Kasyr

Landsfakta

Invånarantal: 8 500
Befolkning: människor 94%, ankor 6%
Huvudstad: Kasyr (8 100)
Statsöverhuvud: xxx (stadsmästare)
Styrelseform: plutokrato
Exportvaror: slavar, fisk, hantverk
Importvaror: slavar, timmer, spannmål, lyxartiklar
Välstånd: rikt
Armé: stort antal legosoldater samt en liten flotta
Religion: mångreligiöst
Övrigt: Kasyr är ett centrum för handel med slavar mellan östra och västra Kopparhavet, banden med Erebos är många

Introduktion

Solen lyste över Medo Ozerros glittrande och levande vatten när det klumpiga slavskeppet sakta för endast märssegel arbetade sig genom de små vågorna med vinden i lovart. Den krunske skepparen Fadjuz Almerian stod bredvid sin styrman på akterdäck och njöt i fulla drag av att den långa resan snart var över, snart skulle man sikta huvudön Kasyr och där få njuta av flera dagar i den av slavhandlarna i Stabul så omtalade staden. I Krun kallades Kasyr för "västerns pärla" då lyxrestaurangerna, glädejehusen och lugnet gjorde staden till en verklig njutning, för att inte tala om de olika typer av slavar som man kunde köpa där. Enligt den gode vännen och slavhandlaren Izmir Erdan var kvaliteten på slavarna som köptes i Kasyr den allra finaste som gick att få tag på i västern.

Nu gled skeppet sakta förbi fiskebyn Savrya på ön Gremassos norra kust. Några fiskare stod på stranden och hängde upp nät och en svag tjärdoft kunde anas från skrov som fick en översyn på den lilla slipen. I stora tunnor stod dagens fångst av skraltunga redo för transport till staden. Ingen av fiskarna verkade ta notis om slavskeppet, som uppenbarligen var en vanlig syn häromkring. Högt ovanför skrek en ensam havsörn ut sitt skrik och i en liten vik slogs fiskmåsar om ett stim av lekande Jordifiskar vars blankröda fjäll tydligt syntes då de hoppade upp i luften som en del av leken. Plötsligt ropade utkiken från förmärsen att han siktade grund rakt föröver. Skepparen tittade på sjökortet och kliade sig i skallen, det kunde inte stämma. Fadjuz tog sin kikare och riktade den mot den smala passagen mellan öarna Milo och Sakin. Mycket riktigt som utkiken rapporterat såg han ett större vattenstänkt, av vattnet rundat, skär strax sydöst om Milo, vilket han fann mycket märkligt. Ett så pass stort grund borde ha utmärkts i sjökortet. Efter en snabb titt i sjökortet och djupangivelserna bedömde den förvånade skepparen att det trots allt nog ändå skulle gå att passera mellan öarna fast man var tvungen att hålla en något sydligare kurs genom passagen. För att vara på sin säkra sida beordrade skepparen en lodhyvare att ta plats i fören, vars ensamma rop på sydlig krunsk dialekt snart ekade mellan de karga öarna.

Trots skepparens försiktighet grundade det upp alltför snabbt och ett slavskepp vänder man inte i en handvändning. Sedan skeppet passerade den nyupptäckta landmassan och börjat inlöpet mellan öarna stod det snart klart för Fadjuz att det inte skulle gå bra. Utkiken rapporterade med viss panik i rösten att vassa rev syntes på skeppets babordssida och snart därefter kraschade skeppet in i dem med ett brak. Skeppet gled upp på revet och lade sig med en lätt sidlutning åt styrbord och så satt man fast. Från skeppets innanmäte kom panikslagna skrik från lasten och ett högt klirrande hördes när över hundra slavar frenetiskt skakade sina kedjor. Fadjuz såg sig omkring i den värld som normalt var så ordnad, men som nu var i kaos. Vakter försökte lugna slavarna genom flitigt användande av piskor, underofficerare rusade runt med arbetsgrupper på däck och sjömän äntrade riggen för att splitsa tåg som gått av. Styrmannen stod bredvid kaptenen som förlamad och tänkte att de borde ha anlitat lots. Vid sidan om det numera grundstötta skeppet rörde sig det krunierna trott vara en landmassa sakta ut mot Medo Ozerros djupare delar och försvann ned i vattnet. Jättesköldpaddan som fiskarna på Kasyr kallade för Vra´ atto var fullständigt omedveten om det kaos den skapat.

