Dimensioner

De många planens värld

I det kosmos där Ereb Altor existerar, finns det flera olika dimensioner, eller plan som de också kallas, där såväl de dödliga som de olika makterna existerar. Varje plan är ett separat universum som befolkas av olika varelser och styrs av skilda naturlagar. Inom varje plan kan det också finnas flera närbesläktade eller närliggande världar som i så fall brukar kallas för sfärer.

Huvudplan

Det finns fyra huvudplan i det kosmos där Altor ingår:

• Det primärmateriella planet, där människorna föds, lever och dör.
• De himelska planen, där gudarna under normala omständigheter befinner sig
• Kaosplanen, där kaosdemonerna härskar och härjar
• Elementplanen, där olika elementvarelser föds, lever och dör.

Det förtjänar att understrykas att det endast finns ett primärmateriellt plan, i vilket det dock existerar flera olika sfärer. Varje sfär styrs av unika naturlagar och befolkas av unika varelser. De flesta äventyr i vår sagovärld utspelar sig i en sfär som kallas Altor. Vad som eventuellt finns mellan de olika sfärerna är okänt, men klart är att det med relativt enkla magiska metoder (nåja, men allt är ju relativt) går att ”hoppa”, eller transferera sig, mellan olika sfärer på samma plan.

De olika planen skiljs åt av Källväggen, som förhindrar normalt passage planen emellan. Källväggen är en för vanliga dödliga obegriplig företeelse, vars praktiska verkningar dock är synnerligen konkreta; den separerar de olika planen helt från varandra. Ingen vet hur källväggen uppkommit, vad den består av, eller om den fyller någon annat syfte eller har några andra effekter än att förhindra normal passage mellan de olika planen. Källväggen är normalt sett omöjlig att upptäcka eller påverka, men genom mäktig magi går det att riva tillfälliga ”hål” i den, vilket i så fall kan göra det möjligt att lämna det plan man beinner sig på. Sådan magi är dock betydligt mer komplicerad än den jämförelsevis enkla magi som används för resor mellan olika sfärer på samma plan. De hål man river upp i källväggen är alltid kortvariga, (källvägen ”läker sig” med en häpnadsväckande hastighet) och leder in på något av subplanen. Väl på ett subplan får man leta reda på någon lämpligt plats för att riva upp ett nytt hål, om och när man vill tillbaka till något huvudplan (det man kom ifrån eller något annat).

Subplan

Subplan är särskilda ickemateriella dimensioner som binder samman de egentliga planen med varandra. Det är via subplanen de flesta magiker färdas när de är ute på dimensionsresor, endast ett fåtal magiker kan förflytta sig direkt mellan huvudplanen. Se även nedan om Drömvärlden. Följande subplan existerar:

Astralplanet länkar samman det primärmateriella planet med de himmelska planen. För att kunna befinna sig på astralplanet måste man antingen vara en ande eller på något sätt ha lösgjort sin astralkropp från den materiella kroppen. Det är normalt sett via astralplanet som den döda själen från en avliden färdas till de himmelska planen. Vid dödsögonblicket (eller möjligen en tid därefter) stöts den dödes själ ut ur kroppen, och slungas spontant in på astralplanet. Vissa varelser, företrädesvis de som fruktar gudarna, kan dock ibland lyckas klamra sig fast på det primärmateriella planet som odöda andar eller gastar.

Även när någon reinkarneras går färden via astralplanet, då går resan givetvis från de himmelska planen ner till det primärmateriella planet. Vidare kan själarna från somliga shamaner bosätta sig permanent på astralplanet, och astralplanet är den naturliga hemvisten för allehanda totemandar och naturandar. Observera att ibland – inte alltid – kan även utomaltorianska varelser som dör på det primärmateriella planet råka slungas in på astralplanet. Det är därför vissa demonandar ibland kan råka fastna på astralplanet utan möjlighet att återvända till kaosplanen, när deras fysiska materialisation förgörs på Altor.

De grå hallarna länkar samman det primärmateriella planet med kaosplanen. Här existerar man som ett fritt minne, om man inte skapar sig en kaoskropp (vilket det mycket sällan är särskilt klok att göra...) När man så småningom lämnar De grå hallarna bakom sig och åter träder in på ett huvudplan återskapas kroppen. Har man stått i förbund med kaosmakterna när man levde, är det via De grå hallarna man ångerfull och skrikandes släpas bort från det primärmateriella planet för att hamna på kaosplanen. Utsikterna att få reinkarneras genom att färdas den omvända vägen – från Kaos till Altor – är vanligen inte särskilt goda...

Etern länkar samman det primärmateriella planet och de åtta elementplanen. En förutsättning för att kunna befinna sig i etern är att man ikläder sig en eterkropp. Jämfört med de demoner, ljusandar och allt vad det nu är som existerar i de grå hallarna och på kaosplanen, respektive på astralplanet och de himmelska planen, så är de varelser som lever i etern ganska mänskliga. Här bor exempelvis en del intelligenta elementarer, och diverse elementvarelser såsom exempelvis eldhästar och frostvargar. Det antas allmänt bland de lärde, att förklaringen till eterns likhet med det primärmateriella planet står finna i att både etern och primärmaterian är olika yttringar av ORDNING – i motsats till Kaos och delvis skilt från de himmelska energierna.

Inferno slutligen, förbinder de himmelska planen med kaosplanen. I Inferno existerar man i materiell form, astralform eller i en kaoskropp, beroende på hur man tog sig till Inferno och exakt var i Inferno man befinner sig. Och varför... Vi återkommer till Inferno senare.

Drömvärlden

Drömvärlden är varken ett huvudplan eller ett subplan, utan något annat, oklart vad. Drömvärlden sammanbinder hur som helst subplanen med varandra. I Drömvärlden existerar man i form av sitt drömjag. Det går utmärkt att ta sig från ett subplan till ett huvudplan via Drömvärlden, om man vet hur man gör, se nedan under avsnittet Dimensionsresor.

