Begravningstraditioner

[birkebeineren]

Ett gränsfall är Kmordaorden på Marjura, under trakorisk jurisdiktion men oklart hur representativ de är för trakoriska gravseder: Kmordaorden mumifierar sina avlidna, syr igen alla kroppsöppningar, målar dem vita och hänger upp dem på krokar i katakomber enl. Svavelvinterboxen. På Palamux har man enligt Trakorienboken på vissa platser en sorgeperiod på flera decennier för vissa härskare.

Det skulle kunna vara ett alternativ att låna Kmordadruidernas begravningstraditiontradition även gälla på Trinsmyra. Marjuras mänskliga befolkning härstammar till stor del därifrån och traditionen skulle i så fall kunna knytas till deras härkomst. Trinsmyrier i sin tur härstammar från huvudsakligen från nargurer men även till viss grad från crurer. "Hänga döda på krok", är det möjligen en sedvana med rötter tillbaka till Yndar där Krau-ki i sin tid befann sig?

De narguriska Inashtardyrkarna ser jag före mig att brinner sina döda. Inashtar har här på forumet gjorts till en aspekt av den ur-narguriska Gudinnan Nariguhr men med många egna säregenheter i Orghin och på Trinsmyra. Hon har även delvis inkorporerats med jorernas Gamla Gudar så som de dyrkas i Trakorien. Känd exempelvis i den joriska myten Inashtar i underjorden där ett möte med gudinnan Ereshkigal berättas.

En lång sorgeperiod, är det den som undersåtarna till hertigen i Famaruhl på Palamux du tänker på? Skulle oavsett kunna vara en något som förekommer hos dyrkare av Gamla Gudarna. Kanske inte alltid men ibland?

[birkebeineren]

Från tråden för Religionskrig:

Hur de efterlevande gör med sina döda finns det samlad en del information om i artikeln Begravningstraditooner

Lysande Vägen
Det är sed att inom den Lysande Vägen begrava sina döda – även om det händer att budbrytare och kättare kremeras som en symbol för det eviga straffet som väntar den oförsonlige försyndaren. Genom att begrava den avlidne ämnar man att låta kroppen, såväl som själen, återvända i det eviga kretsloppet. De som efter sin död gudomligförklaras (dvs. blir ansedda som helgon) får ofta sina kroppar uppgrävda och förvarade som reliker, då det anses att kroppen levt så nära Etin att den utstrålar dennes kraft och ljus.
Under fyra dagar hålls likvaka över den döde. Enligt den Lysande Vägens lära står sedan den avlidnes själ inför domarserafen Angarion i sex dagar, då hans tankar, ord och dåd vägs på den gyllene vågen. Under dessa sex dagar håller familjen normalt daglig bönevaka vid graven. Man offrar mat och dryck så att den avlidne har styrka under "rättegången".

Kushta - Unga Gudarna
Unggudadyrkare sörjer därför även de sina döda i sextiotre dagar innan den avlidne begravs och firas.

Gamla Gudarna - Golwyndakulturen
I det gamla Krun balsamerade man sina döda och placerade ett mynt avsedd för Dödsängeln i den dödes munn. Detta var ett direkt arv från Golwyndakulturens tidiga historia.

Gamla Gudarna - Kejsardömet Jorpagna
I Kejsardömet Jorpagna brände man sina döda och placerade askan i en förseglad urna.
Traditionen att bränna och urnsätta de döda tänker jag att lever kvar i flera länder som tillhör den joriska kultursfären. I Erebos ställs den dödas urna först på Frashikels våg innan den tas hem till ättekolombariet. Här ordnar prästerskapet den ekonomiska transaktionen med Dödsängeln och plockar undan ett mynt från den summa som Rättvisans Gudinna kräver som motvikt på vågen. I Berendien och de delar av Jorpagna där man tillber Unga Gudarna sköter Kushtas arbetspräster hanteringen av de döda. Ett mynt läggs i urnan innan den förseglas och ställs ner i kolombarierna under det lokala Kushtatemplet. Dödsängeln har aldrig klagat på prästernas ärlighet här. Hur tradition och urnsättning ser ut där den gamla golwyndagudinnan Ereshkigal tillbes är lite olika beroende på om det handlar om Trakorien, delar av Jorpagna, Krun (där hon kallas Eresphigal och tjänar överguden Mulekh), vid Mefamirs sjö eller andra platser.

