Dvärgar

[anders]

Så här har jag nu sammanfattat skäggfrågan för mina engelsktalande spelare. Det är möjligt att någon här inte riktigt håller med om allt, men det är i alla fall så här jag kör det i "mitt" Ereb. Kan översättas och anpassas till Wikin om andra är nöjda.

Beards

It is said that when Karkôr made dwarves out of the rock and heated them up in his furnace to become flesh, he took pity on them as they cooled down, and adorned them with long beards and thick hair, looking like unto their fashioner (for Karkôr is always depicted with a large and healthy beard). In the beginning, both dwarven men and women were bearded, and it still happens that female dwarves are able to grow full beards (a sign of blessing and strength). More commonly, the women among the Grynner dwarves and the North dwarves have bearded cheeks, and they keep their facial hair long, braiding it and decorating it with jewelry. Women among the Nida dwarves, especially those living among humans on the surface, have begun to customarily shave their faces clean. This is not so much because of a need to fit in, or of vanity, but because their trade relationships with the surrounding peoples. Humans seem far more at ease around a woman without a beard.

For dwarven men, the beard is sacred. Young dwarves begin to get fuzz on their cheeks and chin early, and they flaunt it proudly (despite the chuckles from elders, who all were in the same situation once). When a young dwarf grow his first full beard the family and kin gather for a celebratory feast, rejoicing that the young man has entered into adulthood.

When a dwarf gets married he makes sure to grow his beard long before the wedding. This is usually not a problem, since dwarven weddings rarely are rushed. Before the wedding, his beard is carefully washed, groomed, embellished and waxed. It has happened that there is so much wax in the groom's beard that he has difficulty eating and drinking at the party.

When a dwarven man grieves he cuts his beard short. He would never shave it off, but it is being kept shorter until a few weeks after the funeral or season of mourning. Some dwarves who lose their wives and children keep their beards short for the rest of their lives.
When the dwarven warrior kizdin Targald Surefoot was captured by Krun around 1,700 b.O. , and they threatened to shave his beard off if he did not share all their secrets of smithing, he is said to have resolutely spat on the ground and uttered the words: “My grave before I shave!” This is oft repeated by dwarves on the surface when being approached by barbers.

There are of course also man practical reasons for the beard. It protects the dwarf from dust, dirt, and sparks from the forge. It also helps keeping them warm in the deep of mines and caves.

[skaraborgarn]

Det blir nog bra.
Men tar dvärgar och färgar skäggen när de blir gamla och det kommer vita strån?

[anders]

Inte om det inte är rituellt viktigt. Ingen sådan fåfänga... Tror nog att grå och vita skägg snarare är en symbol av ära och vishet.

[skaraborgarn]

Nja om dvärgen ser en trevlig dvärgiska med eller utan skägg kanske han doppar stråna i färgextrakt.

Men hur är det med dvärgarnas rättssystem, rakar man olydiga och bråkiga individer offentligt? Skärp dig annars tar vi fram rakkniven!

[birkebeineren]

Så här har jag nu sammanfattat skäggfrågan för mina engelsktalande spelare. Det är möjligt att någon här inte riktigt håller med om allt, men det är i alla fall så här jag kör det i "mitt" Ereb. Kan översättas och anpassas till Wikin om andra är nöjda.

Beards

...

Översätt gärna.

[anders]

Skägg

Det sägs att när Karkôr skapade dvärgarna ur berget och värmde upp dem i sin ugn för att bli kött, förbarmade han sig över dem när de kallnade, och försåg dem med långa skägg och tjockt hår, så att de såg ut som deras skapare (Karkôr avbildas nämligen alltid med ett stort och hälsosamt skägg). I början var både dvärgarnas män och kvinnor skäggiga, och det händer fortfarande att kvinnliga dvärgar kan få helskägg (ett tecken på välsignelse och styrka). Vanligare är att kvinnorna bland Grynnerdvärgarna och Nordadvärgarna har skäggiga kinder, och de håller det långt, flätar det och dekorerar det med smycken. Kvinnor bland Nida-dvärgarna, särskilt de som lever bland människor på ytan, har börjat tendera att raka ansiktet rent. Detta beror inte så mycket på ett behov av att passa in, eller på fåfänga, utan på deras handelsrelationer med de omgivande folken. Människor verkar mycket mer bekväma i närheten av en kvinna utan skägg.

