilmond Alvvige till konung, vilket efter viss övertalning lyckas. Dimladramis vänder dock efter några år tillbaka till Landori till konungens stora sorg.

48 e.O

Ilmond abdikerar och återvänder till Landori och efterlämnar tronen till Beriks son Bermond II.

51 e.O

Det stora Sholaktemplet börjar byggas i Entika.

67 e.O

Bermond III kung.

69 e.O

Den forna joriska staden Ventimiglia återuppbyggs av Bermond.

81 e.O

Bermond IV kröns mycket ung, hans regering leds av den numera legendariske stavmagikern Tychon, rådgivare till alla Berendiens kungar.

85 e.O

Tychon mördas av sin lärjunge Zedufar. Han sörjs av den unge kung Bermond. Zedufar blir dennes ärkefiende.

114 e.O

Sommarspelen i Entika hålls för första gången till Ninnaves och Vishas ära.

155 e.O

Bermond IV dör, 91 år gammal. Han efterträds av sin sonson Amkrest.

157 e.O

Amkrest luras i döden av Zedufar, som erövrar tronen och ett skräckvälde inleds.

171 e.O

Den unge ädlingen Limondas, släkting till Ilmond Alvvige, vinner torneringen vid sommarspelen i Entika och förälskar sig i Zedufars unga konkubin Verelda. Efter att ha fängslats och flytt och förklarats fredlös börjar Limondas ett gerillakrig med bas i skogarna norr om Entika.

173-185 e.O

Inbördeskriget. Limondas av Skogen inbjuds i en konspiration bestående av framstående ädlingar i Berendien. Hertigarna Månevit, Aftonfalk och Björnestam ser en samlande kraft i Limondas och med honom som tronpretendent startar man inbördeskrig mot Zedufar. Denne tar hjälp av jorpagnska och morelvidynska legotrupper, medans Limondas får folkets stöd. Upproret får också oväntat bistånd från en grupp magiker från Kandra samt den feliciske krigaren Achedon. Efter svåra strider mot Zedufars trupper och magi segrar Limondas i slaget vid Aro år 184. Entika belägras och genom list lyckas man ta sig in i borgen via en lönngång. Enligt legenden besegras Zedufar av Tychons ande, och Limondas kan krönas. Han är dock mycket svag efter att blivit förgiftad under kriget och utnämner sin page Nevin till tronföljare. Denne är dock en utklädd kvinna och skandalen är ett faktum. Man har dock inte råd med ett nytt inbördeskrig och hertigarna låter Nevinanda I bli Berendiens första drottning.

Ca 150 e.O

Kimzônerna anländer efter en stapatsrik färd till Koalintviken söder om Erbulas. Kungariket Felicien grundas efter ett par år. (Ereb Altor-boxen)

177 e.O

Dvärgar anländer till Nidabergen. (Torshem)

174 e.O

Kandra får sina stadsprivilegier. Magikerna i staden får som belöning för deras insats mot Zedufar tillstånd att grunda en magikerakademi i staden.

189 e.O

Nybyggare seglar uppför Leipterfloden och grundar kolonien Torsborg i det som är land befolkat av den narguriska stammen ovater. (Torshem)

212-213 e.O

Krig mellan ovaterna och Torsborg. (Torshem)

232 e.O

Drottning Nevinanda dör barnlös och efterträds av sin marskalk Frekvand.

253 e.O

Frekvand I dör och efterträds av sin son, Borul I.

261 e.O

Borul I dör ung i en tornering. Hans brorson Gartheld ärver kronan.

275 e.O

Det Andra soltåget mot Efaro. Viss berendisk medverkan. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

278-281 e.O

Den stora schismen. Den Lysande Vägens splittras i två grenar och missionen blir lidande. Dock har redan den nya religionen fått starkt fäste hos Berendiens nya köpmannaklass.

295 e.O

Gartheld dör av ålder. Hans son Frekvand II ny kung.

Ca 300 e.O

Ökade handelsrelationer med Caddo, Zorakin och Kardien. Handelsutbytet ger ett stort ekonomiskt uppsving och Berendiens städer blomstrar. Med köpmännen sprids också den Lysande Vägens kyrka i landet.

