Ankor

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Djurfolk i form av små ankliknande humanioder.

Folkslagsfakta

Namn: Ankor (Anatanthropuz nomadis)
Antal: Ca 2 miljoner
Regioner: Erebos, Caddo, Trakorien (Ruhl), Morëlvidyn, Klomellien (Mercana, Hisskov), Bactulge
Språk: Saknar eget språk. Talar de lokala språken.
Religion: Wal samt lokala mänskliga religoner.
Folketst namn på sig själva: Ankor
Kallas även: Ankmän, Fjäderfolk, Andrakar
Släkte: Anatanthropuz
Kategori: Djurfolk
Övrigt:

VitBrunAnka.jpg

En typisk vit ankköpman med sin brunankslivvakt

Historia

Kronologi

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=7557#p7557

973 f.O.
Svarta ankor utsätter de bruna ankorna för Stora Oförrätten. Som en följd utvandrar svartankorna mot norr och bosätter sig i Morëlvidyn.
266 f.O.
Ankor i Morëlvidyn lär sig använda långskepp från tillfångatagna nordfolk från Jorduashur.
101 f.O.
Ankor bosätter sig i vad som kommer bli staden Mercana i Klomellien.

Utbredning

Ankorna finns över stora delar av Ereb och övriga Altor men vissa regioner har utvecklat säregna kulturer antingen som del av ett lands befolkning eller i rena anksamhällen.

Förslag till ankornas totala antal i Ereb: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35997#p35997

Erebos

Bla Ankstaden i Nohstril...

Idé om ankor anställda av fiskaradeln i Erebos: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=30328#p30328

Morëlvidyn

Ankor finns spridda över stort sätt hela Morëlvidyn.

Dunderin

Huvudartikel: Dunderin

Ankorath

Huvudartikel: Ankorath

Från Morëlvidyntråden:

Citrusmyrrah. En taggig buske med grönvita blad som växer främst i gränslandet mellan Morginner och Saqasha, men också odlas i landets torra landskap. Citronmyrrahn har en lättare kryddig myskig doft och en fräschör som saknas i annan myrra. Namnet har den dock fått av att man kombinerar den med citronolja vid förvällandet av kådan. Främsta utskeppningshamn är San Anther. Dessutom sägs doften av Citronmyrra vara lika imponerande på en ankkvinna som en blodig yxa. Så bra som en svart ankman kan dofta anses det.

Klomellien

Mercana

Mitt i ankkvarteren i staden Mercana ligger Wals gata. Gatan är döpt efter ankornas skapare, guden Wal. Idag fungerar gatan som en handelsplats för stadens förmögna ankor. Det man handlar med är inte mat, stångjärn, kryddor eller andra varor. Istället är det i första hand andelar i handelsprojekt som köps och säljs. Då handelsexpeditioner är mycket dyra är det svårt för en ensam familj att finansiera sådana projekt. Man har då istället börjat gå ihop i bolag som gemensamt finansierar en expedition, skickar i väg skeppet till fjärran platser, ju längre bort desto bättre, och väntar sedan spänt på skeppets återkomst. Förhoppningsvis är skeppet då fyllt till bredden med exotiska varor och vinsten blir stor. Andelarna i expeditionerna kan som vilken vara som helst sedan köpas och säljas. De kan avyttras då pengakistan börjar tryta eller köpas för vinster gjorda i andra affärer. Men framförallt så är handeln särdeles stor då rykten kommer i svang. När expeditionen har dragit ut på tiden och någon har hört något om piraträder kan andelarna under vildsint handlande sjunka till en bråkdel av insatsvärdet, för att sedan stiga skyhögt när ett annat skepp anländer som kan meddela att expeditionen angjorde Arno för tre veckor sedan och snart står att vänta i hamn. Allt under hetsiga utrop och intensiva känsloutbrott. Själva handeln med andelar är ett stort folknöje och det finns inget som bereder ankororna vid Wals gata sådan glädje som att sitta inne på unik information om en expedition, sprida ut ryktet om ett skeppsbrott för att sedan genom ombud köpa upp merparten av andelarna. Detta anses inte som omoraliskt utan driftigt och smart. Utöver andelar i handelsexpeditioner kan man även köpa skörden från åkrar innan den är bärgad, rätten att köpa last till ett visst pris från en expedition, nästa års vin och skinnet innan björnen är skjuten. Transaktionerna efter uppgjorda affärer görs sedan genom huggerska hansans lokala bank och handelskontor. Här har bankverksamheten kommit att dominera över handeln.

