Tuppen älskar Nærikyrha innerligt. så pass att han varje morgon straxt innan solens anlete smyckar Subarda med sitt ljus, ropar ut sin kärlek så att alla kan höra.Tuppen är även förbunden med urkraften Nærikyrha
Aesir
Re: Aesir
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Re: Aesir
Also… Vilken typ av valbensharpun är tuffast?
Den enkla, en fiskares redskap eller den mer arbetade, ett pråligare vapen för rikedomens gud?
Båda har sin charm.
Den enkla, en fiskares redskap eller den mer arbetade, ett pråligare vapen för rikedomens gud?
Båda har sin charm.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Re: Aesir
Röstar på den enkla, men båda är fina.
-
- Admin
- Inlägg: 9225
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Aesir
Utkast till mer ingående information om Grabìr
Grabìr
Grabìr är de sköna konsternas gud. Det är han som ger skalderna och barderna sin inspiration och i vars ära konstnärliga sniderier utförs. Han framställs oftast som en ung och vacker man, inte sällan greppandes ett instrument. Färgen vit associeras ofta med honom. I strid brukar han ett kort svärd. Framförallt stränginstrument förknippas med Grabìr och bland dem anses ofta tagelharpan vara det främsta.
Till Grabìr blotar man i vardagen sitt svett i form av skapandet av konsthantverk, sin inspiration i form av sånger och kväden och ofta del i den lön de sköna konsterna kan löna dig. Exempelvis första drycken du bjuds för ett kväde, det första silverstycket du får för ditt hantverk.
Vid större högtider blotas ofta konsthantverk och smycken. Det egna blodet är också vanligt att blota. "Att blöda för sin konst."
En skald börjar ofta sina anföranden med att tacka Grabìr för sin röst och för luften i sina lungor.
Västnargurerna brukar en uppsjö av bildkonst, främst i form av ornamentiksniderier. Mest kända (, och fruktade) är de drakhuvuden som pryder jordukaerlarnas skepp och de griphuvuden som pryder ranernas. Men sniderierna syns även på de träpelare som håller upp hallarna i husen, på vindflöjlar och i stort sätt allt som kan snidas i trä. Detta är ett sätt att tacka och synliggöra Æsìrs och då särskilt Grabìrs storhet. Det är inte ovanligt att bonden utsmyckar sin plog eller smeden sitt städ för att visa sin betygelse för Grabìr.
Lokala skillnader:
I Jorduashur hålls Grabìr högt i ära. Det är vanligt att smycka sig, sina vapen, sitt hem och allt som tänkas kan för att ära honom. Vidare hålls skalderkonst högt och alla fria män och kvinnor förväntas kunna kväda och/eller sjunga åtminstone hjälpligt.
I Ransard är synen på Grabìr delad. Raner erkänner honom men ser honom inte som särskilt viktig. Den musik raner nyttjar mest lär härstamma från Sthôrm snarare än Grabìr. Bruket att smycka sig och sin utrustning tenderar ses på som ett sätt att förhäva sig och uppmuntras överlag sällan.
Sarderna å andra sidan delar i stort Jordukaerlarnas syn på honom. Hos dem är sången och musiken viktigare. Det är vanligt att brukshantverkare väljer att dekorera sina hantverk för att glädja Grabìr, om än ej med samma skicklighet som Jorduahurs konsthantverkare.
Övrigt:
Till de sköna konsterna räknas Måleri, Skulptur, Aritektur, Poesi och Musik. Till dessa räknas ofta Väggmålningar och målandet av sköldriter och segel.
Ornamentik i form av snideri och klensmide. Konstnärlig gravering av vapen och rustningar. Smyckeskonst, kväden och sånger. Och kroppskonst i form av tatueringar och kroppsmålning.
Grabìr
Grabìr är de sköna konsternas gud. Det är han som ger skalderna och barderna sin inspiration och i vars ära konstnärliga sniderier utförs. Han framställs oftast som en ung och vacker man, inte sällan greppandes ett instrument. Färgen vit associeras ofta med honom. I strid brukar han ett kort svärd. Framförallt stränginstrument förknippas med Grabìr och bland dem anses ofta tagelharpan vara det främsta.
