Klomellien

[Torquemada]

Ser bra ut.

Smugglingsmöjligheter? Eller snarare, märker yoleviterna upp all boskap eller är det hopplöst att ta sig förbi någon annanstans över åsen?

Oligarken Gisslare? Den gubben måtte haft en del PR-problem...

[gtjorgo]

Det finns nog en hel del smugglingsmöjligheter över åsen även om Yoleviterna patrullerar sporadiskt. Yolev och Hisskov har ju annars ganska goda relationer även om Yolev ibland är lite nyckfulla.

Gisslare har fullt upp ätten är på kollisionskurs med ätten Cudda och har sänt en del huskarlar för att beskydda malmtransporter åt Mercana från Hamur. Hamur som Cudda för tillfället är i strid med…

[Torquemada]

Varför smugglar inte hisskoviterna allt?

[gtjorgo]

Misstänker att det är som med all smuggling.

Åker man dit är straffen ganska hårda. Sedan kan man inte sälja varor på marknad om de inte tullats (som i Sverige på medeltiden då endast marknader och köpingar fick sälja vissa varor och detta först efter att de tullats).
För att det ska vara värt att smuggla så måste smugglaren först ha en säker köpare (då varorna inte kan ligga på en öppen marknad).
De kan säljas vidare till skummisar som säljer ”under disk” men då tar den personen i fråga en risk .. vilket tenderar att sänka priserna.

Det är nog därför smuggling främst skedde på varor med orimligt hög skatt eller som var förbjudna. Risken att åka fast var låg men smärtsam och att inte kunna sälja varorna var en risk rent ekonomiskt. Speciellt om de hade ett ”bäst före datum”.

Med det sagt tycker jag att smuggling bör vara ganska vanligt i hela klomellien och att gränsen Yolev/Hisskov inte utgör ett undantag. Yolevs nyckfulla isolationism lär kunna bidra..

[birkebeineren]

"Hjärtans gärna Arvor"

Bra gtjorgo, självklart ligger det en stad på denna plats. Resonemanget om smugglingssituationen låter rätt. Att få varor ut ur Klomellien olagligt lär vara särskilt svårt med tanke på att det är få städer längs kusten. Internt stadsstaterna emellan lär det vara enklare men även här är städerna få. För att Klomelliska Unionen skall hänga samman lär de olika stadstaterna (åtminstode officellt, de flesta av dem) vilja förslaka motverka smuggling och olaglig handel. Klomelliska Hanverksgillet (altså den överordnade sammanslutningen) lär också arbeta mot smuggling. Ser före mig att de är extremt noga med att alla varor av "klomellisk kvalitet" är noggrant stämplade och försedda med lagliga papper.

Forresten, skulle Triskas Marknad varje år kunna vara en inofficiell plats för avsättning av smuggelvaror, de som ändå (och kanske delvis just därför) förekommer på i ett land med varor av högt värde? Triskerna kanske har sin egna tolkning av hur en gof handel skall skötas?

[gtjorgo]

Jag tänkte att skalden behövde ett hem

Triskerna har ju en annan syn på det där med laglig verksamhet och liknande bryderier. Stormötet lär därmed vara ett ypperligt tillfälle att kränga smuggelgods och liknande.
Även tullfrågan är lite flytande hos triskeroligarkerna. Ibland kan förbipasserande varor gå helt tullfritt och andra gånger så kan desamma tullas flera gånger (ibland även hos samma oligark..)

”Gillet” jobbar som du nämner hårt med att hålla ned slutpriserna och således också tullen stadsstater mellan. Annars riskerar varorna att bli osäljbara på den regionala marknaden.

[Torquemada]

Hmm... jobbar inte gillet lika mycket med att hålla UPPE priserna - alltså med att hålla billiga men undermåliga produkter borta från marknaden?

[birkebeineren]

Jag ser gärna att Klomelliska hantverkargillet främsta mål är att hantverk deras medlemmar tillverkar är av högsta möjliga kvalitet. Om dvärgar var med om att grunda Gillet kan deras syn på hantverk som något närmast heligt ha påverkat. Och då borde väl detta hantverk säljas till höga priser?

