Solfararorden

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Inledning

Solfararorden var den första riddarorden som skapades inom Lysande Vägens kultursfär och även om den hade exarkens välsignelse så var den inte en andlig orden utan en värdslig sådan. Den var en sammanslutning av riddare som svor trohet till en ordensregel och alla senare riddarordnar, både värdsliga och andliga, är organiserade efter liknande principer. Solfararordens regel var skapad for att bilda ett administrativt styre av de erövringar i Efaro som gjorts under det Första Soltåget och även om den hade militära uppgifter så var inte detta dess främsta syfte. Ordens första ledare var soltågets härförare hertogd Johan Ekir av Nordmark från Kardien och Solfararorden kallas ibland "Ekirs Orden" efter honom. Orden är nära sammanknuten med det Första Soltåget och hela den i Efaro upprättade Solstatens historia. Efter att besittningarna i Efaro föll, splittrades orden. Solfararnas Orden existerade 212-369 e.O.

Beskrivning

Officiellt namn

"De mot solen farande och för ljusets bevarande i öster ärade riddarnas sammanslutna orden"

Typ

Värdslig riddarorden.

Säte

Huvudsätet låg vid en nyckelpunkt for solfararnas erövringar, staden Kar Vosehke (Kwoske) i norra Efaro. Övriga viktiga säten låg i de aidniska städerna Skapen, Faltrax och Pendon, på ögruppen Hakkai och i den efariska staden Hittin.

Storlek

När Solfararorden stod på höjden av sin makt hade den sammanlagt omkring 1 000 riddare i Efaro och i hemländerna. Antalet soldater och tjänare tillhörande orden är okänt.

Tillträdeskrav

Orden bildades av redan dubbade riddare och kravet for att bli medlem var att svära trohet till ordensregeln och stormästaren. Det var ett krav för de riddare som inte varit i Soltåget, att ändå ha besökt Efaro innan de kunde tas upp som fullvärdiga ordensriddare.

Rikedomar

Orden disponerade stora rikedomar, huvudsakligen från skatteindrivning och tull på handelsvaror inom de erövrade områdena. Denna inkomst gick dock snabbt åt till administrativa kostnader och orden var i konstant behov av pengar. Den engångsavgift alla riddare betalade vid upptagning i orden gick till rekrytering i hemländerna och kom sällan verksamheterna i Efaro till godo. När besittningarna blev mindre sjönk intäkterna kraftigt. Det blev färre att kräva skatt från och när inte alla handelsleder längre kontrollerades, bortföll det mesta av tullinkomsterna.

Makt

Från det att orden upprättades hade den i teorin absolut makt över alla de efariska erövringarna och skulle styra dessa som en så kallad Solstat. Denna myndighet gavs av kungarna i Kardien och Zorakin, samt av exarken på Caddo. I praktiken var orden dock tvungen att alliera sig med de kontingenter av solfarare som oregelbundet kom seglande från hemländerna och politiken var ständigt skiftande. Omkringliggande makter som Sombatze, Krun och Felicien var det också nödvändigt att ta hänsyn till.

Organisation

Orden var organiserad i sällskap ledda av en mästare var. Varje sällskap utgick från ett borgkomplex varifrån mästaren styrde över ett antal priorât ledda av en kapten. Bland mästarna valdes en stormästare som under sin livstid hade full makt over orden. Ursprungligen skulle denna stormästare även godkännas av exarken i Arno, men detta blev snart endast en formalitet och kungarna i Kardien och Zorakin hade desto större inflytande över vem som ledde orden och därigenom hela Solstaten i Efaro.

Syfte

Att administrera de i Efaro erövrade områdena, samt att upprätthålla lag och ordning bland solfarare och efarier inom den upprättade Solstatens gränser.

Grundades

Orden grundades 212 e.O. i den efariska staden Hittin och bestod till 369 e.O. då den sista solfararbesittningen föll vid Helige Raals Klippa.

Heraldik

På vit botten en svart mussla.

Historia

Personer

Stormästare