Ankor

[birkebeineren]

Från tråden för Ankh-Castellum:

Det kan eventuellt vara så det ser ut i Ankh-Castellum. Om det även gäller i andra anksamhällen, och hur vanligt det i så fall är, kan vara en fråga att ta upp i Ank-tråden. Beteckningen "drake" kan oavsett tänkas vara använd på olika sätt för en typ av chef, ledare eller hövding inom den ankiska kulturen.

Ja, det är nästan exakt så jag tänkte mig (och vi använder ordet drake för att ank-hanar i verkligheten kallas drakar, men de humanoida ankorna i Ereb har vidareförädlat termen och använder den således snarast om familjernas och klanernas överhuvuden).

Tycker det är helt rimligt att ord för man kan utvecklas till att betyda ledare. Titlar som patriark eller abbot är titlar med ursprung för ord som betyder fader och kapten och chef kommer från latinets caput som betyder huvud.

Jag föreslår att drake kan ha kommit att betyda familjeledare och sedan med olika prefix kan det ha fått olika betydelser av ledare i Ankornas samhälle.

t.ex.
Stordrake - särskild titel
Klandrake - klanledare
Skeppsdrake - kapten på ett skepp
Mästerdrake - köpman eller hantverkare men även för ämbetsmän.

Inom Lysande vägen kallar man även ankor som blivit riarker för Caddrake, en sammansättning av caddiskan prefix cadd- (helig) och drake.

A white duck hu 1(1).png

[Dretski]

Jag känner att anledningen till att de bruna ankorna är relativt sällsynta runt Kopparhavet är deras ansamling runt Piezraad och Agalam där de dessutom har en naturlig och välfungerande plats i anksamhället via dominansen av Ankhrviken och Carcamusa-öknen. De är helt enkelt alldeles för organiserade och industriella för att i någon större mån röra sig utanför sin naturliga hemvist, vilket gör att andra befolkningar runt Kopparhavet mer sällan kommer i kontakt med dessa än med de vita handelsmännen och de svarta piraterna. Lägg även märke till att en båtfärd mellan t ex Felicien och Ankhrviken inte hör till vanligheterna på grund av de svarta ankornas dominans av norra Morelwidyn och dess kuster, vilket gör att få personer utanför Ankhrviken kommer i kontakt med dessa. Med det sagt är så klart alla ankor individer, och visst finns det äventyrande brunankor på Ereb också!

Det finns även en betydande akademi för alkemister i Ankh-Castellum (detta tack vare alla de exotiska varorna som passerar stadens handelshus både på väg till Krilloan och Ereb, vilket skapat en naturlig grogrund för akademin), och en relativt stor del av denna akademi utgörs av ankor av alla färger, dock är de vita klart vanligare på akademin än de svarta och bruna.

[Dretski]

Skapelsen:
Det finns i huvudsak två teorier om var Ankorna kommer ifrån. Den dominerande är en av människors och ankors historiskt lärde framlagd. Ankorna skall ha skapats av djurfolkens högsta gudinna Hélodèrna för ca 9000 år sedan i det sjörike som idag kallas Krystalerna, i Samkarna. Här utvecklades de tre raserna anka och ankornas gemensamma kultur vid sidan om de mänskliga krystillernas. Hur det kom sig att det blev tre raser har denna teori ingen annan förklaring till än att Hélodèrna tillskrivs ha en god portion humor. Från grottmålningar i Drakryggsbergen vet man dock att ankor i början var spräckliga och hade mer varierad fjäderdräkt än idag.

Detta är förstås historien bakom "Det Första Ägget", som är bakgrunden till Stordrakens familj och dess makt. Sittande Stordrake dyrkas som näst intill en halvgud av ankorna runt Morelwidyn och Ankhrviken, som till nästan 100% följer denna trosuppfattning. Ankorna på Ereb (och speciellt de i de västra delarna, t ex Caddo) följer snarare tron om Wal och Västerhavet, vilket emellanåt kan leda till rabalder, trosuppfattningarna emellan.

[Dretski]

Angående de bruna ankorna, hur ser deras samhällen ut? Vi verkar ha bestämt att de likt vitankorna lämnat den större klanstrukturen som svartankorna behållit och heller lever i mindre familjer. Men bor de helt separat från de andra eller kan det tänkas att brunankfamiljer lever bredvid vita familjer (och även svarta klaner)? Kanske förekommer båda varianterna, både egna samhälle och blandade?

