Den Okände

Information om religionerna och dess utbredning
Användarens profilbild
Wolfhart
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 157
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Hässelby

Den Okände

Inlägg av Wolfhart »

Den Okände guden är en namnlös gudom som bekämpar förtryck och orättvisor, i synnerhet slaveri som upprör guden mer än något annat. I tidernas begynnelse vandrade han ensam på Altor i sin kamp, men fick sedan sällskap av en uggla som delade hans vedermödor. Därför är alla ugglor sedda som heliga av den Okändes dyrkare, och guden använder dessa som budbärare. Så småningom började den Okände att samla värdiga följeslagare kring sig till hjälp och dessa för nu vidare hans kamp.

Enkelt folk överallt uppskattar den Okände och hans tjänare, och i synnerhet slavar samt andra förtryckta ber den Okände att hjälpa dem ur deras nöd. Kultens former är enkla: gudstjänster består av samling på en avskild plats för gemensam bön och meditation. Inga offer, ingen tempelbyggnad och ingen speciell klädsel behövs, då det är väl känt att sådant yttre är betydelselöst för den Okände jämfört med själen och ett liv levt efter tron.

En särskild grupp bland den Okändes dyrkare är de s.k. Vandrarna. Dessa kan komma från vilken yrkesgrupp som helst och har genom sin livsföring i enlighet med den Okändes ideal befunnits värdiga till att bli utvalda, antingen av andra Vandrare eller av den Okände själv. De erbjuds då att invigas i den Okände gudens tjänst genom att svära en dyr trohetsed att strida mot förtryckare, slaveri och brottslingar utan tanke på egen vinning så länge de lever. När detta svurits lovar i gengäld den Okände att omhänderta och skydda deras själar efter döden. Den Okände guden skänker också sin Vandrare en gudagåva, en särskild gudagiven förmåga som Vandraren behåller så länge som han/hon fortsätter att följa den Okändes ideal:

En Vandrare är alltid hederlig enligt lagarnas anda.
En Vandrare sviker aldrig en vän.
En Vandrare bekämpar brottslingar och förtryckare till sin bästa förmåga.
En Vandrare låter inte ändamålen helga medlen.
En Vandrare har aldrig en fast boning utan vandrar över världen.
En Vandrare äger aldrig slavar.

Det finns knappt 1000 Vandrare i Ereb, och de är väl sedda av vanligt folk. De är dock hatade av förtryckare och rör sig därför oftast inkognito genom de samhällen de passerar, i allmänhet med sitt yrkesbakgrund som täckmantel. Vandrare leder alltid den Okändes gudstjänster om de är närvarande.

Så långt källorna (DoD Gigant).
Användarens profilbild
Wolfhart
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 157
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Hässelby

Inlägg av Wolfhart »

Nu till kultens problematik:

Det finns en inneboende konflikt mellan vissa av den Okändes ideal. Att bekämpa förtryck och slaveri i samhällen där dessa företeelser institutionaliserats genom lagfästning kan gå stick i stäv med att vara hederlig enligt lagarnas anda. Är det acceptabelt att bryta mot lagar för att bekämpa förtryck? Är det acceptabelt att bekämpa brottslingar vars lagbrott består av deras kamp mot förtryck? Man kan i värsta fall hamna i en situation där Vandrare ställs emot Vandrare, beroende på hur de vägt de olika idealen mot varandra.

Åtminstone när det gäller slaveri är den Okändes vilja dock oomtvistad: att en intelligent varelse äger en annan varelse berör honom särskilt illa, och därför är bekämpandet av slaveri överordnat annat. Dock finns det även här gränsdragningsproblem, ex. när det gäller ekonomiskt slaveri: att en intelligent varelse är så djupt skuldsatt att denne i praktiken ägs av sin fordringsägare. Och ska man även sträva efter att befria slaverianhängare från slaveri, ex. förslavade svartfolk?

Användningen av våld för att bekämpa brottslingar och förtryck är ytterligare ett problemområde: våld är något den Okände guden upprörs av och det är oftast mot lagen, och dessutom är ett av idealen att ändamålet inte får helga medlen. Följaktligen kommer en del Vandrare att föredra fredligare medel som är i bättre överensstämmelse med lagarnas anda men också långsammare, vilket kommer att göra de som väntat sig mer omedelbar räddning ur sin nöd besvikna.

Det är alltså inte helt lätt att vara Vandrare och försöka följa den Okände gudens ideal. Belöningarna då? Gudagåvorna är inte generösare än att de flesta genomsnittliga magiker eller magiska föremål kan matcha dem. Återstår då löftet att den Okände guden tar hand om Vandrarnas själar efter döden för att skydda dem mot deras fiender. Detta kan tolkas som att en avliden Vandrares själ inte kan förslavas av ex. nekromantiker: alltså inga Vandrare kan bli gastar, dödsriddare, banemän m.fl. Alltid något, att få slippa vara en odöd vandrare...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Intressanta funderingar. Kul när olika RP diskuterar filosofi/teologi och här får de lite hjälp att börja. :)

Vart i Ereb kan det tänkas att den Okände hittat anhängare?
Användarens profilbild
Wolfhart
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 157
Blev medlem: 2009-01-02 17:45
Ort: Hässelby

Inlägg av Wolfhart »

Gigant säger att "guden och hans tjänare är väl sedda bland det enkla folket överallt", men det är rimligt att anta att ex. feodala samhällen skapar förhållanden särskilt gynnsamma för den Okändes kult. Därför påstår jag nog att det är i länder som Kardien, Zorakin, Jorpagna, Berendien och Hynsolge där kulten fått fotfäste, alldeles särskilt i just det hårda adelsväldets Hynsolge. Den Ljusa Handen torde dock göra tillvaron svår för detta "ordningsfientliga kätteri" i de övriga länderna, mer så på Aidnehalvön än i det politiskt splittrade Jorpagna eller i Berendien med sina konkurrerande religioner.

Och så finns det en nation mot vilken det råder oförsonlig fiendskap bland den Okändes följeslagare: slaveristaten Felicien. Bland dess slavar finns det många som i sin nöd åkallar den Okände, men Felicien är å andra sidan ett svårt land att infiltrera för Vandrare.
Skriv svar