Namntråden

[birkebeineren]

Det finns en påbörjad lista på förekommande joriska namn i wikin som kan vara en utgångspunkt: https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Joriska_namn

Fler namn kan hittas under varje lands kategori, exempelvis för Kardien här: https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... ri:Kardien

Två stora och viktiga källa till namn som inte finns listade är Krilloan-modulen och Kandra-modulen. Om någon vill ta på sig att göra det...

[anders]

Minns att Krilloan började få riktigt märkliga namn med massa "z" och bindestreck! Minns kanske fel.

[birkebeineren]

Namnen från Krilloan-modulen måste sättas i sammanhang med vilket land personen i fråga kommer från. Här finns ju en salig blanding av personer från Ereb, Samkarna, Soluna och Akrogal. Klurigt blir det med namn på blandspråket krilloanska.

[skaraborgarn]

Namn på djurfolk?

[gtjorgo]

hmm borde främst ha att göra med varifrån på altor som djuret kommer? Namnet "Mjuktass" kanske låter helt olika beroende på var man är? Tänk Gregorius contra Göran eller Guillame och Vilhelm.

Sedan kanske en kattman som heter "Mjuktass" ändå får olika karaktär på namnet beroende på var i kulturen man är född? Precis som att vi upplever en skillnad på namnen Jöns och Johannes samt Ruperth och "Rob".

[skaraborgarn]

Reptilmän kan inte bara heta saker på fjäll och vargmän saker om päls eller kanske de kan. Någon som har förslag.

[Albrekt]

Namn på djurfolk?

Bra fråga.

Specifikt för Ereb Altor:
Vi bör försöka ära de gamla källorna. Har de gamla äventyren namngett några reptilmän t.ex? Titta i andra hand på vad som finns i vår egen wiki. I tredje hand kan man titta på opublicerade namn och namnidéer på detta forum. När det gäller anknamn har vi t.ex. användandet av bokstaven "q" etc.

Fysiologiska egenskaper:
Hur tycker vi/man att de olika djurfolkens stämband/strupar/munnar fungerar? Om en art inte kan uttala ljudet "p", skulle man inte döpa sina småttingar med dessa ljud. Med samma logik finns det säkert ljud i vanliga djurfolksnamn som inte kan innefattas helt i det alfabete vi använder för att skriva dem.

De arter som integrerats mest med människornas kulturer, (alltså ankor, och i viss mån vargmän och kanske kattmän) har antagligen färre svårigheter med mänskliga språk, medan reptilmän och liknande kan ha fler. Sådana kommunikationsproblem kan delvis förklara bristen på integration med vissa djurfolk.

Man kan titta på de specifik djur de olika djurfolken uppkallats efter för inspiration. Hur låter de? Ankors språk och därför namn bör ha lite kvackande läten (kan illustreras genom användning av "q" och "kv" före vokal, t.ex.); vargmäns namn kanske har djupa morrande läten (mycket "r" efter och mellan konsonanter, t.ex.); kattmän kanske mjauande långa vokaldiftonger och/eller väsande; etc. Det är upp till varje SL att besluta var gränsen går mellan att ge varje art en igenkännbar namnstil och att skapa pastisch. Själv skulle jag förorda lite återhållsamhet här.

Specifik kultur:
Det finns många kulturer inom varje djurfolk. Dessa kulturer har självklart olika seder när det gäller namngivning. De råttmän som allierade sig med silveralverna i många generationer har namn som låter mycket annorlunda än deras livegna kusiners namn i Triska.

Familjenamn som efternamn är ovanligt och bara användbart när det finns saker att ärva i generationer. Klan-, stam- eller bynamn är vanligare som efternamn. Beskrivande eftermälen är förstås vanligt för den som behöver marknadsföra sig själv av någon anledning.

Djurfolk som lever som minoritet kan ofta ha två namn: ett som används i den egna kultursfären och ett annat som används i kontakter med majoritetskulturen. Till- och efternamn som Fjällrygg, Mjuktass och Långtand är med stor säkerhet tagna eller givna för att göra intryck på majoritetskulturen. Egenskaperna som beskrivs är endast anmärkningsvärda i kontakterna med andra folk och arter.

Förhoppningsvis kan dessa tankar ge lite idéer.

[birkebeineren]

Låter som kloka tankar Albrekt.

Ur ett erebisk perspektiv (och kanske även altorisk om vi kan förklara det på ett rimligt vis) talar alla vargmän och kattmän var sitt egna språk, khadrash och reosse. Rimligtvis har de alla namn på dessa språk och i tillägg ibland även ett annat namn på andra folkslags språk. Detta andranamn kan låta likt det egentliga namnet och vara en översättning av detta, ljudliknande eller i betydelse, eller vara något helt annat.

Kattmännen (och sfinxarnas) språk reosse har vad jag vet ingen skrivit något om utöver det som står i Sinkadus 15 men vargmännens språk khadrash har Adragoor utifrån beskrivningen i DoD-Gigant skrivit följande om: https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Kadrash

Namngivna vargmän som jag hittat:

Från källorna

Ao’ya, även kallad Onda Bettet, ledare för vargmännen i Wulferveden på Trinsmyra
Raoga, ”Det vita ögat”, kidnappad sierska från Wulferveden på Trinsmyra
Okrof, rollfigur i skådespelet Kommedia dell’anco
Shekh, ledare för Nêkhiflocken i Torshem)

Från forumet

Grimvite, tidigare ledare för Kushuflocken i Klomellien
Naga-Unnunaar, ledare för Fristvittrarnas stam i Mirel
Tukkutok den vanställde, ledare för legokompaniet Randrim i Klomellien
Marrnogh, tidigare ledare i Långgräslöparnas stam i Klomellien
Svartöra, ledare för Silverfällarnas stam i Snoarskogarna