307 e.O

Frekvand II dör och efterträds av hans son Frekvand III.

310 e.O

Felicien invaderas av Dermanien, en solunsk stam och stat.(Ereb Altor-boxen)

311 e.O

En begäran om hjälp från Felicien hörsammas inte av den unge

berendiske kungen.

331 e.O

Frekvand III dör i sitt badkar och efterträds av Gartheld II.

335 e.O

Karrsakkerkriget i Torshem. (Torshem)

340-talet e.O

Fler och fler ädlingar ser fördelarna med den Lysande Vägen, tack vare den nya religionens samhällsbevarande lära. Ända sedan feodalismens införande i Berendien har styrelseformen nekats De Unga Gudarnas prästers stöd, då denna är en folklig religion. (Utveckling av information i Kandra)

343 e.O

Felicierna besegrar de dermanska inkräktarna i ett kort frihetskrig. (Ereb Altor-boxen)

344-411 e.OFelicisk-Berendiska kriget.

Felicierna anklagar Berendien och konungen för att fegt inte gett dem bistånd mot dermanerna och anfaller. Det är dock inte hela sanningen, man har fått bilden av att det norra grannfolket är fega stackare som inte kan försvara sig. Inledningsvis går kriget mycket bra för felicierna som har övertaget till sjöss. Hertigen av Berget kan dock hålla passen i Erbulas, så felicierna kommer inte fram den vägen. Berendien är dock avskuret sjövägen. Efter att ha fått sin lilla flotta krossad i sjöslaget vid Mitels udde beslutar sig den ängslige kung Gartheld II för ett frontalangrepp genom Erbulas. Hertigarna försöker avråda honom, men konungen har beslutat sig för ett snabbt slut på kriget. I kaltemånad 346 marscherar en stor här genom Skålklyftan i Erbulasbergen. Man hamnar dock i ett bakhåll av orcherna som står i felicisk sold. Bara genom hertig Björnestam kommer man undan, och kommer genom bergen kraftigt decimerade. Konungen begår ett strategiskt misstag när han går förbi staden Amara och går rakt på Tyros. Utan underhållslinjer är den berendiska hären dömd att misslyckas, och man nedgörs på Tyrosslätten till sista man. Allt som återstår av hären är ett tusental sårade och fångar. Felicien kräver en gigantisk lösensumma för kungen men denne begår självmord i sin cell. Felicierna landstiger nu på västkusten, intar Ventimiglia och marscherar mot Entika som belägras. Den unge sonen till hertig Björnestam mönstrar snabbt en här av vad han kan få tag på och hugger de invaderande trupperna i ryggen. Ett hårt ställningskrig härjar genom Opadalen och båda sidor lider svåra förluster. Berendierna måste hela tiden offra sina reserver för att hålla felicierna borta. Till slut, när felicierna avvaktar för att invänta sina försenade förstärkningar från havet, lyckas greve Sunder Gyllenek bryta genom feliciernas flank, och för att inte bli omringade retirerar man till Ventigmilia. Under tiden har hertigarna av Berget och Björnestam lyckats fly ur sin fångenskap och återvänt till södra Berendien där de organiserade motståndet mot de trupper felicierna sänt genom Erbulas. Dessa finner sig då plötsligt fast i bergen, där de sedermera skingras av arga svartfolk som inte fått sin sold. I ett decennium sker bara sporadiska strider i kriget. (utveckling av information i Ereb Altor-boxen)

353 e.O Det Fjärde soltåget

Berendisk medverkan är nära noll pga kriget mot Felicien.

354 e.O

Berendierna har slickat sina sår efter den feliciska invasionen. Greve Gyllenek väljs till kung. Man belägrar Ventigmilia som dock understöds via havet.

358 e.O

Felicierna försöker en överraskningsattack mot Lindaros vars skeppsvarv bränns. Hertigen av Lindaros trupper lyckas slå tillbaka expeditionsstyrkan men skadan är redan skedd.