Särskilda företeelser

Paraplan och kretsar

Ett paraplan är ett specifikt dimensionsplan som uppvisar alla karakteristika för att vara just ett unikt plan, men som existerar inom ett eller flera andra plan, snarare än att existera mellan dem. På sätt och vis kan ett paraplan sägas utgöra ett plan som ”nästan bara” är en sfär inom ett plan. Även en krets är ett specifikt plan som existerar inom ett annat plan, men begreppet avser främst de dimensioner som så att säga ”nästan” utgör ett eget plan.

Någon skarp gräns mellan paraplan och kretsar finns egentligen inte. Det har spekulerats om att paraplan och kretsar kanske egentligen är ett slags övergångsfaser för de sfärer som är på väg att växa till ett plan, och/eller för de plan som är på väg att krympa ihop till en sfär.

Deonoder

En deonod – eller en helig plats för att använda lekmannatermen – är en plats på det primärmateriella planet där källväggen är ovanligt svag, vilket möjliggör för olika gudar att mera varaktigt och påtagligt kanalisera sin makt på just den platsen, utan att på något avgörande sätt rubba tingens rätta ordning. Heliga föremål som tillverkas på en deonod blir exempelvis ”extra heliga”. Vissa deonoder är ”präglade” till en viss gud, men det finns även generiska deonoder som kan användas av vilken gud som helst, så länge dess tillbedjare kontrollerar deonoden på det primärmateriella planet. Härav de många religionskrigen...

Vortex

Ett vortex är en naturlig företeelse som skapar gångar mellan det primärmateriella planet och något elementplan, och på så sätt direkt förbinder dessa. Vortex uppträder spontant på det primärmateriella planet på platser där ett visst grundelement har nästintill fullständig dominans – exempelvis kan ett jordvortex finnas långt under markytan eller en eldvortex uppstå i en tillräckligt omfångsrik, kraftig och långlivad eldslåga. För att kunna färdas via ett vortex krävs egentligen bara att man lyckas hitta den, och vidtar eventuella skyddsåtgärder. Notera att det går att använda sig av ett vortex även om man inte behärskar magi över huvud taget.

Magi och Subplan

Olika magiskolor arbetar med olika typer av magiska energiflöden. Beroende på vilken typ av energiflöde det rör sig om, företas och möjliggörs olika former av förflyttning mellan planen.

Astralmagi

De magiskolor som kallas astralmagi kan skapa öppningar i Källväggen som leder in i och ut ut astralplanet. De kan även ta sig in i Drömvärlden från ett subplan, och ut ur Drömvärlden till ett huvudplan. Däremot inte in i Drömvärlden från ett huvudplan, eller ut ur Drömvärlden till ett subplan. Det får anses klarlagt att animism, nekromanti och spiritism ingår i denna kategori.

Dimmagi

Dimmagi kallas de magiskolor som kan skapa öppningar i Källväggen som leder in i och ut ut De grå hallarna. De kan även ta sig in i Drömvärlden från ett subplan, och ut ur Drömvärlden till ett huvudplan. Däremot inte in i Drömvärlden från ett huvudplan, eller ut ur Drömvärlden till ett subplan. Det är allmänt vedertaget att demonologi och mörkermagi ingår i denna grupp.

Etermagi

Etermagiker kan skapa öppningar i Källväggen som leder in i och ut ut etern. De kan även ta sig in i Drömvärlden från ett subplan, och ut ur Drömvärlden till ett huvudplan. Däremot inte in i Drömvärlden från ett huvudplan, eller ut ur Drömvärlden till ett subplan. Den enda magiskola som med säkerhet kan sägas utgöra etermagi är elementarmagi.

Vibrationell kroppsanpassning

Mentalister kan genom vibrationell kroppsanpassning förflytta sig fritt mellan huvudplan. Däremot kan de inte förflytta sig in i, eller ut ur, subplanen eller Drömvärlden. Särskilda omständigheter rörande den kosmologiska kopplingen mellan Inferno, kaosplanen och de himmelska planen möjliggör emellertid förflyttning mellan Inferno och kaos/de himmelska planen, se nedan.

Drömmagi

Drömmagiker kan förflytta sig in i och ut ur Drömplanet från/till vilket plan som helst. Det antas allmänt att drakmagi och illusionism ingår i denna kategpri.

Magi med oklar status

Vilken typ av dimensionella energiflöden som benmagi, harmonism, havsmagi, häxkonster, röstmagi och symbolism arbetar med är högst oklart. Det är inte ens säkert att magiker tränade i dessa magiskolor kan göra bruk av planförflyttande magi.

Portalmagi

Portalmagi är en magiskola som specialinriktat sig på resor mellan plan och sfärer. En portalmagiker kan förflytta sig dirket in i, och ut från, alla plan och sfärer. Observera att den typ av planförflyttande magi som Portalmagiker använder sig av är ”renare” och därför enklare att nyttja för de specialinriktade portalmagikerna, jämfört med övriga magiker som alltid är tvunga att ta olika omvägar mellan huvudplanen eller är begränsade till vissa dimensionsresor.

Magiliknande företeelser

Svarta Riter

Svarta Riter är inte magi, men liknar magi. Med en Svart Rit kan man förflytta sig mellan Altor och de paraplan som är belägna i Limbo. Huruvida man kan förflytta sig till eller från andra sfärer på det primärmateriella planet med en Svart Rit, eller om man kan förflytta sig till/från andra platser i Inferno (eller annorstädes) än paraplanen i Limbo får i nuläget anses oklart då kunskapen om Svarta Riter är både sällsynt och mycket begränsad. Det är få som känner till att Svarta Riter existerar, och bara en handfull varelser som lyckat bemästra dem..

