Reptilmän i Klomellien

Reptilmän i Klomellien lever i landets södra delar där det stora träsket Baxar ligger.

Historia

[1]

1600 f.O.

Ett inbördeskrig av politisk och religiös natur bryter ut i ett underjordiskt reptilmannaimperium besläktat med Mosgilak.

1500 f.O.

Förlorarna i inbördeskriget flyr upp mot ytan, förföljda av diverse underjordsmonster. Tiotusentals reptilmän strömmar ut ur Bestberget. Bestberget var vid denna tidpunkt tomt på både svartfolk, tunnelmaskar och amöbor. Reptilmännen spred sig snabbt över det nuvarande Klomellien och in i Magilre. De försöker återupprätta sin civilisation ovan jord, och börjar bygga städer.

1400 f.O.

De högt civiliserade reptilmännen är fullständigt oförberedda på det hårda livet på ytan. På mindre än ett århundrade utplånas alla deras bosättningar och ättlingar av Klomelliens många och vilda orcher. Endast tre spår återstår: Några förvirrade och obegripliga spöken i Dimmiga Dalen, några bortglömda underjordiska ruiner på Sanzas mark, och reptilmännen i Baxardeltat. Orcherna är inte intresserade av träsket, och reptilmännen klarar av att hålla träskets svartnissar och svartalfer stången.

1200 f.O.

Reptilmännen har sjunkit ner till en stenåldersnivå, från vilken man sedan inte höjer sig, och minnet av det förflutna lever bara kvar i sagor om ett paradis under jorden – som snart antar rollen som reptilmännens dödsrike.

900 f.O.

Jorernas ankomst tvingar de nu mycket skygga reptilmännen att retirera längre in i träsken.

100 f.O.

En ny stam av reptilmän knoppar av sig längst i öster. Dessa utvecklar senare en ”crannog”-kultur.

250 e.O.

En kraftig storm kastar ut en grupp reptilmän i Gryppas Vik. Reptilmännen flyter i land vid det nuvarande Addiaska, och bosätter sig i tysthet på den melorghiska kusten. Då melorghiernas fiske inte är särskilt utvecklat lyckas reptilmännen i stort hålla sig dolda. Nya levnadsvillkor och en ny diet gör att reptilmännen mister sina kamouflagefärgade fjäll och får en grön hudfärg.

407 e.O.

I efterdyningarna av Magikerkriget glöder reptilmännens område i Melorgh blått av mäktiga magiska energier. Reptilmännen, som vi det här laget vet var Baxardeltat ligger, ger sig ut på en farlig färd söderut hellre än att riskera döden i magiska eruptioner och köttförvridande magiska stormar.

440 e.O.

Den största reptilmannastammen, ”de osynliga” (som aldrig lämnat Baxar), inleder försiktig handel med arnierna. Då de främst är intresserade av järn till vapen förbjuds handeln snart av Nya Arnos ledning. Nya Arnos ledning får dock snart egna interna problem att ta itu med.

450 e.O.

Staden K’Trssh, vilken består av magokraternas övergivna pyramider, grundas av de hemvändande melorghiska reptilmännen.

565 e.O.

S’sglk kläcks.

580 e.O.

Zemniterna tilltvingar sig makten över de östliga reptilmännen.

585 e.O.

S’sglk inleder sin väckelse och tar under de kommande fem åren makten över K’Trssh.

600 e.O.

Konflikten med övriga Klomellien inleds.

Fysiologi

Baxars reptilmän har en del unika egenheter. Sedan de slog sig ner i träsket har de splittrats upp i sex olika undergrupper som främst skiljs åt genom sin hud/fjällfärg. Den största och äldsta gruppen, s’slrk ”de osynliga”, har kamouflagefärgade fjäll och har + 20 % på färdigheten Gömma Sig (åtminstone så länge de stannar i träsket). De östliga reptilmännen, s’sogh ”de höga” har gråsvart hud och +1 i STO (de kallas även höga för att de bor i så kallade ”crannogs”). Den yngsta gruppen, som själva kallar sig s’sqrack, ”de gudomligt mäktiga”, men som av all andra helt enkelt kallas gff ”fiende” eller k’trssherna, har grön hud, och ungefär en procent av dem har förmågan att lära sig magi, ett arv efter Melorghs Fördärv.

