Bli inspirerad av AI!

[skaraborgarn]

Unge Bathfjor började fundera på om det verkligen var en god idé att hjälpa den odöde krigaren att hämnas...

[skaraborgarn]

"Mäster kan inte ta emot nu. Han håller på med ett viktigt magisk experiment som ni nog själva kan se. Men ni kan lämna ett meddelande."
Jolvar knöt handen i fickan. Att utföra uppdrag åt den mäktige men också något högdragne och pompöse magikern och alkemisten Torwalhohl var en sak, men att handskas med hans lärjunge Sivhi var en annan. Efter fem månaders strider med svartalfer, stenbitare och gorgoner så vill man nog ha ett annat svar än att lämna ett meddelande.
Sivhi förstod nog vad Jolvar tänkte och fortsatte. "Ni kan dock om ni inte är alltför smutsiga sitta ner och vänta, men det kan ta några timmar." Hon satte sig åter ner vid bordet som såg ut att vara av glas fast man aldrig kunde veta säkert när man hade med magiker att göra.

Jolianni tvillingsystern kunde inte låta bli att vända sig bort och le, det var nog uppenbart för alla att Jolvar och Sivhi drogs tillvarandra men å andra sidan var hon bekymrad. Var denna lärjunge till en magiker och själv en skicklig sådan någon man ville ha som svägerska?

[skaraborgarn]

så vi möts igen? Men den här gången har jag nog all trumf på hand och jag tror redan nu det är lika bra att säga adjö!
Kotvuz röst förvandlades till ett hemsk skratt som gjorde att de två yngsta i gruppen höll för öronen och alven nästan svimmade av oljudet. Några sekunder senare började grottan kollapsa men Kotvuz förblev oberörd. Cildon, gruppens ledare drog sitt magiska svärd och gick till angrepp. Kotvuz skrattade åter!

[skaraborgarn]

Ilehi den kvinnliga luftmagikern var den ende som överlevde.

[skaraborgarn]

Lite roligt var det ändå att den främste magikern för illusionisterna var den lilla prudentliga och ordningsamma fru Vhiolina som var av halvlängdsmännens ätt.

[skaraborgarn]

Ni är de där joritalande som vill ha tag i staden bäste kämpe? Då kan jag glädja er. Jag är Traxilmes bäste kämpe.

[skaraborgarn]

Har ni mörkerseende frågade mentalisten?
Annars blir det svårt. Jag kan en besvärjelse som ger er denna förmåga. Jag är tillräckligt skolad i mentalism så att ni kan se i mörker omkring tio timmar och det borde räcka.

[skaraborgarn]

Hälsa den där Vicotnik eller vad han nu må kalla sig att vi aldrig kommer underkasta oss hans vilja. Han må vara en skicklig magiker men vi är inte några klåpare inom det hantverket vi heller. Seså, gå nu underhuggare. Vi har ingenting mer att säga!

[skaraborgarn]

Nu när jag hittat den gyllene kuben så gäller inte vårt avtal längre. I det här spelet är det jag som är ledaren sa Leih.
I samma ögonblick började den magiska symbolen som var fästad på hennes kläder lysa av ett egendomligt sken och hon försvann åter till sin hemvärld.

[skaraborgarn]

Var är alla ölpimplande äventyrare när man behöver dem? Ja ja ibland måste man klara äventyr på egen hand sa Klirszcha för sig själv och fortsatte in i grottan.

[skaraborgarn]

Många magikerlärlingar och några av deras lärare på den demonologiska fakulteten I Bozsa tyckte det var olämpligt att deras nya rektor var en demon! En del tyckte däremot att det var en väldigt bra idé!

[gtjorgo]

Många magikerlärlingar och några av deras lärare på den demonologiska fakulteten I Bozsa tyckte det var olämpligt att deras nya rektor var en demon! En del tyckte däremot att det var en väldigt bra idé!

Det finns nog ingen klausul inom ”de hundra och en’ om att ingående magikerhus inte får vara drivna av demoner… miss i stadgorna

[skaraborgarn]

Nej det är nog lite oklart. Vad säger rektorn?

[Adragoor]

Wow! Här händer det grejer...
Bidrager med en egen:

Rrha'wau Meorr är något så ovanligt som en kattman med seglingspassion. Han växte upp som föräldralös i en liten avlägsen fiskeby i Hynsolge. Tidigt föddes hans intresse för fisk. Särskilt att äta dem. När han blivit fullvuxen byggde han sig en båt och begav sig ut till havs för att förverkliga sin stora dröm: Att smaka på varenda sorts fisk som finns i Kopparhavet. Numera syns han ibland segla runt ensam i sin lilla båt eller ta skydd i någon hamn vid dåligt väder. Eftersom människor har svårt att uttala hans namn korrekt brukar han oftast kallas för Kapten Jamare. Han är ofta en mycket god källa till information om vad som pågår i olika länder runt Kopparhavet. Om man lyckas bryta isen det vill säga. Till och med andra kattmän anser nämligen att Kapten Jamare är en riktig surpuppa som är mindre socialt begåvad än en svartalf med magknip. Kanske går det att muta honom med fisk...

[skaraborgarn]

Man får ge honom beröm för hans mössa.