360-talet e.O

Upprepade försök görs av felicierna att attackera Berendien via landvägen, men hertigen av Berget har förstärkt fästningarna i Erbulas, och falangerna kan slås tillbaka. Upprepade skärmytslingar med svartfolken gör att felicierna ger upp planerna på ett stort angrepp och skärper istället blockaden till havs.

362 e.O

Sunder Gyllenek dör och efterträds av sin son Valerian.

370 e.O

Zorakin förklarar Felicien krig. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

380-talet e.O

Handelsblockaden fungerar inledningsvis dåligt, då berendierna kan handla med Torshem, Landori, Jorpagna och Hynsolge landvägen. Men då Hynsolge 375 drabbas av ett uppror som skakar hela landet, samtidigt som en missväxt drabbar Berendien. Läget blir snabbt prekärt för berendierna. En massiv hjälp från alverna i Landori räddar den värsta hungersnöden på vintern men på våren är förråden 388 helt tömda. Man vädjar till sina forna handelspartner Zorakin och Erebos om hjälp.

392 e.O

Sjöslaget vid Selim. Felicien krossar den zorakiska flottan. Hakkai avträds. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

395 e.O

Valerian Gyllenek dör när han försvarar sin sondotter mot feliciska lönnmördare. Valerians son Orson kung.

401 e.O

Orson driver lätt tillbaka ett tafatt försök att sjövägen anfalla Entika. Kungen passar på att med de erövrade feliciska galärerna anfalla Ventigmilia vars otränade och osysselsatta garnison faller lätt.

411 e.O

Kung Orson erbjuder felicierna fred, och överraskande tackar de ja. Motståndarna tycks ha tappat allt intresse för kriget, som de senaste åren mest förts av gammal vana. Inga avträdelser görs.

414 e.O

Berendien blir ett eget kerisât inom den Lysande Vägen, med kerisâtsäte i Entika/Ventimiglia?.

424 e.O

Orson dör, hans son Valerian II kung.

431 e.O

En pest sveper in över Berendien från Jorpagna. Man klarar sig dock relativt bra tack vara Delitha och Ninnavetemplen.

432 e.O

Landori anfalls av orcher från Nidabergen. Valerian II rycker ut till alvrikets hjälp, vilken mottages tacksamt, ty många alver har emigrerat till Goiana under de senaste tjugo åren och man är försvagade.

437 e.O

Valerian II dör och efterträds av Valerian III. Denne konverterar till Lysande Vägen efter en uppenbarelse. Han blir den förste berendiska kung att erkänna sig till den Lysande Vägens kyrka. Detta får dock ingen större påverkan på riket, men gör att Opadalen så småningom blir Lysande Vägens starkaste fäste i Berendien.

441 e.O

Valerian III grundar ambassader i många länder runt Kopparhavet.

443 e.O

Landori hotas ånyo av svartfolksinvasioner och Valerian III stupar i striderna. Valerian IV är blott fyra år när detta händer och landet styrs av ett råd tills denne är mogen.

445 e.O

Lysande Vägens katedral i Entika börjar byggas.

447 e.O

Prinsens mentor, riddar Rutgred Månevit, upptäcker att rådets ledare är en illasinnad magiker som kallar sig Zedufar. Om det rör sig om den historiske svartkonstnären som överlevt alla år eller om det är en bedragare framgår inte, men denne flyr med den unge prinsen som gisslan. Rutgred Månevit lyckas spåra skurken till Erebos där magikern besegras.

459 e.O

Valerian IV bestiger tronen. Han visar sig vara en konstens man, och hans hov fylls med sång, musik och skådespel. Kungen själv är en mycket skicklig lutspelare. Den berendiska trubadurlyriken uppstår vid hovet i Entika och sprids i landet.

467-469 e.O Jorpagniska kriget.

Berendien förklarar krig på några jorpagnska statstater efter att dessa stört det berendiska fisket. Jorpagnerna skrattar bara åt krigsförklaringen och kallar Valerian IV för en flöjtspelande pajas. Denne blir då mycket vred och på sommaren 467 landstiger en här söder om Argald. Jorpagnerna har dock föga att sätta emot och fästena faller lätt ett efter ett, ofta utan att ett enda slag har utväxlats. Berendierna uppnår inte mycket med kriget, i det fattiga Jorpagna finns inget att plundra och då fälttåget blivit för dyrt åker man hem igen.

