Det som skulle bli en text om raxorer och deras val av Eorl blev ett äventyrsförslag på samma gång.Då kör vi på det. Text kommer.
En raxorisk eorl sitter livet ut eller till den dag han inte anses kapabel att leda. En ny eorl väljs av fria raxoriska män och kvinnor vid tinget. Det är nästan alltid en man som väljs, men det finns inget som säger att det måste vara det. Även om senaste årtiondena har tenderat att vara en ur de rika och mäktiga ätterna är faktiskt duglighet och talarkonst det som väger tyngst i valet. Eorlen är jämställd med en baron i både Zorakin och Kardien. Eorlen svär trohet till den lokala greven, men står närmare hertigarna än en vanlig baron. Grevarna accepterar nästan alltid raxorernas val. Eorlerna sköter sina plikter och tjänar sina herrar. De anser att de tjänar konungens ordning och greven och hertigen är konungens talesmän. Adeln kan ibland tycka att de raxoriska eorlerna sätter sig över deras makt, men bråkar inte så länge de sköter sina åtaganden mot dem. Det har dock hänt historiskt att grevar och hertigar har försökt tvinga eorler till att rätta sig i ledet, men har då oftast fått ett uppror på halsen och det tjänar ingen på. Eorlerna har förutom den ordning som råder i landet en inbördes ordning. Ingen eorl står formellt över någon annan, men vissa av dem har mer att säga till om. Ålder, duglighet och förmågan att se till raxoriska intressen är egenskaper som styr när vikten av din röst vägs.
Valet av ny Eorl.
Raxorernas Eorl i Slättebo är Dyvik Joms. Han är en traditionsbunden äldre herre vars fysiska krafts dagar ligger bakom honom. Dyvik kanske inte är lika flink med spjutet längre, men hans sinne är det inget fel på. Han styr de raxoriska storfamiljerna i området med fasta nypor. Inga beslut tas utan att Eorlens åsikt tillfrågas. Dyvik är en tydlig politisk spelare i Slättebo-Philmark och hans fingrar sträcker sig på båda landsidor om Stirpaz. Han har i sin livstid knutit raxorerna i området tätare samman. De agerar numer som en enhet i stället för stormannaätter var och en för sig.
På hans gård Billevadet hålls efter skörden vart år ting där raxorernas agenda görs upp för nästkommande tid. Vid tingets slut reser Dyvik själv till hertig Stirzberg och lägger fram de spörsmål som kommit fram. Samtidigt reser eorlen Erlvin Mas av Ringe i Philmark till Hertig Dagge och gör det samma. Tingen och dess redogörelse för hertigarna har gjort att hertigarna har god insyn i raxorernas göromål och, även om de inte alltid är överens, har goda relationer mellan dem bevarats på detta sätt. Likaväl har eorl Joms under vintrarna rest till bontisâl Kolbert i Fil- Tofia där han personligen har redogjort för bontisâlen samma sak. Bontisâlen har dock inget större till övers för den gamle eorlen eller vad raxorer gör och inte gör. Han tar plikttroget emot honom och lyssnar avmätt, men har inget intresse för annat än det som rör de kyrkliga. På senare tid har en liten schism dem emellan uppstått. Eorlen vill att riarker som utnämns bland raxorerna skall vara av raxorisk börd. Bontisâlen är tydlig med att bontisâlen utser riarker och ingen annan. Kolbert är förnärmad över att någon ens andas åsikter om hur han utövar sin makt. Sist vintermöte hamnade de båda i så pass stora diskussioner om saken att Kolbert fick höja rösten. Eorlen fogade sig när Etins tjänare bannade honom, men under så stor ansträngning att han fick försena sin hemresa. Väl tillbaka på Billevadet satt han tungsint i sitt högsäte och funderade på framtiden.
