Tjuger

De narguriska folk som bor i Orghin. Kallas ofta isbarbarer.

Allmänt

Nargurierna som gjorde den Första vandringen gick över isarna mot Orghin under den köldperiod som inföll mot slutet av Bronsets Ålder. Inga brödrafolk kunde förstå deras val, men utvandrarna var fyllda av en religiös övertygelse och gick i sin Gudinnas spår in i kölden. De tillhörde alla en numera splittrad stam kallad tjuger vars klaner numera är mer kända som isbarbarer bland övriga folk.

Utseende

De flesta tjuger tillhörde ursprungligen osroguhrernas blod även om några noroghuriska klaner fanns med under den tidiga historien. Begreppen är numera borta ur de tjugiska språken då inga noroghurer finns kvar i Orghin och alla nargurier här har de osroghuriska kännetecknen, smal kroppsbyggnad, mörkt hår och gröna ögon. Orghinskt blod i ådrorna har hos många gett upphov till skiftningar i blått. Tjugerna låter håret växa långt och binder gärna upp det. Männen har alla kraftiga skägg. Kläderna görs i skinn och av tjocka pälsar, främst från den orghinska mammuten. Tjugernas mössor är ofta rikt dekorerade och bärs som en statussymbol. De smycken som används är bärnstenspärlor inflätade i håret och hängande i band runt halsen. Alla kvinnor har också alltid en liten vit ketalsk sten i ett av dessa halsband.

Uppträdande

Av de narguriska folken är tjugerna de mest hårdföra och detta präglar deras sätt och leverne. De är normalt tystlåtna och lugna, handlar självsäkert och genomtänkt, men i krig och fest är de fruktansvärda. Då tar en sorts vild dårskap över som endast bärsärkar och hamnskiftare hos andra folk kan mäta sig med. Tjugerna värderar vänskap mycket högt och behandlar alla andra som jämlika, tills dessa eventuellt bevisar något annat. Få andra folk är lika envisa som tjugerna. Det dagliga livet i de tätt sammanknutna klanerna kännetecknas av samarbete och att allas sysslor är lika mycket värda, men också av skrockfullhet och en uppsjö med olika tabun. De lever av jakt, fiske och småskalig handel med sina avlägsna fränder i Barbia och Jorduashur, ibland med akrogalier, och också med blåhudingarna längre norrut i Orghin. Sanithsiderna i väster existerar inte och har heller aldrig existerat i tjugernas ögon. Plundringsräder söderut förekommer, initierade av Gudinnan, och dessa utgår från huggna isflak fyllda med runristad magi.

Religion

Tjugerna tror att alla narguriers gudinna Nahriguhr lämnade skogen och försvann med vinden mot norr. Ibland kommer hon tillbaka i skepnad av Inashtar, eldens, krigets och de ohämmade lustarnas gudinna, och de spontana fester som då uppstår varar gärna i flera dagar. Förfäderna vördas, men då inga schamaner finns hos tjugerna och kontakten med andarna sköts av varje familjs kvinnor, präglas detta förhållande mera av tradition än den ständiga kontakt som många andra nargurier har genom sina vindor. Alla kvinnor anses också ha inashavi – del av gudinnans väsen – och har därför en stark ställning bland tjugerna. Runristarna, tarkherna, har däremot mycket stor makt och dessa visas en närmast religiös respekt. Förhållandet till Isherrarna längst i norr varierar mellan klanerna, men anses generellt som existenser man undviker men lämnar offer till för säkerhets skull.

Språk

Isbarbarerna talar dialekter tillhörande den tjugiska språkfamiljen, en förgrening av narguri mest lik barbiska. Tvärtemot vad Erebs lärde tror så har tjugerna ett skriftspråk, men de använder detta endast till magisk runristning. Huruvida det går att använda i andra former av text är okänt. Det är baserat på det norddvärgiska språket kardûr och har även lånat från sanithsidernas skrift.