Kroppskonst

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tatueringskonst

Även kallad kroppsristning, nålmålning, etc.

Till tatueringskonst räknas permanent kroppskonst som utförs genom att föra in pigment i huden medelst penetrerande verktyg. Pigmenten utvinnes ur växter och mineraler. Sot från bränt ben eller trä blandat med fett eller vätska är exempelvis det vanligaste svarta pigmentet. Tatueringsverktygen är oftast någon typ av nålar. I vissa kulturer är det vanligast med nålar av ben eller djurtänder, medan andra använder metall.

Tatueringskonst i Ereb

Ingen vet riktigt hur gammal seden med tatuering, eller kroppsristning, är i Ereb. Delar av traditionen har införts från Kargom, där seden har uråldriga anor. De främsta mästarna inom kroppsristning anses fortfarande vara de från Kargom. Kîmzonerna bringade vid sin ankomst till Ereb likaledes en egen tatueringstradition och anses av vissa vara den erebiska tatueringskonstens anfäder. Då vet man förvisso lite om hur de narguriska stammarnas tatueringshistoria såg ut under förkejserlig tid – eller väljer att bortse från sådana barbariska seder. Likaledes glömmer man ofta bort dvärgarnas mystiska geometriska krafttatueringar, som hemlighålles lika mycket som smideshemligheter och svartfolkens regelbundna ristningar och stympningar. Erebs historieskrivning kretsar som vanligt främst runt den joriska kultursfären, inte runt barbarer och djuriska halvfolk.

Bland felicierna i allmänhet och kîmzonerna i synnerhet omgärdas tatueringskonsten av traditioner och mystik. Motiven bär djupa sociala, kulturella och mytiska innebörder. Konsten nyttjas således inte i enkom dekorativa syften. Via de feliciska sjömännen har traditionen spridit sig primärt bland Kopparhavets betvingare. Den tidvis bräckliga tillvaro det innebär att vara utlämnad till väder och vind är en utmärkt grogrund för skrock och vidskepelse. Idag är tatueringar ytterst vanligt bland sjöfarare av alla nationer. En intatuerad haj skall skydda bäraren från att sluta som hajföda; en delfin ger bäraren tur; och en albatross på bröstet skall hjälpa bäraren navigera hem.

Kasyrs kroppskonstnärer har de senaste decennierna agerat smältdegel för diverse tatueringskulturer och anses av sjöfarare idag kunna frambringa de främsta tatueringarna. Lysande Vägen anammade också tidigt tatueringskonsten, och det är mycket vanligt att dess anhängare visar religiös nit genom att låta kroppsrista solsymboler eller citat från den Gyllene Boken på sina kroppar. Inom vissa ordnar är en synlig intatuerad solsymbol en obligatorisk del av ordensklädseln.

Aidnehalvön anses tatueringar överlag vara för munkar, vildar och sjöfarare, och ädlingar nedlåter sig sällan därtill, men samtidigt sneglar man lite nyfiket mot Paratorna, där tatueringar i främst kargomitisk stil anses som högsta mode och blivit upphov till en riklig kommers. I aidniska sammanhang bör även det tatuerade hästfolket, pamperna, omnämnas. Så länge man kan minnas har detta folk smyckat sina kroppar med intrikata djurmönster. Liksom hos kîmzonerna är ritualen runt kroppsristningen omfattande och mystikomhuldad, och de resulterande ristningarna är således inte enkom till ögonfröjd. De bidrar till synsättet om pampen som den "ädle vilden", men markerar också tydligt skillnaden mellan riktigt folk och dem som fortfarande kan anses vara barbarer.

[1]

Andra former av kroppskonst

Kroppsmålning

Till kroppsmålning räknas icke permanent kroppskonst som målas på kroppen och vanligtvis håller till nästa bad.

Ärristning

Till ärristning räknas permanent kroppskonst där sårskador tillfogas kroppen och vars ärrbildning utgör smyckningen.

Kroppssmyckning

Till kroppssmyckning räknas semi-permanenta ingrepp där olika typer av smycken fästes genom hudpenetration.

Brännsmyckning

Till brännsmyckning räknas permanent kroppskonst som åsamkas genom att ett upphettat föremål används att brännmärka i dekorativt eller rituellt syfte.

Stympning

Till stympning räknas permanent kroppskonst som åsamkas genom att avskilja delar från kroppen i dekorativt eller rituellt syfte.