För dvärgmän är skägget heligt. Unga dvärgar börjar tidigt få ludd på kinderna och hakan, och de visar stolt upp det (trots skrockanden från de äldre, som alla var i samma situation en gång). När en ung dvärg får sitt första helskägg samlas familjen och släkten för en fest och firar att den unge mannen har blivit vuxen.

När en dvärg gifter sig ser han till att låta skägget växa långt före bröllopet. Detta är vanligtvis inget problem, eftersom dvärgbröllop sällan brådskas. Före bröllopet tvättas, borstas, förskönas och vaxas skägget noggrant. Det har hänt att det blivit så mycket vax i brudgummens skägg att han har svårt att äta och dricka på festen.

När en dvärgman sörjer klipper han sitt skägg kort. Han skulle aldrig raka av det, men det hålls kortare tills några veckor efter begravningen eller sorgetiden. Vissa dvärgar som förlorar sin maka och barn håller skägget kort resten av livet.

När kizdin Targald Karskfot tillfångatogs av Krunier omkring 1700 f.O. och de hotade att raka av honom skägget om han inte delade med sig av alla deras smideshemligheter, sägs han resolut ha spottat på marken och yttrat orden: "Min grav innan jag rakar mig!" Detta upprepas ofta av dvärgar på ytan när de blir uppvaktade av barberare.

Det finns naturligtvis också praktiska skäl för skägget. Det skyddar dvärgen från damm, smuts och gnistor från smedjan. Det hjälper också till att hålla dem varma i de djupa gruvorna och urgrottorna.

[anders]

Vad vet vi om dvärgarna på Erebos (annat än att de är Nidadvärgar)? Var ligger riket, och vad heter det?

[birkebeineren]

Det lilla som finns står i Sinkadus 25 och 29. Det finns en "dvärgstad" i staden Nohstril och deras underjordiska utrymmen angränsar (och kopplar?) till den erebosiska huvudstadens omfattande katakomber.

Ser före mig att dvärgarna kom hit relativt nyligen. Kanske så sent som kring då Nohstril blev Erebos huvudstad 515 e.O. Särskilt om dvärgarna är tänkta att ha sitt ursprung i Nidabergen som först blev ett rike på 100-talet e.O. Handel med det rika Erebos lär ha varit skälet.

Hur kom de då hit? Kanske genom Underjorden? Och kanske via ön Tolokfe där ett annat stenfolk lever: cykloper?

[skaraborgarn]

Finns väl i spelet Svavelvinter några dvärgar på Majura? De har rimligen kommit med fartyg. Dvärgar ogillar hav och resor till sjöss men de kan nog uthärda om de måste. Kanske underlätta sådan resor med magi eller med en rejäl sup i magen. Mången girig dvärg har spytt och fått upp dagens måltid i skägget. Men vad gör man inte för att tjäna ihop pengar, mycket pengar?

[anders]

Nej, de är Nordadvärgar som vandrade över isen från Orghin. Det står tom i äventyret om jag minns rätt.

[skaraborgarn]

Dvärgar är envisa. Måste de ta båten så gr de det. De måste dock lyckas med ett PSY-slag samt tre gånger varje dag klara ett FYS-slag så de inte blir allt för illamående.

[skaraborgarn]

Mentalistbesvärjelsen Balans kanske kan användas?

[anders]

Utdrag ur Kapten Fremdrik’s loggbok

5:e Spire, 527 e.O

Under förmiddagen fick jag besök vid vårt kontor i Fristadens hamn av en grupp dvärgar som rest hit från Nidabergen norr om Berendien. De sade sig representera en större handelskaravan som sökte passage till Nohstril på Dakkilo. Deras ledare var en viss mäster Horgam Gyllensmed som viftade ett resedokument i ansiktet på mig som ska vara ett slags avtal mellan deras bergarike och Femrådshuset i Erebos. Tydligen har de sedan årtionden haft någon handelskontakt, och dessa Nidadvärgar planerar nu att etablera sig i Nohstil för att stärka handelsbanden. Mäster Horgam var mycket frågvis och undrade mycket om själva sjöresan. Jag berättade att resan skulle ta omkring fyra dygn, varpå dvärgarna vilt började ropa och oja sig. Tydligen har hela deras handelskompani rest i en månad för att förkorta sjöresan så mycket som möjligt. Det förklarar varför de inte rest från Artema, vilket vilken imbecill som helst skulle förstå skulle vara långt bättre och snabbare. Trots deras oro och vånda beslutade vi oss för att träffas i morgon bitti för att ta så många med oss som vår konvoj kan klara av.