[Torquemada]

Precis - motverka framförallt fuskarna i Mercana (inte för att det saknas kompetenta hantverkare där) som vill stämpla allt möjligt med gillesmärke.

[Torquemada]

Nya stad under utveckling - en svartalfsstad i Brikho. Fast jag lär tänja begreppet "stad" en smula. "Plockepinn" säger de fåtaliga besökarna.

[gtjorgo]

Hmm... jobbar inte gillet lika mycket med att hålla UPPE priserna - alltså med att hålla billiga men undermåliga produkter borta från marknaden?

Jag skulle vilja säga både och. ”Gillet” vill ha hög kvalitet på produkterna och på så vis även höja priset. Samtidigt vill man hålla ned priset på ”frakten”. I denna fråga ingår tullarna stadsstaterna mellan.

[gtjorgo]

Nya stad under utveckling - en svartalfsstad i Brikho. Fast jag lär tänja begreppet "stad" en smula. "Plockepinn" säger de fåtaliga besökarna.

Spännande!

Birke! Fick du redan på typsnitt från spelknepe?:-) kartan har en del att uppdatera:-)

[Torquemada]

NJEFFHEIM – BRIKHOS SVARTALFSSTAD

Vid den östra mynningen till Den Dimmiga Dalen ligger en grund markskål vars sanka mark matas dels av rännilar från de bakomliggande bergen, dels av de tunga dimmorna från dalen. I denna vattniga och ogästvänliga miljö har många av Brikhos svartalfer och flera svartalfsstammar sedan lite över hundra år gjort sig ett hem. Staden är gles och spridd över en stor yta. Bara i undantagsfall används sten, tegel eller rejäla brädor vid husbyggena – Njeffheim är en stad av pinnar, rep och tyg- och hudskynken. Av dess fåtaliga utsocknes besökare kallas den ofta ”plockepinn - staden”.

Njeffheim betalar tribut till Brikho, men är i övrigt helt självstyrande. Brikho är inte särskilt intresserade av den fattiga trakten, även om en del orcherhövdingar i det förflutna har sökt hunsa den grundligt. Njeffheims reaktion inför varje seriöst hot är alltid flykt. På ryggen av sina vältränade vargar kan de lätt fly in i dimman med sina värdesaker på ryggen, kvarlämnande en värdelös kåkstad som dessutom lätt byggs upp igen. Husen är avsiktligt byggda för att varken rymma eller bära en normalstor humanoid, och en ilsk krigarorch som för fjärde gången på en timme brakat igenom ett golv eller fallit ner i vätan genom en kollapsande tygvägg börjar ofta fråga sig vad han har där att göra.

Staden nuvarande ledare är kung DJITT SKARPÖGA av Äggsörplarnas stam, den Krökte Kungen (så kallad eftersom han slår i taket om han reser sig från tronen), en försiktig, misstänksam och tillbakadragen och grånad åldring som tillbringar mycket av sin tid i det lilla grottsystem som huggits ut i bergen bakom staden. Utöver sin stam stöttas han av ett bror- och syskonpar svartalfer med hjälpliga nekromantikunskaper. Utbölingar släpps nästan aldrig in i kungagrottorna, där de för övrigt knappt får plats. Tronsalen tjänstgör även som matsal och sovrum åt kungen, men skattkammaren har klokt nog fått ett eget rum. Grottorna markeras inte med några yttre tecken, och är ofta blockerade av stora stenblock. De innehåller dessutom så sinnrika fällor som svartalfer långt borta från civilisationens välsignelser kan frambringa. Man kan fråga sig varför kungen trivs så bra i dessa trånga och rökiga grottor, men då bör man minnas att de är varma, torra och trygga, i motsats till det kalla och fuktiga Njeffheim. En postering därinne är mycket eftertraktad av stadens invånare.

I nästan alla förhandlingar med utbölingar företräds kungen av sin talesman (eller snarare ”vrålesman”) den tame resen TUGG -TUGG TJAFSAREN. Tugg-Tuggs förhandlingstaktik går ut på att vråla frågor till folk: ”Vem är du? Vad gör du här? Varför det? Vad är det där för en vapensköld? Har ni något guld?” Tugg-Tugg backas upp av sin sluga hustru, kungens yngre syster DUNDIN, som för en svartalf är både abnormt högrest och sjukligt fetlagd. Deras äktenskap är dock mycket lyckligt.