Hisskov

Ankor ursprungliga från Mercana har flyttat uppströms Maurefloden och bosatt sig i södra Hisskov. Där lever de huvudsakligen av att odla i de såkallade Vetevattnen.

Caddo

Huvudartikel: Caddo

Det finns över 70 000 ankor på Caddo och de flesta av dessa lever ett integrerat liv med dalkerna. På Caddos västkust finns ett antal byar som nästan uteslutande består av ankor, men det är en relativt ovanlig företeelse. I Casso finns en stadsdel som till största delen utgörs av ankor och i Arno finns ett värdshus ("Näbbar och klor") som endast serverar och huserar ankor. I övrigt lever ankorna sida vid sida med dalkerna och är accepterade som en del av samhället.

De flesta av ankorna på Caddo är av den ljusare sorten. Det finns enstaka svarta ankor som bosatt sig i städerna, men på grund av att mörk fjäderskrud associeras med de sydländska piratankorna från Morëlvidyn är de allt annat än populära.

Ankorna på Caddo har visat sig väldigt skickliga som handelsmän, och två av de största handelshusen på Caddo, husen Sigiõs och Hugger, drivs av ankor. Hugger är en av de ledande bankfamiljerna i hela Ereb, och har enormt inflytande över kopparhavshandeln.

Ankorna på Caddo är leda på hur färglöst och grådaskigt de färgblinda dalkerna klär sig och har utvecklat ett mycket färgrikt mode. Det är inte ovanligt att se en förmögen handelsanka gå klädd i en skrikande rosa kaftan, grön sidenbasker med färgranna efariska fjädrar i samt en överdriven mängd smycken i form av färgade glaskulor.

De absolut flesta av ankorna har anammat den Lysande Vägen, men några få följer fortfarande sina förfäders religion. Det finns ingenting som hindrar en anka från att bli solmunk, riark eller till och med bontisâl. Hittills har ingen anka blivit utkorad exark, men det finns tekniskt sett ingenting som hindrar detta.


S:t Gommo Ljusdun

En av Odos lärjungar som det sällan talas om bland människor på fastlandet var ankmannen Gommo från Lassiõ. Gommo var av en fattig ankfamilj och fiskare till yrket. Han hade inte råd med nya kläder utan klädde sig i säckväv. Inte heller var Gommo en särskilt lyckad fiskare och hans grannar gjorde ofta narr av honom. Till råga på allt hade Gommo svårt att tala, och det sägs att han både stammade och läspade.

En dag kom Odo vandrande igenom Gommos by och folket trängdes kring honom för att få en välsignelse och höra den store profetens visdomsord. Gommo ville naturligtvis också komma nära Odo, men skämdes för sin enkla och fiskdoftande klädsel, så han vandrade bort i motsatt riktning. Men Odo såg honom och kallade honom till sig. Medan Gommo med nedsänkt huvud närmade sig gudsmannen fnissade byborna och drev gäck med ankmannen. Odo vände sig om med ilska i blicken och näpste byns innevånare med orden: "Om ni inte visar barmhärtighet mot de enkla och fattiga skall ni heller inte motta barmhärtighet från Etin! Alla tänkande varelser är skapade till att tjäna den Högste och glädjas i Etins ljus. Håll dem icke borta från mig med ert spe." Därpå omfamnade Odo den förstummade ankan, vars ögon fylldes med tårar. Efter den dagen var Gommo en Odos lärjunge, och han lämnade aldrig dennes sida, inte ens på ålderns höst. ”Káso Gommo” blev ingen stor förkunnare, och hans lära finns inte nedtecknad i några rullar. Men han är ändå hågkommen för sitt stora medlidande och sin vänlighet mot de fattiga. Gommo spred hopp till Caddos utstötta och visade kärlek mot alla. Han gudomligförklarades tillsammans med Odos alla andra lärjungar och är idag ankornas skyddshelgon.''

Gommo.jpg

Trakorien

Ruhl, och även Bralorge, på Paratorna...

Idéer: [1]

Berendien

http://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Berendien#Ankor

Bactulge

Om att ankor eventuellt är talrika på Bactulge:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=31336&sid=3ef84bd21262187fe50d176ef60789b9#p31336

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35977#p35977

Efaro

Felicien under kung Kleriomon II (198-227 e.O.) stöter på bruna ankor i västra/östra Efaro och dessa bjuder hårt muilitärt motstånd. (EA-SL s.38)

Krilloan

Krilloan på Samkarnas östkust har en stor befolkning av ankor.