Shamanism

Shamanism är vedertagna religioner på Altor. Shamaner kan förflytta sig mellan astralplanet och de sfärer som är belägna på det primärmateriella planet. Däremot kan de inte träda in framför ”de brännande ljusen” dvs de kan inte av egen kraft ta sig in på de himmelska planen. Shamaner färdas i förekommande fall mellan sfärer via astralplanet, till skillnad från magiker som helt enkelt ”hoppar” mellan sfärerna.

Dimensionsresor

Portalmagiker kan förflytta som fritt mellan planen, men det vanligaste sättet att färdas mellan planen (medan man ännu är vid liv) är att genom olika magiska besvärjelser skapa en tillfällig öppning i Källväggen som leder till något av subplanen. Väl på subplanet öppnar magikern sedan ytterligare en öppning i Källväggen som leder till det plan magikern avser besöka. Observera dock att olika magiker har lärt sig att skapa öppningar som leder till olika subplan.

Rent språkligt brukar de lärda dela in magi i följande huvudtyper:

Astralmagi - magi som skapar öppningar till astralplanet. Dimmagi - magi som skapar öppningar till De grå hallarna. Etermagi - magi som skapar öppningar till etern. Drömmagi - magi som under någorlunda kontrollerade former kan skapa öppningar in i och ur Drömplanet från vilket annat plan som helst.

Det förtjänar emellertid att understrykas att nästan vilken magiker som helst (med i sammanhanget ovanligt komplicerade metoder) kan ta sig till Drömvärlden från ett subplan, och från Drömvärlden till ett huvudplan. Däremot är det alltså endast fullfjädrade drömmagiker som kan ta sig till Drömvärlden från ett huvudplan, eller från drömvärlden till ett subplan.

Vilken magiker som helst, och vad den saken anbelangar även vilken icke-magiker som helst, kan i princip befinna sig på vilket plan som helst, både på grundplan och subplan. (Det finns vissa undantag för vissa varelser, dock. Odöda utan kropp kan exempelvis inte existera i etern.) Men de kan alltså inte med egna medel ta sig in på/ut ur vilket subplan eller huvudplan som helst. Mest viktigt att tänka på är att man med magi bara kan färdas mellan plan som är direkt sammanlänkade. Det är exempelvis helt omöjligt att ta sig in i De grå hallarna om man befinner sig på de himmelska planen, såvida man inte är drömmagiker eller portalmagiker.

Exempel: Neofrit Surt, den ökände nekromantikern, kan lämna det primärmateriella planet och träda in i astralplanet för att via detta ta sig till något av de himmelska planen. Däremot kan han inte färdas direkt från det primärmatriella planet till ljusets elementplan. Detta eftersom en nekromantiker inte kan ta sig till etern från det primärmateriella planet, och astralplanet inte står i kontakt med elementplanen.

Somliga magiker använder sig av en magisk teknik när de förflyttar sig mellan huvudplanen som går ut på vibrationell anpassning av kroppen, vilket gör att de inte behöver (eller ens kan) förflytta sig till, via, eller ut ur, något subplan. Däremot kan de i dessa fall ta sig till vilket huvudplan som helst, oavsett vilket huvudplan de befinner sig på.

Genom nogrann planering går det alltså att ta sig till de flesta platser. I exemplet ovan skulle Neofrit Surt kunna ta sig till ljusets elementplan via ruttena primärmateriella planet – astralplanet – Drömvärlden – ljusets elementplan. Dessvärre skulle han inte kunna ta sig därifrån eftersom ljusets elementplan inte står i kontakt med astralplanet, han själv inte kan träda in i etern, och han inte kan träda in i Drömvärlden från elementplanet. Resor mellan olika plan bör alltså planeras och förberedas noggrant, om man vill undvika att ”stranda”.

Att frambesvärja varelser

Vill man kommunicera med varelser från andra plan, men är klok nog att inte ge sig ut på irrfärder (fler än en dåraktig magiker har gått vilse, och fastnat någon stans där han inte ville vara) så kan man vända på salladsbladet – och försöka frambesvärja någon varelse till Altor. Då gäller det emellertid att veta vem man letar efter och var denne befinner. De som ägnar sig åt att katalogisera de många olika planen har utvecklat en speciell metafysisk begreppsapparat enligt följande, som beskriver hur det hela hänger ihop:

Frammanade varelser

Varelser som befinner sig på något av subplanen kan, med enkla magiska metoder, frammanas till det primärmateriella planet, (eller till något annat huvudplan som man befinner sig på.) En frammanad varelse vars fysiska manifestation förgörs på det primärmateriella planet återvänder endera till sitt huvudplan eller fastnar på astralplanet i astralform. Vilket som blir fallet beror på omständigheterna och vilken varelse det hela rör sig om.

En förutsättning för att på magisk väg frammana en varelse är emellertid att den befinner sig på ett subplan som står i kontakt med det plan där man själv befinner sig, vilket vanligen är det primärmateriella planet. Det subplan som inte står i kontakt med det primärmateriella planet är Inferno. Eftersom Drömvärlden inte är ett subplan går det heller inte att ”frammana” varelser därifrån. Vill man från det primärmateriella planet sätta sig i kontakt med varelser som befinner sig där, eller frambesvärja dessa varelser, krävs således andra metoder.

Nedkallade varelser

Magiker, vissa präster och en del andra personer, kan även nedkalla varelser till det plan de befinner sig på, direkt från något av de andra huvudplanen. Med lite tur och skicklighet kan man kanske även kontrollera dessa varelser. För nedkallade varelser vars fysiska manifestation förgörs på det primärmateriella planet gäller detsamma som för frammanade varelser – antingen återvänder de hem eller också fastnar de på astralplanet.

