Re: Människor
Postat: 2022-02-13 22:53
Som ersättning för artikeln om Trisker tycker jag. Med klara länkar mellan denna och "huvudartikeln" om Triska. Skulle vi dock någonsin publicera en pdf om Triska, så ska denna artikel förstås ingå där.birkebeineren skrev: ↑2022-02-13 22:53 Hur används detta bäst? Som ersättning för artikeln trisker i wikin eller bör det klippas och klistras lite? Eller som text i artikeln för stadsstaten Triska?
Hos Ahaguhrerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga inga verktyg, icke hästar, icke ens fasta boningar. Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd den kalla marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jakstätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur, bestfolk och oväder än i skydd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända även de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Allt de längtar till är den vilda skog kallad Nagnagordalen i Hamur till vilken Ahaguhrerna icke äga tillträde.
Obekymrade i sitt förhållande till människorna (Gannaus ansåg inte att folk som bor så torftigt är riktiga människor) obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda, att önska något bättre, för dem är något behov.”.
Ändra prangi till narguri. Detta för att böättre passa med utvecklingen av de narguriska språken här på forumet. Prangi hör numera till den östra delen av den narguriska språkhistorien.Språk
Ahagi är en triskisk dialekt nära besläktad med Hamuriska. Det utmärkande är att Ahagi nästan helt saknar låneord och inflytande från jori och jordiska men däremot har flera spår av urgammal prangi som talades under den tredje stora vandringen. Delar av detta finns även i olika dialekter av Kasenu (även om detta språk numera också har influerats av Snoaranska).
Ny text av Rustilliam Gannaus?På detta vis beskriver Rustilliam Gannaus Ahaguhrerna i sin bok Folken Mellan Melashe och Ishna:Hos Ahaguhrerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga inga verktyg, icke hästar, icke ens fasta boningar. Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd den kalla marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jakstätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur, bestfolk och oväder än i skydd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända även de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Allt de längtar till är den vilda skog kallad Nagnagordalen i Hamur till vilken Ahaguhrerna icke äga tillträde.
Obekymrade i sitt förhållande till människorna (Gannaus ansåg inte att folk som bor så torftigt är riktiga människor) obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda, att önska något bättre, för dem är något behov.”.
Tackar:)birkebeineren skrev: ↑2022-03-05 09:56 Ser bra ut, länkar hit från wikin så det blir lättare att hitta. Gillar att mycket av det "ur-narguriska" fortfarande finns kvar hos ahaguhrena.
Enda detalj:
Ändra prangi till narguri. Detta för att böättre passa med utvecklingen av de narguriska språken här på forumet. Prangi hör numera till den östra delen av den narguriska språkhistorien.Språk
Ahagi är en triskisk dialekt nära besläktad med Hamuriska. Det utmärkande är att Ahagi nästan helt saknar låneord och inflytande från jori och jordiska men däremot har flera spår av urgammal prangi som talades under den tredje stora vandringen. Delar av detta finns även i olika dialekter av Kasenu (även om detta språk numera också har influerats av Snoaranska).
Ny text av Rustilliam Gannaus?På detta vis beskriver Rustilliam Gannaus Ahaguhrerna i sin bok Folken Mellan Melashe och Ishna:Hos Ahaguhrerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga inga verktyg, icke hästar, icke ens fasta boningar. Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd den kalla marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jakstätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur, bestfolk och oväder än i skydd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända även de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Allt de längtar till är den vilda skog kallad Nagnagordalen i Hamur till vilken Ahaguhrerna icke äga tillträde.
Obekymrade i sitt förhållande till människorna (Gannaus ansåg inte att folk som bor så torftigt är riktiga människor) obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda, att önska något bättre, för dem är något behov.”.