birkebeineren skrev: ↑2022-09-17 08:12
Att låta LV hymner ha blandats med dharbisk folkmusik blir en mycket bra säregenhet. Kanske är det också så att påverkningen har gått även andra vägen och dharbiska barder har tagit till sig instrumentet
arnasträng?
Såklart finns det en påverkan åt båda hållen. Kanske finns det dessutom kättare i Dharbia som förvanskat läran och inkorporerar elementargudar som solserafer.
birkebeineren skrev: ↑2022-09-17 08:35
Då kanske en annan jorpagnier med intresse för Akrogal, Broder Tungoträte, med stort intresse läste Melios reseberättelse när han letade bevis för sina teorier...
En liten grupp solvandrare kan ha anlänt Dharbia ombord på ett skepp tillhörande det kardiska handelshuset Norrtraden år 379 e.O. Dessa etablerade en liten koloni kring sen har utvecklats till en livskraftig församling etinstrogna i nordvästra Akrogal.
Missionären Valadrim från Källeby som Melio berättar om kan då ha gjort sin resa in i norra Akrogal norr om Dharbia någon tid efter detta. När gör Melio sin resa, före eller efter 457 eO? Han refererar till händelsen med Valadrim som för femtio år sedan.
Kanske Melio anlände tillsammans med en delegation som skickades från Kardien för att upprätta relationer med det nya kungariket Dharbia i slutet av 450-talet. I så fall skedde Valadrims resa i början av 400-talet.
birkebeineren skrev:
Dharbia tillhör kres-bontisât Trakorien, som har sitt huvudsäte i Munzga i Magilre.
I så fall borde Dharbia ha en egen bontisâl. Ungefär så här tror jag att det ligger till:
Den Lysande Vägen har existerat i Dharbia sedan läran började spridas i landet av kardiska solvandrare år 379 e.O. Dharbierna har dock varit tämligen svåra att konvertera på grund av sin provinsiella konservatism eller rent lantliga tjurskallighet. Trots det finns numera tre församlingar i Dharbia. Två i huvudstaden - en för infödda dharbier och en för tillresta handelsmän och vägfarande, varav båda består av ett 50-tal medlemmar. Ytterligare en mindre församling finns i Homlun. Efter Dharbias frigörelse från Kalmurri 457 e.O. beslutade kyrkan att låta det nya landet ingå i kres-bontisâtet Trakorien och att en bontisâl skulle skickas till Dharbia för att överse kyrkans fortsatta tillväxt. Sedan dess har Dharbia haft 14 bontisâler.
Den föregående och mycket omtyckte bontisâlen Valorin Långe avled hastigt i lungsot för tre år sedan och Kerisgass Duolik i Munzga nödgades utse en ny. Valet föll på Gastrobald af Galtbeen, yngste son till baron Ulterim af Galtbeen till Cyrlinda (i närheten av Comar). Detta inte så mycket på grund av hans lämplighet utan snarare tvärt om. Den fete och late riarken Gastrobald hade i åratal varit en nagel i ögat för Kerisgassen, varit hatad av menigheten och ansågs som en allmän skamfläck för den Lysande Vägens kyrka. Helst hade Duolik velat göra sig av med Gastrobald helt och hållet, men på grund av vissa hållhakar som baron af Galtbeen hade på den gode Kerisgassen, samt mutor, utsågs Gastrobald till bontisâl, med avsikt att han skulle skickas till en så avlägsen plats som möjligt.
Gastrobald är en riktig fetknopp i sina bästa år. Han är dryg, småsint och självgod nog att vara ett typexempel på en dålig ledare. Han är övermåttan stolt över sin samhällsställning och sitt ämbete, men att faktiskt utöva det på plats i Dharbia har aldrig föresvävat honom. Att resa så långt bort till någon vindpinad kust på andra sidan världen skulle inverka negativt på hans hälsa menar han. Dessutom blir han ju lätt sjösjuk, skulle aldrig klara en främmande mathållning och tycker dessutom illa om den bonniga dharbiska dialekten. Ständigt lyckas Gastrobald komma på olika ursäkter för att undvika resan, vilket naturligtvis vållar en del huvudvärk för Kerisgassen. I stället syns han ofta på de dyrare krogarna i Munzga, där han med god aptit smörjer kråset med allsköns läckerheter som han brukar skölja ner med lite väl mycket vin.