Är man ute efter att få tag i en viss specifik individ är det alltså högst relevant att ha klart för sig exakt var denne befinner sig. Notera att nedkallande och frammanande besvärjelser arbetar med olika energiflöden och att begreppen alltså inte är utbytbara. Det går exempelvis inte ”nedkalla” en demonande som råkar befinna sig på astralplanet bara för att demoner vanligen ”nedkallas” från sina kaosplan. Den som vill ”frammana” en demonande från astralplanet måste dessutom behärska astralmagi, snarare än dimmagi.

Åkallade varelser

Skillnaden mellan nedkallade och åkallade varelser består kanske främst i varelsens allmänna grad av mäktighet. Under normala omständigheter är det nämligen helt omöjligt att kontrollera en åkallad varelse, de kan endast bevekas. I den högst osannolika situationen att en åkallad varelse skulle få sin fysiska manifestation förgjord på det primärmateriella planet återvände den alltid hem till sitt ursprungsplan och löper alltså ingen risk att råka fastna på astralplanet. Specifika individer kan dessutom endast åkallas om de befinner sig på sitt ursprungsplan, inte när de befinner sig på resa genom multiversum.

På andra plan

Resonemangen om frammanande, nedkallande och åkallande besvärjelser är direkt överförbart till situationen på andra huvudplan än det primärmateriella planet. Om exempelvis en elementarmagiker skulle befinna sig på något av kaosplanen kommer han snart att upptäcka att hans frammanande besvärjelserna är helt verkningslösa. Att nedkalla elementarer till något kaosplan går däremot utmärkt, men det förutsätter att man forskar fram sådana besvärjelser.

För Inferno innebär detta följande:

Portalmagiker och de magiker som ägnar sig åt drömmagi kan (om de sä skickliga nog) för egen maskin ta sig till och från Inferno efter eget tycke och smak, respektive via Drömvärlden.

Magiker som förflyttar sig mellan huvudplan genom vibrationell kroppsanpassning kan inte för egen maskin ta sig varken till eller från Inferno direkt från Altor. Däremot kan de med ungefär samma metoder som resterande magiker ta sig till Inferno via omvägar, se nedan.

Övriga magiker kan inte ta sig till ett subplan från Drömvärlden eller från ett huvudplan till Drömvärlden. De kan således inte förflytta sig från Altor till Inferno den vägen. Däremot kan de ta sig från ett subplan och/eller till ett huvudplan via Drömvärlden. Således kan alla magiker ta sig från Inferno till Altor. De måste dock följa en tämligen snirklig reserutt mellan planen för att över huvud taget kunna ta sig till Inferno från Altor, se nedan

Eftersom Infernos invånare befinner sig på ett subplan som inte står i kontakt med Altor kan de inte ”frammanas” och eftersom Inferno inte är ett huvudplan kan de inte heller ”nedkallas”. Möjligen men osäkert kan de ”åkallas”, men åkallade varelser kan ju å andra sidan inte kontrolleras... Infernos invånare kontaktas således företrädesvis medelst en Svart Rit, se nedan.

Att färdas till/från Inferno

Det absolut enklaste sättet att ta sig till Inferno torde onekligen vara att först begå något särskilt grovt budbrott, och därefter omgående hänga sig. Vill man däremot endast besöka Inferno tillfälligt, krävs bruk av magi eller förättandet av en Svart Rit.

Magi

Portalmagi och Drömmagi

Portalmagiker och de magiker som lärt sig hantera så kallad drömmagi kan för egen maskin ta sig till och från Inferno efter eget tycke och smak respektive via Drömvärlden.

Etermagi

De magiker som utövar etermagi kan för egen maskin ta sig till Inferno, genom att från etern träda in i Drömvärlden, och därifrån kliva ut på något kaosplan eller de himmelska planen. Väl där fortsätter de färden enligt samma metoder som "övriga magiker" nedan.

Övrig magi

Övriga magiker kan INTE ta sig TILL Inferno från astralplanet, grå hallarna eller etern genom att färdas via Drömvärlden, eftersom Inferno inte är ett huvudplan. Däremot kan de ta sig till Inferno från kaosplanen/de himmelska planen, om de tar sig dit först. När de väl befinner sig i Inferno kan de dock ta sig DÄRIFRÅN, genom att förflytta sig till Drömvärlden och därifrån ta sig vidare till något huvudplan, företrädesvis Altor. Det går emellertid inte att förflytta sig till Drömvärlden genom vibrationell kroppsanpassning, eftersom Drömvärlden inte är ett huvudplan. Använder man sig av vibrationell kroppsanpassning som metod för dimensionsresor måste man färdas samma väg tillbaka, som man använde sig av när man tog sig till Inferno.

För att kunna färdas till Inferno måste man alltså först av allt befinna sig antingen på de himmelska planen eller kaosplanen. Väl där måste magikern använda sig av sådan magi som möjliggör förflyttning mellan olika sfärer, för att ta sig vidare till Inferno. Det kan verka ologiskt att man använder sig av sfärförflyttning och inte planförflyttning mellan himlen/kaos och Inferno, men kosmologi är inte alltid formallogiskt. Den aktuella magin fungerar hur som helst lite annorlunda på de himmelsa planen och kaosplanen, än vad den gör på det primärmateriella planet. Den kan till att börja med inte utövas var som helst, om målet är Inferno, och dess praktiska verkningar är annorlunda från det normala. Se nedan om förbindelselänkar.

