Sanzas

Stadsstat i Klomellien. Bebos av halvlängdsmän.

Landsfakta

Senaste uppdatering: [1]

Invånarantal:
Befolkning: 75% halvlängdsmän, 25% övriga
Huvudstad: Sanzastaden
Statsöverhuvud: Borgmästare Boltrinn Kinderhål
Styrelseform: rådstyre
Exportvaror: tabak
Importvaror:
Välstånd: rikt
Armé:
Religion:
Övrigt:

Historia

Förhistorien

Halvlängdsmännen i Sanzas kom till Drylo under Kejsardömet Jorpagnas tid. De var en del av den joriska befolkningen som från Jorpur bosatte sig i nyerövrade provinser, antingen bland en redan existerande befolkning eller som nya kolonister. Den plats som de flesta halvlängdsmännen bosatte låg norr om Melashebergen i provinsen Drylo Meridionalis. Här frodades de under lång tid och fyllde en mycket viktig roll genom att förse gruvorna uppe i bergen med livsmedel. Provinsen hade begränsad med jordbruksmark men halvlängdsmännen kunde med sin skicklighet som odlare utnyttja det som ändå fanns tillgänglig.

Sen kom Tredje konfluxen och kejsardömets fall. Inledningsvis klarade sig provinserna i Drylo undan köttbitarnas härjningar och samhället bröt inte samman som det gjorde på så många andra platser. Lokala styresmakter behöll både den civila och den militära kontrollen även om kontakten med omvärden bröts. Meridionalis fick dock snart problemer med matförsörjningen eftersom många flyktningar strömmade till från andra provinser. Även halvlängdsmännens välfyllda förråd började sina. Räddningen kom ironisk nog med köttbitarna. I vad som verkar ha varit en av de sista attackerna insektoiderna gjorde över Ereb svepte de in över norra Drylo 598 f.O. Kustlanden förhärjades svårt och det var här huvuddelen av befolkningen fanns. Närmare bergen kunde många ta tillflykt i de djupaste saltgruvorna och klarade sig bättre. Halvlängdsmännen var bland dessa. Det övriga Meridionalis var dock återigen ett glest bebodd område.

Från provinshuvudstaden Klorsodium, som även den hade klarat sig relativt bra, började eftervart ändå ett nytt samhälle växa fram. Stora delar av Drylo kom att utgöra vad senare tiders lärde har kallat ”Det kontinentaljoriska riket”. Meridionalis låg centralt beläget men detta visade sig eftervart att bli en nackdel då stridigheter mellan statsbildningens västra och östra delar gjorde platsen till ett konfliktområde. Halvlängdsmännen klarade sig men det instabila politiska läget gjorde livet svårt. Många följde med till Saphyna när kontinentaljorerna i Drylo etablerade sig där på 470-talet f.O. Andra hade redan flyttade österut till Kalklanden och Mirel. En liten grupp halvlängdsmän stannade dock hela tiden kvar nedanför Melashebergens nordsluttningar. Dessa kom också att överleva Det kontinentaljoriska rikets fall kring 450 f.O.

Under Mörkertiden som nu inleddes även i Drylo levde halvlängdsmännen ett stilla och undanskymd liv. De fortsatte att bo bland Melashebergens nedre sluttningar men hade liten kontakt med andra folk. Längs kusten i norr ut mot Drylergapet rörde sig olika västnargurier från Kard; jordaker, belgother och ransarder. Först när Ereb var på väg över i Nya tiden etablerades en viss kontakt med belgotherna i riket Arbelgoth. På 100-talet e.O. hade en liten handel utvecklats och halvlängdsmännen trivdes. Detta fick så ett brått slut när klavyker från Trakorien besegrade och fördrev belgotherna 144 e.O. Halvlängdsmännen berördes inte själva direkt av kriget men det visade sig att nu att belgotherna länge hade hållit svartfolken borta från området. Dessa växte nu snabbt i styrka och tvingade halvlängdsmännen att fly sina gamla bosättningar på norra sidan av Melashebergen.

Kronologi

163 e.O.

