Kalterstranden

Vildmark mellan Mefamirs sjö och Mörkerbergen. I väster ligger Unurien och Mirel, i öster Massiska kullslätten.

Mefamirs södra bräddar, öster om det mireliska Unurien, kallas Kalterstranden. Namnet kommer av att här finns mängder av kaltbitar – en slags meterlånga ödlor som lever av fisk i de många iskalla strömmar som rinner ner från Mörkerbergens norra glaciärer. Kaltbiten är rätt fridsam men har ett mycket giftigt bett som den oförsiktige kan råka ut för i de grunda vattendragen. Längre inåt landet består terrängen mest av skarpa stenar och rasbenägna grusslänter, för att närmast Mörkerbergen stiga raskt med otaliga sprickor och stup dolda under mörk granskog. Under Kejsardömets tid fanns här en omfattande gruvdrift men under 600-talet f.O. uppstod konflikter med dvärgarna i Tang-Kauzher och området avfolkades. Gruvgångarna går fortfarande att hitta men de djupaste är förseglade från insidan. Förutom den ogästvänliga terrängen är Kalterstranden full av vättar som överallt har sina små bosättningar runt nya och gamla gruvhål. De ända civiliserade varelser som går att hitta är jägare från Unurien ute efter skinn från de svartmanade bergslejonen.

Länk till kladdkarta: [1]