Klomellien

[Torquemada]

Hmm... jag tycker inte om att binda mig för siffror, men K'Trssh torde ha reptilmän i storleksordningen "tusentals".

[birkebeineren]

Ont om datortid men här några kommentarer till Yoleviterna. Lite krångligt att göra det översiktligt men hoppas det går att förstås. Börjar med historien:

800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många västklomellier, så som hisskoviterna, räknar sig som härstammade från dessa fiskare.

Förslag till ny text:

800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många klomellier i sydväst, så som yoleviterna och hisskoviterna, räknar sig som härstammande från dessa fiskare.

---

711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska kolonin erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av hisskoviterna härstammar även från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.

Förslag till ny text:

711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med stöd från provinsen Drylo Meridionalis på norra Drylo erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av yoleviterna härstammar från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.

---

599f.O
Den Tredje Konfluxen
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Snart kommer de upp till Drylo Iolevetika där de snabbt slår ut delar av befolkningen innan de drar vidare norrut. Även om konfluxen på alla vis är en katastrof klarar sig faktiskt Drylo bättre än övriga kejsardömet under den tredje konfluxen.

Ok.

595-550.f.O
Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Catonave i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder(samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. I Drylo Iolevetika konstaterar man sammanbitet att man nu ännu mer än tidigare får klara sig själva oavsett vad framtiden har i åtanke. På 550.f.O är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien avfolkas nästan helt under denna period. Styret i Drylo Iolevetika tar formen av en rådsrepublik där en samling lagkunniga inom kejserlig rätt har stort inflytande i samklang med äldsten för områdets gamla fiskarfamiljer.

Förslag till ny text:

595-550.f.O
Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Amazunga (dagens Munzga) i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder(samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. I Drylo Iolevetika konstaterar man sammanbitet att man nu ännu mer än tidigare får klara sig själva oavsett vad framtiden har i åtanke. På 550.f.O är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien avfolkas nästan helt under denna period. Styret i Drylo Iolevetika tar formen av en rådsrepublik där en samling lagkunniga inom kejserlig rätt har stort inflytande i samklang med äldsten för områdets gamla fiskarfamiljer.

---

520.f.O.
Klippformationerna på den i övrigt flacka stranden norr om Drylo Iolevetika besöks av Dvärgar från riket Mirin Khon. De sätter upp en liten bosättning då de finner en liten järnåder. Brytningen är dock inte särskilt intensiv. Bosättningen får namnet Basadaz-mûh men kallas för Dvärgsten av människor som finns i närheten.

Förslag till ny text:

520.f.O.
Klippformationerna på den i övrigt flacka stranden norr om Drylo Iolevetika besöks av Dvärgar från riket Mirin Khon. De sätter upp en liten bosättning då de finner en liten järnåder. Brytningen är dock inte särskilt intensiv och läggs snart ned. Bosättningen får namnet Basadaz-mûh men kallas för Dvärgsten av människor som finns i närheten.

Se kommentar för 167 eO.

470.fO
Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.

Förslag till ny text:

470.fO
Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer till Drylo Iolevatica från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.

---

468-(när upphör plundringarna?) f.O. Drylo Iolevetika hamnar i omgångar i jordernas händer och rådet tvingas betala tribut till nordborna. Denna underkastelse är dock aldrig permanent och provinsen reser sig varje gång jorderna lämnar området.

Denna del av historien är inte färdig utvecklad. Men jorderna är på olika vis tydligt närvarande i Yolev helt fram till ca 100 eO. Förslagsvis försöker vi reda ut lite mer kring detta i en separat diskussion.

450.fO. Kontinentaljoriska riket går under. Provinsen Drylo Iolevatica tappar mer och mer kontakt med de tidigare provinserna. Man kommer samtidigt mer och mer att kallas för Republiken Yolev i folkmun. Svartfolk och vargmän som stoppar yoleviterna att etablera sig på andra sidan åsen.

OK. Hur den kommande Mörkertiden utspelar sig i Yolev kan lämnas ganska obeskriven men hänger också samman med jordernas närvaro som nämnts ovan.

55.e.O.
De lärde i Yolev nämns i text för första gången. (För tidigt?)

Ok. Inte för tidigt (även om deras sammanslutning kan ha ändrats sedan dess).

Ca 100 e.O.
Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela Klomellien. Området som kommer att bli Hisskov är dock nästan obebott av människor vid denna tid. Dock etableras vissa tempel och sommarpalats på fastlandet. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från den sedan länge försvunna ”magiska högkulturen” i träsken i det som kommer att utgöra södra Hisskov.
Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid.

Förslag till ny text:

Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela södra Klomellien. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från en sedan länge försvunnen ”magiska högkultur” i Baxarträsket.
Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid vilket gynnar Yolevs nordöstra gräns.

Strök delar av texten då den mest brerör Hisskov (varifrån jag mistänker den kopierats? ). Försöker även tydliggöra särskiljningen mellan den tidigare magiska högkulturen och de två senare magokratierna.

167.e.O.
Det gamla dvärgiska riket Mirin-Khon i klomellerbergen invaderas och faller för svartfolk. Dvärgar som bor i närheten flyr västerut och söderut för att undkomma angriparna. En grupp når den lilla kolonin vid Basadaz-mûh (även känd som Dvärgsten) vid Gryppas vik norr om Yolev. Här gräver de efter järnmalm och en hamn etableras. Efter några år så kommer handeln igång, bland annat med Yolev, som får en stor del av sitt järnbehov uppfyllt från Basadaz-mûh.

Förslag till ny text:

167.e.O.
Det gamla dvärgiska riket Mirin-Khon i klomellerbergen invaderas och faller för svartfolk. Dvärgar som överlever flyr västerut och söderut för att undkomma angriparna. En grupp når den lilla kolonin vid Basadaz-mûh (även känd som Dvärgsten) vid Gryppas vik norr om Yolev. Här gräver de efter järnmalm i den sedan gammalt kända fyndigheten och en hamn etableras. Efter några år så kommer handeln igång, bland annat med Yolev, som får en stor del av sitt järnbehov uppfyllt från Basadaz-mûh.