Halvlingar från norra Drylo bosätter sig i Sanzas. De har tagit sig över Melashebergen genom Pinhake klyft och följt Strömstida ner mot kullarna i Abzural. Tidigare hade halvlingarna levt i ett liknande landskap norr om bergen men fördrivits därifrån av svartfolk. Svartfolken hade vuxit i styrke när de västnarguriska belgotherna som länge bott här började återvända till Kard (där de kom att grunda riket Timolerien). Belgotherna hade gett skydd till halvlingarna men nu försvann detta och svartfolken bredde ut sig.

165 e.O.

Sanzastaden grundas. Trädgårdsland och frukthagar börjar anläggas.

168 e.O.

Ett avtal om samarbete sluts mellan halvlingarna och vargmännen i Långgräslöparnas stam. Enligt myten var det vargdrotten Marrnoghs nyfunna kärlek till odlade äpplen som starkt bidrog till avtalet. Lika viktigt var nog de tryffelsvampar som vargmännen erbjöd halvlingarna i bytesgåva.

193 e.O.

Halvlingarna börjar handla regelbundet med människorna i den gamla staden Aguzmor söder om Abzural.

203 e.O.

Solnunnor från det nygrundade Erfavelklostret vid Jaggaracksjön vandrar in bland Abzurals kullar. Många halvlingar lyssnar noggrant till Odos budskap och några följer även med tillbaka till solklostret. Avsnitten i Gyllene Boken där trädgårdsodlaren S:t Fride omtalas är särskilt omtyckta.

255 e.O.

Södra Klomellien härjas av svartfolk från Nostratiet. Halvlingarna i Sanzas drabbas inte direkt men oroas. De förstärker sina skyddshäckar och anlitar sitt första legokompani.

278 e.O.

En grupp magiker från Bozsa får tillstånd att slå sig ner i utkanten Sanzsastaden.

331 e.O.

Stadsstaten Poane söder om Sanzas bygger en slusstrappa i Maure.

345 e.O.

Staden Garramil blir en del av Poane.

352 e.O.

Magikerna kräver att Sanzas skall betala skatt till Bozsa. Byrådet oroas men skickar en stor last med sina finaste rotfrukter till xxxhamnen för vidare färd över Jaggarack.

372 e.O.

Tillsammans med Hisskov och Garrika bildar Sanzas Klomelliska Unionen på ön i norra Jaggarack som sedan efter fått namnet Tretorningen efter de tre staterna.

412 e.O.

Plundrarna från Jorduashur besegrar Garrikas arme på Serafudden och kontrollerar nu hela Jaggaracksjön. De sista halvlängdsmännen i xxx (Sanzas handelsplats invid norra Jaggarack) överger hamnen.

569 e.O.

Ett avtal skrivs med Mercana som säkrar den gamla ruinstaden Barbuna sanzsisk tillhörighet. Staden befolkas av brikombarer som flytt från den nyupprättade stadsstaten Brikho.

Geografi

Floderna

Maure

Floden Maure utgör Sanzas västra gräns. Från Jaggaracksjön och Söderlandet i sydöst till staden Frecol uppe i nordväst, där Dimmån från Klomellerbergen mynnar ut i Maure. Flodbrädden är mer fruktbar än den innanförliggande Ishnaslätten men vegetationen består ändå mest av buskar och snår. Inga halvlingar bor längs Maure men de håller gränsen under noggran observation. Den så kallade Flodvakten har detta som sin särskilda uppgift. De många öar som finns i Maurefloden är enligt unionsavtalet neutral grund och kan användas av alla Klomelliens stadsstater. Detta har ibland tolkats lite olika, särskilt av Mercana och Addiaska som vid flera tillfällen har upprättat fasta utposter här. Dessa blir dock sällan långvariga eftersom de flesta öarna är små och består av sand som Maurefloden gärna flyttar på. Staden Garramil ligger på en av de större öarna och är ett av undantagen. Den tillhör sedan 561 e.O. Mercana men halvlingarna i Sanzas har goda handelsförbindelser med staden.

Strömstrida

Floden är ytterst svårforcerad tack vare starka strömmar, forsar och ett ovanligt kallt vatten. I urminnes tider har Strömstrida för halvlängdsmännen varit ett effektivt skydd mot trisker och annat vildfolk från Izeskogen i söder. Uppströms längs östbredden finns även flera kolonier med kingelmyldrar (n. jättespindlar) så triskerna gillar heller inte att färdas i trakten, något som ytterligare bidrar till flodens skyddande effekt för halverna.