Förbindelselänkar

I höjden, såväl som i djupen, existerar det särskilda områden som rent fysiskt förbinder platsen med Inferno. Det kan t. ex. vara en ranglig hängbro eller en massiv stenbro av orimligt stora dimensioner, en gigantisk järnbeslagen port eller en trång svavelosande tunnel. Kunskap om var dessa platser befinner sig ingår går att ta reda på, genom att konsultera någon lärd person i förväg, eller genom normala studier. Förbindelselänkarna gör det möjligt för såväl kerubiter som demoner att utan några större problem ta sig till Inferno närhelst de önskar genom att helt enkelt gå dit. I ändarna av förbindelselänkarna vilar dock ett energifält som gör det omöjligt för andra än kerubiter och demoner att passera, såvida de inte kastar sådan magi som möjliggör förflyttning mellan sfärer. Detta gör det nämligen möjligt att passera energifältet utan att ta någon skada. De allra flesta förbindelselänkar (men inte alla!) är dock nogsamt bevakade av kerubiter och/eller demoner som har till uppgift att förhindra oauktoriserat passage...

Väl i Inferno kan magikern sedan, med lämplig magi, skyndsamt ta sig till Drömvärlden när tiden börjar lida och han längtar hem till Altor igen. Eller så färdas han samma väg tillbaka som han tog till Inferno om detta är nödvändigt (se ovan) eller om han av något skäl föredrar det.

Svarta Riter

Det går att sätta sig i kontakt med Infernos varelser, och att frambesvärja dem till Altor, genom att förätta en Svart Rit. Observera att Svarta Riter visserligen liknar magi, men inte egentligen är magi utan ett slags pseudoreligiösa cermonier. Det går av detta skäl alldelse utmärkt att förflytta sig mellan det primärmateriella planet och Inferno genom att utföra en Svart Rit a la Svarta Rosens Brödraskap. Det finne en uppsjö av olika Svarta Riter, allt beroende på vem eller vad man försöker kontakta/frambesvärja, eller vart i Inferno man vill ta sig. Svarta Riter beskrivs närmare nedan.

Inferno

Inferno förbinder de himmelska planen med kaosplanen, men står inte i direkt förbindelse med det primärmateriella planet, där Altor finns. Trots det befinner sig delar av Inferno mycket nära Altor. Det hela påminner om två hus som ligger vägg i vägg - trots att husen ligger så tätt intill varandra att man ibland kan höra vad som försegår hos grannen, kan husens dörrar befinna sig långt ifrån varandra. I Infernos fall kan man säga att dessa ”dörrar” vätter mot de himmelska planen i ena änden och mot Kaos i den andra, men att den på sina håll lövtunna ”väggen” vätter direkt mot Altor.

Somliga gudapanteoner förvisar sina budbrytare till Inferno efter döden, antingen för en viss tid eller för evigt, så det finns många själar som plågas på denna hemska plats. Många stora slag har genom tiderna stått mellan kerubiter och demoner i Inferno, och mindre stridigheter blossar fortfarande upp när en kerubitskara ger sig ner i djupen för att hämta hem en plågad själ efter fulltjänat pinostraff. På en del avlägset belägna platser i Inferno finns några synnerligen välbefästa borgar, de så kallade Kerubiternas utposter, där särskilda utvalada och mäktiga kerubiter övervakar vad som försegår på denna ondskans plats.

Några kerubiter har dock påverkats av Inferno och övergivit sin post. Dessa kallas fallna kerubiter. Det antas allmänt att deras fall bestod i sexuellt umgänge med demoniska frestare och fresterskor, och möjligen uppstod Infernos dödskeruber som ett resultat av detta. En av de mer kända fallna kerubiterna är Basterion, som numera styr över Avgrunden.

Inferno kontrolleras huvudsakligen av en särskild slags demoner. Dessa demoner kallas ibland för djävular för att språkligt särskilja dem från de demoner som håller till på kaosplanen. Det kan finns vissa fysiska skilnader mellan de olika demonslagen, men till sätt och sinne skiljer sig inte Infernos demoner nämnvärt från kaosdemoner. Möjligen är kaosdemoner något mer renodlat destruktiva, medan Infrenos demoner har ett mer lömskt och utstuderat sinne för ondskefull finess. Värt att notera är däremot att demoner från Inferno inte kan nedkallas med sådana magiska ritualer som kanaliserar de magiska energierna via De grå hallarna eftersom Inferno inte står i direkt förbindelse med det primärmateriella planet. Särskilt utarbetade cermonier – Svarta Riter – är nödvändiga för att få kontakt med någon av varelserna i Inferno. Några av dessa riter beskrivs nedan i texten.

Infernos uppbyggnad Inferno består av en gigantisk Avgrund, som är förbunden med ett stort antal kretsar i vilka det råder vitt skida naturlagar. Dessa kretsar kan i sin tur indelas i olika sfärer som lyder under olika härskare. I Infeno hamnar företrädesvis själarna från svåra budbrytare, dvs de döda som varken tillåts att (med en gång) reinkarneras eller att komma in något himmelrike. Vilka gärningar dessa budbrytare gjort sig skyldiga till för att förtjäna en plats i Inferno beror huvudsakligen på vad den ansvarige guden/gudapanteonen har för åsikter om rätt & moral. När någon väl har dömts till att hamna i Inferno ställs denne inför Zahmet och hans nio domare. Dessa skickar den döde till lämpligt straff och pina i någon av de tio kretsarna. I de tio kretsarna övervakas budbrytarna sedan av avgrundsdemoner som torterar dem i enlighet med de olika kretsfurstarnas önskemål. I den mån den dödes vistelse i Inferno är tidsbegränsad brukar själen så småningom hämtas hem av kerubiter, vanligen i hård strid mot de demoner som plågat själen.

Undantagna härvidlag är de som under sin levnad dyrkade de Stygiska gudarna – dessa ställs inför föremålet för sin dyrkan och döms direkt av honom eller henne. Vad detta innebär för den dödes eviga ofrid skiljer sig åt beroende på var själen hamnat.

Avgrunden Avgrunden styrs av Basterion, en fallen kerubit.