Eller har brunankornas en helt annan samhällsordning, att de lever i en sorts vandrande legosoldatsförband och bor där de får anställning som krigare och väktare, antingen hos andra ankor eller ibland även hos människor?

Om vi nu skall försöka sammanställa en ank-pdf skulle jag vilja att vi fyller på med lite ankmaterial och gärna mer om brunankorna. Inte mycket är sagt om de bruna men en liten referens i källorna är att de kämpat mot felicier i norra Soluna (EA-SL s.38).

Detta såg jag nu, och jag tänker mig samma system för Piezraads bruna ankor och deras industri- och militärkomplex. De borde helt klart bli mer intressanta än "det finns några bruna ankor här och där". Jag ser de bruna ankornas bas i Ankhrviken som deras "hembas", lite som Morelwidyns svarta piratankor. De siffrorna jag tidigare nämnde kanske var överdrivna, men å andra sidan bör de som sagt vara så disciplinerade att den stora anledningen till att de inte syns mycket på övriga Altor är på grund av att de helt enkelt är upptagna med sina upptåg runt Carcamusa samt till försvar av Ankhrviken. En Kvackfot-akademi har jag tidigare också föreslagit inom deras militära komplex i området.

[Dretski]

Bruna ankor är mer disciplinerade. Svartankor slåss mest till sjöss och där är aggressiva anfall med höga förluster en vanlig taktik.
Bruna ankor som slåss mot människor på land måste vara smarta. De kan knappast stå emot tungt kavalleri som anfaller. Horder av svartfolk som kommer dräglandes med kroksablar och annat i högsta hugg är nog inte heller lätt för en anka att klara av.

Bruna ankor kan vara bra vid belägringar. Dels för att man inte behöver vara överdrivet stor om man försvarar en fästning, här är litenheten nästan en fördel då det blir mindre träffyta.
Men även som belägrare kan de vara användbara. De kräver inte lika mycket mat som sina kollegor om belägringen drar ut på tiden. De kan simma och det är väl bra om det finns en vallgrav eller om borgen/fästningen ligger vid något vatten typ sjö eller hav.
Ett belägringstorn fylld med ankor som stormar fram vid murkrönet är kanske motsvarigheten till de svartas äntring av skepp?
Ankor är nog lite för små för att sköta krigsmaskiner.

Strid i bebyggelse borde de vara användbara vid samt träsk och skog.

Om ankor nu är väldigt duktiga på matematik, kanske de föredrar avståndsvapen och krigsmaskineri så som katapulter och liknande i händelse av fältslag? En mot en får nog nästan vilken brun anka som helst stryk av en stor och stark orch, men styrkan ligger i disciplin, antal och strategi, snarare än individuell styrka. Jag har tänkt mig Piezraad som en starkt befäst stad med diverse katapulter, trebucheter och arbalester riktade emot vattnet. Bruna ankor vet helt enkelt bättre än att slåss ensamma.

[skaraborgarn]

Ankor och för all del andra småväxta kan sällan strida "man mot man" om fienden är storväxta eller till och med mycket storväxta, resar och minoutarer exempelvis. Slåss i grupp, använd avståndsvapen och retirera.
Svarta ankor på havet får väl tänkas ha taktiken. Var många!

[gtjorgo]

En annan viktig aspekt är att ankorna är ganska taktiskt duktiga. De lever ju ofta i ett kastliknande samhälle där de stöpts i sin roll i generationer. En brun anka som föds att bli krigare vet det från första dagen han kom ur ägget mer eller mindre. Man slåss gärna med lätta vapen vilka kan vara nog så framgångsrika, speciellt i deras rörliga krigsföring. Jag kan tänka mig att ankor, främst bruna men även svarta och vita, är duktiga på att välja vilka slagfält man dyker upp på och inte.

Man har små snabba formationer och små flatbottnade båtar. De kan ta sig fram i de flesta terränger och skulle aldrig vara så korkade att de möter en motståndare på ett öppet fält eller liknande där de har få fördelar. Ankorna angriper bakom fienders linjer, vattenvägar kan man utnyttja även när motståndarnas flottor är starka. De kan slåss i kuperad terräng utan problem. Logiskt är de väldigt dugliga och kräver mindre mat och väldigt sällan har de ryttare vars hästar ska ha föda.

[skaraborgarn]

Sikta på pungen!

[gtjorgo]

[skaraborgarn]

Ärligt så hamnar nog familjelyckan i närheten av ankornas spjut. Bär inte höftskynke tappre krigare...

