Thelgulisk tideräkning

Tideräkning

Enligt thelgulerna själva kan världens historia delas in i cykler, yâlann, om 10620 år, rûn, efter i vilken av de himmelska zonerna, ala-kha en-nanoth, solen befinner sig i på årets kortaste dag. Dessa cykler delas vidare in i 36 åldrar, ann, om 295 år. När man i Thelgul anger årtal, anger man först vilken ålder det rör sig om och sedan årtalet. 610 e.O. uttrycks exempelvis en-halimann rûn 21. Månaderna börjar vid varje fullmåne när mångudinnan Mûna visar sitt ansikte och är i Thelgul precis som annorstädes tolv till antalet. Deras namn är i tur och ordning: Ahûn, Gûh, Phahav, Ahakh, Anêbir, Izanaz, Labûn, Phazath, Nogod, Noub, Anan och Yiaz. Deras namn kommer av de tolv stjärnorna i stjärnbilden Aphôlan Halay, vilken i Ereb går under namnet Charcheloch. Året börjar vid vintersolståndet. Från början handlar det om mitten av torrperioden. Det var inte förrän en-yiâmann rûn 152 (151 e.O.) som den berömde astrologen Sahi En-âvas med hjälp av komplicerade beräkningar lyckades komma fram till exakt vilken som var årets kortaste dag. Nära Altors ekvator är det nämligen knappt någon skillnad på längden på dagen mellan sommar och vinter. Man var då tvungna att flytta fram nyårsfirandet 3 dagar, till kalendermakarnas stora förtret. Astrologerna hävdar att när en ålder tar slut eller går mot sitt slut sker stora omvälvningar eller en viktig händelse någonstans i världen. Dessa viktiga händelser verkar dock oftast beröra Thelguls egen historia och av den anledningen ignoreras oftast den thelgulska astrologin av utländska astrologer. Den enda större händelse som anges som belägg för den thelgulska astrologins betydelse för omvärlden är att slutet av åldern Shûkhann 1 f.O. verkar förebåda Odos födelse. Att världsomspännande kaos utbryter när en cykel övergår i en annan verkar dock stämma. I Thelgul daterar man början av den första konfluxen till 9734 f.O., något som mycket väl kan stämma, och vissa astrologer som gjort sig bekanta med det thelgulska systemet bävar inför året 884 e.O. som i värsta fall skulle kunna innebära att världen går under.

De thelgulska åldrarna

Nanêghann 9734-9439 f.O.
Hôphann 9439-9144 f.O

De två första åldrarna kallas också för uppvaknandets tid, eftersom de intelligenta varelserna vaknade upp då.

Sivathann 9144-8849 f.O.
Ronunann 8849-8554 f.O.
Sathadann 8554-8259 f.O.
Danomann 8259-7964 f.O.
Thaluzann 7964-7669 f.O.
Hôzazann 7669-7374 f.O.
Rôgôphann 7374-7079 f.O.
Êmighann 7079-6784 f.O.
Samayann 6784-6489 f.O.
Yêhêphann 6489-6194 f.O.

De tio följande åldrarna kallas för vandringens tid. Under denna period vandrade thelgulerna runt i världen innan de slutligen bosatte sig i djungeln i västra Soluna.

Thôyann 6194-5899 f.O.
Zoldilann 5899-5604 f.O.
Arayann 5604-5319 f.O.
Ayêzann 5309-5014 f.O.
Doushann 5014-4719 f.O.
Bahathann 4719-4424 f.O.
Boghurann 4424-4129 f.O.
Hôphahann 4129-3834 f.O.
Holann 3834-3539 f.O.
Nusihann 3539-3244 f.O.
Thaluzann 3244-2949 f.O.
Zoldilann 2949-2654 f.O.

Dessa tolv åldrar kallas för gudarikets tid emedan Thelgul under denna period påstås ha regerats av gudar, en i varje ålder. Det finns inga belägg för att detta är sant även om det långt inne i djungeln finns ett område med märkliga stenformationer som av thelgulerna påstås vara resterna av Kharazêl, gudarnas glömda stad.

Uzazann 2654-2359 f.O.
Razann 2359-2064 f.O.
Zozann 2064-1769 f.O.
Khazann 1769-1474 f.O.
Bêrann 1474-1179 f.O.
Vûthann 1179-884 f.O.
Gharann 884-589 f.O.
Rashann 589-294 f.O.

Dessa åtta åldrar kallas för slaveriets tid eftersom Thelgulerna under denna tid sägs ha blivit förslavade av främmande folk.

Shûkhann 294-1 f.O.
Yiâmann 1 f.O.- 294 e.O.
Konungatiden. Under denna period styrdes Thelgul av enväldiga konungar.

Thanann 294-589 e.O.
Halimann 589-884 e.O.
Stjärnornas tidsålder. Sedan 294 e.O. har Thelgul styrts av Zahin Yahal-präster.