Avgrunden är ingen egen krets, utan den eldfyllda klyfta som förbinder Infernos alla kretsar och sfärer med varandra. Det är till själva Avgrunden de flesta förbindelselänkar från himlen/kaos leder (se ovan om förbindelselänkar). Avgrunden och de tio kretsarna är vad som i dagligt tal avses med begreppet Inferno.

De bergskammar som omgärdar Avgrunden löper i zig-zag och förbinds med hängbroar från vardera sidorna av Avgrunden. I bergen tvingas de själar som Basterion själv lägger beslag på att utan någon rast eller ro arbeta i väldiga järngruvor. Dessutom finns det ett oräkneligt antal slott och citadell insprängda i urberget. I ett av dessa citadel, som kallas Aiunus, sitter Basterion själv på sin balkong och styr över vad som sker i Avgrunden. Vid sin sida har han sin demoniska ”älskarinna” Angerboda och är vanligen omgiven av de dödskeruber som ledsagar de dödas själar.

De stygiska gudarna De stygiska gudarna, svartfolkens många gudar, har sina ”himmelska” sfärer placerade direkt i själva Avgrunden, i De stygiska djupen på Avgrundens botten. Varför de valt att bosätta sig här i stället för på de himmelska planen är det ingen som vet. Kanske blev de utkastade i något uråldrigt slag, kanske valde de frivilligt att bosätta sig i Avgrunden för att platsen tilltalade dem.

Kerubiternas utposter Kerubiternas utposter, väl befästa borgar där himlarnas sändebud håller ett vakande öga över vad som sker i Inferno, är också de placerade i själva Avgrunden. De kerubiter som finns stadigvarande posterade i Avgrunden är stidskerubiterna, särskilt mäktiga kerubiter som alla lyder direkt under Metatron – gudarnas röst. Det bör noteras att det är fullt möjligt att med en Svart Rit nedkalla och betvinga även de kerubiter (både de trofasta och de fallna) som befinner sig i Inferno. Att göra något sådant torde dock, av varje varelse med ett minimum av anständighet och religiös läggning, betraktas som tusenfaldigt mer vanheligt än att ”bara” frambesvärja en ”vanlig” demon... Och då det inte går att binda kerubiter på samma sätt som demoner kan detta sluta mycket olyckligt för nedkallaren.

Limbo Limbo styrs av fust Nahema.

Limbo är en grå skuggvärld som närmast påminner om astralplanet. Här kan vilsegångna själar hamna utan att nödvändigtvis vara fördömda, om de gett sig ut på dimensionsresor utan att vara ordentligt förberedda eller om de blivit besatta när de befann sig på ett annat plan än sitt ursprungsplan. Kropp och själ är lite ur fas med varandra och med omgivningen när man befinner sig på dimnsionsvandring; den som blir besatt när han befinner sig någon annan stans än på sitt ursprungsplan löper därför risken att kroppen stöter ut ursprungssjälen. Om detta inträffar slungas själen omedelbart rakt in i Limbo där den får klara sig så gott det nu går. De enda fasta punkterna i Limbo är områdena Stymfalax och Farelon, samt de nahemiska fångcellerna och de limboitiska flytöarna.

Furst Nahema är en lat och depraverad kretsfurste, som inte är särskilt intresserad av något annat än att vräka sig i annanas och hjärpe i sitt slott på Stymfalax, samt att att förnedra och plåga slumpmässigt utvalda fördömda budbrytare. Nahema är inte ens särskilt inovativ, hans tortyr/förnedrings-seanserna är inte värre än vad fullt normalt ondsinta dödliga skulle kunna hitta på, på egen hand. Fast på Stymfalax tar det aldrig slut utan pågår i evigheters evighet...

Nahemiska demoner Furst Nahema omger sig med två slags egenhändigt konstruerade otursdemoner, praexis och lukahimer. Praexis, som är det lägre slaget av demon, ser ut som små feta barn med smutsgrön hud, ödleliknande anletsdrag och huggtänder. Det högre slaget av demoner, lukahimerna, ser ut som grå pterodakyler med vagt humanoida anletsdrag och kraftiga huggtänder. Limbo är allmänt betraktad som den minst helvetiska kretsen i Inferno, vilket möjligen hänger samman med att dessa demoner inte är särskilt mäktiga, jämfört med ”genomsnittliga” demoner.

Limbos fördömda Dessutom finns det två slag av fördömda i Limbo, cellfångar och fritt svävande själar.

Cellfångar lever i en straffkropp som under normala omständigheter är identisk med den kropp de hade när de levde, men som kan ha påverkats av eventuellt långdragen vistelse i Limbo. Cellfångar tar i allmänhet varje chans att fly från Limbo om de åkallas från Altor såsom Budbrytare genom en Svart Rit, se nedan.

Fritt svävande själar ser i allt väsentligt ut som konturlösa spöken. De kan inte spärras in i nahemiska fångceller, så en del fördömda väljer att förbli en fritt svävande själ för gott, om de inte lyckas fly från Limbo. Första gången man dör i Limbo har man en viss chans att bli en fritt svävande själ om man är tilräckligt viljestark, det är inte svårare än att bli ett spöke på det primärmateriella planet. En fritt svävande själ är per definition levande, ehuru helt kroppslös. Även cellfångar kan bli fritt svävande själar, dessa räknas dock som odöda andar. I båda fallen kan man fortfarande kasta magi. Som fritt svävande själ har man förmågan att besätta varelser genom att fästa sin silversträng i någon varelses kropp, om man är viljestark nog att betvinga kroppens ursprunglige ägare. Detta kan man emellertid bara lyckas med en gång. Nästa gång man dör i Limbo skapas oundvikligen en straffkropp som ser ut som ett mellanting mellan ursprungskroppen och den kropp man dog i. Där tar själen sin boning, döden är ingen flyktväg från Limbo...

