Kentaurer

Vad den ärrade legosoldaten säger

Kentaurer säger du. Farliga, mycket farlig. Du gör bäst i att hålla dig ur vägen. Hästmännen är mycket stolta och mycket skickliga krigare. Humpf, jag minns allt slaget vid Kastenstad i Jorpagna. Vår härförare hade hyrt in ett legokompanie med kentaurer. När den lokale fursten gjorde ett utfall med tungt rustade riddare satte vår sida in kentaurkopmaniet. Det första hästmännen gjorde var att avlossa sina sammansatta bågar, vilket gick rakt igenom vissa av börsplåtarna, och de var minsann inga billiga bröstplåtar utan sådana där moderna med räfflor. Nåväl, i full galopp satte de sedan ned sina bågar i bågskyddet och drog sina långa tvåhandssvärd. Den skrällen som sedan lät var inte nådig. Kentaurerna hade haft ihjäl alla utom sex och då var de ändå fem riddare på varje kentaur. Ja, sanna mina ord, den striden var otäck nog för att jag skulle vilja lägga benen på ryggen, sabla tur att de var på vår sida. He, det gjorde ju föresten de sex riddarna också, flydde altså. Eller, ja de försökte men det tog inte många sekunder innan pilar stack ut ur deras lik heller.

Nej, passa dig för dem. Och vad du än gör, be inte att få rida på dem.

Vad den mäktige magikern säger

Kenturerna? Ja, det har förvisso sprungit fram flera mäktiga magiker ur kenturernas släckte, men de skriver så sällan ned sin kunskap att de inte har tillfört de arkana konsterna några större bidrag. De har inte heller någon tradition att, likt oss andra i skrået, försöka tillverka artefakter, ja det skulle då var med undantag för sina bågar. Huruvida dessa skulle vara magiska eller ej har länge debatterats bland de lärda. De tillverkas på de dödas ben och får en mycket längre livslängd och styrka än andra liknande vapen. Men den vanligaste teorin är att dessa endast är en naturlig egenskap och har ingen magisk förklaring. Fast om du nu skulle komma över lite av det där limmet är jag beredd att betala några guldmynt...

Folkets namn på sig själva: Inget då man saknar eget språk. På satenu heter de...

Kallas även: Hästmän

Släkte:

Kategori: Djurfolk

En kentauren har en människas torso och en hästs bakkropp. Torson övergår strax under naveln till hästens och markeras ofta av en aningen mer lockigt hår som täcker magen och tunnas ut till en sträng upp mot naveln.Kvinnliga kentaurer har ett par bröst vilka oftast är något mer plattare än hos en människa, dessa används för att amma barnen. På huvudet växer ett självlockigt hår som fortsätter ner i nacken och längs med ryggen likt en hästs man, fast lika mjuk som människohår. Människokroppen har en olivfärgad hy men dess hästkropp kan vara i alla färger även om brunt är vanligast. Håret följer oftast i samma färg som hästkroppen men undantag finns. Under hästdelen sitter också könsorganen. Hästkroppen avslutas med en svans som likt håret är mjukare än tagel men något mer styvare än människohår.

Kentaurer
Uppskattat antal
ca 250 000
Viktiga regioner
Ljusna, Priglasili
Språk
Teckenspråk, talar satenu
Religion
?

Kenaturernas Historia

Enligt kentaurernas skapelsemyt framsprang deras urfader, Kentauros, när vinden smekte gräset på den först stäppen. Vinden födde också andra barn, de snabba hästarna. Kenaturos var ensam och tröstade sig med att springa med märrarna. Med dessa märrar föddes kentaurerna av både han och honkön. Kentauros levde länge med sina barn och lärde dem kunskaperna om marken, vinden och stjärnorna. När Kentauros började känna hur döden var allt närmare talade han med sin fader vinden och sin moder slätten och dessa upplät en ny plats till Kentauros, där han skulle bli odödlig. När han sista gången samlade sina barn lovade han dem att han skulle bereda en plats för varje kentaur som dog och en dag skulle alla kentaurer samlas på de himmelska ängderna.

Stenarnas ålder

9000-talet fO

Kentaurerna lever på den första stäppen tillsammans med sin urfader Kenaturos Kentaurernas födelseplats är okänd men man antar att den låg i centrala Erebs slättland. Redan tidigt utvandrade de till andra platser i Ereb och slog sig ned på flera slätter och i skogar. Den största kolonin var Priglasili. Kenatuerna slog sig också ned på andra platser och finns talrika i blandannat Ljusna.

8000-talet fO

Kentauros lämmnar kentaurerna och de utvandrar till olika nya platser i Ereb. Kentaurerna förlorar sitt språk och använder sig av ett teckenspråk. Den första kolonin sätts upp men eftersom kentaurerna inte har något talspråk får den inte heller något namn.