Dimmån

Dimmån, eller Dimman, har sin källa i den mytomspunna Dimmiga dalen uppe i Klomellerbergen.* Härifrån strömmar den ut på Ishnaslätten och tar upp i sig floden Buna direkt söder om karavanvägen mellan staden Mercana och Karkazrapasset i Brikho. Från där floderna möts utgör Dimmån, eller Dimman som halvlingarna kallar den, gräns mellan Sanzas och Mercana. Floden är fiskrik men då landet i övrigt är kargt och livlöst bor inga halvlingar här. Inhyrda legosoldater patrullerar dock längs den sanziska delen av floden. I söder mynnar Dimmån ut i Maure där staden Frecol ligger på andra sidan. Härifrån leder viss flodhandel upp till staden Barbuna vid Bunafloden men sedan Musselkriget mellan Mercana och Addiaska bröt ut har den nästan avstannat helt.

*Halvlingarna i Sanzas skiljer inte mellan Dimmiga dalen och dalen nedanför som ligger innanför Mercanas territorium. Endast brikombarer som tidigare bodde här använder olika namn.

Söderlandet

Mellan Maure och södra delen av floden Strömstrida ligger Söderlandet. Ett mycket fruktbart område som halvlingarna odlat upp nästan lika intesivt som Abzurals inre. Helt platt och genomkorsat av kanaler och diken. Stora vitoxar betar här och otaliga fåglar där den rödrosa flamingon är den mest karakteristiska. Söderlandet är bebott av både halvlingar och människor, de senare av blandad jorisk och nargurisk härkomst. Staden Aguzmor ligger i Söderlandet och med sina höga murar byggda på ett gammalt jorisk befästningverk är den central för Sanzas södra försvar. Två av stadsstatens mest lojala legokompanier har sin bas i Aguzmor; Dvärgskölden och Sebrinas skyttare. Dessa försvarar själva staden och dens hamn mot Jaggaracksjön samt patrulerar Strömstida upp mot Pinhake klyft.

Nordåsarna

Tätbebott område i norra Abzural. Staden Barbuna försörjs till stor del från Nordåsarna.

Pinhake klyft

Område i Melashe där passet Pinhake klyft går genom bergen.

Städer

Aguzmor

Stad i Söderlandet.

Från forumet:

Dvärgarna i Sanzas, ungefär 2000 individer, bor nästan alla i staden Aguzmor. Där utgör de soldaterna i legostyrkan Dvärgskölden som haft ett mycket långt kontrakt med halvlingarna om försvar av staden Aguzmor och staten Sanzas södra gräns i övrigt. En del av dvärgarna utgörs även av hantverkare som huvudsakligen ägnar sig åt att utrusta just Dvärgskölden med vapen och rustningar. Några dvärgar lever också et rätt självständigt liv som malmletare i uppe i Melashebergen.

Barbuna

Huvudartikel:Barbuna

Stad i norra Abzural.

Befolkning

Halvlängdsmän

Huvudartikel:Halvlängdsmän

Halvlängdsmännen i Sanzas är av jorisk härkomst. Tidigare levde de norr om Melashebergen dit de ursprungligen kom som del av befolkningen i Kejsardömet Jorpagnas provinser i dagen Mirel.

Människor

Huvudartikel:Människor

De flesta människor i Sanzas är av jorisk härkomst. I norr kallas dessa brikombarer.[2]

Dvärgar

Huvudartikel:Dvärgar

Idéer: [3]

Från forumet:

Dvärgarna i Sanzas, ungefär 2000 individer, bor nästan alla i staden Aguzmor. Där utgör de soldaterna i legostyrkan Dvärgskölden som haft ett mycket långt kontrakt med halvlingarna om försvar av staden Aguzmor och staten Sanzas södra gräns i övrigt. En del av dvärgarna utgörs även av hantverkare som huvudsakligen ägnar sig åt att utrusta just Dvärgskölden med vapen och rustningar. Några dvärgar lever också et rätt självständigt liv som malmletare i uppe i Melashebergen.

Vargmän

Huvudartikel:Vargmän

Samhälle

Styre

Stadsstaten Sanzas styrs av Borgmästaren och Byrådet. Medlemmarna i rådet utses genom val vart femte år. Lokalt utgörs styret av Familjerådet och Byalaget.

