Trisker

Huvudartikel:Triska

Människofolk i stadsstaten Triska i Klomellien.

Senaste sammanfattning: [1]

Folkslagets historia

Trisker är ett blandfolk bestående främst av sydnargurier men även dyler och mireler (hur kom mireler in i bilden ?). Vidare har jorer (främst från gamla Garrika) har tagits upp i befolkningen. Några få trisker ser sig därtill som jorderättlingar vilka hade sk. ”reden” på jaggarcks östra strand. Ursprunget är från "den tredje stora vandringen" 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de kommit till kasenu vandrade de sedan in i klomellien under stambeteckningen Trimurer vilka man utgjorde tillsammans med hamurerna, lofernierna och Ahvaguhrerna. Triskerna samlar sig först 352 eO och är numera en politisk enhet om än helt utan fungerande centralstyre. Oligarkerna styr alltjämt mycket själva och sluter upp med varandra endast vid ett upplevt egenintresse.

Folkslagets utbredning

I huvudsak lever triskerna i vad som idag är centralbyggden i stadsstaten Triska. Denna ligger mellan floderna Wemer och Karphervatthna samt Jaggaracksjön, Melashebergen och gränserna vid Lofernie och Garrikas gamla stadsstatsgräns. En hel del triskiska huskarlar säsongsarbetar som legosoldater i andra delar av Unionen och vissa har sökt sig ännu längre bort.

Större bosättningar

Triskerna är främst bosatta i bysamhällen och är generellt inte stadsboende. Triska, triskernas största stad har ett innevånarantal som fluktuerar mellan att vara en stor by till att vara en av Klomelliens största städer.

Triska-stad är större delen av året snarare en by än en stad. Ute på ett fält finns ett antal större långhus i trä samt ett och annat stentorn utplacerat. Det enda klustret av hus som går att skönja under denna tid är placerat invid "Stora porten". En under större delen av året, tillsynes meningslös träport, placerat mot väst. Här finns ett antal, för att ligga i stadsstaten, prydliga stenhus, av vilka de flesta är stängda under huvuddelen av året. Triska-stad är en slumrande märklig bondby för det mesta med kanske 5-600 innevånare. Oligarken över området, Ion av ätten Brygdbäljare, har låg status och är vassal under triskeroligarkätten Cudda. Hans huskarlar inger föga respekt och han äger lite mark utanför området kring byn. Detta ändras dock radikalt efter skörden bärgats, på sensommaren. Då anländer oligarkerna för att hålla stormöte och dryfta viktiga frågor. Finns nog med mat innanför gränserna? Vilka skall vi handla med? Behöver vi plundra? Hur går det för de magikunniga adepterna som farit till Bosza? När rensar vi Melashebergen? Borde Lofernies autonomi inskränkas? Oftast är diskussionerna heta, långa och i sak helt obetydliga då oligarkerna efter stormötena oftast åker hem och gör precis som de själva, eller överliggande oligark vill. Det som främst drar folk till Triska är det som händer kring själva det politiska. För med oligarkerna kommer deras följen. Huskarlar, familjemedlemmar, tjänstefolk och slavar. Handelsmän från hela unionen anländer också de till staden. Så även danssällskap, musiker och glädjeflickor/pojkar. Runt ikring i tältlägret sups det i kopiösa mängder och pakter sluts och bryts från kväll till kväll. Huskarlar hittar nya arbetsgivare, vänner och sängkamrater om vart annat. "Byn" är nu ett hem mellan 8-15.000 beroende på den skörd som bärgats och ifall vissa är annorstädes på härtåg. Mellan de tidigare så ensamma byggnaderna reses tält och träskjul. De förut så allena långhusen ägs oftast av mäktiga oligarker och deras underlydande flockas kring dessa. Efter något par månader har folk tröttnat, maten sinat och handelsmännen fyllt sina kistor och Triska-stads innevånarantal sipprar tämligen raskt neråt. När hösten etablerat sig på allvar är befolkningen åter under de tusen.

Kultur och samhälle

Seder och bruk

Triskernas oligarker har herresäten och omger sig med huskarlar och underhållare men i övrigt utgörs befolkningen till största delen av småbönder, och herdar. Triskeroligarkerna, de tre främsta oligarkerna, styr formellt över stadsstaten men deras makt är utöver i sina egna områden mest symbolisk. Samhället är hierarkiskt med i huvudsak fyra klasser bestående av oligarker (aristokrater), huskarlar, fria män (fria bönder, fria herdar samt hantverkare) och slutgiltligen ofria (slavar, egendomslösa, gyckelfolk etcetera). Utanför samhället finns även Yagorna, en religös kultfigur som verkar i triskernas periferi. Grundstommen i ekonomin utgörs av jordbruksprodukter samt av varor sprungen ur halvnomadiserad boskapsskötsel. Mynt används i allmänhet inte utan byteshandel är den huvudsakliga formen av ekonomiskt utbyte.

