Rustningar

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Om tekniknivå: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22636#22636

Översikt

Historik

Teknologi

Material

Tyg

Vissa typer av tjockare tyger erbjuder ett visst skydd mot lättare vapen. Främst talar vi då grövre tyger såsom segelduk. Det är inte vanligt förekommande att tillverka rustningsdetaljer i tyg. Vadderade tygplagg nyttjas dock ofta samman med tyngre rustning. Se Gambeson. Vidare är det inte sällan en beståndsdel i fjällpansar.

Läder

Läder ger ett visst skydd mot yttre våld. I de barbariska, norra delarna av ereb nyttjas läder och pälsar flitigt. Det finns också metoder att härda läder vilket ger ett förbättrat skydd. Läder kan också förstärkas med exempelvis fjäll eller påsydda ringar av metall eller ben. Samtliga rustningsdetaljer kan tillverkas av läder i tillräckligt bra kvalité.

Ben/Horn

Ben, horn och tänder kan användas för att tillverka fjäll eller lameller till kroppspansar. Vanligast är att nyttja dem att förstärka läder på detta sett. Se även fjällpansar och lamellpansar nedan.

Metall - flexibelt

Ringpansar

[1] Ibland refererat till som brynja, vilket egentligen är en rustningstyp. Ringpansar består av metallringar som länkas ihop. Vanligast är fyra ringar länkade till varje ring, men fler förkommer. Varje ring nitas sedan ihop individuellt för att försäkra hållbarheten. Ringpansarets främsta fördel är att förhindra sårskador och därmed sårinfektioner. Skyddar effektivt mot skärande skador, men mindre bra mot krossande. Ringpansar kombineras vanligtvis med vadderade tygskydd, exempelvis gambeson. Kallas även för ringväv eller maljotyg.

Fjällpansar

[2] Fjäll av metall (eller läder, ben etc) nitas eller sys fast överlappande varandra mot ett tyg- eller läderplagg. Fjällpansar erbjuder ett något bättre skydd mot krossvapen än ringpansar och är dessutom något billigare och enklare att framställa, men saknar i gengäld ringpansarets flexibilitet.

Lamellpansar

[3] En vidareutveckling av fjällpansar. Här nitas eller snöras fjällen eller plattorna ihop med varandra istället för mot ett underliggande material.

Brigandin

[4] Många små metallplattor nitas mellan två lager av tyg eller läder. Materialet är väldigt flexibelt. Nitarna som syns utåt nyttjas ofta även dekorativt. Bland högvälborna är det yttre materialet ofta exklusivt och vackert färgat, exempelvis sammet. Kombineras inte sällan med gambeson och/eller ringväv. Kallas även brigantin. Vanligast används materialet i jackor eller harnesk för att skydda bålen. I dessa fall benämns de även som plata/plator.

Metall - fast

Bland kulturer med tillräcklig teknologi kan metallplattor smidas till bröstplåtar, arm eller benskenor, hjälmar och andra rustningsdetaljer. Idag är stål det mest nyttjade till detta, men exempelvis järn och brons förekommer också. En bröstplåt kallas ofta för harnesk, men ibland används uttrycket även för att plåtrustningsdelar. Benskenor eller benplåtar kan således också benämnas benharnesk.

Rustningstyper - Regionala

Brynja

Rustning som täcker bålen till midjan samt delar, hela eller inte alls armar. Vanligtvis refereras till ring- eller fjällpansar, men andra rustningstyper benämns också ibland för brynja.

Gambeson

Vadderat tygskydd, vanligtvis skyddande bålen exempelvis i form av en jacka eller kjortel, men benämns även för andra vadderade skydd, såsom gambesonhosor, gambesoncoif etc.

Gambeson sys vanligtvis genom flera på varandra lager tyg och ibland stoppad med tagel. Vanligt är att tyget sys som mönster i "rutor" (quiltad) eller "ränder".

Rustningstypen bärs vanligtvis under tyngre rustningar såsom ringbrynja eller plåt, men används även som ensam rustning av soldater, då rustningstypen är billig.

Det tjocka tyget tar upp kraften från närstridsvapen och pilar men är naturligtvis mycket sårbart för skärande eggar. Kallas även aketon alternativt haketon.

Hauberk

[5] Rustning som täcker armar, bål och ben, ner till knäna. Vanligtvis refereras till ring- eller fjällpansar, men andra rustningstyper benämns också ibland för hauberk.

Haubergeon

Rustning som täcker hela eller delar av armar, hela bålen och benen till mitten av låren. Vanligtvis refereras till ring- eller fjällpansar, men andra rustningstyper benämns också ibland för haubergeon.