Geografi

Flora & Fauna

Jordifisken

Jordifisken är en ganska liten fisk med en maximal längd av 15 centimeter och en maximal bredd på 8 centimeter. Fisken har blankröda fjäll över hela den strömlinjeformade kroppen och fenorna är även dem röda. Jordifisken lever i stora stimm om flera hundra fiskar och utgör basföda för ett antal olika rovfiskar. Under leken som infaller under tidig sommar hoppar honfiskarna upp i luften under det att de sprider ut sin rom över vattenytan. Hanfiskarna simmar sedan helt enkelt igenom molnen av rom vid vattenytan under det att de sprutar ut sin mjölke. När äggen befruktats sjunker dem till bottnen och ligger där tills de kläcks på sensommaren. Det tar en nykläckt jordifisk ungefär ett år att nå den maximala storleken.

Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.

Molsvanen

Molsvanen är en ganska stor land- och vattenlevande fågel, med fjädrar som går i färgerna vitt, brunt och rött. Hjässan och den övre delen av halsen är rödfärgade, medan vingarna och en del av bröst och buken ofta är brunfärgad. Molsvanens hals är lång och används med framgång för att sticka huvudet långt ned i vattnet för att komma åt de godaste delarna av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. Molsvanen är enbart en växtätare. Molsvanen kan inte flyga på grund av en för stor kropp parat med underdimensionerade vingar, en utvecklingens nyck som gör att Molsvanen tillbringar en hel del tid på land. Istället för vingar har molsvanen utvecklat kraftigare ben och fötter. Molsvanen har fyra tår. Benen är orangefärgade.

Molsvanen är en social fågel som tillbringar sin mesta tid i flockar om 20-30 djur. Flocken vaktar hårt på sitt revir och hela flocken agerar tillsammans vid fara genom att angripa den som hotar flocken med höga läten, fladdra med vingarna och göra skenutfall. Det är dock mycket ovanligt att de bits eller kommer i fysisk kontakt med den de försöker skrämma. det kan dock vara en ganska skrämmande upplevelse att omges av 30 vildsinta molsvanar som flaxar och skriker.

Molsvanen har parningstid under senhösten och är då som mest utsatt eftersom all uppmärksamhet hos hannarna går åt till att uppvakta honorna och att visa sig stark mot övriga hannar, och honornas uppmärksamhet är riktad mot hannarnas uppvaktningsförsök. Parningstiden kallas i folkmun bland fiskarna för ”klubbetiden” då det är så enkelt att jaga molsvanen under denna period, något som lokalbefolkningen då också gör med viss ihärdighet. Då molsvanen står under lerhantverkarskråets beskydd, för att inte minska tillgången på molsvansträck som ju är unikt för Kasyrs lerhantverk, så finns tvetydiga betydelser över vad ”klubbetiden” syftar på. Mer än en gång har skrået och tilltänkta jägare drabbat samman med just träklubbor som tillhyggen.

Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.

Befolkning

Befolkningen på Kasyr kallar sig kasyreter och tillhör huvudsakligen det joriska folkslaget erebosier.

Styrelse

Kasyr leds av ett råd sammansatt av fyra handelsfamiljers överhuvuden, kallat stadsstyrelsen. För att vara valbar till stadsstyrelsen måste handelshuset och handelsmannens familj vara permanent bosatt i Kasyr.

Stadsstyrelsen

Stadsmästaren är stadsstyrelsens ordförande. Stadsstyrelsen fattar de flesta beslut med enkel majoritet. Vissa beslut, såsom exempelvis utrikespolitiska, måste tas enhälligt eftersom stadsstyrelsens medlemmar har vetorätt i sådana frågor. Detta fenomen har lett till att Kasyr är extremt stabilt i utrikespolitiska frågor och fenomenet har understundom i vissa kretsar lett till att begreppet "kasyrsk diplomati" har fått en negativ klang med innebörden att man inte gör någonting åt saker fast man borde.

Stadsmästaren är alltid chef över administrationskontoret, det kommer med befattningen, medan de övriga medlemmarna i stadstyrelsen vardera är chef över de övriga tre kontoren; justitiekontoret, kommerskontoret samt försvarskontoret.

Administrationskontoret

Hanterar alla frågor rörande skatt och ekonomi, infrastruktur, utrikespolitik och stadens skötsel och underhåll.

Justitiekontoret

Förbereder nya lagar och straffsatser, som beslutas av stadsstyrelsen. Kontoret hanterar också och tillhandahåller åklagare och domare till stadens domstol. Justitiekontoret godkänner också försvarare. Försvarare godkänns för varje enskild rättegång.