Stymfalax Stymfalax, där Furst Nahema själv bor, räknas som ett distinkt paraplan inom Limbo. Stymfalax är dock omgärdat av 13 förbindelselänkar i form av ett slags hängbroar byggda av sammansydda fördömda budbrytare. Dessa likbroar leder direkt in i Limbo, från själva den stymfaliska flytön (se nedan om flytöar) så det är hyfsat enkelt att förflytta sig mellan Stymfalax och övriga Limbo.

På Stymfalax bor, förutom Furst Nahema själv, en del lukahimiska höjdare, ett hundratal fritt svävande själar och ett tjugotal förtappade magikerpräster. De sistnämnda borde egentligen sitta inlåsta i någon nahemisk fångcell, men har lyckats göra sig nyttiga för lukahimerna som spåmän, och bistår dem även med magiska ritualer och Svarta Riter när de känner för att smita iväg någonstans bakom ryggen på Furst Nahema.

Farelon Mellan Avgrunden och Limbo finns en förbindelselänk i form av en hängbro. Det område i Limbo som hängbron från Avgrunden är förankrad i kallas Farelon. Farelon styrs av den fallne kerubiten Armaros, kallad De förbjudna besvärjelsernas kerubit, och består huvudsakligen av en stor mässingperrong som svävar fritt i luften. Där tar beväpnade lukahimer emot de fördömdas själar från Avgrunden. Det första lukahimerna gör är alltid att använda sina magiska förmågr för att prägla den fördömds själ till Limbo för gott. På perrongen finns även Armaros personliga slott, där han ständigt bedriver magisk forskning. Armaros är en vresig typ, som blir personligt förolämpad om något händer på perrongen som tvingar honom att ingripa, och därmed tillfälligt måste överge sina magistudier.

Nahemiska fångceller I de nahemiska fångcellerna sitter de fördömda inlåsta, övervakade av praexis. Övriga som anländer till Limbo placeras i fångceller de också, i den mån de fångas in av lukahimer. De nahemiska fångcellerna är fritt svävande gallerburar av järn, i vilka de fördömda är väl inlåsta, nakna och hjälplösa. Allting är ju som bekant relativt; att hamna i en nahemisk fångcell torde vara det mest humana ’eviga straff’ Inferno kan hota med. Tristesen torde dock bli något påfrestande efter några årtusenden...

Limboitiska flytöar Lite här och var i Limbo flyter det omkring fritt svävande öar i luften. Dessa så kallade limboitiska flytöar utgörs av ansamlingar av likdelar från de varelser som dött i Limbo. ”Marken” på öarna består av dött kött, och det finnas både ”sjöar” och ”floder” av mer eller mindre koagulerat blod. Köttet ifråga kan stekas och ätas, blodet går alldeles utmärkt att dricka. Limboitiska flytöar besitter en rudimentär förmåga att ’regenerera’ sig, så det är fullt möjligt att bosätta sig på ön för en längre eller kortare period, varvid man kan livnära sig genom att äta av ön. Viss risk för matförgiftning föreligger dock...

Det händer att det uppstår små samhällen av förrymda cellfångar (och andra som råkat förirra sig in i Limbo) på större limboitiska flytöar. Om någon magiker med jämna mellanrum kastar någon lämplig besvärjelse på den limboitiska flytön kan ett sådant samhälle hålla sig oupptäckt för alla de lukahimer som ständigt genomsöker Limbo på jakt efter varelser att kasta in i de nahemiska fångcellerna. Umgängesklimatet mellan de som lever på en limboitisk flytö är av naturliga skäl inte särskilt vänligt. Det finns trots allt ett skäl till att man hamnar i Inferno efter sin död. Å andra sidan är det ju de, relativt sett, minst förhärdade budbrytarna som hamnar just i Limbo, så helt psykopat-hatiska är inte dessa små samhällen. Mer än något annat vill dessa samhällen förbli oupptäckta av lukahimerna, så länge man inte utgör ett direkt hot mot detta, eller mot någon invånare, kan man i allmänhet räkna med att bli lämnad i fred. Någon hjälp med något lär man dock inte bli erbjuden.

Limbos paraplan Dessutom är såväl Rodomelantos (en av de världar som ingår i Hemaquiels paraplan) som (åtminstonde delar av) det paraplan som utgör Oktagonenens mörka hemvist belägna i Limbo. Dessa paraplan beskrivs närmare nedan.

Köldens krets Köldens krets styrs av furst Boral.

Köldens krets har formen av oändliga, snöklädda vidder där isande vindar piskar de plågade själarna. Här riskerar man bland annat att jagas och plågas av ett slags demoniska djur som kallas köldbestar, och som ibland även förekommer på Altors mer nordliga breddgrader.

Vilddjurets krets Vilddjurets krets styrs av fustinnan Lakhasma.

I Vilddjurets krets plågas de dödas själar i fuktdrypande, ångande djungler fyllda med fasansfulla väsen. Vilken relation Lakhasma eventuellt har till Tupagon får anses högst oklart.

Skuggornas krets I Skuggornas krets råder fullt inbördeskrig.

Skuggornas krets är ett orörligt landskap av djupa klyftor, lava och sten. Damm som piskas upp av ständigt vinande blåst och en evigt brännande sol plågar både landskapet och de dödas kroppar.

Tills för några hundra år sedan styrdes Skuggornas krets av Baalcepher. På uppdrag av Azhumot, som vid tillfället övertagit styret över Krigets krets från Khardus genom en palatskupp, invaderades dock Skuggornas krets av en av Azhumot härförare, Târg, varvid Baalcepher drevs i landsflykt. Târg utnämde sig själv till härskare över Skuggornas krets och bröt med Azhumot. Azhumot blev, föga överraskande, rasande över Târgs förräderi.

Helt nyligen lät Târg, genom obetänksamma äventyrares aktiva men omedvetna bistånd, detronisera Malkûth, dåvarande härskare över Kaos krets, och installerade sin son Târgkrizt som härskare. Mâlkuth antogs allmänt ha avlidit i sviterna av detta.

