Fan-fiction till Ereb Altor

[skaraborgarn]

Piratsång

Spetsiga öron
vare sig det är orch eller alv
människor av alla de slag
alla fruktar de Kopparhavets stolthet,
fly skinnfolk
här kommer det ankor
med färg i fjädrarna!

[skaraborgarn]

Den orchiska kockens sång till ankan

Först medvetslös ska jag dig banka,
sedan dina fjädrar plocka lilla anka.

Grilla och steka är min metod,
göra soppa av ditt röda blod.

Det är svårt med vad ska jag välja
vin eller öl när din kropp jag svälja.

Att plocka fjädrar är en rysligt slit
oavsett om du är brun, svart eller vit.

Men hellre anka än skäggig dvärg,
han smakar endast grus och berg.

Som alla vet och har förstått,
alver och satyrer smakar inte gott.

Kentauren som väl är ett slags djur
duger inte ens åt ett troll i bur.

Människor det är det gott om javisst,
men smaken den är fadd och trist.

Så anka ta det som en komplimang,
du av alla Altors folk smakar finemang.

[Jeb]

[skaraborgarn]

Tackar för ditt vackra leende!

[skaraborgarn]

Kocken Grudolf i orchklanen De grymma alvdödarna blev medlem i "Ankans venner" osäker stavning ty ingen kan stava i denna förening. Men efter en lyckad måltid samt några sejdlar ocherdrank lyckades han med detta kväde:

Den som äter alv och satyr
får räkna med att bli sjuk och yr.

Inte kan man bli glada och av glädje hoppa
när man smakat hajmanssoppa.

Ska du bli på stenbitare mätt
får du ha ståltänder i ditt bett.

Dvärgens skäggstrån måste plockas en i sänder
annars fastnar de mellan dina tänder.

Smakar illa och mättar föga
cyklopens enda öga.

Inte ens en lagom stor titan
smaka som lika gott som marsipan.

Vätte vare sig han är vanlig eller ill
smakar värre än rutten sill.

Vänner som det godaste vill jag ranka
en välstekt anka!

[skaraborgarn]

Ankornas ödmjuka visa

I denna ödmjuka visa
ska vi ankornas släkte prisa.

Dvärgarna är fula
borde bankas blå och gula.

Alver med sitt skära skinn
gör en arg till sinn.

Människor är bleka kräk
ynkryggar och fega mjäk.

Nej tack Wal för den som är född anka
oavsett om fjädrarna är färgade eller blanka.

Oavsett om vi för krig sjöröveri eller handel
så har vi en hög moral och fläckfri vandel.

Dvärgen har ingen vacker näbb
bara ett anskrämligt skägg.

Stackars alver har försetts
med fulla öron med dito spets.

Det kan väl ingenting att va
född till Altors som människa?

Ankor håll med vare sig ni befinner er land eller vatten
de andra borde lyfta när de ser oss på hatten.

[skaraborgarn]

Modige Dorlin

Modige Dorlin befäl över slottet blåste en fanfar
för att visa fienden hur modig han var.

Orcher, nissar och ett och annat troll
ropade: Nu ska vi skägglurk göra upp gammal groll.

Dorlin den tappraste av dem alla av deras anfall njöt
han åter blåste i mihrilhornet en kraftig stöt.

Ha ha ondskans horder anfall oss om ni kan
men vi är klädda i dvärgsilvret varje tapper man.

Orcherna de stupade svartnissarna likaså
men troll är svåra fiender det kan all ju förstå.

Ja svartfolket Altors värsta drägg
stupade men trollet tog tag i Dorlins skägg.

Ack ni kämpar Dorlin var skicklig i krigets lek
men segern han vann gav honom bara smälek.

Ack trollet ryckte bort såväl mustasch som all skäggväxt
för Dorlins skull vi nu avslutar denna text!

[skaraborgarn]

Stenbitaren i berg gå

Stenbitaren i bergen gå
är sur och tvär vill bara slå.
älvan flyger omkring
tycker stenis är dum och ding.

Försvinn lilla figur fula minialv
du är bara löjlig och larv.
Försvinn själv stora trollkopia din grove sort
du är inte trevlig ser ut som en lort.

Men orcherna tyckte de fick en bra idé
vi ska få dem båda sluta fred.
Anföll med arga skrän och skrik
såväl stenbitare som älva fick panik.

Älvan nu sitter ensam och gråter
stenbitaren gör suckar och låter.
Men sedan de tänkte vi inte mera träter
vi kallar på draken som svartfolk äter.

Draken sa men självklart javisst
nu ska tillvaron för orcher bli trist.
Orcher han svalde och sedan sväljde
bergen hamnade ej under Häxmästaren välde.

[skaraborgarn]

På botten av havet

På botten av havet i en kajuta
sitter en mor i en sjunken skuta.

Hajmännen satte skeppet i sank
sitter nu fast på en sandbank.

Luften är kvalmig är snart inget kvar
när den är slut de livet hennes de tar.

Ack mor och det är ingen tröst
aldrig du mera höra barnets röst.

Ta lärdom ni all Altors folk
ger ni er ut på havet ta med svärd och dolk.

Stackars gossebarn gråter och vrider sina händer
mor slutar mellan hajmännens tänder.

Kommer den lille någonsin veta vem
som åt upp mors ben och lem?

Havet sköljde en dag upp moderns skelett
märken fanns efter hajmännens bett.

Gossen huvudet kände igen
färdas på havet fyllt av hämnden.

Fylld av vrede är gossen minsann
med hämnden ska han visa att nu är han man.

[skaraborgarn]

Vi har kamrat från det fjärran Caddo

Vi har kamrat från det fjärran Caddo
men örnblick och bågen redo till skott
Likväl som högmän med klubba och yxa
redo för allt och mer därtill.

Trummor slås av händer från Magilre
och spelets flöjt kommer från Berendien.
Ädlingar stolta från Kardien rider i vår trupp
Magiker vars färg är brun
marschera med i våra led.

Vi stridit har mot orcher och annat styggt
likväl som reptiler från stinkande träsk
odöda har fått känna på vapnen bett
demoner och ankor likaså.

Legoknektar säger mången med fnys
ha lyckoriddare säger vi.
Våra smeder är dvärgar flinka män
spejarna är av släkten varg
hon som skador helar är av alvers blod.

Vår manipel aldrig har på arbete brist
fred är inte vårat ideal
nej vi marscherar och sjunger
kriget grymma med nödvändiga lov.

Kaptenen är från Trakorien
löjtnant säger Soluna är hans hemvist.
Månget befäl från Ransard
stolta män från Erebs alla hörn.
Nu slår trumman hårt igen.

Är du fiende nästa gång vi ses?
ingen moral eller lära vi slåss för
nej bara guld och silver
tänk på det om du vill följa med.