[Dretski]

Jag har ju redan påbörjat ett lite rått skifte för ankorna i tråden om Ankhrviken, där deras kultur runt Ankh-Castellum beskrivs så sakteliga. Jag tycker helt klart att de ska vara mer än bara ett humoristiskt tillskott i Ereb Altor, och att de har sin egen kulturella hög- (låg-?)borg i ett avgränsat och mycket farligt område av Kopparhavet känns väl ändå ganska logiskt och rimligt. Ankorna på Ereb kommer alltid att anses lite udda bland människor och andra varelser, men i Ankh-Castellum är det snarast tvärt om, och mycket av den kaotiska staden är i första hand byggd för ankor och deras leverne. Jag har tyvärr varit utan dator en period och inte kunnat skriva så mycket, men mer kommer. Jag känner att ankorna har blivit lite av min grej.

[skaraborgarn]

Utmärkt. ankor är EA!

[birkebeineren]

Jag känner att anledningen till att de bruna ankorna är relativt sällsynta runt Kopparhavet är deras ansamling runt Piezraad och Agalam där de dessutom har en naturlig och välfungerande plats i anksamhället via dominansen av Ankhrviken och Carcamusa-öknen. De är helt enkelt alldeles för organiserade och industriella för att i någon större mån röra sig utanför sin naturliga hemvist, vilket gör att andra befolkningar runt Kopparhavet mer sällan kommer i kontakt med dessa än med de vita handelsmännen och de svarta piraterna. Lägg även märke till att en båtfärd mellan t ex Felicien och Ankhrviken inte hör till vanligheterna på grund av de svarta ankornas dominans av norra Morelwidyn och dess kuster, vilket gör att få personer utanför Ankhrviken kommer i kontakt med dessa. Med det sagt är så klart alla ankor individer, och visst finns det äventyrande brunankor på Ereb också!

Piezraad och Agalam som två av få platser där bruna ankor har egna hem tycker jag passar mycket bra. De bruna får här en välfungerande placcering som beskyddare av de vita i Krystalia mot de svarta i Morëlvidyn. Källmaterialet antyder att bruna och vita samarbetar bättre än vad de svarta gör med några av de andra. Att de bruna är sällsynta är något som står i Monsterboken. Och i texten från EA-S s. 60-61 som är tänkt vara hämtat ur boken De längre folken uppges det gå en brun anka på var fjärde vit. Detta är dock en ingame-text och nödvändigtvis inte helt korrekt.

Bruna ankor rör sig dock utanför hemmen i Piezraad och Agalam (samt några andra) och är därför inte okända runt Kopparhavet men gör det som äventyrare och krigare (gärna i vitas sold) i huvudsakligen små enheter. Stora grupper bruna ankor är därför sällsynta och något adra folkslag sällan träffar på.

Mikael förslog tidigare att bruna ankklaners huvudsäten kunde vara heliga platser grundade av en hjältar och då skulle Piezraad och Agalam kunna vara sådana. Kanske är det så att de bruna klaner som har sina huvudsäten här grundades av ett litet förband legosoldater som någon tid efter Ankh-Castellum grundades anlitades som skydd mot en attackerande piratflotta och vann en ärofull seger? De överlevande bruna ankhjältarna grundade sen var sin klan som här fick sina hem och huvudsäten?

Angående andra bosättningar med bruna ankor så har jag placcerad en i Sombatze och staden Sar-sem. Det fanns, och kanske fortfarande finns, också bruna ankor i västra Efaro enligt EA-SL s. 38 som kungen av Felicien i sin tid stötte på.

Det finns även en betydande akademi för alkemister i Ankh-Castellum (detta tack vare alla de exotiska varorna som passerar stadens handelshus både på väg till Krilloan och Ereb, vilket skapat en naturlig grogrund för akademin), och en relativt stor del av denna akademi utgörs av ankor av alla färger, dock är de vita klart vanligare på akademin än de svarta och bruna.

Alkemistakademin i Ankh-Castellum skulle kunna vara en plats där bruna, vita och svarta samsas alla tre.

[birkebeineren]

Angående de bruna ankorna, hur ser deras samhällen ut? Vi verkar ha bestämt att de likt vitankorna lämnat den större klanstrukturen som svartankorna behållit och heller lever i mindre familjer. Men bor de helt separat från de andra eller kan det tänkas att brunankfamiljer lever bredvid vita familjer (och även svarta klaner)? Kanske förekommer båda varianterna, både egna samhälle och blandade?