Byalaget

Varje bosättning med halvlingar i Sanzas styrs av ett Byalag. Här sitter en representant för varje lillfamilj och det beslutas om saker som rör bosättningen som helhet. Här utses lokala myndighetspersoner, här avgörs rättstvister och här bestäms tider för sådd, skörd samt festliga tillställningar. I bosättningar där många lillfamiljer tillhör samma storfamilj är det vanligt att den Äldste håller sig utanför beslut tagna i byalaget. Ibland är detta svårt att undgå och vissa bosättningars byalag domineras av en eller några få Storfamiljer.

Familjerådet

Det som främst gör att Sanzas av de lärde kallas en demokrati är Familjerådet. Detta består av den Äldste från alla storfamiljer i hela Sanzas och har som sin huvudsakliga uppgift att utse Byrådet, stadsstatens styrande organ. Alla Äldste har här lik rösträtt oberoende av familjens storlek och position. Familjerådet sammanträder vanligen endast varje femte år när det är dags för val. Detta sker i Sanzasstaden och samtidigt hålls en såkallad Femårsfest där halvlingar från hela stadsstaten och även det övriga Klomellien möts för att äta, dricka och leka. Familjerådet kan även sammanträda vid andra allvarliga händelser som berör hela Sanzas.

Byrådet

Sanzas styrs av Byrådet som betår av fem medlemmar underställda en Borgmästare. Rådsmedlemmarna har olika ämbetsområden och utses tillsammans med borgmästaren av Familjerådet. Varje rådsmedlem tilldelas en spesifik plats i byrådet. Ämbetsperioden är fem år men eftersom halvlingar ogillar förändringar innehar ofta ett Byråd sina ämbeten under flera perioder. Vanligtvis brukar ett rådsmedlem heller avsäga sig sin tjänst än att inte inte bli omvald. Byrådet styr både Sanzastaden och hela stadsstaten Sanzas. Övriga bosättningar styrs av sina respektive Byalag. Uppgifterna som Byrådet sköter är stort sett fasta och ändringar av gamla rutiner som fungerar väl görs inte i onödan. Alla rådsmedlemmar vet vad de skall göra och utses därför bland individer med båda fötterna tryggt stående på marken. På halvlingars vis brukar Byrådets möten inledas och avslutas med omfattande och långdragna måltider. "Viktiga beslut tas inte på tom mage" som man säger i Sanzas. Rådsmedlemmar i Byrädet med sina olika ämbetsområden är Borgmästare, Postmästare, Skattmästare, Trädgårdsmästare och Vaktmästare. Inofficiellt finns även ett sjätte rådsmedlem titulerad Källarmästare.

Medlemmarna i Byrådet samarbetar ofta utöver sina ansvarsområden. Exempelvis gäller det vaktmästaren och trädgårdsmästaren om skötseln av skyddshäckarna, postmästaren och skattmästaren om diplomatiska matmutor samt borgmästaren och källarmästaren om åtgärder mot eventuella fiender.

• Borgmästaren

(administration)

Borgmästaren är ledare för Byrådet och administrerar dets uppgifter.

Då Byrådet stort sätt sköter sig själv enligt sedvanliga rutiner lämnas gott om tid till annat för Borgmästaren, vilket till stor del ägnas åt att umgås och träffa vanliga halvlingar ute i stad och by. Detta för att skapa god kontakt mellan statens vanliga befolkning och dens myndigheter. Borgmästaren är dock den som tar beslut när något oväntat eller allvarligt inträffar och måste då vara kapabel att hantera detta. Familjerådet vet detta och då alla halvlingar är skickliga på att bedömma personligheter brukar Sanzas borgmästare vara mycket komptenta.

Nuvarande borgmästare: Boltrinn Kinderhål, en femtioåtta år gammal halvlingskvinna ökänd för sin hallonsylt och berättelser från då hon i ungdomen gjorde sin strapats i Staden O.