Bara för att tydliggöra att järn inte utvunnits sen de första dvärgarna upptäckte platsen 520 fO

186 e.O.
Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för magikernas styre. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades på Jaggaracksjöns västra strand, överges helt och förfaller delvis.

Förslag till ny text:

186 e.O.
Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för den första magokratin. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades på Jaggaracksjöns västra strand, överges helt och förfaller delvis. Yolevs lärde fattar genast intresse för magikernas lämningar och skickar ut flera expeditioner för att försöka hitta intressanta böcker och föremål.

Försöker återigen sortera och tydliggöra i våra olika magiska samhällsbeteckningar. Även ett litet tillägg om Yolevs lärde kom med.

192 e.O.
Yolevitiska herdar korsar Hisskoviska högåsen och lägger grunden till Hisskov och Loigerlandet.
Hisskoviterna och loigerlänningarna utgörs alltså till stor del av joriska ättlingar från Yolev som vandrar över Hisskovåsen ner till Jaggaracks stränder. Nu när Joraga rämnat så finns möjligheten att leva fritt från magikernas påfund och otyg även på denna sidan av högåsen. Dessa har även till stor del ”befriat” området från bestfolken som tidigare gjorde en övergång omöjlig.

192 e.O.
Sex yolevitiska herdelag slår sig ned i vad som tidigare varit ett jordiskt piratrede använt av de plundrande nordborna. Platsen har en utmärkt hamn och får namnet Hisskov Kontakter med områden på andra sidan Jaggarack knyts och fler nybyggare från Yolev anländer. Republiken Yolev och deras styrande har egentligen inte några invändningar utan önskar de emigrerande ”lycka till”.

Förslag till ny (samlad) text:

192 e.O.
Yolevitiska herdelag korsar Hisskoviska högåsen och etablerar sig vid Jaggarack. Dessa har länge sökt ny mark men tidigare har svartfolk och sedan magikerna i Joraga gjort området otillgängligt. Grunden till en ny stad läggs i vad som en gång varit ett jordisk piratrede och här kommer eftervart Hisskov växa fram. De styrande i Yolev har inga invändingar mot emigrationen. Om herdelagen gjorde detta på eget initiativ eller finansierades av andra är en ständigt diskussion bland yoleviterna.

Detta med herdelagen och att de eventuellt hade stöd av någon annan är min ursprungliga anledning till att jag skrev herdelag ursprungligen. Har bara inte kommit dit att jag utvecklat tanken vidare. Gjör det inte helt nu heller men antyder iallafall något.

196 e.O.
Solvandraren S:ta Inneda kommer till Yolev och börjar sprida profeten Odos förknnelse, den Lysande Vägen. Omvändelsen går förhållandevis lugnt och fredligt till. Yoleviterna blir snabbt övertygade anhängare men är inte dogmatiska i relation till andra. ”Låt oss sköta vårt så får ni andra göra som ni vill..” är en devis man gärna följer. Inom stadsstaten försöker de styrande och templet dock hålla gemensam linje.

240.e.O. (Kanske tidigare?)
En samling fiskare från Yolev upptäcker att valar av och till strandar på ön Ir-ves utanför Melorgh. De inser att detta är ett ypperligt sätt att försörja sig på och bosätter sig på ön. Här finns redan en grupp melorghier med vilka man gifter in sig. Efter tiden skapar man en egen, synnerligen egalitär, kultur på ön. Republiken Yolev har inga pretentioner på att få nybyggarna som undersåtar.

255-257 e.O. Brända jorden och månulvarnas stora plundringsräd.
Svartfolk tränger in över melashebergen och härjar i södra Klomellien. Städer som Hisskov, Lusloigis och gamla Garrika bränns till stor del ned. Horderna från Brända jorden och Månulvarna slår läger vid Jaggaracksjön. De sänder ut mindre trupper för att söka efter mer områden för plundring. I Yolev har man blivit varse om ödet för grannstäderna och rådet i stadsstaten förbereder sig för att barrikadera in sig som skydd mot plundringar. Denna defensiva inriktning innebär dock att man offrar den kringliggande landsbygden.

Ok.

257.e.O.
Svarfolkens förtrupper bryter in över åsen och börjar röva gods och skövla byar. Angreppen möts inte av något motstånd från det republikanska rådet i Yolevs stad. En vilja till ett mer aktivt motstånd väcks av de Yoleviter som bor vid hisskovitiska högåsens västra sluttning.
Detta sker under ledning av den lokala riddaren och milisledaren för södra Yolev, Tire av Lundekull. De beslutar sig för att möta svartbloden på högåsen och här står ett blodigt slag där svartbloden drivs tillbaka efter svåra förluster. Tire utropad av uppbådshären till Prinzeps och leder utrensningen av de svarfolksgrupper som är kvar runtikring högåsen. Därefter lämnar svartbloden då de inte anser att det finns kvar något mer som är värt att plundra i klomellien. i alla fall inte i förhållande till det motstånd som likväl finns. Allt av värde anses redan vara taget.
Prinzeps Tire av Lundekull går mot Yolev där stadsstatens råd inte vågar annat än att godkänna härens utnämning. Vad detta innebär är ännu inte helt säkert.

Ok. Bra med lite bakgrund till Tire.

260-270e.O
I kolonin Dvärgsten, även känd som Bazad - mûh, börjar malmådern att sina. Dvärgarna i Bazad-mûh börjar dock använda sina kontaktnät med dvärgarna i Hamur som från 250-talets slut nu bryter järn och koppar i sydöstra Klomellien. Man blir en utskeppningshamn för varor från Hamur som tas över Hisskov och sedan loigerlandet (då tillhörande Poane) innan det når Dvärgsten. Härifrån säljs malmen vidare till hela regionen (bland annat till Magilre!) men även till Yolev som saknar egen tillgång till järn.

Ok.