472 e.O

Den berendiska grenen av Solriddarorden bildas.

475 e.O

Greve Silverdrake grundar sitt stuteri i Anvekull utanför Entika.

487-488 e.O

Resekriget i Torshem (Torshem)

489 e.O

Valerian IV dör och efterträds av sina tvillingsöner, Arvand och Bervand.

501-503 e.O Tvillingkriget

Arvand och Bervand kan inte enas om vem som skall ärva tronen. Det hela urartar till ett smärre inbördeskrig där kungarnas riddare till slut tröttnar och vägrar att slåss mot sina fränder. Kungarna avsätts och deras yngre syster Devonia blir drottning. Denne är gift med hertigen av Sol och Måne som därmed blir medregent. Deras förstfödde son döps till Bermond.

503 e.O

Det dalkiska handelshuset Calvado etablerar sig i Entika, Atrema och Ventimiglia. (Calvado nämns i Kopparhavets Kapare()

508 e.O

Devonia dör i barnsäng och Bermond kröns.

Bermond V dör i en olycka och efterträds av sin bror Orson II. Senare framkommer det att han mördats av sin halvbror Legund.

510 e.O

Orson II dräps av sin avundsjuke halvbror Legund. Devonias tredje son Frekvand IV kröns. Legunds far, hertigen av Sol och Måne vägrar låta honom avrättas och låter istället fängsla honom på borgen Törnefästet utanför Berendiens västkust.

516 e.O

Frekvand IV mördas av Legund som flytt från sitt fängelse. Legund lyckas spela sin far som en marionett med hjälp av droger och tar makten över landet.

520 e.O

Devonias sista överlevande son, Valerian dräper sina bröders mördare. Han kröns som Valerian V.

568 e.O

Den gamle Valerian V dör av ålder och efterträds av sonen Frekvand V.

585 e.O

Det femte korståget avgår mot Efaro. Vallfärdsplatserna runt Accra är hotade och zorakerna och kardierna vill undsätta sina befästningar där, och även stoppa Feliciens slavmarknader i området samt rensa upp bland piratfästena. Den här gången vill berendiska riddare, som inte haft ett krig på nästan hundra år, visa sig på styva linan. Många riddare ur främst lågadeln ser sin chans till ära och berömmelse. Efter tio års strider har man intagit en del av sina mål, men inte alla.

597 e.O

Nu!

Geografi

Berendiens län

NORDARIKE

Skogsklätt och i öster glesbefolkat. Vid kusten mer bördig och lantlig trakt kting centralorten Atrema. Känd för sina goda hantverkare, timmermän och båtbyggare. Unga gudarna dominerar i öster, Lysande Vägen i väster.

LARDAMENDRIEN

Dominerande biotopen är skog, mot gränsen till Landori övergående i vild urskog. Glesbefolkat med fina jaktmarker. De unga gudarna är nästan totalt dominerande. Dominerande adelsätt: Aftonfalk.

De lardamendriska bågskyttarna har i alla tider varit ett välkommet och uppskattat inslag i den berendiska hären. Här kan ju nämnas att hertigen av Erbulas försöker se till att alltid ha en pluton lardamendrier vid varje fort som bevakar den södra gränsen mot svartfolken. Dessa pricksäkra män (och kvinnor) från den norra provinsen tränas sedan barnsben att skjuta den klassiska lardamenderbågen, en pilbåge som skiljer sig något från den vanliga långbågen, främst genom sin smäckra och vackra utformning men också på grund av sin oöverträffliga räckvidd. Bågskyttetävlingar är mycket riktigt ett ständigt återkommande inslag på marknader och festligheter i Lardamendrien, Lindaros och de norra delarna av Mälderike. Att bli bågskyttemästare innebär hög status och lokal ära och berömmelse. I övriga Berendien är den vanliga lång- och kortbågen vanligast bland skogvaktare och jagande allmoge medans adel, stadsvakter och feodala arméer plägar använda armborst. Lardamenderbågen har inte spritt sig till andra delar av landet. Detta är främst p g a att lardamenderbågen enbart görs av skickliga bågmakare och av trä från den nordberendiska idegranen. En annan orsak till att det nästan enkom är nordberendierna som begagnar sig av vapnet är att det kräver mer tid och övning för att bemästra den till fullo. En annan egenhet är att det i norr finns pilmakare som kan tillverka olika sorters pilar av ovanligt slag. Bland dessa specialiteter kan märkas "visslaren" (en sorts signalpil), "klyvaren" (en Y-formad pil som är till för att skära av rep eller kapa plymen på en fåfäng riddare) samt andra specialiteter.