• Postmästaren

(post, kommunikation och diplomati)

[text kommer]

Nuvarande postmästare: Locklin Lyckel, Dorabelas tvåsyssling

• Skattmästaren

(skatt, befolkningsräkning och släktshistoria)

[text kommer]

Nuvarande skattmästare: Holbo Bredblide

• Trädgårdsmästaren

(odling och handel)

[text kommer]

Nuvarande trädgårdsmästare: Vilma ”Sötnöten” Munter

• Vaktmästaren

(bevakning och försvar)

[text kommer]

Nuvarande vaktmästare: Motfast Grin

Underansvarige:

-Häckvakten: Ruggel Flinlätt

-Flodvakten: Dorabela Lyckel, Locklins tvåsyssling

• Källarmästaren

(underrättelsetjänsten)

[text kommer]

Nuvarande källarmästare: Bolvin Gladerdag

Politik

Diskussion: [4]

Klomelliska relationer

Addiaska

Sanzas förhållande till Addiaska är komplicerad. Stadsstaterna lever i formell frid med varandra och har heller aldrig varit i krig. De har även ett välfungerande handelsutbyte, om än ofta via en tredje stadsstat vilket inte är är ovanligt i Klomellien. Problemet är att Addiaska inte respekterar Sanzas gränser. Innan Addiaska uppstod som stadsstat på 400-talet e.O. var Ishnaslätten att räknas som ett ingenmansland. I den första utgåvan av Klomelliens unionsavtal 374 e.O. där Sanzas var en av parterna nämns inga gränser. Det var ett avtal om samarbete och fri handel. Senare har gränser vid flera tillfällen varit ett ämne när unionen reviderats men exakt vart de är dragna har aldrig blivit inskrivet i avtalet. Gränser i Klomellien fastställs i separata avtal enskilda stadsstater emellan. Mercana, Hisskov och även Bozsa har avtal med Sanzas där stadsstatens västra gräns erkänns gå längs Maure, och förutom Triska och Brikho har inga andra stadsstater något att invända mot detta heller. Problemet är Addiaska. Addiaskerna vill inte ingå ett avtal där inte hela Ishnaslätten öster om Mercana erkänns som deras territorium. Enligt Addiaskas syn försvarar deras riddare hela centrala Klomellien mot svartfolk från bergen, magilliska jakträder och triskiska pirater. Att då fritt kunna etablera utposter och stödjepukter på Ishna för att fortsätta med denna själpålagda uppgift anser de som nödvändigt och rätt. Att Sanzas själv sköter sitt försvar framgångsrikt med inhyrda legosoldater ignoreras. Addiaska är dock fullt upptagna med sin långdragna konflikt med Mercana så halvlingarna anser inte ett försök på väpnad anektering som något alvarligt hot i nuläget. På sikt kan detta dock ändras och Sanzas halvlingar fruktar då samma öde som de livegna addiska halvlängdsmännen. Dessa har anlänt Addiaska tillsammans med djärva och landhungriga riddare från Kardien för att sköta trädgård och matförsörjning i den salthaltiga jorden på Ishna.

Triska

Något avtal stadsstaterna emellan har Sanzas och Triska inte. Triskerna är svåra att förhandla med och visar liten respekt för halvlängdsmän. Triskiska pirater ger sig gärna på mindre handelsskepp om dessa inte har tillräckligt skydd eller seglar under fel flagga ute på Jaggarack och Maure. Detta drabbar ibland Sanzas handel som ofta fraktar sina varor på andra stadsstaters skepp. Det förekommer också mindre räder in över södra delarna av Sanzas från triskiska plundrare även om dessa oftast stoppas av halvlingarnas legostyrkor som bevakar gränsen. Det bästa skyddet mot triskerna har Sanzas från lofernierna. Detta triskiska lydfolk lever direkt söder om Sanzas gräns och de har sedan lång tid tillbaka en överenskommelse med halvlingarna om att folken håller sig på var sin sida om floden Strömstrida. Ett annat av triskernas lydfolk, garrikerna, har Sanzas däremot goda kontakter med. Garrika var under sin självständighet en av de tre stadsstater som tillsammans med Hisskov och Sanzas först bildade Klomelliska Unionen. Handelsavtal och samarbete var grunden till unionen och halvlingarna har inte glömt bort detta. Skepp med garrikisk flagg under det triskiska tillåts därför segla över Jaggarack och i Sanzas lägger de till i staden Aguzmors ytterhamn mot Maure. Garrikisk västtyg anses av halvlingarna som det finaste i hela Klomellien. I Aguzmor handlar också lofernierna med Sanzas. Ibland tjänstgör trisker också som tillfälligt anlitade legosoldater i Sanzas.[5]

Bozsa

[6], [7], [8]

Hamur

Goda förhållanden med Hamur. [9]