263-267eO (kan vara tidigare?)
Stora stadion i Hisskov byggs upp. Hisskovitiska spelen arrangeras för första gången. Deltagare från Garrika, Aguhzmohr/söderlandet (redan inkorporerat i Sandzas?), Loigerlandet och Sandzas är inbjudna redan denna gång. Även Yolev har bjudits in men de sänder ingen deltagare. Hisskoviterna slår gärna vad om en rad olika insatser kopplade till spelen.

Ok. Även årtalens placering.

273.e.O
Prinzeps Tire avlider i sotbädd men hans son (med samma namn) blir utropad till efterträdare. Ett visst missnöje skönjas hos delar av stadsstatens råd som inte är helt nöjda med riktningen.

276.e.O.
Ett kuppförsök med syfte att avlägsna både titeln Prinzeps samt innehavaren Tire den unge, görs i Yolev. Kuppmakarna lyckas dock aldrig ta kontrollen över Yolev stad då den lilla hären är på Tires sida.
De som anses vara skyldiga fångas in och bestraffas med stegling. Det beslutas även att Prinzepstiteln ska vara ärftlig. Yolev tar mer och mer formen av en monarki.

Ok.

284.e.O
De lärde i Yolev börjar få sådan status att deras kunnande nu efterfrågas i de kringliggande stadsstaterna.

Ok. Vad kan tänkas ligga bakom?

322.e.O.
Prinzepstiteln har sedan några år mer och mer jämföras med titeln konung efter Aidnisk modell. Nu överförs den även officiellt till att mena just detta och Yolev blir ett konungarike. Styret är närmast ett envåldsstyre där kungen i regel rådfrågar rådet men själv fäller beslut. Konungen ska alltid vara benämnd Tiredatuz (de tidigare kungarnas namn ändras retroaktivt) och ättling till Tire av Lundekull.

Tiridatiuz Tiride tror jag vi enades om tidigare men vi kan gärna ändra förnamnet till Tiredatuz om det låter bättre? Sen har jag råkat ge några kungar av Yolev andra namn men dessa kan ändras till bara nummer om vi behåller idén med alla regenter har samma benämning. Lite krånglig ordning men det kan fungera. Vi behöver oavsett ett beslut i frågan om vi skall kunna namnge dagens kung av Yolev.

340 e.O.
En grupp dalkiska skepp går på grund på kusten söder om Yolev. De överlevande blir skeppsbrutna och måste stanna för att åtgärda de skador på skroven som uppstått. Medan den dalkiska besättningen är iland för att försöka reparera skeppen upptäckte de att här fanns tillgångar att bygga en framtid på.

341e.O
De skeppsbrutna får under året hjälp av fiskare från Yolev. Dessa tycker visserligen att dalkerna är lite underliga men likväl umgås de. Ett flertal giftermål äger rum och snart dyker telningar upp. Bland familjerna som växer upp i Yolev försvinner dessa snart i mängden men för barnen som växer upp i byn Nya Arno så utgör dessa ungar en betydande del av den första generationen i samhället som från nu tar form. Blandäktenskap mellan Yoleviterna och dalker fortsätter under århundradet men blir färre och färre. Dels för att fler dalker söker sig till Nya Arno från Caddo och dels för att schismen mellan aidniska och dalkiska grenen av den Ljusa Vägen först då på allvar nått Klomellien. På grund av det sistnämnda är färre äktenskapsmogna från Yolev intresserade av de strandsatta blondinerna från Caddo.

380.e.O.
Under det andra saphynska kriget så kommer en flotta från det heliga Kishatet på Palamux vilse och irrar sig in i Gryppas vik i jakt på raner. Här finner de den dvärgiska besittningen Basadaz-mûh som de hamnar i konflikt med(vet vi varför?). Dvärgarna är numerärt underlägsna och tas som slavar till palamux. De frigör sig dock ganska snart och skapar ett eget litet rike i Kopparbergen på södra delen av ön.
För Yolev innebär angreppet en smått akut järnbrist då dvärgarna skött handeln med gruvorna i Hamur (ådern i Basadaz-mûh har sedan en tid sinat).

380 talet.e.O.
Magikerna i Bosza har under sällskapet Cirkanten stärkt sin makt i klomellien och trådar dras även mot Yolev och det kungliga hovet. Misstankar att någon försöker korrumpera makten finns men ingen vet varifrån angreppen sker.

385.e.O
Ett något paranoid råd med konung Tiredatez (nr?) i spetsen beslutar att bygga en stor fästning på hisskoviska högåsen. Fortet ges namnet Östanlås. Denna får under historien mer rollen av en tilltagen tullborg än att den används som stödjepunkt i krig.

Ok.

390.e.O.
Stadsstaten Yolev upplever en tydlig brist på järn efter att Bazad-mûh tömts av flottan tillhörande det heliga Kishatet. Handeln mellan Dvärgsten och Hamur är över och Yolev hittar ingen annan som kan ge dem den nödvändiga metallen.

392.
Yolev tillåts gå med i Klomeliska Unionen. Grannen Hisskov är drivande i att ta emot stadsstaten som man oftast har goda relationer med. Yolev har redan vid denna tid haft isolationistiska tendenser. (Dessa blir dock långt värre efter jordiska ockupationen år 427-456).

Ok. Metallbristen ger en förklaring till varför Yolev går med i Unionen. Bra.

393.e.O.
Nya Arno tillåts gå med i unionen. Hisskov är positivt inställda och lyckas tillsammans med Yolev övertyga det skeptiska Prinshertigdömet Garrika. Sanzas säger varken bu eller bä. Viss rädsla finns för att dalkerna hamnat under influens från magokratin i Bosza men hisskoviterna vill hellre fria än fälla. De tänker vidare att folket i Nya Arno lättare kan stå emot magikerna om de har uppbackning från unionen vid Jaggaracksjön. Detta visar sig dock vara en felbedömning. Vissa historiker från Yolev hävdar att hisskoviternas öppna sinne i frågan är ett tecken på att många adelsmän i Hisskov redan vid denna tid var under inflytande av Cirkanten. Yolevs egen roll nämner man inte..

