Lofernie

Delvis självständig region i norra Triska bebott av de sydnarguriska lofernierna.

Historia

Måste redigeras...

[1] [2]

311 e.O.

Stammarna i Nördöstra Triskas Kullandskap, Abzural samlas till Lofernies första ting, kallat Lofermot. Lofernierna är är likt triskerna en sydnargurisk stam med bakgrund ur "den tredje stora vandringen". Till skillnad från triskerna hade aldrig Lofernierna fått ett tydligt stratifierat hierarkist samhälle. Något oligarkstyre med tillhörande huskarlar kom aldrig till bland folket i nordöst. Lofermot hölls årligen i egenskap av allting och hade alla Lofernier tillstånd att delta vid mötet, något som innebar att folkförsamlingen som samlades var mycket stor i förhållande till Lofernies folkmängd. Lofermot var den högsta instansen i Lofernie under den tid då tinget var verksamt. Vid Lofermot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade motet även som en slags styrande organ då tinget även beslöt i frågor som skatteindrivelse.

388 e.O.

Oligarken Priebin av ätten Fura angriper Lofernie. Efter det framgångsrika slaget vid Sloendrom besätter ätten Furas huskarlar den viktiga centralbygden Grenås. Där har även Lofermotet tidigare hållits. Priebins män ockuperar området tills våren år 400 då trollkarlen Zemnus besätter Melashes fem höga torn. Oligarken önskar driva ut nekromantikern som dock biter sig kvar. Då huskarlarna angriper Zemnus odöda styrkor visar de senare sig vara dem övermäktiga och huskarlarna förgörs till siste man då triskernas till skillnad från gengångarna inte är immuna mot den utmattning flykten över kullandskapen orsakar. Från detta kommer det Triskiska uttrycket "Att falla som en Fura"

405 e.O.

Under hätska diskussioner på årets Lofermot beslutar Lofernierna sig för att underkasta sig jordernas "beskydd". i gengäld för den brandskatt jorderna får tilldelas Lofernierna rätten att handla längs Jaggaracksjön samt undslipper vidare plundring. Lofernierna hoppas vidare på att jorderna kan freda sin vasall mot angrepp från triskernas räder.

418 e.O.

Efter att jorderna besegrats utanför Erfavelklostret börjar de sakta men säkert utrymma sina reden kring Jaggaracksjön. Lofernierna som negligerat sitt försvar under jordernas förmyndarskap ser snopet efter jordernas skepp då dessa avseglar mot den kalla nord.

435 e.O.

Huskarlar under oligarken Glein "sjusovare" av ätten Vitsippa, bordar ett större antal skepp tillhörande det Hisskovitiska handelshuset "Himmlatjuren". Handelshuset som specialiserat sig på handel med manrävs-pälsar från Abzural är nära sammanslutet med de Loferniska forbönderna som drabbas hårt av ätten vitsippas aggression. Tillsammans med handelshuset bestämmer man sig för att slå tillbaka mot piraterna. Då vare sig Lofernierna eller "Himmlatjuren" har möjlighet att föra ett framgångsrikt anfall mot ätten Vitsippa söker man kontakt med den ökända hisskovitiska Jhoulsekten. Dessa demondyrkare nedkallar Scatzim na'Ghol, en demon också känd som "den blå ängeln". Denne lyckas nedjaga piraterna och skapar kaos och förstörelse kring ätten Vitsippas hemtrakt i centrala Triska.

436 e.O.

Huskarlen Friet "Barske" sänds ut av ätten Vaktelsnattras Triskeroligark för att stoppa demonens härjningar som söker sig allt närmare triskernas kärnområde. Med list jagas Scatzim na'Ghol ner av Friet och förgörs i en tvekamp av episka mått intill Raijdirvathnas utlopp. Jholkultisterna som medföljt demonen flyr in i Izheskogen varifrån ingen hört av dem någonsin igen.

Samhälle

Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jaga, fiska och samla inne i Izeskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tabak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sanzas är för hård. Ett utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet e.O. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i triskernas kultur är i stort frånvarande hos lofernierna. Likt triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning uppnådde dock inte samma dimensioner som hos hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.

Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap. — Ur: Yoleviten Rustiliam Gannaus resa: ”Bland folken mellan Melashe och Ishna”

Befolkning

Huvudartikel:Lofernier