Exark
Exarken (d. ecáricus) är Lysande Vägens överhuvud, och Etins främste representant i världen. Från början hade Lysande Vägen endast en exark, vilken hade sitt högsäte i Arno, men i och med Stora Schismen utropades en ny exark i Ekeborg - och det finns idag således två exarker. Den dalkiska kyrkan leds av exarken i Arno, medan fastlandskyrkan är underställd exarken i Ekeborg.
Exarken ses som helig och den främste tolkaren av den heliga Läran. Trots detta kan exarken avsättas av de sex tots-kerîgasserna (på Caddo "kyrkorådet") om denne skulle anses bryta mot något av de sex buden eller avvika från den rena Läran. Det är mycket ovanligt och har de senaste sexhundra åren bara inträffat två gånger på fastlandet och en gång på Caddo.
Exarken är alltid en man (både på fastlandet och på Caddo) och lever alltid i celibat. En gift eller kvinnlig exark är otänkbar.
För-schismens exarker
Namn inom parentes är de aidniska namnen om annorlunda än de dalkiska.
- 57-66 e.O. - Káso Múnedi I (S:t Munde) *
- 67-93 e.O. - Bediniõ I (Benardo I) *
- 94-109 e.O. - Gannin I
- 110-134 e.O. - Rannocei I (Ranko I)
- 135-146 e.O. - Kásaniõ I (Carsanius I)
- 147-151 e.O. - Orro den korte **
- 152-175 e.O. - Imorollus I (Emorilus I)
- 176-194 e.O. - Enric I ***
- 193-194 e.O. - Káso Nónno I (S:t Nanion)
- 195-199 e.O. - Segerdiõ I (Zegedorn I, på Caddo kallad "den villrådige")
- 200-218 e.O. - Arcivallõ I (Arcival I, "den lärde")
- 218-239 e.O. - Segerdiõ I (Zegedorn II)
- 240-259 e.O. - Ítallo I
- 260-277 e.O. - Benidiõ II (Benardo II)
- 278-285 e.O. - Kásaniõ II (Carsanius II, på fastlandet "den styvnackade", på Caddo "den rättfärdige")
278-281 e.O. - Den Stora Schismen
* Dessa ses som de två första exarkerna, trots att titeln "exark" inte börjades användas förrän under Gannin I:s exarkskap.
** Orro den korte var halvlängdsman från dagens Jorpagna. Han är hittills den ende icke-människan som på Caddo hållit exarkens ämbete.
*** Enric I var från Kardien.
De caddiska exarkerna
- 278-285 e.O. - Kásaniõ II
- 286-298 e.O. - Eddo I (den rättrådige)
- 299-308 e.O. - Múnedi II
- 309-330 e.O. - Hekisei I (tempelbyggaren)
- 331-350 e.O. - Kásaniõ III
- 351-361 e.O. - Gannin II
- 362-402 e.O. - Umóvagelio I (den vise)
- 403-420 e.O. - Laro I
- 421-441 e.O. - Eddo II
- 442-449 e.O. - Múnedi III
- 450-487 e.O. - Ento I
- 488-498 e.O. - Ireagiõ I
- 499-518 e.O. - Benidiõ III
- 519-525 e.O. - Kásaniõ IV
- 526-551 e.O. - Tonno I
- 552-570 e.O. - Arcivallõ II
- 571-598 e.O. - Verido I
- 599 e.O. -? - Umóvagelio II
När man på Caddo talar om exarkerna lägger man alltid till prefixet "giro" före namnet. "Giro" betyder ungefär "den vördnadsfulle", eller "den äransvärde". Den nuvarande exarken heter alltså i folkmun "giro Umóvagelio II". Enda undantaget är om exarken blivit gudomligförklarad, då han som helgon får prefixet "káso" (t.ex. káso Múnedi - "S:t Munde")
Nuvarande dalkiske exarken, Umóvagelio II
De aidniska exarkerna
- 281-291 e.O. - S:t Pergon I ("den helige", men på Caddo känd som "Pérogonin förbrytaren")
- 292-295 e.O. - Falgorius I (på Caddo känd som "Véllogorus schismatikern")
- 296-306 e.O. - Enricus (Enric) II
- 307-313 e.O. - Pergon II
- 314-335 e.O. - Zegedorn III
- 336-351 e.O. - S:t Gerigel I (den store)
- 352-353 e.O. - Veremar I (martyren)
- 354-371 e.O. - Lukar I
- 372-400 e.O. - Pergon III
- 401-419 e.O. - Pergon IV
- 420-448 e.O. - Zegedorn IV
- 449-462 e.O. - Falgorius II
- 463-485 e.O. - Andorius I
- 486-498 e.O. - Gerigel II
- 499-519 e.O. - S:t Yrban I
- 520-556 e.O. - Partomus I
- 557-564 e.O. - Melogrim I
- 565-576 e.O. - Veremar II
- 577-593 e.O. - Verolex I
- 594-608 e.O. - Falgorius II
- 609 e.O. -? - Partomus II