Så vi har en liten schism här i alla fall. Mellan Lysande Vägen och Unga gudarna som båda begraver sina döda är tiden innan begravning en skillnad. Lysande Vägen troende skulle inte vilja ha längre tid för begravning för då har den dödes skäl inte samma förutsättningar då dess själ vägs på den gyllene vågen. Om Unga Gudar trogna skulle acceptera bara 4 dagar för sorg? Det är ju inte otroligt att en släkt kan ha familjemedlemmar som har olika tro...

Sen Gamla Gudarnas behandling att bränna de döda går ju emot Lysande Vägen om kroppen ingår i det eviga kretsloppet och det görs vid begravning. Sen även att vid helgonförklarande så gräver man upp kroppen vilket inte går vid kremering.

Texten om Jorpagna är lite motsägesefull om inte Kushtas präster även hanterar andra religioners ritualer? Verkar ju inte i alla fall som de som följer de Unga Gudarna i samma utsträckning skulle motsätta sig andras ritualer. Medan Gamla Gudarna och Lysande Vägen mycket väl kan motsäga sig andra religioners sätt att begrava sina döda.

Texten om Jorpagna är lite oklar men olika bitar och idéer är heller inte helt färdiga. Min tanke är iallafall att i det tidigare Kejsardömet Jorpagna dyrkades Gamla Gudarna och att detta var ett arv från den ännu tidigare Golwyndakulturen som det gamla Krun varit en del av. I Golwundakulturen och i detta Krun balsamerades de döda och ett mynt gavs till Dödsängeln. Detta gjordes också på Tolan där det senare Berendien kom att uppstå (det är gravar från denna tiden som hittas i katakomberna under Kandra i äventyret Enhörningshornet). I Kejsardömet Jorpagna övergick man senare till att bränna de döda och lägga askan i en urna istället för balsamering. Man fortsatte dock med mynten till Dödsängeln men nu lades dessa ner i urnan. Detta kan ha fortsatt i samma form helt fram till hur Gamla Gudarna dyrkas i dagens Ereb eller i varianter som kan ha uppstått under historiens gång. Att det blivit till fler mynt som läggs på Fraschikels våg i Erebos är en av dessa varianter. I dagens Jorpagna (som även om det kallar sig ett kejsardöme inte har någon kejsare på tronen) finns det dyrkare av Gamla Gudarna, och Unga Gudarna, men dessa är få och majoriteten av befolkningen följer Lysande Vägen i någon av sina tolkningar. Kushta har således ingen roll i dagens Jorpagna förutom för det fåtal som dyrkar Unga Gudarna.

Lite rörigt men hoppas det går att förstå.

[gtjorgo]

Vet vi när skiftet mellan balsamering och kremering (med utläggning) kom till i det joriska kejsardömet? Spred det sig över hela imperiet eller fortsatte man med balsamering på vissa platser?

[birkebeineren]

Det här är ju bara mitt förslag och inget det sår om i källorna (vad jag vet?) men jag tänker mig att övergången från balsamering till kremering var något som infördes ganska omgående när Kejsardömet Jorpagna uppstod 1065 fO. De hynska krigsledarna ville brännas likt sina förfäder och inte lindas in i tyg likt krunierna höll på med. Myntet till Dödsängeln var dock en tradition de anammade direkt. Overgången gick altså ganska snabbt även om det säkert fanns de som i hemlighet fortsatte praktisera balsamering i det dolda. De narguriska hynerna hade historisk lärt sig av bitter erfaring att bränna de döda då detta var bästa sättet att hindra förekomsten av odöda...