398-403.e.O. Magikernas krig.
Yolev undviker de stora slagen under cirkantens inbördeskrig. Däremot så kollapsar handelsförbindelserna vilket åter sätter kungariket i varubrist. Framförallt av järn. Ett flertal av cirkantens fraktioner försöker via bulvaner, attentat och magisk manipulation få kontroll över Yolev men ingen lyckas. Den Yolevska paranoian når dock nya nivåer då man inte riktigt begriper vilka och vem som nästlar sig in. Ett stort antal rådsmedlemmar avrättas av Tiredatez ”den Anklagande” på grund av vaga misstankar om förräderi.

402.e.O.
Tiredatez ”den Anklagande” dör lägligt i sotbädd…enligt De lärde i Yolev. Hans son Tiredatez ”den bredbröstade” krönts till ny konung. Han håller fast vid sin faders isolationism men är mindre misstänksam mot stadsstatens råd.

403-427e.O.Jorderna återkommer.
Yolev drabbas hårt av Jordernas attacker men lyckas hålla stånd även om plundringarna är omfattande. Man får ingen hjälp av sina unionsbröder (som själva också är hårt ansatta). Yoleviterna börjar bli mer och mer van vid att få möta sina bekymmer själva. Bristen på järnalm innebär att man har svårt att ersätta sina förluster både i manfolk som materiellt.

417.e.O
Niel Stålhacka finner silver i gniestervathna, en biflod till hamervathna. Detta sätter igång en mindre folkvandring av folket från övriga unionen där oftast sämre bemedlade önskar finna lyckan I Hamur.

Ok.

427- 456 e.O
Yolev faller för jordernas anfall där även konungen, Tiridatez ”den bredbröstade” stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev (Denna benämns efteråt som Tiredatez den falske). Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över sjuhundra år!). Härifrån terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i gryppas vik. Från fästningen Östanlås samt träsket i söder leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Fästningen Östanlås faller 441.e.O. men motståndet förs vidare från träsket. Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida. Även hisskov är till stor del ödelagt av magikernas krig samt jordernas härjningar vid Jaggaracksjön.

Ok. Yolevs fall 427 e.O. kan läggas in som en separat händelse.

456.e.O
Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över Gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.

457.e.O.
De få kvarvarande jorderna samt sköldjarlen jagas ut ur Yolev av den triumferande prins Ramaphoria. Yolev är åter självständigt och prinsen kröns till konung Tiredatez (nr?) Befriaren. Yolev har ,enligt sig själva, besegrat den vedervärdiga fienden, och detta helt utan yttre stöd. Viss bitterhet finns, framförallt mot hisskoviterna och dalkerna i Nya Arno. Förståelsen för att även dessa stater lidit hårt under samma tid har man inte hos det nygamla hovet i Yolev.

480talet .e.O.
Yolev stökar till tullreglerna kring handeln med Hisskov så mycket att handelsmän vid upprepade tillfällen måste vänta vid gränsen i närheten av Yolevs tullborg Östanlås. När resande försökte ta sig och sina varor in så blev de stoppade och blev tvungen att söka husrum. Närmaste plats var en liten by där det snart uppstod gästgiverier (samt även andra typer av underhållning som handlare kunde göra av med sina pengar på). Till slut har dessa yttringar av isolationism skett så ofta att en ny liten stad växt fram på Hisskovs sida. Denna ges namnet Komcea (eller Gomza).

491 e.O.
En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana på uppdrag av en Targos Friman. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm, så pengar och legosoldater utlånas villigt och en armé vandrar söderut. Många av pärlfiskarna kommer från Yolev och Nya Arno. Några områden där pärlfiskare verkar ockuperas av legosoldater under Targos Friman.

491.e.O.
Stadsstaten Yolev som sådan är inte närmare involverad och undviker Pärlkriget (491-494) mellan Nya Arno och Mercana.

496.e.O.
Addiaska grundas av condottiären Targos Friman. Yolev är inte närmare involverad i detta. Visst missnöje märks dock när nykomlingarna snabbt hävdar överhöghet över ett stort område, hela vägen ner till Stangvaller klippa. Området är i stort helt obebott. Yolev motsätter sig dock inte gränsen så länge denna inte kryper närmare.

505.e.O.
Republiken Mykasse ödeläggs av Ransard i maskopi med Mercana. Överlevarna från massakern på ön säljs i slaveri. De fåtal som undviker detta vidriga öde flyr eller blir en del av den depraverade kultur som tar över på Mykasse.
Kungariket Yolev sörjer inte Mykasse nämnvärt men imponeras samtidigt föga av vare sig Mercana, ranerna eller anarkin som uppstår på Mykasse.

540-talet
Addiaska börjar nu för första gången på alvar sätta upp små stödjepunkter i närheten av Bazad-mûh. Yolev är tydliga med att de inte kommer släppa på var gränsen dragits. Addiaskas befolkning är betydligt mer koncentrerad i nordväst än sydväst så de drar sig från att hamna i luven med Yolev…även om Addiaska styrande gärna uppträder som om det vore något av mer världsvana storfräsare hänemot Yolev.

Ok.

560talet e.O.
Kungariket Yolev tar kontakt med stammar i Kasenu. Framförallt med Dreve-dagha stammen (korrekt?). Yolevs skickliga båtbyggare och möbelsnickare har börjat intressera sig för den ädelskog som finns i området. Även om det är svårt att fatta beslut med de olika hövdingarna så är projektet i stort en framgång.

Ok. Drevdagaalliansen är den rådande beteteckningen på denna kort beskrivna stam. Står om den (och andra)här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 567#p27748

593.e.O
Nya Arno tas åter upp i unionen. Yolev är delvis positivt inställda till detta men besvikelse finns mot dalkerna. Dels över bristen på stöd under kampen mot jorderna och dels kring profeten Valios heresi samt efterdyningarna.

594 e.O.
Ett kloster tillhörande karlsordern anläggs i Yolev . Klostret är hierarkiskt underställt ett abbotkloster som samtidigt anläggs i Addiaska. Ytterligare ett systerkloster byggs i loigerlandet i norra Hisskov.