Religion

Triskerna är Aesirtroende. Den religiösa kulten i Triska saknar ett prästerskap. Här leder i stället enhetens (hushållet, hirden etc) överhuvud ceremonierna samt blotandet. I Triska är man inte lika noga med de exakta procedurerna i aesirs lära. De fick den muntligt berättad för sig under jordernas ockupationstid. Mycket har försvunnit via glömska och annat har lagts till från förjordisk kult samt, hos Cudda, dylisk elementardyrkan.

Den förjordiska kulten med dyrkan av förfaders- och naturandar existerar delvis fortfarande. Dock har man nu dålig kontakt med andarna så dessa blidkas istället med offer och blotande. Inte sällan förknippas andarna med vaenir och bör undvikas i största mån. Synen på vaenir är problematisk hos triskerna som dels blotar till dem men detta mest på grund av fruktan för dem. Därtill inkludera triskerna gärna lokala gudomar till vaenirs eller aesirs skara, gudomar man i Kard aldrig hört talas om. Några få trisker, kan fortfarande tala med andarna och dessa individer både vördas och fruktas. De anses ligga vaenir för nära men de är samtidigt bra att ha på sin sida då gastarna blir alltför närgångna. Dessa personer kallas jaghuir, på triskiska eller yagor på klomelliska.

Relationer

Triskerna har generellt sätt ganska dåliga relationer med sin omvärld. I många fall är detta en följd av triskernas något liberala syn på andras egendom. Den handel som sker har dock en viss mildrande inverkan på grannarna och deras legosoldater anses vara bland de bättre i klomellien om än ganska oregerliga. Bäst förståelse för varandra har triskerna med Hamurerna. Man har samma bakgrund, samma tro, samma språk. Det som skiljer är statsskicket och att Hamurerna till stor del anpassat sig till andra stadsstaters önskningar för att öka sin profit. Huskarlarna beskyller Hamurernas krigare för att vara veklingar som låter krämare, slöjdare och utbölingar med skrån och gillen ta del i styret. Triskerna hävdar att Hamur snart kommer bli som Mercana där handelshusen sitter på all makt. Hisskov, Garrika och Sandzas gillas av triskerna men det vore magstarkt att säga att denna känsla är ömsesidig. Bosza har triskerna större respekt för, man minns Magokratin och dess fördärvande kraft. Addiaska ser man främst som en uppkäftig nykomling och konkurrent. Mercana fruktar man. Framförallt huskarlarna. Triskerna upplevde hur de svepte in började kontrollera Maure samt utöva påtryckning vid Jaggarack. Brikho tolereras inte av triskerna. Svartfolk och huskarlar har nästan inga fredliga sammankomster. Melorghierna och triskerna har förvånsvärt bra relationer men det kanske beror på att de har ganska få kontaktytor. Yolev och Nya Arno har egentligen ingen annan kontakt än den småskaliga piratverksamhet triskerna ibland företar sig vid kusten.

Diplomatiska förbindelser

Triska har inga diplomatiska förbindelser utanför Klomellien.

Språk

Triskerna talar Triskiska. Ett språk nära besläktat med Hamuriskan. Den stora skillnaden är den att Triskiska har större jorisk och dylisk påverkan medan Hamuriska ligger närmare Jordiska.

Teknologi

Triskerna är normalgoda hantverkare och är i stort sett självförsörjande. Man har inte lika aktade hantverkare inom smide som Hamur och inte lika utvecklat jordbruk som Sandzas. Den enda näring man är ledande i är väverimarknaden från staden Garrikas manufakturer. Deras kvalitet har dock gått ner sedan ullkvaliteten försämrats och vävargillet flytt vid Cuddas maktövertagande av staden.

Kropp och själ

Fysiologi

Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osroguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. Hos Triskerna är det vanligt med ansiktsbehåring hos männen. De rör sig generellt om ett prydligt omskött skägg eller en mustasch. Hårmodet fluktuerar desto mer. Triskerna klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.

Mentalitet

Triskernas mentalitet skiljer sig mycket åt mellan de olika samhällsskikten. Framförallt gäller detta mellan huskarlarna och bönderna.

Huskarlar är den egentligen samhällsbärande klassen i Triska. De anser sig ha rätten att tillsätta och välta oligarkerna och de erkänner inga andra potentiella maktfaktor i stadsstaten utöver sig själva och oligarkerna. Huskarlarna motarbetar etablerandet av en stark handelsmannaklass och ser med ovilja på grundandet av städer och större köpingar då de misstänkta att detta ofrånkomligt kommer leda till att deras egna maktmonopol undergrävs. Deras största rädsla är att Triska går samma öde som Mercana där makten ligger helt i krämarnas händer. Huskarlarna besöker dock samt tjänstgör gärna i andra Klomelliska stadsstaters städer. Denna krigarkast ör ofta tämligen bullrig och besatt vid att uttrycka sitt mod och bravado. De är några av klomelliens skickligaste krigare, vilket de vet om, men är tämligen individualistiska vilket ibland sätter dem i onödigt svåra situationer. En viktig punkt är att huskarlar inte har några egentliga hederskodex man lever vid utöver att konstant visa sin manbarhet. (Man har fler likheter med tjommarna i jackass än med aidnes riddare) Ofta är det huskarlarna som utgör triskernas ansikte utåt då de trots avsaknad av skicklighet generellt sköter oligarkernas handel samt diplomati.