Kommerskontoret

Handhar alla frågor som uppstår i samband med handel och gränsfrågor till de andra kontoren som berör handeln. Eftersom handeln, och i synnerhet slavhandeln, är så viktig, fungerar kontoret som en drivande kraft i att göra handeln så smidig som möjligt och inblandningen i den så liten som möjligt. Med andra ord arbetar man hårt för att komma på sätt att slippa involvera sig i andras handel. Man bevakar också eventuella önskemål som trots allt kan komma från de som handlar i staden.

Försvarskontoret

Har hand om stadsvakten och försvaret av staden. I uppdraget ingår att ha översikt över stadsmuren, slungbatterierna i hamnen och pålverket samt kedjelåset i inseglingsrännan. Man ser också till att Kasyrs minimala flotta underhålls och är segelduglig. I förvarskontorets arbete ingår också att sköta stadens milis genom att föra rullor över manskapet och att hålla reda på dubbleringen. Försvarskontoret sköter den administrativa delen av försvaret, medan en kommendant sköter den rent militära delen med strategi, taktik och militär utbildning. Kommendanten är inte underställd försvarskontoret, utan lyder direkt under stadsstyrelsen och stadsmästaren.

Övriga tjänster och varor

Stadens styre befattar sig inte med fattigvård, sjukvård eller utbildning. Istället finns det enskilda personer eller grupper som kan ta hand om de som behöver hjälp eller som mot betalning kan vårda sjuka. I Kasyr är det i övrigt var man för sig själv, har man inga vänner får man lida.

Det finns enstaka läromästare som mot betalning kan skola i att läsa, skriva och räkna. Vill man ha någon mer gedigen utbildning får man dock söka sig till någon annan stad.

Militärmakt

Stadsmilisen

Stadsstyrelsen införde efter det khunitiska anfallet år 590 eO något man kallar för milisplikt. Mot khuniterna hade många av invånarna självmant gripit till vapen för att freda staden. Tanken på en organiserad stadsmilis uppkom därmed efter anfallet. Förslaget till en stadsmilis med en tvingande plikt var dock inte alls populärt bland en stor del av befolkningen, men klubbades ändå igenom av stadstyrelsen tack vare starkt stöd av handelshusen.

Lagen om allmän milisplikt innebär att alla hushåll som har minst en vapenför man i åldern 16-50 är ålagda att ställa en man till stadens försvar i stadsmilisen. Milismannen utrustas helt av hushållet och utrustningen blir därför vad hushållet har råd med. I de flesta fall består rustningen av tyg eller läder och beväpningen av pilbågar, spjut och svärd. Antalet milismän staden förfogar över varierar, men ligger vanligtvis omkring 600-700 man vid full mobilisering.

Milisen tränas vid ett par tillfällen varje år, men har knappast någon större militär förmåga trots det. Eftersom det står inskrivet i lagen om milisplikt att milisen endast får användas för stadens direkta försvar och inte får användas till andra uppgifter, är det endast vid ofredstider eller för träning som milisen inkallas. Milisen saknar i stort sett stridserfarenhet och dess låga moral gör att den endast är användbar för att försvara stadens murar. Den fyller dock en uppgift när den kan fördelas ut tillsammans med de erfarnare legosoldaterna för att därigenom öka antalet försvarare på delar av muren, alternativt helt ta över en lugnare del av försvaret för att legosoldaterna ska kunna koncentreras till punkter där hårdare strider råder. Milisen strider sällan i egna enheter och tränas heller inte som enskilda förband, till skillnad mot legosoldaterna. Milisens befäl utgörs av personer som under träningen befunnits lämpliga, och har ingen extra utbildning utöver de andra milismännens. Hela denna organisation av milisen har gett upphov till en stark individualism, som motverkar något effektivt gemensamt handlande, vilket också är en av orsakerna till att dess stridsvärde får anses lågt. Trots detta finns en sorts gemenskap grundad på deras "kollektiva olycka" att uttas som milismän, som ger sammahållning.

Milisen bokförs regelbundet och noggrant av "Det kasyriska försvarskontoret" och undflyr ett hushåll sin plikt kan det bli dryga böter. Kan man inte betala böterna får man arbeta av dem på stadsmuren genom tvångsarbete. Många av de rikare hushållen använder sig av sina drängar eller husslavar för denna bland stadens befolkning ytterst impopulära uppgift.

