Mikael skrev:700-500fO
Västerhavskusten utforskades under slutet av 700-talet ända ner till Magilre. Visst plundrade jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Joriska Imperiet var ännu för svåra motståndare och Belgotherna lyckades oftast gör motstånd. Sarderna plundrades dock regelbundet. Först vid ranernas ankomst under 600-talet tvingas jorderna söka sig längre söderut för återkommande plundring. Det finns i antika annaler från denna period ett trettiotal registrerade strandhugg i Imperiets provinser så långt söderut som i nordvästra Aidne. De joriska provinserna i Magilre, Klomellien och kring Vintervattnet förstärkte sina kustförsvar och bekräftade risken med oskyddade floder genom att befästa brorarna. I Ransard, Ljusna och Mirel förstärktes kustförsvar och varningssystem. Efter konfluxen märkte jorderna dock snart hur länderna i söder har förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare. Framförallt hade jorderna lärt sig att anfalla handelsbyar och kusttempel långt från huvudorternas försvar och kustflottor, ända ner i Faltrakien.
Ljusna
Något att ha i åtanke för framtiden.
De frågor nog varandra om de inte borde kalla på förstärkning från närmaste kentaurby skulle jag tro. Upplever att Ljusnabelgotherna inte har särdeles mycket att sätta emot själva då ranerna kommer....Dock anländer nog inte ranerna så himla ofta då bytet man kan få i Ljusna är av ringa värde (vad de vet). Att det därtill finns lagom fridfulla kentaurer på halvön gör att Ranerna knappast riskerar sina liv för att få...nötter?
-
- Admin
- Inlägg: 9084
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
På tal om färdigställande av material så har Ljusna mycket färdigt. Vad som saknas är beskrivningar av befolkningen enligt den mall som vi och gamle Aspubram av Hafsort tidigare använt. En sådan är tänkt som ett komplement till annan beskrivning av folk och kulturer (som ju i Ljusnas fall redan finns) och att hittas i en eveentuell samlad folkslags-pdf. Även som ett hjälpmedel för spelare vid skapande av människokaraktärer.
Exempel:
Barbier
Nargurer
Kardier
Exempel:
Barbier
Nargurer
Kardier
-
- Admin
- Inlägg: 9084
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Angående språken i Ljusna så glöm inte den belgothiska kopplingen till västnarguri och sen även följande inlägg: viewtopic.php?p=28130#28130
Använd också gärna för forumsfridens skull Ljusnaskogens alver och Mörknaskogens alver.
Använd också gärna för forumsfridens skull Ljusnaskogens alver och Mörknaskogens alver.
Funderade på Ljusnas alver. De lever i en uråldrig stad någonstans i mitten av ljusnaskogen.
Staden är en av de uråldriga förkonfluxiska fornlämningar som finns lite överallt. Staden är täckt av skog och träd men har ändå inte tvingats att bli ruiner.
Staden är byggd av en ljust gul sten som är lätt genomskinlig. Om natten lyser den med ett svagt sken. Djupt inne i staden fjättrades för länge sedan Heliaden, en mäktig ljuselementar, av ett fornfolk som till och med den har glömt. Efter att den legat i lång dvala väcktes den av desillusionerade mörkeralver som utvandrat från Mörkna. Heliaden hade mycket att lära ut till alverna och kunde stilla den törst som saknaden av Moder Jord frambringat. Heliden kunde även sträcka ut sig och till viss del fungera som den besjälade skogen i Goiana och den besjälade flygön Caranor.
Mera mörkeralver utvandrade och blev ljusalver.
Den kunskap man fick av Heliaden skrevs ned och blev efter ett tag ett bibliotek. Då Heliaden var intresserad av världen runt om kring men inte kapabel att färdas utanför ljusnaskogen eller till andra världar började ljusalverna handla med sina fränder gråalverna och till viss del människor där deras främsta vara var böcker. Många ljusalver företog sig resor för att samla böcker och matrial.
Efter många år blev mörkeralverna som kom till ljusna allt mer underligare och förvridan. De törstade efter Heliadens ljus och magi. Man fick köra iväg dem och strider började utkämpas mellan mörker- och ljusalver.
När Ljusnfördraget skrevs fick kentaurerna rätt att komma till den uråldriga staden och läsa (utvalda) böcker i biblioteket. De förundrades över den vackra staden som doldes i den farofyllda skogen. De fick ingen kännedom om Heliaden. Kenaturerna är inte tallrika i staden men man brukar kunna se mer än en, men inte några hela hjordar.
Alvernas mål och fördrag med Heliaden är att befria den. Detta är dock en mycket svår uppgift som kan ta flera tusen år och kanske inte ens alvernas långa livslängd räcker, fast en dag kanske det dyker upp en gäng äventyrare....
Vad skulle hända med ljusalverna om Heliaden befriades? Kanske Heliaden lämnar ljusnaskogen eller så kanske den bestämer sig för att stanna kvar tills alvernas ras är utdöd, några tusen år till är inget i Heliadens eviga livslängd.
Mina tankar om ljusnalavern
Staden borde heta ljusets hjärta på alviska, men min alviska är lite ringrostig....
Staden är en av de uråldriga förkonfluxiska fornlämningar som finns lite överallt. Staden är täckt av skog och träd men har ändå inte tvingats att bli ruiner.
Staden är byggd av en ljust gul sten som är lätt genomskinlig. Om natten lyser den med ett svagt sken. Djupt inne i staden fjättrades för länge sedan Heliaden, en mäktig ljuselementar, av ett fornfolk som till och med den har glömt. Efter att den legat i lång dvala väcktes den av desillusionerade mörkeralver som utvandrat från Mörkna. Heliaden hade mycket att lära ut till alverna och kunde stilla den törst som saknaden av Moder Jord frambringat. Heliden kunde även sträcka ut sig och till viss del fungera som den besjälade skogen i Goiana och den besjälade flygön Caranor.
Mera mörkeralver utvandrade och blev ljusalver.
Den kunskap man fick av Heliaden skrevs ned och blev efter ett tag ett bibliotek. Då Heliaden var intresserad av världen runt om kring men inte kapabel att färdas utanför ljusnaskogen eller till andra världar började ljusalverna handla med sina fränder gråalverna och till viss del människor där deras främsta vara var böcker. Många ljusalver företog sig resor för att samla böcker och matrial.
Efter många år blev mörkeralverna som kom till ljusna allt mer underligare och förvridan. De törstade efter Heliadens ljus och magi. Man fick köra iväg dem och strider började utkämpas mellan mörker- och ljusalver.
När Ljusnfördraget skrevs fick kentaurerna rätt att komma till den uråldriga staden och läsa (utvalda) böcker i biblioteket. De förundrades över den vackra staden som doldes i den farofyllda skogen. De fick ingen kännedom om Heliaden. Kenaturerna är inte tallrika i staden men man brukar kunna se mer än en, men inte några hela hjordar.
Alvernas mål och fördrag med Heliaden är att befria den. Detta är dock en mycket svår uppgift som kan ta flera tusen år och kanske inte ens alvernas långa livslängd räcker, fast en dag kanske det dyker upp en gäng äventyrare....
Vad skulle hända med ljusalverna om Heliaden befriades? Kanske Heliaden lämnar ljusnaskogen eller så kanske den bestämer sig för att stanna kvar tills alvernas ras är utdöd, några tusen år till är inget i Heliadens eviga livslängd.
Mina tankar om ljusnalavern
Staden borde heta ljusets hjärta på alviska, men min alviska är lite ringrostig....