BEDARIKE

Litet hertigdöme, tämligen glest befolkat. Bedaskogen dominerar, viktigaste exportvaran är timmer som skeppas söderut. Lysande Vägen stark. Dominerande adelsätt: Bjälke.

MÄLDERIKE

Ett av de rikaste och viktigaste länen i landet, mycket tack vare handelsstaden Kandra och de bördiga jordarna runt floderna. Omfattande jordbruksbyggd. Lysande Vägen stark i söder och väster, men Kandra är det viktigaste centrat som finns i landet för de Unga Gudarnas lära. Dominerande adelsätt: Björnestam.

FRÄNDERIKE

Mindre, glesbefolkat och skogsklätt län. Svagt ekonomiskt utan större inkomster. Bortom allfarvägarna finns ödemarker dit lagens långa arm ogärna drar sig. Unga Gudarnas religion stark.

LINDAROS

Rikt jordbruks- och fiskelän. Stora inkomster från handelsvägarna och handelsstaden med samma namn som länet. I de "civiliserade" delarna kring Lindaros Stad och de olika handelsköpingarna är Lysande Vägen stark, men på landsbyggden dominerar de Unga Gudarna. Dominerande adelsätt: Av Lindaros.

KRONOMARKEN

Kungens eget län där den bördiga och rika Opadalen ger enorma inkomster från odlingar av druvor, frukt och spannmål. På flera håll finns betydande avelsfarmer för boskapsdjur och hästar. Trakten kring Entika har hög levnadsstandard och är en rik trakt. Lysande Vägen är i det närmaste fullständigt dominerande. Dominerande adelsätt: Kungen tillsätter fogdar och andra administratörer till sina landområden, vilket har gett upphov till en tjänstemannaadel i länet.

DAL

Län som fått sitt namn från sina böljande kullar och dalar. Huvudnäring är boskapsuppfödning, främst får och getter som betar på sluttningarna. Vissa halvlängdsmannabosättningar på oländiga platser. Lysande Vägen i princip den enda religionen i området. Dominerande adelsätt: Sol och Måne.

NORRA SKÖLDERIKE

Jordbrukslän som ekonomiskt och befolkningsmässigt utklassar sin södra granne, Södra Skölderike. De bägge länen var en gång ett men delades upp på grund av en arvstvist mellan två bröder som valde olika religioner. Enligt sägnen fick länet sitt namn eftersom det betraktades som det unga rikets "sköld" mot svartfolksstammarna i söder. Lysande Vägen genomgående stark. Hebanon är en viktig handelsstad för regionen. Dominerande adelsätt: Guldkärve.

SÖDRA SKÖLDERIKE

Glesbefolkat län som anses underutvecklat och som präglas av sina otillgängliga vildmarksområden kring Kromfloden samt annorstädes. Längs med Krom och dess bifloder finns en del mindre samhällen. En del handel och passagerartrafik finns på floden, men denna vattenled genom riket är inte vad den en gång var vilket bl a ruiner av forna fästen och byar vittnar om (Se Enhörningshornet och Sinkadusäventyret Skuggor Ur Det Förflutna för mer detaljer). Många kloster finns i området, bl a Delithaordens viktigaste helgedom. De Unga Gudarnas religion stark. Dominerande adelsätt: Tvenne Ormar.

BARLERIKE

Jordbrukslän där man odlar främst korn och havre. Medelrikt utan större centralorter varför naturahushållning är utbredd. En del halvlängdsmän lever på mandat från hertigen i de södra delarna av länet. Lysande Vägen och de Unga Gudarna ganska jämnbördiga. Dominerande adelsätt: Lilja.