Eller har brunankornas en helt annan samhällsordning, att de lever i en sorts vandrande legosoldatsförband och bor där de får anställning som krigare och väktare, antingen hos andra ankor eller ibland även hos människor?

Om vi nu skall försöka sammanställa en ank-pdf skulle jag vilja att vi fyller på med lite ankmaterial och gärna mer om brunankorna. Inte mycket är sagt om de bruna men en liten referens i källorna är att de kämpat mot felicier i norra Soluna (EA-SL s.38).

Detta såg jag nu, och jag tänker mig samma system för Piezraads bruna ankor och deras industri- och militärkomplex. De borde helt klart bli mer intressanta än "det finns några bruna ankor här och där". Jag ser de bruna ankornas bas i Ankhrviken som deras "hembas", lite som Morelwidyns svarta piratankor. De siffrorna jag tidigare nämnde kanske var överdrivna, men å andra sidan bör de som sagt vara så disciplinerade att den stora anledningen till att de inte syns mycket på övriga Altor är på grund av att de helt enkelt är upptagna med sina upptåg runt Carcamusa samt till försvar av Ankhrviken. En Kvackfot-akademi har jag tidigare också föreslagit inom deras militära komplex i området.

Vi kan ha både och utan att det ena motsäger det andra. Piezraad och Agalam är de brunas stora "hemmabas" så som du beskriver men de kan även finnas på andra platser i huvudsakligen mindre grupper.

En berömd stridskonstakademi i Piezraad tycker jag passar utmärkt.

[birkebeineren]

Bruna ankor är mer disciplinerade. Svartankor slåss mest till sjöss och där är aggressiva anfall med höga förluster en vanlig taktik.
Bruna ankor som slåss mot människor på land måste vara smarta. De kan knappast stå emot tungt kavalleri som anfaller. Horder av svartfolk som kommer dräglandes med kroksablar och annat i högsta hugg är nog inte heller lätt för en anka att klara av.

Bruna ankor kan vara bra vid belägringar. Dels för att man inte behöver vara överdrivet stor om man försvarar en fästning, här är litenheten nästan en fördel då det blir mindre träffyta.
Men även som belägrare kan de vara användbara. De kräver inte lika mycket mat som sina kollegor om belägringen drar ut på tiden. De kan simma och det är väl bra om det finns en vallgrav eller om borgen/fästningen ligger vid något vatten typ sjö eller hav.
Ett belägringstorn fylld med ankor som stormar fram vid murkrönet är kanske motsvarigheten till de svartas äntring av skepp?
Ankor är nog lite för små för att sköta krigsmaskiner.

Strid i bebyggelse borde de vara användbara vid samt träsk och skog.

Om ankor nu är väldigt duktiga på matematik, kanske de föredrar avståndsvapen och krigsmaskineri så som katapulter och liknande i händelse av fältslag? En mot en får nog nästan vilken brun anka som helst stryk av en stor och stark orch, men styrkan ligger i disciplin, antal och strategi, snarare än individuell styrka. Jag har tänkt mig Piezraad som en starkt befäst stad med diverse katapulter, trebucheter och arbalester riktade emot vattnet. Bruna ankor vet helt enkelt bättre än att slåss ensamma.

Ankor och för all del andra småväxta kan sällan strida "man mot man" om fienden är storväxta eller till och med mycket storväxta, resar och minoutarer exempelvis. Slåss i grupp, använd avståndsvapen och retirera.
Svarta ankor på havet får väl tänkas ha taktiken. Var många!

En annan viktig aspekt är att ankorna är ganska taktiskt duktiga. De lever ju ofta i ett kastliknande samhälle där de stöpts i sin roll i generationer. En brun anka som föds att bli krigare vet det från första dagen han kom ur ägget mer eller mindre. Man slåss gärna med lätta vapen vilka kan vara nog så framgångsrika, speciellt i deras rörliga krigsföring. Jag kan tänka mig att ankor, främst bruna men även svarta och vita, är duktiga på att välja vilka slagfält man dyker upp på och inte.

Man har små snabba formationer och små flatbottnade båtar. De kan ta sig fram i de flesta terränger och skulle aldrig vara så korkade att de möter en motståndare på ett öppet fält eller liknande där de har få fördelar. Ankorna angriper bakom fienders linjer, vattenvägar kan man utnyttja även när motståndarnas flottor är starka. De kan slåss i kuperad terräng utan problem. Logiskt är de väldigt dugliga och kräver mindre mat och väldigt sällan har de ryttare vars hästar ska ha föda.

Låter bra.