Postat: 2008-07-23 12:16
Några fler EA yrken; Syntald och Skolast (lärda benämningar i Trakorien)
Jag vill då gärna slå ett slag för idén att sådana yrken i Ereb influerats rejält av halvlängdsmännens uråldriga tradition av budbäreri mellan sina olika folkspillror. Tanken är att de flesta former av kringresande underhållning och masskommunikation i Ereb växt fram ur, eller åtminstone influerats av, halvlingarnas karismatiska och musikaliska brevbärare och kultursammanhållare, som än idag färdas från by till by med brev och information från och till avlägsna släktingar och vänner.
Innebörden av vad en skald eller bard är, samt även trubadur, går ju lite samman. I vår värld har de både sin historiska kulturella kontext och gärna en eller annan (roll)spelsbetydning. Således kan vi då ge vår tolkning av vad de olika beteckningarna/yrkena betyder i Ereb Altor, den blir varken rätt eller fel utan endast vår.Fafnir skrev: ↑2022-03-12 14:24 Tankar om underhållaryrken.
Under Aesir nämns skalder och barder. Tankar har uppkommit att låta skald vara en nordisk/västnargurisk version av bard medans bard kommer ur det joriska kulturarvet om jag minns rätt.
Historiskt sätt så var ish en skald en poet och en bard en musiker. Men inget hindrar oss från att stöpa som vi vill i Ereb. Tankar?
Ghazam skrev: ↑2008-03-18 00:24 ...
Sång och dans. Musik är ett viktigt inslag i den berendiska kulturen, och det är något som förenar adel och bönder. Det finns en uppsjö olika populära folkvisor som de allra flesta kan, och allsång är vanligt både i arbetet och till fest. Men man lyssnar mer än gärna åt de berömda berendiska barderna. Den berendiska trubadurkulturen är känd långt utanför landets gränser, och det finns en rik inhemsk lyrikskatt. Trubadurerna spelar dock olika roller beroende på socialt stånd.
Att skriva och sjunga poesi är något som spritt sig inom adeln, och det ingår som ett obligatoriskt inslag i den höviska utbildningen. En riddare anses faktiskt inte vara en riktigt riddare om han inte någorlunda kan några ballader och helst hantera luta såväl som svärd. Det annordnas många torneringar i landet, men frågan är om inte sångartävling är lika vanliga, och den heder en riddare kan vinna i en sådan tävling är minst lika stor som en torneringsseger. Inom adeln följer trubadurlyriken en viss poetik, där natur och ouppnåelig kärlek är de högsta motiven. Sångaren ska utnämna en gift adelsdam till sitt Hjärtas Dam och det är sedan till henne som balladerna ska riktas. Att ha utsets till föremål för en trubadurs kärlek anses vara stor ära och många länsherrar bjuder helt sonika in berömda spelmän till sina borgar för att på så sätt få poesin att bidra till huset och ättens status.
De lägre ståndens trubadurer är viktiga inslag i samhället. I Berendien finns det en yrkeskår av kringresande spelmän, kallade vaganter, som för en kringflackande tillvaro. Dessa vagabonder är populära inslag på festligheter eller på bykrogarna om kvällarna, dels på grund av underhållningen. Men vaganterna fyller en viktig funktion som nyhetsspridare, då de tenderar att snickra ihop visor om t ex olyckor, torneringar, kungabröllop och andra stora händelser. Vaganterna anses vara knytna till Sholak, som ju är musikens gud. De har en säregen yrkeskultur med ett eget teckenspråk, både skriftligt och ikonografiskt (jämför med luffarna i Astrid Lindgrens "Rasmus på luffen") och tillskrivs ibland magiska egenskaper.
Halvlingarnas budbäreri, brevskrivande och kringvandring kan gärna ha bidragit till kulturen för då kanske särskilt trubadurerna (och vaganterna)?Albrekt skrev: ↑2022-03-12 16:03Jag vill då gärna slå ett slag för idén att sådana yrken i Ereb influerats rejält av halvlängdsmännens uråldriga tradition av budbäreri mellan sina olika folkspillror. Tanken är att de flesta former av kringresande underhållning och masskommunikation i Ereb växt fram ur, eller åtminstone influerats av, halvlingarnas karismatiska och musikaliska brevbärare och kultursammanhållare, som än idag färdas från by till by med brev och information från och till avlägsna släktingar och vänner.