Övriga stadsstater

...Sanzas gränser är dock äldre än Addiaska, även om de troligen inte gick helt framme vid Maure från början. Sanzas ingick 374 eO en allians med statdsstaterna Hisskov och Garrika (som nu er erövrad av Triska) i vad som blev början till Klomelliska unionen. Anledningen till detta förbund var att tillsammans stå stärkare mot då två yttre makter. Den ena makten var Mercana som hade börjat få en väldigt stort inflytande på handeln i Jaggaracksjön. Den andra makten var Bozsa vars magiker hade börjat kräva tribut av de ikringliggande stadsstaterna och försökte etablera ett slags magiskt styrd överherredöme i södra Klomellien. När Sanzas ingick i denna unionen bestod förslagsvis deras territorium av den nuvarande statens områden längst i sör ner mot Jaggarack (notera att en tredjedel av ön Tretorningen är sanzisk) och följde sen Abzurals västgräns norrut. Något Brikho fanns inte då (stadsstaten utropades först 564 eO) men vättarna fanns nog och utgjorde en naturlig avgränsning på sitt sätt. ...(http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36126#p36126)

Handel

Sanzas odlar förnämlig tabak som är mycket uppskattat både i de övriga stadsstaterna och långt utanför Klomelliens gränser.

Halvhamnarna

Tillfälliga hamnar längs Maure som halvlingarna i Sanzas växlar mellan när de varje höst skeppar ut stora mängder livsmedel till det övriga Klomellien. De ligger alla väster om Poanes gamla slusstrappa och handeln går härifrån ner till städerna i norra Klomellien. Handeln ut på Jaggarack sker på annat vis. Att hamnarna byter beror huvudsakligen på Maures ständiga skiftningar i vattenstånd och grundförhållanden men även på det utsatta läget längs floden långt borta från det trygga Abzural där halvlingarna helst bor. Varje vår inspekteras de olika hamnarna och den för året bäst lämpade väljs ut för att sen tillfälligt rustas upp inför höstens utskeppning. Halvhamnarna ligger alla stort sett öde, förutom i den av dem som under några dagar används för utskeppning det året. Ibland stannar dock vandrare till och övernattar i de enkla byggnader som finns eller en flock vargfolk använder för en tid platsen för jakt i omgivningen. Det händer också att flodbåtar och klomullpråmar ankrar upp tillfälligt för reparationer eller nattrast. Sällan syns några halvlingar till men observatörer i Flodvakten håller Halvhamnarna under ständig uppsyn.

De mest använda Halvhamnarna:

• Muddret
• Fyra stenar
• Paddhålet
• Gulbuskarna (Buskaget)
• Långgrynnan
• Vassvik
• Dränkta orchen (Orchen)
• Bolbas bad

Militärt

Halvlängdsfolk har alltid strävat efter att undvika konflikter. Militärt handlar det ofta om att alliera sig med storvuxna folkslag och annars att på olika vis själva undgå att direkt behöva möta fiender med vapen i hand. Sanzas har löst detta på två sätt, dels hyr de in legokompanier på mycket välbetalda kontrakt, dels har de ett eget vaktsystem med observationsposter och befästningsverk.

Legokompanier

Legokompanier är mycket vanliga i Klomellien och Sanzas är därför inget undantag när det gällar att använda sådan i sin tjänst. Vad som skiljer sig något är kanske att Sanzas slutit långtidskontrakt med flera kompanier och kan använda dessa lite som stående arméer. Dessa kompanier är dock ganska små och måste kompletteras om större militära behov uppstår. Då anlitas flera soldater av de stående kompanierna eller korttidskontakt skrivs med nya kompanier. De långtidskontrakterade kompanierna är stationerade i antingen Aguzmor nere i Söderlandet eller uppe vid Nordåsarna och staden Barbuna. Sanzas legokompanier är mycket lojala tack vare halvlingarnas skicklighet i att bedöma folk och endast hyra pålitliga soldater. De mest kända kompanierna är Dvärgskölden och Sebrinas skyttare i Aguzmor, och Svarta Legionen i Barbuna. Flodpärlorna är båtburna och används ofta till att skydda handelstransporter på Maure eller Jaggarack.

