Sida 1 av 1

Gorgoner

Postat: 2022-09-07 11:02
av skaraborgarn
I Monsterboken fanns gorgoner med. Dessa kvinnliga varelser som har ormar som hår och vars blick kan förstena de som tittar på dem. men har någon haft med dem i något äventyr?

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-07 14:50
av gtjorgo
Vi hade en som jagade runt efter oss på Fokaleslätten på Palamux i början av kristalltjuren. Det är enda gången. En i vår spelgrupp hade stulit något av henne om jag minns rätt..

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-07 17:31
av skaraborgarn
Finns massa intressanta men oförklarliga stenformationer där?

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-07 18:35
av Wolfhart
Min spelgrupp mötte också Euryale när vi spelade Kristalltjuren. Vi var j-t noga med att hålla ögonen i marken så vi kan inte säga mer om henne än att hennes fötter var välformade och sandalklädda, och hennes vader var vackert musklade. Högre upp än så tordes ingen titta. Hon hade en j-a röstvolym, mycket gap och skrik minns jag, innan vi lyckades smita tack vare Wafna.

Senare, när min rollperson bröt med skapargudarna och svor att bekämpa deras inflytande så blev han uppsökt av Stheno, den äldsta och mest vildsinta av de tre gorgonerna, och hon sade att hon hade hört min ed och att om jag höll den så skulle hon vaka över mig då hennes bitterhet över vad gudarna gjort mot henne och hennes systrar var avgrundsdjup. Om jag inte höll den... hon behövde inte förklara. Hon var den mest fruktansvärda skyddsängel man kan tänka sig.

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-07 19:11
av skaraborgarn
Häftigt!

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-07 22:09
av gtjorgo
Var det så att Euryale var placerad på Fokale i någon av källorna?
Annars är det ett lite väl stort sammanträffande:-)

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-09 09:21
av Wolfhart
Ja, Euryale kan påträffas i grottorna bortom Woddamporten vid Fokalerslätten enligt både Kristalltjuren och Trakorienhäftet.

Re: Gorgoner

Postat: 2022-09-09 19:15
av Mikael
Jag har för mig att jag placerade de tres hem på en ö norr om Lasutyp. Rena skulle förlisa där men lyckades hela tiden undvika det på de mest märkliga vis...så jag gav med mig mot ödet.