6000-talet fO

Tack vare att de saknar ett talspråk ses inte kentauren som en intelligent varelse och jagas ofta av människor för det mycket starka lim man kan koka på deras hovar. Detta lim används framförallt för att tillverka sammansatta bågar.

Bronsets ålder

3000 fO

Kentaurerna har spridit sig och får kontakt med alver. Alverna lär dem tala sitt språk Satenu vilket sprids snabbt bland hjordarna. Snart har alla kentaurer lärt sig tala detta språk och den tystnad man bryter skingrar också den skygghet som man tidigare haft mot varelser utanför. Snart har man kontakter med flera olika folkslag och man hjälper ofta att medla mellan alver och människor i konflikter.

2800 fO

Priglasili sätts upp tack vare kentaurernas nya förmåga att kommunicera med språk.

2400 fO

Kentaurerna vandrar ner och sprider sig till de södra delarna av Ereb.

2000 fO

Kentaurer utvandrar över demontungan till Akrogal.

Kolonisationstiden

1500 fO – 1100 fO

Kentaurer i Mirel.

1000 fO

Kentaurer från Mirel sätter upp en ny koloni på ormvidderna.

Kejsartiden

943 fO

En Auxilia med kentaurer sätts upp i Jorpagna lett av kentauren Vindbane. Kentaurerna är ute efter hämnd på Mirelerna och sätts in speciellt vid sådana slagfällt där dessa slåss.

722 fO

Kentaurernas Auxilia upplöses.

Efter Odo

148 eO

Kentaurer flyttar till Ljusna.

323 eO

Herrikolla Glurrestip, den kände kentauriska upptäckaren och kartografen, företar en expedition in i Nargurs skogar där bl.a. en av få säkra observationer av såkallade blodsalver görs.

353 eO

Kentaurer deltar som legoknektar i Efaro under det fjärde soltåget.

Hemvisst

Kentaurer finns utspridda i hela den erebiska kontinenten och de trakoriska öarana. Naturligt lever de i glesa skogar och öppna slätter men skyr branta klippor och täta skogar. Kentauren känner sig inte heller hemma i städer. Trakoriska kentaurer fördes till öarna från fastlandet för att arbeta som legoknektar men har idag spritt sig. Det finns inga kända observationer av kentaurer från Samkarna. Däremot finns rapporter från flera olika tillfällen och källor rörande observationer av kentaurer i både Akrogal och Soluna.

Kultur

Kentauren kan delas upp i två olika fack - nomaden och den bofaste. Nomaderna lever oftast på slätter och slår upp sina vindskydd eller sover under den öppna natthimlen. De bofasta bygger fasta vind- och regnskydd i de glesa skogarna.

Religion

Kentaurerna tillber inga gudar men hederar minnet av sin urfader Kentauros. När man dör tros själen färdas till de Himmelska Ängderna där alla föregångare springer tillsammans med Kenatuaros. Enligt kentaurernas tro skall varje stjärna symbolisera en himmelsk sfär och en av dem är de himmelska ängderna. Kenaturer är därför mycket intresserade av stjärnorna och äldre kentaurer studera dem och kan uttyda framtiden.

Språk

Kenaturer har inget eget talspråk utan använder sig av ett teckenspråk. De talar dock med varandra på alvernas språk - satenu. Satenu är det språk man begagnar sig av mellan varandra och med andra intelligenta varelser (om man nu inte talar det språket). Det uråldriga teckenspråket används vid krigföring och jakt.

Teknologi

Kentaurer är mycket skickliga i flera olika hantverk och bygger varckra sammansatta bågar som få människor kan spänna. Man använder sig hjärna av vaderade tygrusttningar (linne, siden etc) och ringbrynjor för att ha maximal rörelseförmåga (helrustningar för kentaurer förekommer men tillverkas inte av dem själva).

Kenaturernas sammansatta båge

Kentaurernas sammansatta båge ser mycket olika beroende på materialet de har tillhanda. Vissa hjordar använder sig av get horn andra av ko horn, bara de är tillräckligt långa. Hos några använder sig man av bambu och återigen några av gran. Kompositionen har helt enkelt fått ändras beroende på vad naturen har att bjuda av. Det finns dock en sak som alla dessa bågar har gemensamt - limmet. När en kentaur dör flås och styckas han och hans kött ges åt de vilda djuren men benen tar man själv hand om. Av dessa ben kokas sedan ett mycket kraftigt lim vilket används till att limma ihop de olika lagrena. Det finns få mänskliga sammansatta bågar som sedan kan tävla med dessa eller för den delen spännas av en människa. Visa män har försökt att förklara detta med att kentaurben innehåller ett speciellt ämne som förvandlar och smälter samman de olika delarna till en helhet. Kenatuerna själva anser att benen överför sin ägares styrka och följaktligen används bara limmet från de skickligaste krigarna till pilbågar, man använder dock limmet till flera saker som till exempel att limma fast spjutspetsar, pilspetsar och styrfjädrar. Limmet får dock ej användas till mundana föremål.