Kahorumslätten

Stort slättområde i centrala Furgia. Ett hästridande nomadfolk bebor slätten. Här finns även en flock lejonmän.[1]

Vår karavan nådde Kahorums slätt redan till aftonen. Nästa dag färdades vi ut över den väldiga slätten. Kahorum var som ett hav av gräs med, inga träd eller kullar som bröt av, utan bara ett väldigt stor platt plats med gräs, och blommor bredde ut sig framför vår karavan. Jag förstod inte först hur vi skulle kunna hitta fram utan varken väg eller några landmärken tills jag fick syn på stänger med bundna röda och blåa band fladdrande ifrån. Min guide, Amam, berättade för mig att de var utställda med jämna mellanrum så att man alltid skulle kunna se en stång från en annan. Man behövde bara följa dem för att nå till gränsen till Maeriprovinsen där en vanlig väg tog över. Jag frågade då varför man inte byggde en väg över slätten. Svaret jag fick var att dels var det omöjligt för om inte vägen sopades bort i de kraftiga vinterregnen så växte de snabbt igen under resten av säsongen och dels tillät inte nomaderna det.

Efter ett tag började jag känna igen en hel del av blommorna som växte i gräset. Många av de blommor och blad som gror här är desamma som växer i åkrarna hemma i Zorakin. Prästkragar, etinstjärna, vallmo, smörblommor, blåklint, tistlar och kardborrar. Dessutom växte här mycket vejde villt. Hemma odlas vejden för sin billiga blå färg men här växte den villt som om den vore ogräs. På kvällen frågade jag om man skördade vejden även här där den växte så rikligt och villt. Karavanledaren berättade att det bara var nomaderna som använde sig av vejden på slätten. Billiga blåa färger kom från Indigon som odlades i provinserna Farafara och Teaori. De flesta föredrog dock importerad traxilmisk kobold med sin mera intensiva blåa färg.

–Utdrag ur Otharo Rådsfastes brev från Furgia