Ett resultat av milisplikten är "dubbleringen" och "den dubbla dubbleringen". En borgarfamilj med medelinkomst är rik nog att betala för att någon annan utför milistjänsten i deras ställe, vilket är fullt tillåtet. Detta kallas i folkmun för dubblering, det finns två milismän, men bara en av dem gör tjänst. Den egentliga milismannen är den som står i försvarskontorets rullor och måste vara borgaren själv, en son till denne eller någon annan i hushållet. Dublettmilismannen står inte i några rullor, men har ett skrivet kontrakt med hushållet, där det framgår att denne ska göra tjänst åt hushållet. Vidimerad kopia av kontraktet inlämnas av hushållet när ett sådant kontrakt slutits. Ofta löper kontrakten årsvis och betalningen för tjänsten sker oftast i reda pengar. Den dubbla dubbleringen sker när den som skrivit kontrakt om att tjänstgöra i sin tur köper tjänsten till ett lägre pris av ytterligare en annan person. Denna tredje milisman är då den som faktiskt utför tjänsten, medan mellanmannen bara håvar in en andel av pengarna från den ursprungliga uppdragsgivaren. Denna typ av handel med milistjänstgöringen har ofta trissat upp priserna på tjänsterna för det ursprungliga hushållet. Vid för höga priser slutar hushållen nyttja tjänsterna och priserna sjunker vid detta tillfälle ofta kraftigt över hela marknaden, för att under de efterföljande åren stadigt och lite i taget åter vandra uppåt igen. Handeln med milistjänster har stundtals lett till att driftiga män blivit rika och absurda situationer som där det ursprungliga hushållet vid sämre ekonomiska tider tvingats åta sig en dubbel dubbleringstjänst för att ha råd att betala sin egen ordinarie dubblering.

Lag & rätt

Domstol

Rättskollegiet är ett gemensamt namn på domare och domstol som består av tre olika domare som alternerar att döma i rättegångar. Rättskollegiets domar kan överklagas till justitiekontoret, där den medlem av stadsstyrelsen som är chef då fungerar som överdomare. Vid händelse av att dödsstraff utdöms kan man begära nåd av stadsstyrelsen som då måste vara enig för att omvandla straffet. Domarna väljs och utses av stadsstyrelsen, men lyder efter valet under justitiekontoret. En domare sitter normalt på sitt mandat i sju år innan denne antingen blir omvald eller någon annan väljs i dennes ställe. Stadsstyrelsen utövar ett ganska starkt inflytande över rättskollegiet, varför man knappast kan säga att domarna och domstolen står som en självständig del av stadsstaten. Det är heller inte okänt att mutor till domarna kan göra underverk för den som har råd.

Åklagare

Stadsauditer kallas åklagarna, som utgör en grupp om sju personer som alla utses och ackrediteras av justitiekontoret. Deras uppgift är att leda utredningar om brott och att föra stadens talan i rättskollegiet. Det är också åklagarna som anger vilket straff de vill att domstolen ska utdöma. Då åklagarna ofta i framtiden av sin karriär aspirerar på att bli domare, så ser de till att hålla sig väl med både rättskollegiet, justitiekontoret och stadsstyrelsen. Stadsauditerna har omfattande befogenheter när det gäller utredande av brott, som de på helt egen hand kan fatta beslut om. Stadsvakten är dem behjälplig med utredningen och handräckning. För stadens och slavhandelns bästa ser stadsauditerna ofta genom fingrarna på småbrott begångna av slavhandlare och pirater eller andra som gynnar stadens rikedom. De grövre brotten utreds oftast, men straffen kan variera av samma orsak som för de små brotten. Personer som utför grova brott och som inte har någon stark organisation bakom sig eller som inte tillför staden någon rikedom kan räkna med att deras fall blir synnerligen väl utrett och att det utdöms hårda straff.

Kultur

Kasyr anvander Piratkalendern till att rakna månader och dagar, men använder även den nyjoriska kalendern för att fira vissa högtider och festdagar.

Seder och bruk

Kasyrsk kurragömma 5 Iskamsi (11 före mellan Iskamsi)

Kasyrsk kurragomma infaller i Piratkalendern den tjugoforsta dagen i Regnens månad (sjätte dagen i den andra fortdagen alt. sjätte efter Regnens svartedag).