Mäster Horgam var dock väldigt generös, och erbjöd en gedigen mängd dvärgaguld för överfarten.


6:e Spire, 527 e.O.

Det var en större karavan dvärgar än vad jag hade letts till att tro. Även med alla vår fem karaveller kommer det att kräva minst tre färder för att ge dem alla passage. Mäster Horgam var den första att ta sig ombord, även om det tog honom nästan fem minuter att krypa över landgången. Så snart vi lagt ut började ylandet och klagan. “Vi kommer förgås!” “Havet kommer att sluka oss hela!” “Kârkor har övergivit oss!”

Det är nu afton, och vanligtvis lägger sig ett lugn över vårt skepp så här dags. Etin hjälp mig.


8:e Spire, 527 e.O.

Varenda hink och balja på vårt skepp är fylld av dvärgspy. Trots att vi manar skäggfolket att kasta upp över relingen vägrar de att ens närma sig kanten och se ut över havet. Vad jag hör är det likadant på de andra båtarna.

Ju längre vi är ombord desto religiösare verkar dvärgarna bli. De ber sina gudar om förlåtelse för att de övergett den fasta marken. Jag vet inte vad som är bättre - deras ylande eller deras desperata mässande i spruckna basröster!


10:e Spire, 527 e.O.

Vi har äntligen lagt till i Nostrils hamnbassäng. Aldrig har fyradagarsfärden mellan Fristaden och Erebos känns så evinnerligt lång! Så fort vi såg land började våra passagerare att gråta och skrika av upphetsad lättnad. När vi lagt till och de kommit iland började de alla kyssa kullerstenen i Nohstils hamn. Om de bara, som jag, vetat vad som besudlad Hamngatans kullerstenar skulle de nog kastat upp igen… Men å andra sidan hade troligtvis ingen av dem någonting kvar i deras arma magar.

Vid kvällningen kom Mäster Horgam tillbaka till mig för att ge betalning för nästa lass dvärgar. Det dvärgiska guldet till trots tog det mig några minuter att gå med på affären och styra tillbaka till Fristaden för nästa helvetestur.

Horgam Gyllensmed äras av dvärgar som en otroligt modig och djärv pionjär, som ledde den största dvärgmigrationen över vatten i nedtecknad historia. Totalt 470 dvärgar reste över Dakkilobukten under dessa dagar i 527 e.O. som kommit att kallas “det Erebosiska Nidatåget.” Samtliga dvärgar visste att de aldrig skulle se sina familjer i Nidabergen igen, för vem i sitt rätta sinne skulle någonsin bestiga en båt igen?

[skaraborgarn]

Denna besvärjelse dämpar en dvärgs obehag och reducering av färdigheter och grundegenskaper när denne lämnar marken. Till exempel genom att rida, färdas över hav eller om denne på annat sätt lämnar marken. Den påverkar alla dvärgar i närheten av magikern som själv påverkas. Om de inte vill påverkas så får de göra sedvanligt motstånd på motståndstabellen.

Namn: Dämpa obehag 17
Skola: Röstmagi
Räckvidd: 2X10 rutor
Verkningstid: S/4 timmar

[Mikael]

Utdrag ur Kapten Fremdrik’s loggbok

5:e Spire, 527 e.O

Under förmiddagen ...ill Fristaden för nästa helvetestur.

Horgam Gyllensmed äras av dvärgar som en otroligt modig och djärv pionjär, som ledde den största dvärgmigrationen över vatten i nedtecknad historia. Totalt 470 dvärgar reste över Dakkilobukten under dessa dagar i 527 e.O. som kommit att kallas “det Erebosiska Nidatåget.” Samtliga dvärgar visste att de aldrig skulle se sina familjer i Nidabergen igen, för vem i sitt rätta sinne skulle någonsin bestiga en båt igen?

Kul, varför inte. Jag har alltid föreställt mig att det började som ett handelshus där dvärgarna med tiden, sina drifter tvungna, började gräva sig neråt. Genom åren kom fler och fler enskilda våghalsiga dvärgar att göra färden över havet och stanna i huset, somliga med hustru och familj. Med tiden växte en kosmopolitisk dvärgstad (by) fram i berget under Nohstril, med dvärgättlingar till äventyrliga dvärgar från när och fjärran. Men ditt förslag funkar också Anders.