595-610.e.O
Musselkriget bryter ut mellan Mercana och Addiaska. Yolev är neutrala och bevakar strikt sina territorialvatten från stridsförande fartyg. De tillåter dock en liten handel från både staterna och yoleviter tillåts vara manskap på civila skepp i stadsstaternas fiske- och handelsflottor.

Ok.

Edit: Lite småfel korrigerade.

[Torquemada]

Satt och läste... det existerar ju faktiskt en skola som heter Havsmagi. Så det är naturligtvis det som akademin Blötis främst ägnar sig åt.

[birkebeineren]

Havsmagi i omgivningar präglade av träsk och sjövatten? Då behövs kanske regelbundna exkursioner till någon kuststad utanför Bozsa för att öva?

[birkebeineren]

Saknas ett tidigare angivet årtal i Yolevs historia enligt följande diskussion: viewtopic.php?p=49251#p49251

Förslagsvis så här:

93 e.O.
Den sista jordakiska sköldjarlen i Yolev avsätts. Inga långskepp från Jorduashur har synts till i denna sista utpost av Jorderväldet på flera år och kontakten med Kard verkar bruten. Den åldrige sköldjarlen Gormund Storbuk lämnar Yolev på ett ensamt kvarvarande skepp tillsammans med sitt hushåll och sin hird. Yolevs råd förklarar staden som republik.

Edit: Såg att det redan fanns en person som använde "bred-" i tillnamnet och döper därför om Gormund från Bredbuk till Storbuk.

[Torquemada]

Det har du nog rätt i. Några resor ner till Yolev skulle nog förbättra kvaliten på utbildningen. Ifall i fredstider.
Annars går väl Havsmagi att använda lika bra på Jaggarack?

[gtjorgo]

Ber om ursäkt för dålig respons. Jag ska svara och fixa mer nu i veckan:-)

[birkebeineren]

Det har du nog rätt i. Några resor ner till Yolev skulle nog förbättra kvaliten på utbildningen. Ifall i fredstider.
Annars går väl Havsmagi att använda lika bra på Jaggarack?

Annorlunda strömmar och vindar i inlandet men med några modifikationer på besvärjelserna borde havsmagi (sjömagi?) gå att använda. För det är inte så att saltet spelar någon roll i vattnet? Alkemisterna i Difoltersekten från Trakorien har ju åsikter om salt men det är kanske något helt annat...

[birkebeineren]

Ber om ursäkt för dålig respons. Jag ska svara och fixa mer nu i veckan:-)

Inte något att ursäkta. Är själv inte särskilt snabb på att svara för tillfället.

[birkebeineren]

Fortsätter mina kommentarer till texten om Yoleviterna:

Yoleviter


Folkslagets utbredning
Yoleviter återfinns främst i stadsstaten med samma namn i västra delen av Klomelliska unionen. Gränsen för kungariket är mellan Baxardeltat i syd och Stangvaller klippa i nord samt kusten vid Gryppas vik i väst och Hisskoviska högåsen i öst.
En hel del Yoleviter återfinns även i andra stadsstaters flottor, främst i Mercanas handels- och fiskeflotta.

Lägga till något om att yoleviter de senaste femtio åren har börjat röra sig längs kusten utanför Kasenu och Snoarskogarna för att handla med folken där?

Större bosättningar
Yolev stad
Kungarikets centrum är en nu närmast antik kuststad. Belägen på och runt en klippa som skjuter ut i gryppas vik är Yolev områdets i särklass viktigaste stad.
(Fyll på här)

Stadens centralpunkt och dominerande byggnad är Pirantornet och biblioteket där de tornlärde tävlar i kunskap med de klipplärde i Stangvaller (viewtopic.php?p=49971#p49971)

Sen gärna följande:

Kungsborg

Liten men mycket god hamn

Flera skepp- och båtvarv

Gammal övergiven blotplats för Æsìrgudarna utanför staden

Stangvaller klippa är Yolevs andra stad och ligger i nordlig riktning från huvudstaden. Det är precis som Yolev ett erkänt lärosäte med stolta och långt gångna traditioner. Staden är tämligen liten och nästan all verksamhet som sker i Stangvaller klippa går att koppla i någon mån till akademin. (Mer behövs- vad utmärker staden?)

Staden ligger där den norra änden av Hisskoviska högåsen slutar (åsen utgör vattendelet i Klomellien, allt vatten nord och öst för åsen rinner mot Jaggarack och Maure medan mot söder och väst rinner det mot Baxar och havet). Stangvaller ligger också mitt inne i Morezeskogen. Kanske en hel del timmerhuggare här?

Yolevs landsbygd är ett jordbrukslandskap som varit källa till föda för området sedan kejsardömets dagar. Hela stadsstaten lutar lätt mot öster fram till högåsen där lutningen blir betydligt brantare.
Någon export från bönderna (som ofta arbetar dubbelt som fiskare) är inte att direkt tala om men Yolev behöver inte heller importera så vansinnigt mycket sädesslag från andra platser. I huvudsak är man självförsörjande tack vare kombinationen av gott fiske och tillräckligt goda skördar.
Landskapet präglas, utöver de täta bondbyarna, av små men välskötta gods. Dessa tillhör stadsstatens riddare och adelsmän och ligger utspridda med ganska jämna mellanrum. (Mer här!)

Yolev lutar mot väster enligt tanken om Hisskoviska högåsen som vattendelet i Klomellien. Fast det var kanske väster du menade?

Yolevs bördighet kan bero på att jorden här inte är lika salthaltig som den i stora delar av övriga Klomellien. Vattendelet igen.

Tror vi också kom fram till att Yolev inte importerar något nödvändigt från andra stadsstater och då alltså inget spannmål alls. Yolev är helt självförsörjande åtminstone på livsmedel. Viss handel lär ändå förekomma i form av lyxvaror och kanske speciella hantverksprodukter men inget man är beroende av för att överleva.

[gtjorgo]

Hej Igen!
Coronan slog ut oss häruppe i kalla nord.
Jag har uppdaterat Yolevitertexten efter era finfina kommentarer.

Någon som har bra koll på Mykasses historia? De verkar varit av stor vikt innan ranerna satte stopp för denna handelsnation. Var de med i Unionen?