Vaktsystemet

Vaktsystemet består av fasta befästningar och observation av potentiella faror. Det sköts av halvlingarna själva och bemannas genom allmän värnplikt. Alla halvlingar i Sanzas gör tjänst i ”Vakten” som det gärna kallas. Först ett år i ungdomen och sen inkallade på repetition eller om behov uppstår. Vaktsystemet styrs av Vaktmästaren i Stadsrådet och är delad i två grenar, Häckvakten och Flodvakten. Halvlingarna väljer själva vilken gren de vill tjänstgöra i.

Häckvakten

Halvlingarna i Sanzas har likt sina kusiner på Hulehalvön odlat upp kraftiga Skyddshäckar runt många bosätningar. Dessa är egentligen en utveckling av de häckar som annars kringgärdar betesmark och odlingar som gränsmarkering och djurskydd. Skyddshäckarna är dock bredare och består av taggtörne förstärkt med eldsäkert ormgräs. De odlas i breda rader, gärna flera häckar innanför varandra, och kan ibland stäcka sig i flera halvfjärdingsväg kring en bosättning. Vid större öppningar omformas de till labyrintlika passager som är mycket tidkrävande att ta sig genom för den som inte redan vet rätt väg. Här finns också tunnelsystem som halvlingarna använder själv samt fällor och fallgropar för fienden. Där svartfolk är särskilt förekommande låter halvlingarna odla upp halucinogena växter och svampar så som hjärntok, blindöga och toppig orchspindling. Svartfolkens taktik för att ta sig genom skyddshäckarna är nämligen ofta att låta småvuxna svartnissar leta efter öppningar men deras välutvecklade luktsinnen gör dem också utsatta för halvlingarnas drogfällor. Att hugga sig väg genom skyddshäckaran är mycket tidskrävande och halvlingarna hinner oftast fly innan en fiende tar sig igenom. Att tjänstgöra i Häckvakten består huvudsakligen i att i små häcklag om fyra-fem halvlingar patruljera de långa häckraderna och plantera nya växter. Viss vapenträning med stickspjut och pilbåge förekommer också även om strid undviks i det absolut längsta.

Flodvakten

Längs Maure har halvlingarna organiserat ett vaktsystem där de från små dolda poster observerar färdseln på floden. Härifrån kan de varna för militära hot och eventuella landstigningar innan faran når bosättningar längre innåt land. Varje post sköts av tre halvlingar i ett flodlag och ligger med några halvfjärdingars mellanrum. Halvlingarna patruljerar mellan dessa, antingen till fots eller i små båtar, och varje post står i kontakt med grannposterna. Flodvakten är utrustad med brevduvor som snabbt kan skickas till antingen Barbuna, Sanzastaden eller Aguzmor. Vanliga rapporter skickas också regelbundet till dessa städer men då av halvlingarna själva som på så vis även sköter vaktavbyte i de något ensamt belägna posterna. En del poster är även utrustade med riddjur. Den nordligaste posten ligger med utsikt mot den mercanska staden Frecol och den södra mitt emot den addiska staden Poane. De som väljer att tjänstgöra i Flodvakten är oftast av den mer äventyrliga sorten som här bokstavligen får tillfälle att leva lite på gränsen till det annars lugna halviska samhället. Flodvakten är vapentränad likt Häckvakten men ingriper heller inte den i några stridssituationer om det kan undgås. Många i Flodvakten lär sig något så som annars är sällsynt bland halvlingar, nämligen det att simma.

[10]

---

Idéer om legostyrka bestående av dvärgar: [11]

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=28132#p28132

Om gränsförsvar: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36095#p36095

Om försvarstaktik: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36183#p36183

Om bl.a. legostyrkan "Svarta Legionen": http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36446#p36446

Om dvärgar som legosoldater i Sanzas: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36519#p36519

Kultur

Lekar och tävlingar

Sanzaborna gillar som de flesta halvlingar att leka och tävla. Halvlängdsfolket gillar också traditioner och att saker görs som de alltid brukar göras. Detta medför att många lekar och tävlingar går lång tillbaka i historen och endast med små variationer kan återfinnas hos vitt skilda kulturer. De mest typiska i Sanzas kan exempelvis hittas både på Hulehalvön i Nostratiet och vid Mefamirs sjö i Mirel. Halvlingar tar gärna med sig dessa traditioner för lek och tävling när de under sin strapats eller andra förekommande tillfällen vistas utanför hemstaden. En halvlings betende bland andra folkslag och kulturer är ofta präglad av sinnet för lek och tävling. Även vissa färdigheter.

