Lusloigis

Stad vid Jaggaracksjön i den klomelliska stadsstaten Hisskov. Före 561 e.O. tillhörde Lusloigis den nu upplösta stadsstaten Poane. Befolkningen i Lusloigisk kallas loigerlänningar.

Karta (bild 3): [1]

Om hantverk: [2]

Från Hisskoviter:

Staden är den största bosättningen i Loigerlandet och ligger vid Jaggaracksjöns västra strand. Den har karaktären av en provinsiell fiskehamn och har få pråliga hus att stoltsera med. Staden anlades på 190-talet under utvandringen från Yolev av loigerlänningarna (samtidigt som hisskov anlades). Den fungerade som huvudort för Loigerlandet även om dessa nybyggare aldrig vare sig var särskilt urbana eller centralt organiserade. Redan under 250-talet förstörs staden för första gången. Ett öde som kommer att drabba Lusloigis flera gånger. Detta då staden aldrig av sina styrande ansetts vara värdig ett riktigt försvarsverk. År 345.e.O. blir hela Loigerlandet, inklusive Lusloigis, ockuperat och inkorporerat i adelsrepubliken Poane. Som sådan är staden främst en förvaltningsort för hela det införlivade området. De Poansksa adelsmän, vilka agerar som styrande i Loigerlandet, är föga intresserade av den förvuxna fiskehamnen. Istället håller de sig på sina gods ute i landskapet. När Poane sedan faller för Addiaskas trupper och Hisskov tar på sig att beskydda loigerlandet fortsätter Lusloigis att vara huvudort. Hisskoviterna är dock inte heller särskilt villiga att investera i hamnstaden som stagnerat något. Att den av och till plundrats av pirater gör inte läget bättre även om angriparna brukar kunna fås på bättre tankar med en muta.[3]