EDSLAND

Rik jordbruksbyggd med mycket fina jaktskogar för hjort och vildsvin där ek är det främsta trädslaget. De Unga Gudarna traditionellt starka, tack vare visst stöd från ätten Månevit. Dominerande adelsätt: Månevit.

THUN

Fattigt län med stora delar obrukbar mark i form av myrar och hedlandskap. Kusten mot Echatiska havet är långgrund varpå sjöfart är omöjlig annat än fiske i osäkra flatbottnade båtar. Kungsfortet utanför kusten i söder är den enda riktiga naturhamnen söder om Edsland. Centralort är den lilla köpingen Thuninge. Ovanlig religion i form av en lokalt dyrkad havsgud (möjligen en gång del av de Unga Gudarnas pantheon). Dominerande adelsätt: Himmelsvärd.

JARLMANLAND

Län med varierad geografi och befolkning, mycket tack vare ätten Purpursparres traditionellt expansiva politik. Genom giftermål, avtal och ibland rena våldshandlingar har man genom årens lopp befäst sin redan starka ställning som den starkaste makten i sydvästra Berendien söder om Solrike. Vissa Purpursparrar sägs ha (haft) ärftliga anspråk på kronan. Lysande Vägen genomgående stark. Dominerande adelsätt: Purpursparre

SYLVERIKE

Av kustklimat präglad region med ett betydande ekonomiskt centrum i handelsstaden Ventigmilia. Fiske, både fisk och skaldjur är den viktigaste näringen. Länet har drabbats hårt av den feliciska piratverksamheten och hertiginnan Rödtorn är hårt pressad. Lysande Vägen stark. Dominerande adelsätt:Rödtorn.

Övriga län på kartan:

1. HÅVASLÄTT

Kuperat län i utkanten av Opadalen. Förläning sedan urminnes tider till ätten Drakbande, som trots grevetiteln endast svarar inför konungen enligt väldigt gamla privilegiebrev. De viktigaste näringarna är uppfödningen av nyttodjur, främst hästar. Den nuvarande länsherren, Arvid Drakbane, är sedan en tid försvunnen (i korstågen i min kampanj) och hans ännu omyndige son Vidar är arvtagare. Dominerande adelsätt: Drakbane.

2. SOLRIKE

Genom ett arv från en rik adelsman fick kyrkan och den berendiska grenen av Solriddarorden detta grevskap i besittning. Genom ytterligare arv och markinköp har man utökat sitt område som numera utgör den största sammanhängande kyrkomarken i landet. Tempelriddarna svarar inte inför någon länsherre (annat än Odo själv och möjligtvis exarken) och frågan är om de ens är kungen trogen. Detta är också det enda länet i Berendien där alla trosuppfattningar annat än den Lysande Vägen är bannlyst och tempelriddarna ser till att det inte förekommer några irrläror. Länsherren Stormästare Igniathus av Solriddarnas Orden har på senare tid låtit hänga kvinnor som påstås vara häxor. Delithaorden har utan resultat protesterat våldsamt.

Städer

Berendiens Städer

Entika

Huvudartikel:Entika

Samhälle

Klasser

Adel

Maktstrukturen i Berendien utgörs av en samling mäktiga och rika adelsätter. Ju äldre en ätt är desto finare, och man försöker därför dra sina linjer tillbaka till slaget vid Sankmas Klint då kung Bermond besegrade svartfolken och det feodala Berendien grundades. De vars förfäder inte var med i detta historiska slag har inte lika lätt att hävda sig och får finna sig i en lågstatusposition. Därför har en hel del tvister kring historiska dokument, med anklagelser för förfalskningar hit och dit, uppstått under årens lopp.

HÖGADEL: Hertigar och rika grevar. Några enstaka förmögna friherrar. Notera att hertigen av Jarlmanland kallar sig "jarl" istället för hertig, men det beror på att purpursparrarna alltid ska vara så jäkla märkvärdiga. Högadeln har mycket högre status än lågadeln. Det finns naturligtvis gränsfall. Exempel på högadelsätter är Månevit, Aftonfalk, Björnestam, Purpursparre med flera.