Med stora delar av sina styrkor placerade i Kaos krets – för att säkerställa Târgkrizt fortsatta maktinnehav – låg emellertid fältet öppet för förräderi i Skuggornas krets. Såväl Nimloth som duon Mara & Kirian inledde, var för sig, öppna revolutionsförsök mot Târgs sedan tidigare omstridda maktinnehav.

Târg hade säkerligen kunnat slå ned upproren från såväl Nimlot som Mara & Kirian, om inte Baalcepher tagit tillfället i akt att inleda ett återerövringsförsök av Skuggornas krets tillsammans med Khardus. Baalcepher & Khardus har för avsikt att först lägga Skuggornas krets under sig, för att sedan återerövra Krigets krets från Azhumot. Härigenom skulle den uråldriga ordningen kunna återställas.

Azhumot har dock inte suttit overksam, utan har lyckats knyta Mâlkuth till sig (Kretshärskare är mer svårdräpta än vad skenet antyder) och har försett honom med stora mängder demonsoldater med syftet att erövra Skuggornas krets för egen del. Azhumot har inte glömt Târgs svek, och Mâlkuth är inte i en position då han kan förråda Azhumot med samma enkelhet som Târg en gång gjorde.

Fullt krig råder således mellan Târg, Mâlkuth, Nimloth, Mara & Kirian samt Baalcepher & Khardus, där alla bekämpar alla, Târg med stöd från Kaos krets och Mâlkuth med stöd från Krigets krets. Övriga deltagare i kriget, Nimloth, Mara & Kirian samt Baalcepher & Khardus, har begränsade resurser till sitt förfogande (räknat i demonsoldater) men har intensifierat sin närvaro på det primärmateriella planet där de via ombud lejer legoknektar att delta i striderna. I ren desperation har de tvingats gå så långt att de inte ens försöker lägga vantarna på legoknektarnas själar utan faktiskt betalar hederligt för kompetent bistånd från samvetslösa äventyrare...

Skuggornas hus Nimloth, Mara & Kirian och Baalcepher & Khardus har med gemensamma ansträngningar lyckats skapa ett deofokus (en slags portabel deonod) i form av ett värdshus som kallas Skuggornas hus, och befinner sig på det primärmateriela planet. Skuggornas hus dyker upp lite varstans där det finns intelligenta varelser, stannar på platsen omkring en vecka, för att sedan försvinna och dyka upp någon annan stans. Värdshuset fungerar som ett helt normalt värdshus, men är bemannat av avgrundsdemoner i mänsklig skepnad. Skuggornas hus fungerar som ägarnas gemensamma värvningscentral av soldater till inbördeskriget i Skuggornas krets (här råder vapenstillestånd mellan husets ägare). Alla som tar in på värdshuset kommer att erbjudas värvning i kriget för bestämd tid mot förhandlingsbar ersättning av någon av de tre stridande parternas ombud.

Farsoternas krets Farsoternas krets styrs av furst Belfegor.

I dessa stinkande träskmarker pinas de dömda av alla sorters upptänkliga sjukdomar. Vilken relation Belfegor eventuellt har till Onaabys får anses högst oklart.

Krigets krets Krigets krets styrs av furst Azhumot. Se även Skuggornas krets.

I Krigets krets ställs väldiga arméer ständigt upp för att strida mot varandra, men ingen tillåts någonsin finna dödens vila. Krigets krets är indraget i inbördeskriget i Skuggornas krets.

Smärtornas krets Smärtornas krets styrs av furst A'tirath.

Smärtornas krets är en oändlig tortyrkammare som befolkas av sadistiska demoner och djävulska tortyrmaskiner. I vad som närmast kan kallas för kretsens djupa källarvalv är dessutom Yflasefugh, en av de sfärer som ingår i Hemaquiels paraplan, beläget. Vad furst A'tirath anser om detta får i nuläget anses högst oklart.

Kaos krets Kaos krets styrs av furst Târgkrizt, son till furst Târg. Se även Skuggornas krets.

I Kaos krets flyter allt samman, och inga beständiga naturlagar gäller. Här härskar vansinnet i sin renaste form. Kaos krets är indraget i inbördeskriget i Skuggornas krets. Det är högst osäkert om det finns någon särskild relation mellan furst Târgkrizt och Khergoll den kaotiske.

Den inre kretsen Smärtornas krets styrs av furst Zahmet.

Detta är den nedersta av de nio kretsarna, där furst Zahmet själv i egen hög person håller hov över de fördömda i sina fyra citadell Caina, Antenora, Ptolemea och Giudecca.

Den bortre kretsen Den bortre kretsen saknar härskare.

Jämsides med den nionde, inre, kretsen finns en tionde, bortre, krets. Kretsens forne herre var Meheloth, men denne dräptes för länge sedan av solserafen Gavarion. Allt sedan detta inträffade är uttrycket ”måtte Gavarion finna dig” en av de grövre svordomarna i Inferno, men om striden som sådan mellan Meheloth och Gavarion talas det endast i viskningar i Inferno. Titeln och funktionen som Den bortre kretsens kretshärskare är hur som helst obesatt sedan dess.

De döda själar som hamnar här är dömda till evig ensamhet i ordets mest skrämmande betydelse, det finns inte ens någon kretshärskare som kan uppmärksamma den döde. I Den bortre kretsen råder ständig skymning, och över en oändligt utsträckt stenöken vilar en öronbedövande tystnad. Här finns inget liv, ingen rörelse, inte ens någon vind som kan skapa ljud. Varken sol eller stjärnor existerar i den bortre kretsen, däremot finns det en måne som högt över de dödas själar lyser med kallt blått sken. Den blå månen är Sharmawet, som beskrivs i avsnittet om Hemaquiels paraplan.