Belgoth

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Tidigare självständigt rike beläget i vad som är dagens Ransard. Bestod av de nuvarande regionerna Nordland och Ransland. Folket kallades belgother och lever kvar som befolkningen i Timora och Alerien. Även delar av befolkningen i Palinor är av belgothisk ursprung. Belgoths siste regent var Nobarg Sistekung.

Historia

Måste redigeras...

Ca 730 f.O.
Alla de belgothiska klanerna tar sig upp i Otamerirevan och sprider snabbt ut sig kring Mælinska bukten.
2 f.O.
Kung Nobarg av Belgoths enda dotter, Timrin, äktar vortigern Hanric av Ransard. Nobarg upprättar ett avtal där den belgothiska kronan skall ärvas av Timrins barn vid hans hädangång.
1 f.O.
Många belgothiska klaner som protesterat mot avtalet gör uppror mot kungamakten. Ett inbördeskrig bryter ut i Belgoth och kung Nobarg tvingas fly till Ransard. De argsinta belgoterna anklagar ranerna för att ha förvridit kungens sinne och för att ha rövat bort prinsessan Timrin. Belgotherna invaderar Ransard.
1 f.O. – 10 e.O. Frihetskriget
Inledningsvis är belgotherna framgångsrika och tar kontrollen över stora delar av Ransard. Det är dock främst sardiska trupper de möter och när ranernas egna väldisciplinerade krigsmakt slår tillbaka från själva Ranz drivs belgotherna tillbaka. Den unga staten Ransard bekräftar i detta krig sin ställning som ny ledande maktfaktor i nordvästra Ereb. Frihet härskar åter i ranernas Sard.
10 e.O.
Efter elva års strider tvingas belgotherna ge upp. Hela norra Belgoth (dagens Nordland) är ockuperat av ransarderna och klanhövdingarna lägger till sist sina nävar på kungens avtal. Prinsessan Timrins närvaro vid fredsförhandlingarna är avgörande.
12 e.O.
Kung Nobarg av Belgoth dör och riket införlivas enligt vad som blivit känd som "Nobargs avtal" med Ransard.
18 e.O. - 24 e.O. Västbegothiska resningen
De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24 e.O.
Hanric Silvertunga, Vortigern av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. I fredsavtallen fastställs att de klaner som ledit revolten måste lämna Nordland. De marcherar söderut mot Ljusnahalvön, där de bryter ny mark och bildar ett nytt rike, lydande under den ransardiske Vortigern.
24-63 e.O.
De östbelgothiska klanerna som inte deltog i Stora frihetskriget, upproret mot Ransard, drabbas mycket hårt av det nya styre som nu införs i gamla Belgoth. Ranerna styckar upp marken och fördelar den bland de egna stormännen. De belgothiska klanerna fråntas all egentlig makt. Att söka sig till Ljusna dit västklanerna utvandrat är uteslutet för de stolta belgotherna som inser sitt misstag att stå utanför kriget.
63 e.O.
Brandnatten. En månmörk höstnatt brinner östbelgotherna ner sina byar efter att ha tömt alla förråd och dödat de ransardiska garnisonerna. Samlade går de österut upp i bergen och lämnar sitt gamla hemland för att aldrig återvända. Händelsen är också kämd som ”den östbegothiska nesan” eller ”den stora flykten”.
64 e.O.
Efter en lång vintermarsch uppe i bergen där de kämpar mot svartfolk, kyla och arga narimer når östbelgotherna Kardbergens sydöstra sluttningar. Framför dem ligger Erebs öppna inland som belgothernas förfäder för niohundra år sedan korsade under den Fjärde narguriska vandringen. Inga straffexpeditioner utgår då man menar att de hederslösa östbelgotherna straffat sig själva mer genom att lämna den heliga fädnersjorden än vad ransardisk lag någonsin skulle kunna. Inget annat än nesan kvarstår när östbelgotherna vandrar ut ur den ransardiska historian för att smida sina nya öden i österled.