Stadens främsta resurs är dess månghövdade och vältränade vargflockar, vars ryttare håller staden med kött under alla årstider. Man jagar dock inte i den tabu-belagda Dimmiga Dalen. Köttdieten kompletteras med spigg, grodor, insekter, rötter och svamp. Stadens största problem är dess ohälsosamma miljö. En genomsnittlig svartalf i Ereb har antingen problem med översittare eller föda, och löser han det ena problemet bli vanligtvis det andra värre. Njeffheim plågas istället av kyla och väta, och infektioner av alla de slag är ett stort problem. Svartalfer tål miljön bättre än människor, men saknar exempelvis reptilmännens naturliga försvar mot väta och kyla. Alla försök att dika ut marken har dessutom stoppats av kungarna – man vill inte att staden ska bli lättåtkomlig för invaderande orcher.

Centralt i Njeffheim ligger stadens enda ordentliga gata, som kantas av diverse handelsbodar och gatuhandlare. De omgivande husen står på styltor, och tar sig ofta på sitt rangliga vis upp till tre och fyra våningar. Då svartalfer inte helt saknar sinne för skönhet pryds husen ofta med polerade djurskallar och färgade vimplar, och över alltsammans vajar stadens stolta flagga och vapensköld, en röd drakorm mot blå och vit botten (givetvis i opposition mot Brikhos svarta drake). Utom synhåll i sin verkstad arbetar stadens främste helare och giftblandare, den vresige, buttre och alkoholiserade halvlängdsmannen GULSULA, som dömts till permanent landsförvisning från Sanzas efter att ha giftmördat en affärsrival.

Högt över staden, bland de omgivande bergen, spanar ständigt en vaktpost ut i den täta dimman. Mörkersyn mildrar förstås problemet med att se i dimma. Jobbet ses dock som en ren bestraffning, liksom en hel del av de andra vaktposteringarna. Äggsörplarna ser alltid till att för egen räkning lägga beslag på de poster där man kan räkna med anständiga mutor. Även om försvarsanläggningarna inte är mycket värda, bestående som de är av vattenfyllda fallgropar med spetsade pålar och liknande fällor, så äger staden några ballistor som till nöds kan riktas mot storvuxna inkräktare. Staden saknar dock inte anfallsmöjligheter, bågskyttar på snabba vargar kan ställa till problem för både orcher och beridna riddare.

Alla okända utsocknes avvisas bestämt. Det är dock möjligt att vinna svartalfernas förtroende, och 5 % av staden består av andra raser (vargarna förstås oräknade).

Njeffheim dyrkar en trio av gudar, utöver den vanliga vidskepelsen. Högst står den svartkåpade ZEM, som styr väder och vind, och slänger blixtar på de misshagliga och på svartalfernas fiender. Särskilt gynnade svartalfer välsignas med osynlighet. Zem har naturligtvis fötts ur minnet av Zemnus relativt välvilliga styre. Zemnus betraktade svartalferna som en resurs – och slösade därför inte med dem i onödan. Bredvid Zem finns hans varg GRAWK, som kan besätta vargryttare och låta dem bli ett med sina vargar. Lite vid sidan av finns den importerade guden UELGERIC, som här ses som en smällfet svartalf med allt livets goda i sina händer – det vill säga mat och sprit. Morguck betraktas som en farlig demon som man måste blidka om han kommer för nära. Brikho är svagt medvetna om att Njeffheim har övergett det stränga förbudet mot magiker i allmänhet och nekromanti i synnerhet, och kommer förmodligen att göra något åt saken när andan faller på, då man inte vill att zemniterna ska få fotfäste på Brikhos mark igen.