[Torquemada]

God konvalescens!

Mykasse var min skapelse, eftersom jag behövde ruiner för de mercanska handelsfurstarna att festa i...

Följande är vad som skrivits (undantaget några korta referenser vad gäller relationerna med grannöarna):

459 eO

På grund av inre stridigheter i Mercana lämnar två handelshus metropolen och etablerar sig i den gamla staden Mykasse på ön Ir-Jorpag, Imperieön.

548 eO

Mercana har infiltrerat och försvagat Mykasses försvar. En ransardisk flotta anfaller och bränner ner staden. Mercana ligger bakom. Legoknektar avslutar jobbet, och dödar alla män, kvinnor och barn på Ir-Jorpag. Mercana har gjort sig av med sin värsta handelskonkurrent och sänt en varning till Klomelliens andra städer. Bara ståtliga ruiner återstår av en av Klomelliens äldsta städer.

IR-JORPAG, IMPERIEÖN

Länge var Imperieön hem åt Mercanas rivaler i staden Mykasse. På 500-talet ödelades dock Mykasses civilisation av Ransard i maskopi med Mercana, och nu återstår bara storslagna ruiner och ruckel. Imperieön är en av de värsta och farligaste platserna i hela Klomellien, inte lika farlig som Bestberget, men värre än Brikho. Ön är i stort sett laglös och här ger sig mercanier öppet hän åt de synder som fortfarande är olagliga där hemma, och rumlar runt i en fest som aldrig riktigt tar slut. Här handlas med slavar, något som är olagligt i övriga Klomellien (Brikho undantaget). Blodsporter är vanliga, och har som regel någon form av dödlig utgång. Gömda i underjordiska laboratorier framställer landsflyktingar från Bozsa nya och farliga droger. I utkanten av detta brottslingsvälde gömmer sig desperata rebeller från både Mercana, Melorgh och Addiaska i exil. Dessa är allt från kättare till besegrade maktpretendenter till demokratianhängare. Hemliga möten mellan allierade som inte får träffas offentligt, som till exempel Addiaska och Magilre eller Mercana och Magilre, sker ofta här. I Mercana kallas ön ”Festön” medan den i Addiaska går under det betydligt mer nedsättande namnet ”Köttön”. Trakorier avlägger ofta ett besök vid öns bordeller på vägen hem. Trakorien har till och med vid behov skyddat ön från ödeläggelse. Gömt bland ruinerna finns ett stort tempel åt demonen Narkathoth, där människor regelbundet offras. Två grupper, numera fast bosatta, har föresatt sig att göra slut på öns elände, den blodtörstiga Stymparsekten från Melorgh, och en riddarorden utan kunglig sanktion, Justins bröder, från Addiaska. Bägge hugger in på allt och det mesta. Här finns inga oskyldiga, utom de som bär kedjor.

Mykasses vapen är ganska komplicerat. Mot guldbotten blå och vita vågor, ur vilka en grön klomull stiger och biter en svart majsol med vita ögon och en vit nedvänd sur mun. Ursprungligen stod vapnet för motståndet mot översittare, men efter Mercanas seger står det för motstånd mot Magilre eller Addiaska.


Om du vill skriva om hänvisningarna till Mykasse som åldrigt så har jag inga invändningar. Vad som fanns där innan mercanierna slog sig ner har jag inte ens tänkt på. Flottbas åt Imperiet?

[birkebeineren]

Även den nya uppdaterade texten ser bra ut.

Här får du en senkommen fortsättning med mina kommentarer till den första texten. Började skriva tidigare i sommar men inte hittat tid till att få den färdig före nu:

Kultur och samhälle

Styrelseskick

Yolev är en monarki där fursten styr med stöd av ett manstarkt och inflytelserikt råd. Regenten, som benmns Konung (tidigare Prinzeps) är enligt lagen närmast enväldig men tar oftast hänsyn till rådets riktning.
Landsbygden har lätt feodal karaktär men en kardier skulle inte kunna känna igen sig. Här finns i stället en närmast total avsaknad av högadel utöver regenten och att lågadeln och riddarna på godsen runt om i stadsstaten är åt det bonnigare hållet. Visst är riddarna höviska och rättskaffens men inte särskilt erfarna i hovetiketten. De vet att deras roll är att skydda konung och befolkning från yttre fiender, inte att utmana om styret.

Jämfört med Nya Arno så har man i Yolev inte längre några betydande representanter för republikanska ideal. Dessa försvann till stor del efter svartblodsangreppen på 250-talet då de republikanska ledarna inte tillräckligt skyddade stadsstaten från plundrarna.

Yolev har ett stort oberoende mot övriga unionen. Detta är både självvalt på grund av historiens nycker, samt ett naturlig resultat av att stadsstaten i stort är självförsörjande, bland annat på grund av sin fisknäring.

Låter bra.

Vad sägs om att vi bestämmer att kalla rådet "Yolevs råd" (i dagligt dal bara "Rådet") för att undgå förvirring kring styret i Yolev? Använder vi Stadsråd kan det indikera att det finns två olika beslutande organ, både kungen med sitt råd och ett råd för bara staden Yolev.

Kungen som överhuvud för det stora råd – Yolevs råd – som Torquemada beskriver här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 433#p26433

Religion

I Yolev är Den lysande vägens aidniska gren den dominerande kulten. Denna förkunnades av S:t Innenda redan under 190.e.O.
Religionens företrädare är i nära symbios med kungamakten och åtnjuter en hel del privilegier.
Ett visst passivt motstånd finns från De lärde i Yolevs skara vilka hellre ser till materiella fakta än till andlig auktoritet.

Bra. Det borde finnas en stolthet i Klomelliens äldsta stad Yolev att det var hit Lysande Vägen kom först. Klomelliens äldsta soltempel kan då få ligga i Yolev stad.

Kan lägga till att Karlsorden har ett kloster i Yolev. Har även en idé om hur de enligt tidigare beskrivning rätt lärde solnunnorna i Erfavelklostret borta i Triska förhåller sig till Yolevs lärde men måste putsa lite på den först.