Till Grabìr blotar man i vardagen sitt svett i form av skapandet av konsthantverk, sin inspiration i form av sånger och kväden och ofta del i den lön de sköna konsterna kan löna dig. Exempelvis första drycken du bjuds för ett kväde, det första silverstycket du får för ditt hantverk.
Vid större högtider blotas ofta konsthantverk och smycken. Det egna blodet är också vanligt att blota. "Att blöda för sin konst."
En skald börjar ofta sina anföranden med att tacka Grabìr för sin röst och för luften i sina lungor.
Västnargurerna brukar en uppsjö av bildkonst, främst i form av ornamentiksniderier. Mest kända (, och fruktade) är de drakhuvuden som pryder jordukaerlarnas skepp och de griphuvuden som pryder ranernas. Men sniderierna syns även på de träpelare som håller upp hallarna i husen, på vindflöjlar och i stort sätt allt som kan snidas i trä. Detta är ett sätt att tacka och synliggöra Æsìrs och då särskilt Grabìrs storhet. Det är inte ovanligt att bonden utsmyckar sin plog eller smeden sitt städ för att visa sin betygelse för Grabìr.
Lokala skillnader:
I Jorduashur hålls Grabìr högt i ära. Det är vanligt att smycka sig, sina vapen, sitt hem och allt som tänkas kan för att ära honom. Vidare hålls skalderkonst högt och alla fria män och kvinnor förväntas kunna kväda och/eller sjunga åtminstone hjälpligt.
I Ransard är synen på Grabìr delad. Raner erkänner honom men ser honom inte som särskilt viktig. Den musik raner nyttjar mest lär härstamma från Sthôrm snarare än Grabìr. Bruket att smycka sig och sin utrustning tenderar ses på som ett sätt att förhäva sig och uppmuntras överlag sällan.
Sarderna å andra sidan delar i stort Jordukaerlarnas syn på honom. Hos dem är sången och musiken viktigare. Det är vanligt att brukshantverkare väljer att dekorera sina hantverk för att glädja Grabìr, om än ej med samma skicklighet som Jorduahurs konsthantverkare.
Övrigt:
Till de sköna konsterna räknas Måleri, Skulptur, Aritektur, Poesi och Musik. Till dessa räknas ofta Väggmålningar och målandet av sköldriter och segel.
Ornamentik i form av snideri och klensmide. Konstnärlig gravering av vapen och rustningar. Smyckeskonst, kväden och sånger. Och kroppskonst i form av tatueringar och kroppsmålning.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
-
- Admin
- Inlägg: 9225
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Aesir
Tack för glada tillrop.
Nu är skissen av Æsìr färdig. Nu återstår att se om jag orkar renrita den…
Tyvärr kan jag inte lägga upp den. Bilagekvoten strular fortfarande
Nu är skissen av Æsìr färdig. Nu återstår att se om jag orkar renrita den…
Tyvärr kan jag inte lägga upp den. Bilagekvoten strular fortfarande
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
-
- Admin
- Inlägg: 9225
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
-
- Admin
- Inlägg: 9225
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Re: Aesir
Förslag till längre text om Wodur:
Wòdur är gudarnas hövding och ledare. Han är Æsirs försfödda, sprungen ur Nærikyrha kropp och vilja. Han löntes tidigt med elden i sitt bröst, något som gav honom makten att kunna ställa sig mot isherrarnas terrorvälde med kraft och utan fruktan. En del av denna eld gavs sedan till människan vilket ger dom möjligheten att finna sin väg till Æsgar om dom levt sitt liv efter Wòdurs exempel. Ärofullt, tappert och utan fruktan.
Han anses ha skapat kriget i form av motstånd, vapenleken som ett verktyg samt vara slugare än räven, minnesstarkare än korpen och visare än ugglan. Han överlistade draken Galdhögg och vann därmed kunskapen om runorna, varför han även anses vara magins urfader. Denna gåva gav han till människorna så de kunde stöpa sina egna öden.