Ögruppen Kasyr ingår trots sin självständighet i den erebosiska kultursfären och sedvanan att minnas historiska händelser genom olika festdagar finns även här. På 490-talet eO var kasyreten Toboran Dolkdöd en mycket folkkär kapare som vid ett tillfälle framgångsrikt höll sig undan piratbekämparna i Första eskadern under en aktion som pågick bland Kasyrs öar i nästan en hel månad. För att hedra sin hjälte anordnas det därför varje år kurragömmalekar i Kasyr, både i staden och på öarna, stora och små varianter där någon gömmer sig och den som hittar vinner ett pris. Staden Kasyrs styrelse anordnar också en stor kurragömma där en medlem ur rådet (i god kasyretisk dubbleringsanda oftast en enkel skrivärlärling) någonstans inom murarna gömmer sig och som hittaren mottar en stor mängd silver för vid uppvisande av i någotsånär oskadat skick. Festdagen har spridit sig och i flera hamnstäder kring Kopparhavet leker man ”kasyrsk kurragömma” i olika former. Historierna berättar inte vart Toboran själv gömde sig men det var på ön Ustubal, uppe i den tall där han som barn ofta gömt sig efter att ha provsmakat på sin farmors kryddade getmjölkspaier innan de ordentligt svalnat. Tallen står fortfarande kvar och från toppen har man en formidabel utsikt åt alla väderstreck.

Mat & dryck

Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.

Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.

Spelledarpersoner

Pedoros av Karnald

Kasyrs militäre kommendant - Kondottiär Pedoros av Karnald

Pedoros är en trakorisk legosoldat från Paratorna och fiskestaden Karnald. Pedoros är en kraftig och brunbränd man med ett vindpinat skarpt utskuret ansikte. Han har långt utslaget mörkbrunt hår och ett grovt skägg ned till bröstet. Han har blå genomträngande ögon och en bister uppsyn. Han är dock humoristiskt lagd och klyver ofta sitt ansikte med ett brett leende. Han ser lätt roat på världen runt omkring sig, en enastående egenskap för en legosoldat, och är aldrig onödigt grym. Han kan snarare visa sig vara den barmhärtige samariten ibland och hans goda hjärta står i bjärt kontrast till hans yrke. Hans män avgudar honom och ingen av dem skulle ens komma på tanken att svika Pedoros. I gengäld för sina mäns lojalitet skyddar och bevakar Pedoros sina män som en mor vakar över sina barn. Tvärt mot vad man kan tro är Pedoros också en mycket beläst herre och besitter stora kunskaper i språk och geografi, efter studier vid läroanstalt i Tricilve. Pedoros tar sig bara an uppdrag han tror på, och sällar sig ofta till vad han uppfattar som ”den goda” sidan i en konflikt. Pedoros är lojal mot sin uppdragsgivare, men gör inga självmordsuppdrag och riskerar inte sina mäns liv i onödan. Proffessionellt sett är han en mycket kapabel soldat och taktiker. Trots att Pedoros till synes är godmodig och barmhärtig vidtar han de åtgärder han bedömer nödvändiga för att besegra en fiende, och nyttjar gärna tjuvknep och list om det kan gynna utgången av en strid. För honom finns det ingen metod som är för låg. Han har inte någon stark hederskodex gentemot fiender, vilket tillåter honom och hans män att slåss på ett sätt som ädlare män skulle uppfatta som ”ojuste”, vilket mången ädel riddare fått erfara. Hans förband består av både infanteri och bågskyttar och kan beroende på uppdrag utrustas lätt eller tungt. Manskapet är främst lokalt rekryterat från kopparhavsområdet med många olika nationaliteter. Kommandospråket i förbandet är kardiska, vilket Pedoros behärskar flytande och som dessutom är mer begripligt för det lokalt rekryterade manskapet. Eftersom det finns en nordkardisk dialekt som mer påminner om trakoriska och man i delar av trakorien talar västjorisk dialekt, så faller det sig naturligt för Pedoros. Det underlättar också eventuella behov av ny språkinlärning för de nya rekryterna. Pedoros har stora krav på underättelsetjänst innan han agerar med sin styrka och har egenhändigt tränade lättrörliga spanare för att försäkra sig om denna information.

Pedoros anställdes ursprungligen av stadsstyrelsen för vakttjänst för en kortare period om ett par månader, men då både han, hans män, stadens befolkning och stadsstyrelsen trivdes med arrangemanget och med sina uppgifter, så förlängdes kontraktet. Pedoros har nu ett treårigt kontrakt och trivs som militär kommendant över staden och militär rådgivare till stadsstyrelsen.