Relationer

Förhållandet mellan Nya Arno och Yolev är generellt gott. Det var Yolev som hjälpte de överlevande från skeppsbrottet år 340 e.O. och det var med kvinnor från Yolev som de skeppsbrutna dalkerna bildade familjer från begynnelsen av Nya Arnos grundande. Det finns vissa kulturella skillnader som kan orsaka friktion, framförallt skillnaden mellan aidnisk och dalkisk rit men även kring dikotomin feodalism contra folkförsamlingen i Nya Arno. Samtidigt har man liknande livsstil, problem och försörjningssätt vilket gör att Nya Arno och Yolev likväl är på god fot.

Kan vi inte byta ut kvinnor med yoleviter så det framstår som att både dalkerna och yoleviterna som möttes vara av båda kön? Den dalkiska kulturen är rätt jämlik och även om det kanske var fler män än kvinnor bland de skeppsbrutna så tycker jag sjöfarare från Caddo kan vara av båda kön, både förr och nu.

Yolev styrande är ganska misstänksamma mot andra stadsstater i allmänhet och mot Mercana i synnerhet. De näsvisa handelsfurstarna har av och till försökt att muta rådmännen samt tillskansa sig rättigheter på Yolevs territorium. Detta har dock undvikits med stöd av Kungarikets linje av strikt neutralitet. Inga särskilda skänker ges till den mäktiga plutokratin i norr. Mellan vanliga yoleviter och mercaner kan relationen dock vara bättre. Yoleviterna är duktiga sjömän och många kaptener i Mercanas fiske- samt handelsflotta härstammar från Yolev.

Bra.

Yolev har generellt bra relationer med Hisskov. Grannstatens lynniga isolationism har hisskoviterna vant sig vid nuförtiden. Man ser Yolev som sitt ursprung och som sin nära släkting. Hisskoviterna är däremot inte naiva nog att räkna med stöd från Yolev.

Kanske ändra till att många hisskoviter ser Yolev som sitt upphov, men inte alla? En del hisskoviter kommer väl från Clorsodium?

Addiaska (viss ovilja kring expansionen och översitteri men kulturella och styrelseskicksmässiga band?)

Feodala och religiösa band lär finnas men stadsstaterna behöver ju inte gilla varandra för det. Addiaska lär dock föredras framför flera andra stadsstater i Unionen.

Bosza (misstanksamhet?)

Misstänksamhet lär finnas.

Sanzas
(Birke?)

Mycket goda. Återkommer bara jag fått ihop någon konkret text.

Yolevs relationer med Hamur är mindre än man kanske skulle kunna gissat. Detta eftersom att Yolev är en av få stadsstater i unionen som inte importerar metaller från riket i bergen. Före Bazad-muhs fall gjorde men det men efter påtagande isolationism från Yolev samt ovilja att handla med ett Hamur i nära samarbete med Mercana har satt käppar i hjulet. Med det sagt är det inte ovanligt att Yoliviter åker till Bergariket och blir en del av Hamurs Yohrleiderbefolkning.

Låter bra.

Triska och Yolev har få gemensamma kontaktytor. De man har är sällan av positiv natur.

Låter rätt.

Halvlängdsmän i Yolev
Dessa gynnare följde fiskarna som anlände till Yolev från mefamirs sjö redan på 700.f.O och utgör en integrerad del av stadsstatens befolkning. De är i regel goda jordbrukare samt bedriver fruktodlingar i stadsstaten. Halvlängdsmän når sällan de högre delarna av styret inom konungariket men en av ’de gamla familjerna’ (vilken?)som utgör konungens råd är av de kortväxtas folk. I huvudsak har de precis samma rättighet som övriga delar av konungen av Yolevs undersåtar.

Bra. Familjen Hortkul kanske?

Ankor i Yolev
Ankorna i Yolev är förhållandevis senkomna innevånare. De har anlänt pö om pö från andra delar av unionen, främst i formen av handelsmän. Dessa kämpar dock i motvind på grund av den nyckfulla handelspolitik som kungariket bedriver. Deras goda kontaktnät i regionen har dock inneburit att de snabbt kan anpassa sig när vindarna vänder och öppningar syns.
Några försök har gjorts med amfibieodlingar i Yolevs del av Baxardeltat. Dessa har dock sinkats en hel del av angrepp från Reptilmännen från K’trsssh och andra grupper.

Bra.

Mykasse
(Finns dessa kvar i tillräckligt stor andel år 610.e.O?)

Torqemadas område.

Brikho (Torqemada?)

Få civilicerade, och troligtvis inga etinstrogna, länder gillar svartfolk. Yolev gynnas heller inte av Mercanas handel med staden O som är grundförutsättningen för Brikhos existens som medlem i Klomelliska unionen. Många yoleviter stödjer nog Addiaska

Reptilmännen bor i baxardältat där Ruinstaden K’trssh befolkats av deras sort. Ödlefolket är en av anledningarna till att träsken inte dikats ut mer och till att vissa personer försvinner spårlöst i närheten av våtmarkerna. Relationen till människorna i Yolev är alltså långt från hjärtlig. De senare ser Reptilmännen som bestar och folket från K’trssh ser yoleviterna som …mat..även om just denna anrättning kan bita ifrån.

Låter bra.

Diplomatiska förbindelser
Yolev har en hel del förbindelser med länder utanför unionen. Den neutralitet som kännetecknar Kungariket är främst vänd mot övriga unionen. Man handlar med andra länder men ingår dock inga förbund eller allianser.

(Vilka? Zorakien (järn?) kardien? Trakorien? Mereld? Panderalia? Caddo? Erebos?)

Stadsstaten har sedan 500talet utvecklat handelsutbyten med stammar i Kasenu. Framförallt kring handel med ädelträ som växer kring flodsystemen och som används i den framstående Yolevitiska båts-samt möbeltillverkningen.

Kardien

Trakorien

Mereld

Zorakin

Caddo

Panderalia (järn?)

Låter bra.