• Gömsle

Någon gömmer sig och sen måste man hitta denna. En lek för två eller för hur många som helst. Vid stora festligheter där många gömmer sig kan de ta tid för den som letar att hitta alla. Oftast löser det sig dock när gömmarna blir hungriga och tittar fram självmant. Samling i köket sen.

• Tjuvlek

En lek där man smyger sig in hos en släktning eller nära vän och tjuvar med sig något litet föremål. Det gäller för tjuven att inte bli ertappat och för den som blir tjuvad att sen hitta tjuven. En ledtråd måste lämnas för att den tjuvade skall kunna hitta tjuven. Ibland görs detta genom att det tjuvade föremålet byts ut mot ett annat föremål eller att en skriven lapp med ett litet meddelande lämnas. När den tjuvde hittat tjuven byts rollerna om och ett nytt tjuveri är nära förestående.

En variant av denna lek är Knyck. Då lämnas ingen ledtråd och tjuven blir extra svår att hitta.

• Dryckesprovning

Olika drycker av vin, cider eller öl smaksprovas för att avgöra ingredienser, årgång och tillverkare. Vinnaren av en dryckesprovning mottar ära och berömmelse för sin fina tunga och bjuder sen förlorarna på kalas med all överbliven dryck.

• Ättävling

Den som äter mest vinner.

• Dans

Långdans, ringdans, mångdans och hoppdans är mycket uppskattade av halvlingar. Findans inte lika vanligt men inget är omöjligt vid ett halvisk danstilfälle. Gamla som unga, stora som små, alla kan delta.

• Gåtgissning

En gåta berättas och sen skall andra gissa svaret. Är det rätt får den som gissat berätta en ny gåta. Mycket anrik lek med noggranna regler för turordning.

Brevskrivning

Halvlingar älskar att skriva brev och har av den anledning en vida utbrett läs- och skrivkunnighet.

I Sanzas är brev till grannen ingen ovanlighet eftersom det är mycket praktisk att själv kunna gå iväg med brevet och samtidigt bjudas på något gott när det levereras. Ändå är det huvudsakligen till släkt och vänner runt om i övriga delar av stadsstaten halvlingarna skriver brev till. De innehåller mest artighetsfraser och redogörelser för vardagliga händelser men halvlingar gillar att höra om sådant. Hur morötterna växer, om gammelmorfar fortfarande är pigg, att grannens tokiga dotter ännu inte kommit hem ordentligt från sin strapats.

Brev går också till övriga delar av Klomellien och ibland även bortom landets gränser. Halvlingar har stora familjer och många släktningar. När ett brev skrivits med mottagaren bosatt lite längre bort än grannen är det vanligt att be en yngling att leverera brevet. Skriver man till någon som bor riktigt långt borta är det vanligt att i god tid meddela de närmaste i grannskapet om sina avsikter vilket då gärna medför att ynglingen får med sig flera brev till denna ort. Det ger lite status att ha avlägsna släktningar att utväxla brev med och halvlingar är ständigt intresserade av att hitta flera sådana. En besökande halvling i byn frågas därför alltid ut om sina släktsförhållanden.

Detta ivriga brevskrivande är en tradition med urgamla rötter hos halvlingarna och går helt tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar. Många halvlingar flyttade med kejsarens legioner ut från kärnlandet Jorpur när nya provinser koloniserades och höll då kontakten med sina släktningar hemma genom att skriva brev. Stora delar av det kejserliga kurirväsendet sköttes också av halvlingar som på välskötta joriska vägar reste kors och tvärs genom kejsardömet med statliga depescher och personliga brev. Många arbetade som skrivare i statliga arkiv och kanslier.

Under Mörkertiden behöll de joriska halvlingarna sin läs- och skrivkunnighet. Detta handlade sällan om mer än att ett fåtal individer kunde läsa högt ur en bevarad bok eller skriva ner några ord i släktskrönikan men även vissa brev utväxlades. Faktum är att Mandelorden hade god nytta av både skrivkunnigheten och de kommunikationsvägar som halvlingarna upprätthållit när munkarna eftervart började återuppbugga den gamla joriska kulturen och lade grunden till Erebs nya stater.

Magi i Sanzas

...har funnits två magiakademier i Sanzas tidigare, Högakademin och Nyakademin [12], [13]