Delar av landområdet det nya Kejsardömet Jorpagna kom att bestå av hade dock varit under det gamla Kruns kontroll redan sen 1300-talet fO så mumifierade kroppar fanns (och finns fortfarande, exempelvis under Kandra) nog kvar bredvid de nya urnorna i gravkomplexen. Tänker att dessa gravkomplex, kolombarier, som ursprungligen var krunska fortsatte att användas under de nya joriska styret. Gudarna var de samma, bara begravnigssättet ändrades.

[birkebeineren]

Att hynerna brände sina döda är en sanning med modifikation. Ursprungligen, under sina vandringar i östra Ereb och bosättingen av Hynsolge, begravdes de döda obrända. Hynerna påverkades kulturellt av Krun som de allierat sig med under Järnkriget 1539-1534 fO men inte när det gällde begravningstraditioner. Hynerna började altså inte med balsamering. Det var först under det senare Ärekriget 1080-1065 som en ändring kom att ske. Då gick hynerna i krig mot Krun och fick stöd av nargurer från Nargurs skogar. Dessa nargurer förde med sig inte bara vapenhjälp utan även det att bränna döda kroppar. De hade nämligen sedan en tid plågats av en hemsk sjukdom iform av odöda likätare och därför börjat frånga sin urgamla tradition att begrava de döda. Med alla döda som följde av krigshandlingarna höll likätarsmittan på att sprida sig okontrollerad och hynernas härledare beslöt därför att bränna alla som föll i kriget som en säkerhetsåtgärd. Detta visade sig framgångsrikt och likätarsmittan kom inte att spela någon roll i kriget eller senare. Faktum är att likätare den dag i dag är vanligare i den narguriska kulturen än i den joriska. Men denna händelse ändrade begravningstraditonen i hela det påföljande Kejsardömet Jorpagna även om få är medvetna om det.

Om hynerna som bodde kvar i Hynsolge och inte blev en integrerad del av det nya joriska samhället som uppstod efter 1065 fO även de övergick till att bränna sina döda är oklart men de övergick å andra sidan från 900-talet fO till att dyrka gudafamiljen Parbagerna och hur denna religion gör med sina döda vet vi inget om. ...så förslag till detta får någon gärna komma med!

[birkebeineren]

I det gamla Krun, alltså det som existerade fram till 1065 fO när Kejsardömet Jorpagna uppstod, var traditionen enligt ovanstående att balsamera de döda. Ereshkigal var dödsgudinna i det gamla Krun och hon fortsatte att vara det i Kejsardömet Jorpagna. Vad de levande gjorde med de dödas kroppar var hon inte så noga med utan det var själarna hon tog hand om. Dödsängeln och mynten till denna existens var heller inte något hon lade sig i.

I dagens Krun råder överguden Mulekh och Ashînas lära är den dominerande religionen. Här är begravningstradititionen att lägga döda kroppar uppe i höga torn för heliga gamar att äta. De kvarlämnade och renätna skeletten förvaras sedan i katakomber. Då Ereshkigal även dyrkas i Krun men nu som underordnad Mulekh (oklart hur de reder ut detta uppe/nere/borta i gudavärlden men det är en annan sak) kan det tänkas att Dödsängeln även är involverad här. Med eller utan mynt.

Ereshkigal har sin bakgrund i Golwyndakulturen är det tänkt och ur denna utvecklades Krun, Furgia och Sombatze. Hur det ser ut med begravningstraditioner och Ereshkigals eventuella roll här har inte diskuterats vad jag vet. Snibben har skrivit mycket om Furgia men inget och just detta tror jag. Själv har jag skrivit lite grann om Sombatze men heller inget där mycket om de döda och gudarna förutom enstaka antydningar. Enki har exempelvis en stor roll, och minnet av hjälten Palofar.

Någon med egna förslag kring begravningstraditioener och de döda (samt odöda som ju förhoppningsvis är tydlig som underordnad drivkraft till att reda ut saker som det här ), gärna för alla dessa tre riken sprungna ur Golwyndakulturen?

[Mikael]

I Kandra och Enhörningshornet vill jag minnas att det står om de Unga Gudarnas begravningstraditioner.