LÅGADEL: Fattigare grevar och baroner, samt de flesta friherrarna (adelsmän som står direkt under kungen). I Kronomarken finns dessutom en sorts tjänstemannaadel som är mer administratörer åt kungen än de övriga adelsmän som har rustplikt istället för skatteplikt. Inom kronomarksadeln finns riddare ur lågadeln som visat sig dugliga och därmed fått ett fögderi i belöning. Kronomarkens titlar går inte i arv. Under baronerna finns en nivå till och det är bannérriddarna. En bannérriddare är en vasall som ingår i en adelsmans rytteri men som har fått en egen egendom som ska försörja honom och hans söner. Denna egendom, vanligtvis inte mer än en bondgård, brukar han själv.

En berendisk ätt har fått sitt namn från sitt heraldiska vapen. Sålunda har Månevit en vit måne på svart grund, Tvenne Ormar har två omslingrande ormar i sitt vapen och Sol & Måne har en delad sköld med en sol och en måne på en delad sköld. En ätts färger går igen i klädsel och i sina vakters livré och är något man bär med stolthet.

Utrikespolitik

Relation till alverna

I dagens läge inskränker sig kontakterna med alverna mest med befolkningen i norra Berendien, där dialekterna är influerade av Satenu vilket underlättar gränshandel mm. Det finns av gammal hävd en officiell diplomatisk kontakt mellan Entika och Landori som dock enbart används om den behövs, men från alvernas sida är man noggranna med att påminna om forna vänskapsband. Man vet att om fara hotar kan berendierna vara en viktig allierad. Vissa religiösa grupper, som t ex Ninnave och Delithaordens prästinnor har ett djupare utbyte med alverna, men detta sker i hemlighet. Kung Frekvand är en traditionalist och håller fast vid de sporadiska kontakterna med Landori. Kritiken mot detta finns dock i de egna leden men än så länge är kungens linje den officiella. Frekvand sitter dock obekvämt på två stolar i frågan om landets religion, han är av tradition bärare av ensignier och välsignelser från båda håll och ska vara landets och dess innvånares beskyddare, Lysande Vägen eller inte. Kungen har ännu inte gett ifrån sig något som helst tecken på att avvika från denna dubbla hållning (även om han själv bekänner sig till Lysande Vägen) men frågan är om denna politik håller i längden. Han kan komma att finna sig i en situation som är ohållbar och tvingas välja. De som är insatta i kungens person och politik är dock tveksamma till om han är kapabel att göra ett sådant val.

Lysande Vägens intåg i Berendien medförde att relationerna med alvriket i norr svalnade. Den berendiska kyrkan ser mycket misstänksamt mot hednareligionen som fortfarande är starka på landsbyggden i de norra, centrala och sydöstra delarna av landet samt i Kandra. Prästerna drar gärna alla över en och samma kant och menar att såväl dyrkan av Morder Jord som De Unga Gudarna är hedniskt och blasfemiskt. Bland de rättrogna dyrkarna av Etin har därför en misstro mot alverna grott i århundraden, ivrigt påhejat av kyrkans män. Adeln ser också alvernas livssyn som något suspekt och subversivt som absolut inte får komma till de livegnas kännedom. Etin vet då vad de tar sig till! Visst finns det en historia av allians och utbyte mellan Landori och Berendien men kyrkan och adelsmännens propaganda slår väl rot hos den oupplysta massan och det är få som känner till den verkliga historien även om barder och trubadurer håller ett viss kollektivt minne vid liv.

Kultur

Mat och Dryck

En rätt som har en särställning och som bland annat namnges i "Mäster Palnes kokbok för kräsne" är de berendiska fisk och vin dolmarna.

Fisk tärnas i lagom bitar och sjudes upp i vin, samman med fräst lök, fin tärnade morötter, peppar, havssalt, kryddnejlika och timjan. Massan rullas sedan in i vinblad, bräseras i vin och serveras. intages gärna med ett fint...vin.