De Triskiska böndernas tydligaste karaktärsdrag är tvärtom byggd på underdånighet. Det vet hur man duckar och överlever sin besvärliga tillvaro. De lägre klasserna har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur och plundringar (från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar). De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar.

Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig Klomelliska Unionen eller den triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten

Kända personer

• Huskarlen Freit ”Barske”. Kämpade ner och fördrev demonen Scatzim na'Ghol .
• Legendariska hjälten Klomull - precis som övriga stadsstater hävdar triskerna att Klomull var av deras stam. Inga faktiska belägg finns dock.
• Oligarken Hilndrajek "Masköga" av ätten Järvblod- var den som revolutionerade bruket av klomuller för strid.
• Oligarken Priebin av ätten Fura- den kanske mäktigaste triskeroligarken i historien. Innan han ärvde oligarktiteln äventyrade han runt om i västra ereb och samlade ett mäktigt rykte. Införlivade Lofernie med triska och besegrade flera starka svarfolksinvasioner från Melashebergen. Gick till slut på myten om sig själv och gick under med sin ätt då han försökte fördriva trollkarlen Zemnus från Melashes fem råda torn.

Aspubransk beskrivning

Allmänt

Ett nargurisk folk tillhörande sydnargurierna. Delvis uppblandat folkslaget dyler och även andra mireliska folk. Bor i stadsstaten Triska i Klomellien.

Uppträdande

Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig den Klomelliska unionen eller den Triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten.

Utseende

Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar Hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.

Språk

Talar det sydnarguriska språket triskiska. Triskiska är en sydnargurisk dialekt som ligger nära hamuriskan. Den stora skillnaden språken emellan är att triskerna har anammat mera av joriska och dyliska ord och böjningar medan hamurerna vårdat de arv som kom från de jordiska brotarna.

Religion

Den religiösa kulten i Triska saknar ett prästerskap. Här leder i stället enhetens (hushållet, hirden etc) överhuvud ceremonierna samt blotandet. I Triska är man inte lika noga med de exakta procedurerna i aesirs lära. De fick den muntligt berättad för sig under jordernas ockupationstid. Mycket har försvunnit via glömska och annat har lagts till från förjordisk kult samt, hos Cudda, dylisk elementardyrkan. Religiositeten är till mycket stor del personlig, något som endast angår hushållet. I staten finns inga klåfingriga missionärer som hävdar att kultens cermoniella delar går fel till. De "rådare" som finns hos ranerna saknas helt hos triskerna.

Den förjordiska kulten med dyrkan av förfadersandar existerar delvis fortfarande. Dock har man nu dålig kontakt med andarna så dessa blidkas istället med offer och blotande. Inte sällan förknippas andarna med vaenir och bör undvikas i största mån. Synen på vaenir är problematisk hos triskerna som dels blotar till dem men detta mest på grund av fruktan för dem. Därtill inkludera triskerna gärna lokala gudomar till vaenirs eller aesirs skara, gudomar man i Kard aldrig hört talas om.

Några få trisker, kan fortfarande tala med andarna och dessa individer både vördas och fruktas. De anses ligga vaenir för nära men de är samtidigt bra att ha på sin sida då gastarna blir alltför närgångna. Dessa personer kallas jaghuir, på triskiska eller yagor på klomelliska.

”Mitt på gården tändes slutligen en eld. Två yagor trädde fram och höll ett stort stycke väv högt över lågorna. På detta tygstycke, som var en bild av det gångna året, hade man också uppskrivit all ondska och det elände man önskade förskonas ifrån under det kommande. Rabblande besvärjelseformler och utförande besynnerliga armrörelser steg ännu en yaga fram till elden, där han ur en skål öste något eldfängt pulver i lågorna, som plötsligt flammar upp och i ett ögonblick förtärde väven. Då utbrast den fåkunniga hopen i jubel, underjordens och demonernas makt är bruten, och det nya året börjar sin färd med välsignelse och lycka.”

Ur: Yoleviten Rustiliam Gannaus resa ”Bland folken mellan Melashe och Iisha”

Yagorna, vilka oftast är av kvinnokön, lever i huvudsak utanför det övriga samhällena. Många fantastiska och fasansfulla historier berättas om dem även om sanningshalten i dessa berättelser ofta saknar värde.