Eorl Joms är inte van att bli tilltalad i hårda ordalag. Han är inte heller van vid att bli behandlad i vad han anser dålig respekt. Han fruktar att han börjar tappa greppet och bli en gammal gubbe mer än en stark ledare. Han är inte längre ung och även om han är sund i tanken förstår han att vintrarna är numrerade framgent. Dyvik Joms börjar planerna för tiden efter honom. En tanke han inte haft tidigare. Man skulle kunna tänka att han vill hålla eorltiteln inom sin egen ätt, men han kan inte se någon lämplig efterträdare. Hans egna söner med äldste sonen Hedrim i spetsen har ingen respekt för det gamla och beprövade. De vill bli baroner av pennisk typ och låta arv gå före fria val. Dyvik fruktar denna tanke. Inte nog med att raxorerna skulle slukas upp och bli en del av övriga folk. Vilken dumskalle som helst skulle leda dem bara för att denne haft sammanträffandet att födas först. Han anser att en avliden eorl inte ska påverka valet av dennes efterträdare, men planerar för att göra ett undantag vid sin egen hädangång. Sedan lider han av tanken på att bontisâl Kolbert är vald av Etin att sitta på stolen i Fil- Tofia. Gamle bontisâl Vedigrund behandlade alltid raxorer med respekt och vördnad. Denne Kolbert verkar bara bry sig om sina personliga intressen. Han är trots det Etins utvalde tjänare och vad Dyvik än anser måste han foga sig i bontisâlens bättre vetande. I sina tunga tankar föds därför en idé. Han ska hålla ett gästabud i bontisâlens ära. Han ska hålla duglighetstävlingar för att låta raxorer visa upp sig i sin bästa dager. Kolbert kommer förundras över deras förträfflighet och mildra sin syn på raxorer. Han kommer dessutom själv kunna få se hur de för sig och hitta en lämplig efterträdare.
Aktörer:
Eorl Dyvik Joms:
Anordnare av festligheterna. Bland de som lyckas bäst i sättet föra sig och visa duglighet i tävlingarna kommer han att välja ut favoriter och sedan hylla dem och placera dem nära sig själv. När han funnit en eller flera kandidater kommer han knyta dem nära sig och forma dem till valbara namn under den tid han har kvar i livet.
Bontisâl Kolbert:
Han har ingen lust att resa till någon gammal fallfärdig lada och spendera sin tid med raxoriska bönder. Han kommer till en början avböja inbjudan, men ändrar sig snabbt när han får reda på att både hertig Stirzberg och hans rival prior Altbin Hjortlöpe av Stirpazklyfte är inbjudna. Han vet inte om de kommer, men kommer inte att riskera att inte vara närvarande om så blir fallet.
Hertig Leovin Stirzberg:
Det tillhör inte vanligheterna att hertigen besöker någon av så låg börd som eorlen. Det kommer han inte göra denna gång heller. Han respekterar ändå eorlen så pass att han sänder en i hans ställe. Hans hustru hertiginnan Beada Dagge Ulriksdotter Stirzberg. En representant som vida överstiger vanligheten.
Prior Altbin Hjortlöpe av Stirpazklyfte:
Prioren är inte heller en särdeles vanlig gäst bland Slättebos herrefolk. Han tackar ja när han får veta att bontisâl Kolbert är inbjuden. Dessutom är det inte så långt att resa till Billevad och det kan vara lämpligt att lyssna av vad adeln säger nu när många av dem är samlade på en plats.
Baron Hedrim Joms:
Hedrim har ingen aning om vad hans far har i kikaren. Han kommer lydigt när eorlen kallar, men vill även vara där. Han får även veta att flera andra prominenta gäster kommer att närvara. Framförallt hertiginnan. Hedrim vill försöka få hennes öra för att i sin tur påverka hertigen till att utnämna honom till baron över Billevad efter faderns död. Hans eget baronat Bergfoten, som är mindre, vill han att hans yngre bror Lastor Joms i så fall tar över.
Övriga baroner och fritt folk:
De som känner att de har tid och lust kommer. Raxoriska stormän kommer mangrant när eorlen kallar. Penners närvaro varierar. Ibland skickar de endast representanter från hushållet. Övriga nyfikna, handlare, klerker och liknande dyker upp i drivor. Eorl Joms är trots allt en maktfaktor i området.
Det går att bygga vidare och förtydliga, men det skrevs i all hast som ett embryo till fortsättning.
Det börjar bli en del äventyrsuppslag. Flodbaroner, häxmästare, timmerkrig och liknande. Jag ska försöka mig på att sammanställa de idéer som finns längre fram. Jag vet att du Birke har fler. Slättebo-Philmark och givetvis Fil- Tofia som är navet i hjulet växer fram till en ganska detaljerad äventyrsplats. Jag tänker att det börjar närma sig avslutning på bakgrundsmaterial och redigera det som vi redan skrivit.