Samhälle

Ankor är i allmänhet ett fredligt folkslag, (om man undantar de svarta) om än med något kort stubin. De är driftiga och har ett expansivt sinne och finns därför på alla Altors kontinenter. Fyra femtedelar återfinns dock i Ereb och Samkarna. De ingår oftast som naturlig del i människosamhällena de bor i. De vita och bruna ankorna är renligare och prydligare än människor, vilket märks i deras egna hus och städer. Man kan beskriva ankornas livsstil som högst modern ”småborgerlig”. När ankorna sysslar med jordbruk är det främst högeffektivt trädgårdsarbete. Vita ankor är förtjusta i spel och gyckel. Allehanda brädspel, kortspel, tärning och vadslagning är dagliga vanor för dem. Bland gycklen lockar dockteatrarna särskilt mycket, speciellt historier om ankhjälten Kvalbak. Det är också främst de vita ankorna som lyckats bli aktade medborgare i människosamhällena de bebor, tack vare sin slipade förhandlingsteknik och sinne för affärer. De bruna ankorna är modiga, ärbara och kraftigare än sina släktingar och är därför oftast krigare. De bruna har skapat en effektiv, obeväpnad kampform som oftast benämns "ankboxning". Ibland kan de bruna krigarna vara nästan dumdristigt modiga. De svarta piratankorna har infört den grymma bestraffningen ”näbbning”, och är som sagt de som fortfarande hårdast håller fast vid klansystemet. Karaktärsdrag: Fridsamma med hett temperament och kort stubin. De vita har anlag för handel, diplomati och i viss mån magi. De bruna blir goda krigare och lojala livvakter. De svarta har en het aggressivitet och är orädda pirater och sjörövare.

Piratanka1.jpg

Klanerna

Ankorna har sedan urtiden delat in sig i olika klaner. I nyare tid har de vita och bruna i viss mån lämnat detta system bakom sig, även om det gärna tas fram vid känsliga dispyter och maktkamper. De svarta är dock med sin våldsamma och hierarkiska samhällsstruktur fortfarande traditionsbundna, och klansystemet lever kvar mycket starkt. Klanerna rangordnas och delar Kopparhavet mellan sig. Oftast allierar sig flera klaner för skydd och större makt. De två främsta organisationerna är den multinationella Sextetten, och den mindre, men likväl imponerande, Havets Vargar.

Familj

De svarta har splittrade familjer som sällan ser sina fäder, men producerar många barn. De vita har en trygg kärnfamilj och satsar stort på utbildning för sina ca sex barn. De bruna får sällan mer än tre barn under sin livstid, och uppfostrar dem till starka individer i en farlig värld. Typiskt för alla tre ankraserna är dock att föräldrarna ytterst sällan uppfostrar sina egna ungar, utan de uppfostras av andra släktingar av samma generation.

Ankhona.jpg


Beskrivning

Utseende

Fjäderdrakten

Näbben

Ankor har tänder, eller snarare näbbarna är fint tandade, dvs tandliknande utskott eller lameller vid kanterna, och inte något som syns på håll. Dessa "tänder" består av hornsubstans och skall på intet vis uppfattas som verkliga tänder, men ändå mer tandlika än hos djuret anka. Svarta ankor har vanligtvis lite vassare och grövre tandningar men fortfarande syns de knappast på avsånd. Tandningen gör det möjligt för dem att slita loss bitar av kött m.m. även om de inte tuggar i samma grad som folk med tänder.

Uppträdande

Egenskaper

Simma

Alla ankor kan simma. De kan även under kortare perioder hålla sig under vattnet.

Siffror

Ankor har en medfödd förmåga att mycket väl beräkna siffror.

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=31360#p31360

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35959#p35959

Språk

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=20398#p20398

Ankor talar de lokala språken i de samhällen och kulturer de är en del av. Huruvida de i sitt folks urtid haft ett eget språk är en tvistefråga i lärda kretsar. Det finns dock bland ankor helt unika ord och uttryck som indikerar ett numera utdött språk. Detta urspråk talas fortfarande på den ö långt ute i Västerhavet där ankorna enligt vissa skall ha haft sitt urhem. Som med talkonst så har även skrivkonst anammats från omkringliggande folkslag. All vitankor får oftast lära sig skriva men bland brunankor och svartankor är detta mer sällsynt.

Kultur

Matvanor

Ankor är allätare (dvs även spannmål och kött). Lejonparten av ankisk kost består av grodor, fisk, sniglar, insekter, musslor och kräftdjur, gräs, alger, tång och andra vattenväxter. Både rått och i tillagad form.