Språk
Yolevitiska är en västklomellisk dialekt varur de andra ”jaggerska” dialekterna härstammar. Den har, mycket på grund ’de lärde i Yolev’, fått en air av akademisk tyngd och det är vanligt att studenter vid akademin i Yolev och Stangvaller klippa lägger sig till med Yolevitiska även om de kommer från andra delar av regionen.

Dialekten har av vissa beskrivits som ett ”Ett sorl av honung”. Andra anser snarare att den är sävlig, uttröttande och tonlös.

Det talas en variant av denna dialekt på ön Ir -ves utanför Melorgh. Detta då en kombination av melorghier och yoleviter har befolkat ön.

Låter bra. Läs- och skrivkunnigheten kan då kanske tänkas vara mer utbredd i Yolev än i många andra delar av Klomellien?

En detalj att lägga till är det i ett gammalt inlägg av Adragoor omtalade (men inte beskrivna) typsnittet klomul. Detta är tänkt vara ett vanligt förekommande sätt att skriva joriska runor på kring Västerhavet, Aidne och Erebos. Står kort om det här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 180#p11180

Självklart måste väl detta skrivsätt vara utvecklat av Yolevs lärde?

Teknologi
Yolev har på ett par områden en framstående hantverksmässig samt teknologisk nivå. Exempel på detta är båtbyggande samt möbelsnickare. Denna handel och vidareutveckling av kunnandet hämmas dock något av den isolationistiska politiken som konungariket bedriver, framförallt i förhållande till den övriga unionen.

De lärdas skara i Yolev är en av västra Erebs mer aktade sällskap även om de inte verkar så flitigt utanför Klomelliens gränser. (mer är)

Export = Fiske, eventuellt en del hantverk (har bland annat diskuterats båtbyggande samt möbelsnickeri) timmer(?)

Import = är självförsörjande men lyxartiklar, livsmedel, tyger, metaller lär behövas? Ädelträ från Kasenu importeras.

Låter bra.

Kropp och själ

Fysiologi

Människorna i Yolev är huvudsakligen jorer och kallas yoleviter. De är ättlingar till den fiskarbefolkning som på 800-talet f.O. utvandrade från Mirelien där de levt vid Mefamirs sjö och bosatte sig här i utkanten av Kejsardömet Jorpagna.

Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. I regel kan man säga att hisskoviterna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd och även aristokratin är tämligen enkelt klädda med erebska mått mätt.

Generellt är yoleviternad klädedräkt av mycket god hantverksmässig kvalitét i en stil med med praktiska och förstärkta detaljer. Den generella Yolevitern klär sig om möjligt något mer dämpat än sina unionsbröder och systrar. Vid festliga tillfällen pryder man sig dock gärna i blomsterkransar, vackra snäckskal samt färglada prydnadsband om fästs i kläder och hår. Pärlsmycken är ganska vanligt hos adeln och fästs ofta på rustningsdetaljer vid parader och torneringar.


Mentalitet
Ett drag som genomsyrar yoleviterna är Isolationism. Man litar inte på stöd från utomstående makter utan förlitar sig på sin egen förmåga.
Vidare så framstår ofta yoleviterna som oimponerade av ting och titlar som inte har en påvisbar praktisk funktion. En riddare är bara riddare om han kan försvara sitt folk, ett exklusivt vin från Melucka har inte mycket större värde än cider från äppelbönderna nedom hisskovska högåsen. Likt de flesta klomellier är man glada i festligheter och firar både religiösa och andra högtider med stor förtjusan.
Att ha ett ”internationellt kontaktnät” ses på med misstänksamhet snarare än att detta är någon inneboende positiv egenskap.
Yoleviterna uppfattas av andra ofta som konservativa, jordnära och lugna…nästan sävliga. Själva tycker det att tradition och stabilitet är högt värderade samt en trygghet för deras samhälle. Abstrakta värden som ”frihet” och ”folkstyre” har man sällan tankarna på. Man litar generellt på konungaätten och dess råd. Det kaos och den oordning som följde jordernas angrepp är ännu yoleviternas största mardröm.

Låter mycket bra.

Många i Yolev som gärna ser tillbaka på sitt joriska arv borde då gilla den såkallade Kejsarstilen som finns omtalad under Zorakin men som kan gälla även för andra delar av Ereb som påverkades av Kejsardömet Jorpagna.

Står om detta här: https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... onststilar

Kända personer
Brior Brådfot

Brior Brådfot är möjligen från Yolev och Stangvaller klippa som han verkat vid ligger i norra delen av stadsstaten. År 610 är han inte särskilt välkänd… men historien vill kanske annorlunda?

Är inte Rustiliam Gannau yolevit?

Typisk bosättning
(Förslag?)

Små täta byar på landsbygden. Korsvirkeshus med lerklinat flätverk vanligtast bland folket. Adel och välbeställda har övervåningar byggda i trä, byggda av Yolevs skickliga trähantverkare. Yolevstaden är byggd huvudsakligen i sten men även här är trädetaljerna väl synliga (dock mera inomhus än utomhus).

Vissa byggnader, gärna äldre uthus ute på den kustnära landsbygden, är byggda i kardisk stavverk och står kvar som ett minne om jordernas långa närvaro i Yolev.

Hur låter det?

[birkebeineren]

Angående Mykasse så skulle staden ha kunnat grundas som en flottbas i sammanhang med att Kejsardömet Jorpagna etablerade provinsen Drylo Merkana 621 fO. På så vis kan den tävla med städerna Catonave och Dargo om att ha varit norra Klomelliens äldsta joriska städer. Catonave blev senare Mercana och Dargo förstördes 588 fO (även om den återuppstått senare som ett av Mercanas försvarstorn mot Magilre) men Mykasse kan ha fortlevd ett tag in i Mörkertiden innan den övergavs (för att återuppstå 459 eO).

Kanske var det från flottbasen Mykasse som de jorer som sen blandade sig med mirgerna och blev melorghier kom?

[Torquemada]

Har redan kommenterat Yolevs relationer med Melorgh, Brikho, Mykasse och reptilmännen (som är ute på heligt krig).

Låter bra med Mykasses ursprung. De jorer som kom till Melorgh måste ha varit i stor nöd för att finna stället attraktivt.