Trisker

Allmänt

Ett nargurisk folk tillhörande sydnargurierna. Delvis uppblandat folkslaget dyler och även andra mireliska folk. Bor i stadsstaten Triska i Klomellien.

Uppträdande

Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig den Klomelliska unionen eller den Triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten.

Utseende

Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar Hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.

Språk

Talar det sydnarguriska språket triskiska. Triskiska är en sydnargurisk dialekt som ligger nära hamuriskan. Den stora skillnaden språken emellan är att triskerna har anammat mera av joriska och dyliska ord och böjningar medan hamurerna vårdat de arv som kom från de jordiska brotarna.

Religion

Den religiösa kulten i Triska saknar ett prästerskap. Här leder i stället enhetens (hushållet, hirden etc) överhuvud ceremonierna samt blotandet. I Triska är man inte lika noga med de exakta procedurerna i aesirs lära. De fick den muntligt berättad för sig under jordernas ockupationstid. Mycket har försvunnit via glömska och annat har lagts till från förjordisk kult samt, hos Cudda, dylisk elementardyrkan. Religiositeten är till mycket stor del personlig, något som endast angår hushållet. I staten finns inga klåfingriga missionärer som hävdar att kultens cermoniella delar går fel till. De "rådare" som finns hos ranerna saknas helt hos Triskerna.

Den förjordiska kulten med dyrkan av förfadersandar existerar delvis fortfarande. Dock har man nu dålig kontakt med andarna så dessa blidkas istället med offer och blotande. Inte sällan förknippas andarna med vaenir och bör undvikas i största mån. Synen på vaenir är problematisk hos triskerna som dels blotar till dem men detta mest på grund av fruktan för dem. Därtill inkludera triskerna gärna lokala gudomar till vaenirs eller aesirs skara, gudomar man i Kard aldrig hört talas om.

Några få trisker, kan fortfarande tala med andarna och dessa individer både vördas och fruktas. De anses ligga vaenir för nära men de är samtidigt bra att ha på sin sida då gastarna blir alltför närgångna. Dessa personer kallas Jaghuir, på triskiska eller yagor på klomelliska.

”Mitt på gården tändes slutligen en eld. Två yagor trädde fram och höll ett stort stycke väv högt över lågorna. På detta tygstycke, som var en bild av det gångna året, hade man också uppskrivit all ondska och det elände man önskade förskonas ifrån under det kommande. Rabblande besvärjelseformler och utförande besynnerliga armrörelser steg ännu en yaga fram till elden, där han ur en skål öste något eldfängt pulver i lågorna, som plötsligt flammar upp och i ett ögonblick förtärde väven. Då utbrast den fåkunniga hopen i jubel, underjordens och demonernas makt är bruten, och det nya året börjar sin färd med välsignelse och lycka.”

Ur: Yoleviten Rustiliam Gannaus resa ”Bland folken mellan Melashe och Iisha”

Yagorna, vilka oftast är av kvinnokön, lever i huvudsak utanför det övriga samhällena. Många fantastiska och fasansfulla historier berättas om dem även om sanningshalten i dessa berättelser ofta saknar värde.