Från Vargman-pdf:en

Unalak, schaman i Akitlaflocken (från äventyret Vargavinter)
Två Furor, legosoldat (från äventyret Markherrens gödsvin)
Rökragg, gladiator (från äventyret Gladiatorspelen i Griva)

[Albrekt]

Adragoors arbete med khadrash är som vanligt fantastiskt! Vi kan också se hur hans regler för språket tagit källorna och forumet i beaktning. Alla de gamla vargnamnen låter verkligen som om de är på khadrash, förutom Grimvite, Svartöra, Två Furor och Rökragg, som alla klingar joriskt. Dessa fyra herrar gavs säkert ursprungligen namn på khadrash som de antingen sedan övergivit eller bara använder med den egna flocken eller familjen.

[skaraborgarn]

Men finns det namn som är allmängiltiga och inte etniska eller vad man nu ska kalla det?
Ofta kan man nästan i alla fall höra vad individen är för någon bara av att höra namnet om man är van med att äventyra i EA.
Det kan an förvisso i vår värld också. Chang förknippas med Asien och Sven-Åke med Europa närmare bestämt Skandinavien.

Det skulle ju kunna bli en överraskning om någon av rollpersonerna ska duellera med låt säga Patrik Nilson och denne visar sig vara en minotaur eller ett troll!

Borde man int kunna tänka sig att halvlängdsmän och ankor som lever i människodominerade samhällen har samma eller likande namn som de storväxta?

[gtjorgo]

Jag tror att namnen tenderar att färga av sig på varandra utifrån de kulturer som utövar inflytande på dessa.
En halvlängdsman i Aidne kan ta influsee från echtisk eller faltrakisk namnbildning och ankor på caddo från dalkiska namn.

Personligen är jag en förespråkare av att kadrash, svartiska och Satenu etcetera inte nödvändigtvis talas eller låter likadant över hela altor. Kanske är namnet snarare att se som en benämning som folken i fråga brukar för termen språk/läten/tunga?
En vargman i wulferveden på Trinsmyra lär i min bok knappt veta vad en vargman i södra klomelliens bergstrakter säger (även om de har lättare att förstå kroppsspråk vilket också är en viktig del av Kadrash). Folken är ju inga orörbara monoliter utan influeras hels tiden av omgivningen och erfarenheterna. Att de även saknar skriftspråk bör också betyda att man blir mindre stringent då man saknar ”rättesnöre”.
Satenu kan man ju argumentera för är mer monolitisk/sammanhängande. Dels då man har ett väl utvecklat skriftspråk, fungerande kontakter sinsemellan samt lever jävligt länge (folk tenderar ju att inte byta vokabulär så ofta efter tonåren löpt ut:)). Likväl delar i alla fall jag upp satenu i dialekter. Alver i Samkarnas djungler talar Satenu (Sivoa) medan ”Frostalverna” talar Satenu (Orghin). Dessa kan förstå varandra men med problem.

Tänker jag.

[skaraborgarn]

Satenu ska väl vara lika överallt och det tycker jag det ska vara. De andra språken kan bli mer olika beroende på var de talas men jag tycker ändå att de kan förstå med lite möda varandra ungefär som danskar och svenskar.

[Mikael]

Satenu ska väl vara lika överallt och det tycker jag det ska vara. De andra språken kan bli mer olika beroende på var de talas men jag tycker ändå att de kan förstå med lite möda varandra ungefär som danskar och svenskar.

Jag håller med, Satenu är enhetligt och evigt. Det bidrar till känslan att älvfolken lever för "evigt". Men dialektala uttal, Kiruna/Göteborg - Orghin/Sivoa, kanske förekommer?

[gtjorgo]

Någon typ utav skillnad lär finnas men det verkar som att vi anser att dessa för Satenu snarare är dialektal än skilda språk?

Jag har, som nämnt, svårare att se samma begriplighet mellan exempelvis svartiska och Kadrash. Möjligen att de har samma grund långt tillbaka men nu är näst intill obegripliga. (Som finska och ungerska eller hindi och danska.)
Avsaknaden av gemensamt skriftspråk, geografiska skillnader samt närmast ingen kontakt däremellan och korta livsspann är orsaken till min tvekan.
Kattmän i Nargurs skogar och de på savannen i Thelgul kan inte tala mycket mer än i dofter tänker jag.

(I vår spelgrupp så sänker vi sonika BFV med ett på dialekter och med två på besläktade språk). En som då talar Satenu (Sivoa) med BFV 4 talar således Satenu (Orghin) BFV 3.
En som talar kardiska med BFV 4 kan i sin tur tala Magilliska med BFV 2.)

[skaraborgarn]

Satenu ska väl vara lika överallt och det tycker jag det ska vara. De andra språken kan bli mer olika beroende på var de talas men jag tycker ändå att de kan förstå med lite möda varandra ungefär som danskar och svenskar.

Jag håller med, Satenu är enhetligt och evigt. Det bidrar till känslan att älvfolken lever för "evigt". Men dialektala uttal, Kiruna/Göteborg - Orghin/Sivoa, kanske förekommer?

Språket är likadant överallt. Kanske beror det på älvfolken aldrig lämnar EA, de återföds som bekant när de dör. Men vissa ord och uttryck kan vara lite olika. Inte visste vi skogsalver att ni gråalver har tretusentretton ord för vågor!
Vad menar skogsalver med att man måste se öronen på orchen innan man skjuter? Jo det betyder ungefär att man ska vara säker på sin sak, veta vad man gör ungefär.