Oktagonen

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Ett släkte demonfurstar och halvgudar som tycks nära knutna till demonmånen Raukhra och Konfluxerna. De är åtta till antalet och enligt de flesta berättelser ”syskon”, oberoende men ibland allierade. De är mäktiga som Infernos demonädlingar men med förmågan att manifestera sig i Altor, återvända till sin dimension och behålla sin form utan att återförenas med Kaos. Oktagonens demoner har allianser och förbund med andra demoner och furstar i Multiversum.

Imária

Imária – dödsgudinna, de odödas gudinna, den eviga plågans gudinna.

  • Mål: Världsherravälde över Altor genom död; ett rike av odöda likt det hon hade på Monturerna innan den Tredje Konfluxen. Först behöver hon dock befrias, sedan göra Monturernas befolkning till odöda soldater och tjänare.
  • Kult: Odöda, främst s.k. imariotiska vampyrer och gengångare på Monturerna. Även s.k. ringagenter.

Fängslades vid den Första Konfluxen av sin bror Onaabys i underjorden på ögruppen Monturerna. Lyckades till sist bli fri och förhäxa öns befolkning. Hon byggde en underjordisk stad för att undvika upptäckt av sina syskon och skapargudarna. I underjorden planerade hon Altors erövring. Gudarna kom dock emellan med ännu en konflux vilken istället dominerades av hennes syster Tupagon. Monturerna splittrades, köttbitarna åt upp hennes folk och Onaabys på sin måne Raukhra sökte efter henne innan även han drabbades av konfluxen och Raukhra skakades så att bitar föll till Altors yta. Imária valde att gömma sig i sitt tidigare fängelse ur vilket hon sedan inte kunnat ta sig. För tillfället den mäktigaste av oktagonens furstar tack vare sin omfattande kult och snart blir hon kanske befriad. Ve Altor den dagen!

Är fängslad i den underjordiska staden på Monturerna. Endast vissa artefakter och hennes främsta lärjunge Karaleia (i sin tur inlåst i sin sarkofag och begravd i underjorden) kan få Imária fri. 610 e.O. har den monturiska rebellen Palina Livillion förstått att Imária har agenter inom Monturernas stat när hon fick häxjägare och stadsvakter efter sig p.g.a. att hon kommit över en artefakt, en silverkalk. I ett försök att gömma kalken överlämnade hon den till en annan rebell, Auxin Mendel, som var på väg till Krilloan i ett annat ärende. Den imarioitiska vampyren Lerajie Dantalion (tidigare rådgivare till Imária och en av hennes främsta tjänare) skickades efter med sin ”livvakt”, nattulven Eberhard. Tack vare Imárias allians med mörkrets demonfurste Hemaquiel stöder Svarta Rosens Brödraskap Imária i Krilloan.

Onaabys

Onaabys – Sjukdomarnas furst, själaätaren

  • Mål: Världsherravälde över Altor genom sjukdom.
  • Kult: I Hynsolge finns Stjärnläran som är täckmantel för Onaabyskulten bland flera adelsfamiljer, ledda av Onaabys son. I Solunas djungler finns en stam kannibaler som leds av Onaabys sonson. I Krilloan fanns en kult som lyckades dö genom att utlösa en sjukdom ur en bit av Raukhra som är källan till Krilloans Peststad.

Onaabys är storebrodern som en gång var den starkaste och den som står närmast Raukhras demonkraft.

Khergoll

Khergoll – anarkins och oordningens furste

  • Mål: Att nå herravälde över Altor genom anarki och kaos.
  • Kult: mest anarkister, banditer, fredlösa och galningar. Främsta kultsäte år 610 e.O. är Staden O.

Maal

Maal – smärtans furste

  • Mål: Världsherravälde över Altor genom tjänarnas och andras smärtor.
  • Kult: Mindre kult som tycks ha en mycket långsam plan för dess tillväxt. Möjligen på frammarsch i Magilre, Klomellien och i Aidne under annat namn.

Maal är mindre våldsam än sina syskon. Kulten anser att den enda vägen till upplysning är genom självplågeri och smärta. Det finns kultister som piskat sig själva till döds. Historiskt var det dock den andra sidan av kulten, den som anser att man kan frälsa omvärlden genom smärta, som dominerade. Denna Maalkult i Kejsardömet Jorpagna hade en kort storhetstid under Kejsar Domions kamp för makten, men omvandlades sedan till oigenkännlighet av Domions och hans kultister.

Zinn

Zinn – Ormguden, sandfursten, torkans herre

  • Mål: Världsherravälde över Altor genom torka och öken.
  • Kult: Främst ökenfolken i södra Soluna. Har också en trogen traditionell kult bland Morëlvidyns ädlingar. En mäktig paktmedlem finns i Krilloan.

Tupagon

Tupagon – flugfurstinnan, insektsgudinnan

  • Mål: Världsherravälde över Altor genom insekters invasion och förgörande erövring.

Hade stor framgång vid senaste konfluxen då hennes arméer av insektoider förödde Samkarna och köttbitare på pilgrimigran fick Kejsardömet Jorpagna att gå under. Även inför den Femte Konfluxen är hon väl positionerad. Hon har givit sin havsfarande tjänare raugonerhonan Keriaka en uppenbarelse om en ny pilgrimigran. Hon utnyttjar också en allians med de giftiga krypens demon Ghumgakk för att ta kontroll över den kommande konfluxen. I Krilloan försöker en liten kult föda upp köttbitare för en ny pilgrimigran, något Tupagon visserligen inte motsätter sig, men inte heller visar något intresse för.

Hasitaal

Hasitaal – de köttsliga hängivelsernas furstinna, perversionens gudinna

  • Mål: Att nå herrarvälde över Altor genom lust, perversion och hängivelse.
  • Kult: Har en medelstor kult runt om i Ereb. Den sprider sig främst via horhuskunder med ”udda smak” och de som kan tänka sig uppfylla önskningarna. En kult finns i Porto Horyni i sydligaste Ormsjön.

Gendilj

Gendilj – avfällingen, det svarta fåret, befriaren, hämnaren, morden och grymhetens furste

  • Mål: Hämnd på syskonen för en sedan länge glömd oförrätt
  • Kult: En liten kult, oktagonens minsta, med starkast fäste i öster, d.v.s. Akrogal, men också i Sombatze, totalt i Altor ca. 50 kultister.

År 610 e.O. finns en paktbunden lönnmördare och kultist som agerar med Krilloan som bas. Demonologen och dvärgen Guazzo Arathaso är inte kultist, men stödjer Gendiljs kamp.