Kvinnorna har en underordnad ställning bland Njeffheims svartalfer, men står skyhögt över orcherhonornas kreatursstatus. Då svartalfer har en något starkare sexualdrift än svartfolk i allmänhet (nästan i paritet med den mänskliga) lägger de om orken finns mycket tid och energi på flirtande, uppvaktande och skvaller. Det svartalfiska familjelivet är ofta en sorglig soppa av otrohet, hustrumisshandel, sexuella övergrepp, skilsmässor och barn som lämnas att härja runt i stora skockar utan ordentlig tillsyn från de vuxna. Polygami förekommer, och kungen har fyra drottningar (”mer än jag klarar av”). Svartsjukedramer är vanliga. Svartalfer är inte överdrivet romantiskt lagda, men både hustrur och äkta män håller benhårt på den heliga äganderätten av den andre.

Bland svartalferna finns en sorts migrationscirkel. När svartalfer tröttnar på att hunsas av storvuxet folk flyttar de ut på Brikhos landsbygd. Där är det knapert och eländigt, och Brikhos stads värme lockar dem sedan till sig. När sedan Brikhos orchers grymma översitteri blir för mycket drar man till Njeffheim, där man efter att ha frusit ett tag drar sig till minnes civilisationens fördelar i Mercana. Det här kan ibland ta generationer, och ibland klaras av på en enskild livstid. En del djärva svartalfer drar ända till Baxar, där reptilmännen tenderar att äta upp alla utom de härdigaste. Melorgh borde i sammanhanget framstå som en svartalfs paradis, men har fått dåligt rykte då Stadsklippan bebos av Det Avbrutna Kortspjutets Hämnande Klan, kända som sällsynt korkade ärthjärnor.

Njeffheim har för ungefär ett år sedan fått en ny, ofrivillig invånare, dvärgen DRIO BARSKFAST av Mercana. Under en underhållskaravan till addiska orch-jagande soldater överfölls Drio och hans mänskliga kolleger av orcher på Brikhos territorium. Drio togs till fånga och orchernas svartalfsryttare lyckades smuggla iväg honom från orcherna till Njeffheim, där han i stor hemlighet hålls fången och i spetsen för ett arbetslag svartalfer tvingas arbeta med att gräva ut kungagrottorna. I valet mellan att sitta och ruttna i en fånghåla och att bygga upp sina muskler har Drio gått in med liv och lust för sitt slavgöra, som han inte ser som ett hot mot dvärgar någonstans. Förr eller senare blir han befriad eller får en chans att fly, tänker han. Kung Djitt behandlar honom väl och han får ordentligt med mat. Kungen inbillar sig dock inte att det kommer att hjälpa honom om Drios belägenhet blir känd. Hemma i Mercana har släkten gjort efterforskningar och satt ett pris på Drios återbördande. Snart sätts ett anslag med en belöning på hundra guldmynt upp på alla äventyrares stamhak, värdshuset den Hängda Fursten…

[birkebeineren]

Känns både svartfolkskt och svartalfskt. Gillade biten med svartalfernas estetisk sans och persongalleriet verkar intressan. Gudavärlden också spännande, ett lite axplock där. Säker på att inte ens trakoriska pilgrimer släpps in för att deltaga i firandet av Uelgeric? Trevligt med ett litet äventyrsuppslag helt på slutet.

Inte omöjligt att Njeffheim ges ett omtal i Liber Stygantropuz

[birkebeineren]

Triskerna har ju en annan syn på det där med laglig verksamhet och liknande bryderier. Stormötet lär därmed vara ett ypperligt tillfälle att kränga smuggelgods och liknande.
Även tullfrågan är lite flytande hos triskeroligarkerna. Ibland kan förbipasserande varor gå helt tullfritt och andra gånger så kan desamma tullas flera gånger (ibland även hos samma oligark..)

Ännu en anledning att besöka Stormötet i Triska. Ryktet om att här går det att hitta hantverk av klomelliska kvalitet till lägre priser lär locka.

”Gillet” jobbar som du nämner hårt med att hålla ned slutpriserna och således också tullen stadsstater mellan. Annars riskerar varorna att bli osäljbara på den regionala marknaden.

Funderar på om det kan vara inskrivet i Klomelliska Unionen att Hantverkargillets bestämmer priset på allt sitt hantverk. De olika stadsstaterna kan inte påverka detta men de har alla tillåtelse att handla med dessa varor oavsett stadsstat och hantverkets ursprung. Detta har under historiens lopp varit bidragande till att alla Klomelliens stater numera är medlemmar i Unionen.