"Jorpagniska hus och furstendömen" och "Laursiënta": Skillnader mellan sidorna
(Skillnad mellan sidor)
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori: | [[Kategori:Vita fläckar]] | ||
''[Denna artikel beskriver en Vit fläck som inte är en del av EA-projektets tolkning av Ereb Altor. Materialet är valfritt att använda för den enskilde SL.]'' | |||
Halvön norr om [[Nidland]]. En gång ett frodandes [[älvfolk]]srike med nära kontakt med lufthavens varelser, idag en härjad och fruktad plats utan liv. | |||
== | ==Historia== | ||
;Ca 1300 f.O. | |||
:En dvärgklan försöker erövra älvfolkens halvö Laursiënta (Lasutyp/okänt område). Detta misslyckas fatalt. | |||
;800-750 f.O. / 265-315 PV | |||
:'''Cerlonia'''. Det växande imperiet [[Yndar]] och dess dödens läror skrämmer [[Laursiënta]]s örnfolk (en grupp alver som lever i harmoni med de stora Örnarna och örnmännen bland de nordliga bergen i Lasutypprovinsen). Man uppskattar därför mer och mer den joriska Golwyndaflottans närvaro. En konfrontation mellan imperierna verkade oundviklig. Örnarnas folk sände då några av de sina till de stora nomadstammarna i Kamsun, där de lärde ut konsten att tämja bevingade djur. Detta för att sätta större press på Yndar. Det skulle dock visa sig vara att skapa sig sin egen huvudvärk. | |||
[[ | |||
'' | ;731 f.O. / 334 PV | ||
:'''Cerlonia'''. För att möta de akrogaliska plundringarna sluter kejsarinnan en allians med örnfolket i [[Laursiënta]] år 731. | |||
;Ca 710 f.O. / 355 PV | |||
:'''Cerlonia'''. En mäktig jorisk svartkonstnär anlände till älvfolkets Laursiënta och förförde örnfolket. Han var av det måndyrkande folket på slätten men hade lärt sig svartkonst och annan mörkrets hemlgheter i Befriarnas stad. Inom endast ett par år hade de vackra bergen i denna del av Ereb blivit en mörk och ond plats. När detta skedde blev Moder Jords sorg för stor och hon drog sig undan från sina förlorade barn. Örnfolket drabbades hårt. Då deras rike bland bergen mörknat, dog deras folk och historia. Några få godhjärtade som isolerat sig från Trollkarlens ränkor flydde till andra berg i Ereb. Trollkarlen gav inte upp och i ilska över vad som skett svor han en förtrollning som tvingade örnfolket att stanna. Till slut blev örnfolkets kung tokig och drog sitt svärd mot trollkarlen. Magikern försökte med magi hindra kungen men svärdet skar rakt igenom hans magi och dödade trollkarlen på fläcken. Kungen var dock dödligt sårad och hans folk byggde honom därför en grandios grav i en djup dal. Ett mausoleum med en vacker sarkofag. Den dalens namn är [[Khab-Nemi]], ”Bitterhetens Kittel” (se Sinkadus nr 23). Örnarna hade flytt eller dött, så Örnfolket kunde inte längre färdas genom luften utan blev bundna till marken. De som inte dog degenererade till mörka varelser. Älvfolken hade lämnat platsen och ingen hörde någonsin från örnfolket eller deras svarta trollkarl igen. | |||
'' | |||
'' | |||
Versionen från 20 januari 2020 kl. 10.09
[Denna artikel beskriver en Vit fläck som inte är en del av EA-projektets tolkning av Ereb Altor. Materialet är valfritt att använda för den enskilde SL.]
Halvön norr om Nidland. En gång ett frodandes älvfolksrike med nära kontakt med lufthavens varelser, idag en härjad och fruktad plats utan liv.
Historia
- Ca 1300 f.O.
- En dvärgklan försöker erövra älvfolkens halvö Laursiënta (Lasutyp/okänt område). Detta misslyckas fatalt.
- 800-750 f.O. / 265-315 PV
- Cerlonia. Det växande imperiet Yndar och dess dödens läror skrämmer Laursiëntas örnfolk (en grupp alver som lever i harmoni med de stora Örnarna och örnmännen bland de nordliga bergen i Lasutypprovinsen). Man uppskattar därför mer och mer den joriska Golwyndaflottans närvaro. En konfrontation mellan imperierna verkade oundviklig. Örnarnas folk sände då några av de sina till de stora nomadstammarna i Kamsun, där de lärde ut konsten att tämja bevingade djur. Detta för att sätta större press på Yndar. Det skulle dock visa sig vara att skapa sig sin egen huvudvärk.
- 731 f.O. / 334 PV
- Cerlonia. För att möta de akrogaliska plundringarna sluter kejsarinnan en allians med örnfolket i Laursiënta år 731.
- Ca 710 f.O. / 355 PV
- Cerlonia. En mäktig jorisk svartkonstnär anlände till älvfolkets Laursiënta och förförde örnfolket. Han var av det måndyrkande folket på slätten men hade lärt sig svartkonst och annan mörkrets hemlgheter i Befriarnas stad. Inom endast ett par år hade de vackra bergen i denna del av Ereb blivit en mörk och ond plats. När detta skedde blev Moder Jords sorg för stor och hon drog sig undan från sina förlorade barn. Örnfolket drabbades hårt. Då deras rike bland bergen mörknat, dog deras folk och historia. Några få godhjärtade som isolerat sig från Trollkarlens ränkor flydde till andra berg i Ereb. Trollkarlen gav inte upp och i ilska över vad som skett svor han en förtrollning som tvingade örnfolket att stanna. Till slut blev örnfolkets kung tokig och drog sitt svärd mot trollkarlen. Magikern försökte med magi hindra kungen men svärdet skar rakt igenom hans magi och dödade trollkarlen på fläcken. Kungen var dock dödligt sårad och hans folk byggde honom därför en grandios grav i en djup dal. Ett mausoleum med en vacker sarkofag. Den dalens namn är Khab-Nemi, ”Bitterhetens Kittel” (se Sinkadus nr 23). Örnarna hade flytt eller dött, så Örnfolket kunde inte längre färdas genom luften utan blev bundna till marken. De som inte dog degenererade till mörka varelser. Älvfolken hade lämnat platsen och ingen hörde någonsin från örnfolket eller deras svarta trollkarl igen.