Kvinnliga reptilmän skiljer sig inte märkbart från manliga, och är lika aggressiva och har lika goda chanser att ta ledningen i en mindre grupp. Anledningen till detta är två: dels så är reptilmännen mycket beskyddande vad gäller sina ägg, men deras ungar får i mångt och mycket klara sig själva. Dels så blir reptilmanshonorna bara brunstiga två gånger om året, ofta samtidigt, ungefär fem dagar åt gången. Vid dessa tillfällen dör många manliga reptilmän i parningsstriderna, men sedan återgår saker och ting till det normala.

Språk

Baxars reptilmän talar ett reptilmannaspråk som är begripligt för andra reptilmän. Färre än var tionde reptilman behärskar ungefär tio ord på jori, vanligtvis ord som ”järn”, ”groda”, ”krokodil”, ”människa”, ”reptilman” och ”middag”. Ett halvdussin yoleviter och bozsabor kan tala reptilmännens språk hjälpligt.

Religion

Reptilmännens religion leds av shamaner, men organisationen och kontinuiteten är bristfällig. Strax under hälften av ”familjerna” (se Seder och Bruk) har ingen shaman alls, utan förlitar sig helt på muntliga traditioner eller gästande shamaner. Shamanernas maktställning varierar stort, från att vara ledare för flera familjer till att vara hunsade ritualmakare.

Goda krafter

Baxar-reptilernas främsta gudom är Mssrk M Mg, den Stora Goda Modern, som har många drag gemensamma med Moder Jord. Hon är upphovet till allt liv och uppenbarar sig som en jättelik reptilman eller krokodil. I begynnelsen lade hon äggen till de första reptilmännen, och enligt vissa föder hon ännu fram nya reptilmäns själar. Allt liv återvänder sedan till henne. Enligt vissa återföds man sedan i ett nytt ägg.

Heroiska förfäder tros antingen kunna reinkarneras i eller besätta de nu levande. Även när de inte ingriper så drastiskt ses de som halvt gudomliga förebilder som ofta åberopas i gräl och debatter.

Farliga krafter

Allting som utgör ett tillräckligt stort hot mot en lokal familj benämns som en ”farlig kraft”, som antingen måste åtlydas, blidkas, bekämpas eller undvikas. Ordinära hot som äventyrare, orcher och krokodiler ses dock INTE som farliga krafter. Farliga krafter som ligger flera familjerevir bort glöms snabbt bort. Exempel på farliga krafter:

• 1. Åska. Den försöker avsiktligt träffa stackars reptilmän av ren illvilja. Exakt var man är bäst skyddad är omstritt.
• 2. Bozsa och floden Gimdis. Undvik, alldeles för farligt och för stor risk för upptäckt.
• 3. Vissa sektioner av Baxar är mycket förrädiska, och dessa är tabu att beträda.
• 4. Zemniterna. Djupt hatade för sina försök att förslava reptilmännen. De Höga, de svarthudade reptilmännen som länge legat i strid med sina grannorcher, har tvingats vika sig sedan zemniterna först lagt under sig orcherna. Inför valet mellan strid mot förenade fiender, eller att slippa kriga mot orcherna vek man sig motvilligt. Zemniterna tänker använda reptilmännen för angrepp mot Bozsa, men det håller man tyst om. De Osynliga kämpar emot, men måste nu strida mot sina rasfränder. K’Trssherna har mycket definitivt satt stopp för zemniternas erövringsförsök.
• 5. En demon som bor i ett gammalt dött träd har lagt under sig en lokal familj. Turligt nog är demonen mycket lat och bekväm av sig, och kräver bara att utbölingar hålls på avstånd (något reptilmännen gör rent instinktivt), samt rikliga leveranser av favoritfödan baxargroda. Det senare har lett till viktminskningar, men inte svält, hos den lokala familjen.
• 6. En ilsken magokrat spökar runt i träsken, men reptilmännen har ännu inte bestämt sig för hur de ska handskas med honom.
• 7. Ett knotigt träd med humanoida drag har fått gudomlig status, då man tror sig se framtiden i dess växlande utväxter. För att stå på god fot med det offras gammalt matavfall vid trädets rötter.
• 8. Reptilmännen dyrkar en extremt farlig mosasaurus som bor i ett djupt hål ute i de blötare delarna av Baxar. Ovanför vattenhålet har med stor möda en stenstaty av gudomen rests. Reptilmännen offrar mat till dinosaurien för att slippa att själva bli uppätna, men sannolikt tycker bara mosasaurusen att reptilmännen smakar illa. I ren desperation har man börjat stjäla kreatur från Nya Arno, och man funderar också på om människo-offer är en bra ide. Alla offer lämnas fjättrade vid statyn under dagtid (när reptilmännen är vakna och mosasaurusen sover).