Om ankmat i Hisskov: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=33854#p33854

Maggrus

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=27007#p27007

Skeppsbygge

Långskepp

De svarta piratankorna använder långskepp. Tekniken lärde de sig av nordfolk från Jorduashur.

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=27126#p27126

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=27124#p27124

Vassbåtar

Vassbåtar används i Samkarnas inre på de många sjöarna kallad Krystalerna. Även på ön Bactulge. (Även av den vanliga kustbefolkningen i Morëlvidyn?)

Krigskonst

Anka3.jpg

Vapen

Rustningar

... Pansaret är som starkast upp till då majoriteten av ankans motståndare är längre än den själv. Benen är av samma anledning nästan oskyddade, vilket också bidrar till att ge den rörelsefrihet som en ankkrigare behöver. ...

Armband

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=2215#p2215

Om rustningar och stridsteknik: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=38555#p38555

Stridskonster

Ankboxning

Diskussion om ankornas omtvistade stridskonst: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3666#3666

Ruverskor

Vissa framstående vita ankfamiljer använder inhyrda ruverskor till att ruva fram sina anklingar. [2]

Religion

De flesta ankor har ingen särskild religiös övertygelse utan ställer sin tro till världsliga fakta som guld, vinst, förlust, slaveri, seger och nederlag. Då de också bor i nära anslutning till människor så är lokala mänskliga trosuppfattningar klart vanligare bland ankorna än någon av de tidigare nämnda teorierna. T.ex. är det många vita ankor som bekänner sig till den Lysande Vägen och det finns ankor som vigts till riarker på Caddo. Dessa anser att liksom övriga Altor är ankorna Etins skapelse. De svarta ankorna i Morëlvidyns piratstäder är som pirater mest och tror på den gudom som senast gav dem framgång till havs. De brunas ideal kan närmast liknas vid riddarfolkens på Aidne. Gudinnan Hélodèrna existerar som myt bland de flesta djurfolk, men är så ovanlig att hon oftast misstas för dyrkan av Moder Jord. Endast extrema grupper som Ankisterna, QQQ och Ovum Cori håller fast vid teorierna om Burb och Wal.

Skapelsen

Det finns i huvudsak två teorier om var Ankorna kommer ifrån. Den dominerande är en av människors och ankors historiskt lärde framlagd. Ankorna skall ha skapats av djurfolkens högsta gudinna Hélodèrna för ca 9000 år sedan i det sjörike som idag kallas Krystalerna, i Samkarna. Här utvecklades de tre raserna anka och ankornas gemensamma kultur vid sidan om de mänskliga krystillernas. Hur det kom sig att det blev tre raser har denna teori ingen annan förklaring till än att Hélodèrna tillskrivs ha en god portion humor. Från grottmålningar i Drakryggsbergen vet man dock att ankor i början var spräckliga och hade mer varierad fjäderdräkt än idag.

Den andra teorin har klart färre anhängare, men dessa är desto mer bokstavstroende. De anser att ankorna skall ha getts livsgnistan av guden Wal på ön Burb (av människor kallad Khalifa) långt ut i den Yttersta Västern. När detta var gjort gav han ankorna till sina brorsöner Goffre, Baraks och Dondros att förvalta. ”Goffre skänkte äventyrslystnaden, och blev de brunas anförare; Baraks väckte lusten att äga, och blev de vitas beskyddare; Dondros, rebellen, ledde de svarta i uppror.” citerat ur Komikas Gyllene Bok. Så småningom lämnade ankornas olika folk sin faders ö och begav sig ut i världen och lever idag i den s.k. diaspován (ut ur ägget). Ön Burb har idag en mycket liten befolkning bestående av religiöst fanatiska solitärer till vita och bruna ankor. Ön bedriver ingen handel utan är en eremits paradis. (Mandelorden anser det inte finnas tecken på bofast befolkning på ön äldre än 500 f.O.)

Det finns även teorier om att ankorna skapades av magiker som tjänarfolk i nordländska våtskogar eller att de kommer från hamnskiftande älvfolk som glömde sin rätta form. Den senare teorin anser ankor vara besläktade med svanmöer och örnmän.

Relationer med andra folkslag

Ankor är ett av de folkslag som lever närmast andra folkslag, oftast som helt integrerade medlemmar i människors samhällen. De har dock alltid kvar sin ankiska kultur bredvid den lokala kulturen. Ankor är mycket anpassningsbara. Eftersom integreringen med andra folkslag är välfungerande utsätts ankorna sällan för diskriminering men de kan ibland retas för sin småvuxenhet eller sina, i andras öron, skräniga röster.