Hjälmar

[6] [7]

Coif

[8] Ibland kallat kveif. Tätt slutande huvudbonad av hättmodell. Den ursprungliga typen är av tunnt tyg, vanligtvis linne och bärs mellan huvudet och ringbrynjehuva för att avhjälpa obehagligt skavande. Många knektar bär dem även orustade, varför de ofta sammankopplas med stridsfolk, även om det idag är en populär huvudbonad i många länder och av båda kön.

Det finns även vadderade modeller av gambesontyp som bärs under tyngre hjälmar, eller som ett billigt alternativ till hjälm.

Ringbrynjehuvor benämns ibland även de som coifer och ibland som muzzor.

Skålhätta

Även kallad rundhjälm, öppen hjälm mm. En rund metallhjälm, hamrad ur ett stycke eller sammanfogad av flera plåtar (spangen). Visa modeller förses med nässkenor, ögonbågar och/eller ringbrynjedok. De enklaste är avsedda att bära under en tunnhjälm i kombination med en brynjehuva.

Hjälmtypen är relativt vanlig över större delen av Ereb.

[9] [10]

Kittelhatt

Även kallad exempelvis stormhatt, tallrikshjälm, öppen hjälm och järnhatt. En vidareutveckling av skålhättan, som försetts med "brätten" för att ge skydd mot projektiler och bråte från ovan vid stormningar men även mot attacker från hästrygg. Den ger dessutom ett solskydd. En typisk infanterihjälm som rytteri gärna fnyser viktigt åt.

Hjälmtypen är relativt vanlig framför allt i kopparhavsregionen.

[11] [12] [13]

Konhjälm

Snarlik skålhättan, men med lätt konisk topp för minska risken för rena slag ovanifrån.

Hjälmtypen är relativt vanlig över större delen av Ereb. Varianter av denna är den förhärskande i områdena kring Kard.

[14] [15] [16] [17]

Tunnhjälm

[18] [19] [20]

Hjälmen har fått sitt namn efter dess formmässiga likhet med en tunna. Det är en främst hjälm för rytteri, då den smala ögonspringan minskar synfältet. Toppen var tidigare oftast platt, men rundas allt oftare för minska risken för direktträffar. Inte sällan dekoreras hjälmarna i heraldiska färger och/eller med olika typer av utsmyckningar som horn, kransar etc. Kallas även storhjälm, helhjälm eller fullhjälm.

Hjälmtypen används framför allt i de feodala staterna runt kopparhavet. I Zorakin och Kardien anses den föråldrad, men nyttjas fortfarande av relativt många riddare. Ett utfall av konservatism och tradition enligt vissa, men kanske mer sannolikt på grund av storleken på börs.

Bacinett

Även kallad pekkilhuva

Barbuta

[21][22]

Hjälmtypen påminner om den rundade tunnhjälmen, men med en större öppning, oftast "T" eller "Y" formad, för ögon och näsa. Den har börjat vinna popularitet i kopparhavsregionen och främst då Aidne, då den ger ett bra huvudskydd, har något bättre synfält en tunnhjälmen och därför fungerar även för infanterister, samt är mindre komplex och därför något billigare att tillverka än exempelvis saladen och den visirförsedda bacinetten. Hjälmutsmyckningar är ganska ovanliga men förekommer.

Denna hjälmtyp ingår i zorakiska Regaliegardets standardutrusning.

Salad

[23]

Övriga kroppsskydd

Armbågskoppar

(Couter)

Armskenor

(Rerebrace, Vambrace)

Axelskydd

(Pauldron)

Bensskenor

(Greaves)

Bevor

(Halsskydd)[24]

Gorget

(Krage, Biskopskrage) Ofta sammansatt med ett bevor.

Harnesk

Knäskydd

Pansarhandske

(Stridshandske, Gauntlet)

Rondell

[25] En rund metallplatta. Används för att förstärka rustningar på utsatta delar. Vanligast förekommande är de för att skydda glipan i armhålan.

Sabaton

(Stridskor, Stålskor)

Tasetter

Rustningstyper - Lokala

Ransard

De ranska stridsmännen rustar sig oftast med en på gambeson överdragen ringvävs hauberk. Underarmar och skenben skyddas ofta av läderskenor. Dessa förstärks ibland av metall eller läderband som nitas fast. Bland högättade kämpar förekommer metallskenor. Huvudet skyddas ofta av en ransardisk thôrmhjälm, en konhjälm med nässkena och rinbrynjedok. Ibland förstärks de med metallbågar för skydd över ögonpartierna. I vissa fall går doket hela vägen runt och skyddar således hela ansiktet. Över detta bärs ofta en merrlokh, ett tygstycke med klanens mönster, som ger ett visst skydd. Merrlokhen kan lösgöras och nyttjas vid försvar enligt särskilda tekniker som är populära vid tvekamper.