Människofolk

[Här beskrivs generella och eventuella särskilda relationer med människofolk och människoliknande folk (mänfolk)]

Älvfolk

[Här beskrivs generella och eventuella särskilda relationer med älvfolk]

Stenfolk

[Här beskrivs generella och eventuella särskilda relationer med stenfolk]

Svartfolk

[Här beskrivs generella och eventuella särskilda relationer med svartfolk]

Övriga djurfolk

[Här beskrivs generella och eventuella särskilda relationer med övriga djurfolk]

Handelshus

Hugger.jpg

Hogivald Hugger

Piratklaner

Piratanka2.jpg

Organisationer

Sextetten

Sextetten är en kriminell sammanslutning av ankor runt Kopparhavet. Den startades en gång av vita ankor med svart sinne. Den styrs idag av sex ankklaner som understöds av flera mindre. Sextetten bedriver förutom den dominerande aktiviteten sjöröveri, också slavhandel, utpressning, kidnappning, häleri, droghandel, ocker och spioneri. Organisationen arbetar i huvudsak i det fördolda och få icke-ankor känner till dess existens.

Ursprungligen var det en triad vita ankfamiljer som inte tyckte förfädernas strävsamma klättrande till makt och rikedom gick fort nog. De fann efterfråga och tog för sig av ”svarta” behov bland de sina. Tillslut hade behovet växt sig så stort att de behövde använda sig av de förskjutna svarta ankorna för att möta efterfrågan. Så småningom bildades så Sextetten av tre vita klaner och tre svarta klaner för drygt fyrahundra år sedan. Maktkamp har förekommit och klanerna har skiftat runt. Idag är enbart Trefot och Dluring ursprungsklaner, och Dunfjat har varit med nästan lika länge. Den vita klanen Kao-yaa blev utmanövrerad när De Fyras Gäng tog över, men de ruvar på hämnd. Organisationens medlemmar omfattar vita, svarta och en mindre del bruna ankor.

Vilka de svarta klanerna i sextetten är känner välinformerade sjömän och spioner till, men de vita klanerna är ännu okända. I städer utanför Morëlvidyn använder organisationen alltid täckmantlar såsom tvätterier, handelshus eller restauranger. De sex styrande klanerna möts sällan allihop, men i Ankh Casteelum finns en dammig sal med ett runt rum med sex rund bord i en cirkel, med sex stolar kring varje för stormötena när alla klanerna träffas. Sextettens hemliga symbol, sex cirklar i en cirkel.

Dess sex styrande klaner är sedan ett par hundra år:

Det här med triad och sextett blev grogrund för stor siffermysticism. Detta syns också i organisationen där rangordning anges också med nummer oftare än hedersnamnen.

1. Drake
2. Vågmästare
3. Myrrahförare
4. Vassbåt
5. Röd huggare
6. Sextetten
7. Blått sköldbröst
...
18. Bokförare
36. Shaman (heligt nummer liksom 216, 648 och 666 (QQQ))
49. vanlig medlem

Siffror som börjar med 100 är inte medlemmar men allierade, ex 118, allierad bokförare. 25 betyder spion eller förrädare och 99 används som slang för idiot eller den ovetande allmänheten.

Initieringsriten innehåller myrrah och blodsoffer, ofta människor hos de svarta klanerna, tre eller sex stycken. Efter att ha druckit en blandning av blod och vin ska aspiranten passera under en huggarhäck av 48 där man vet att man är medlem om ingen hugger en innan man når andra sidan, och det hjälper inte att springa. Klanens ed reciteras under hela riten och slutligen bränns en vasspappersfigur föreställande den nya medlemmen. Slutligen höjer man sex egna stjärtfjädrar mot himlen och lovar evig trohet. De svarta ankorna har ofta tatueringsritualer för nya medlemmar, det har inte de vita.

QQQ

Huvudartikel: QQQ

En fruktad sammanslutning av svarta ankor som gemensamt anfört vita ankor som sina främsta fiender och offer. Flera framstående pirathövdingar är medlemmar i organisationen.

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3695#p3695

Ankisterna

Sammanslutning som verkar för ankors förbättrade ställning i de större folkslagens samhällen. Leds av Harvar Blåfjäder. (EAS s. 60)

Typisk bosättning

Hjältar och personer

Mandarinand.jpg

Anka från östra Akrogal'