Wòdur är kraftfull, vis, viljestark, slug och givmild. Hans gåva är både dåd, råd, död och barmhärtighet. Att dräpa i Wodurs namn är ett dåd av nöd, inte av grymhet. Att visa barmhärtighet där det är lämpligt är aldrig ett tecken på svaghet. Det betyder inte på något sätt att han är ömsynt. Att se framåt och därav ta beslutet är en av Wòdurs styrkor. Att skona en framtida hämnare eller tronrövare leder inte till heder, bara framtida besvär. Dräp och sålla det du måste, men av nöd, icke av blodtörst.
Wòdur gestaltas oftast som en lång, stark och senig äldre man med långt vitt hår och skägg. Ofta framställs han naken eller halvnaken då han inte berörs av köld och få vapen kan skada honom. I strid bär han oftast ett långspjut och en traditionell västnargurisk rundsköld. Ibland avbildas han med vad som kommit att kallas Wòdurs visir. Parallella sotade linjer över ögonen. (Se nedan)
Wòdur är Narjas make. Narja skapade sig själv ur Nærikyrha för att bli hans maka och avla hans söner, de första Æsir.
Till Wòdur blotar man sitt främsta för han är den främsta och utan honom är du intet. Blod från dina bästa kreatur, välgjorda vapen och dyrbara skatter hör till vanligheterna. Gravbålen är i grunden blot till Wòdur för att den fallne skall förlänas en plats i Æsgar.
Wòdurs visir: En mytisk ansiktsmålning brukad av schamaner inom Æsirtron. Schamanen sotar sitt lång- och pekfinger på svarshanden. Fingrarna bildar då symbolen för ”W” enligt barbartecknen som tänks symbolisera Wòdur. De dras sedan över ansiktet straxt ovanför ögonbrynen, över ögonen och nedför kinderna. Gesten lämnar två parallella svarta streck i ansiktet som skall ge Wòdurs blick, en möjlighet att se det som är sant och avvärja falskheter från Vænir och andra onda makter.
Wòdur är gudarnas hövding och ledare. Han är Æsirs försfödda, sprungen ur Nærikyrha kropp och vilja. Han löntes tidigt med elden i sitt bröst, något som gav honom makten att kunna ställa sig mot isherrarnas terrorvälde med kraft och utan fruktan. En del av denna eld gavs sedan till människan vilket ger dom möjligheten att finna sin väg till Æsgar om dom levt sitt liv efter Wòdurs exempel. Ärofullt, tappert och utan fruktan.
Han anses ha skapat kriget i form av motstånd, vapenleken som ett verktyg samt vara slugare än räven, minnesstarkare än korpen och visare än ugglan. Han överlistade draken Galdhögg och vann därmed kunskapen om runorna, varför han även anses vara magins urfader. Denna gåva gav han till människorna så de kunde stöpa sina egna öden.
Wòdur är kraftfull, vis, viljestark, slug och givmild. Hans gåva är både dåd, råd, död och barmhärtighet. Att dräpa i Wodurs namn är ett dåd av nöd, inte av grymhet. Att visa barmhärtighet där det är lämpligt är aldrig ett tecken på svaghet. Det betyder inte på något sätt att han är ömsynt. Att se framåt och därav ta beslutet är en av Wòdurs styrkor. Att skona en framtida hämnare eller tronrövare leder inte till heder, bara framtida besvär. Dräp och sålla det du måste, men av nöd, icke av blodtörst.
Wòdur gestaltas oftast som en lång, stark och senig äldre man med långt vitt hår och skägg. Ofta framställs han naken eller halvnaken då han inte berörs av köld och få vapen kan skada honom. I strid bär han oftast ett långspjut och en traditionell västnargurisk rundsköld. Ibland avbildas han med vad som kommit att kallas Wòdurs visir. Parallella sotade linjer över ögonen. (Se nedan)
Wòdur är Narjas make. Narja skapade sig själv ur Nærikyrha för att bli hans maka och avla hans söner, de första Æsir.
Till Wòdur blotar man sitt främsta för han är den främsta och utan honom är du intet. Blod från dina bästa kreatur, välgjorda vapen och dyrbara skatter hör till vanligheterna. Gravbålen är i grunden blot till Wòdur för att den fallne skall förlänas en plats i Æsgar.
Wòdurs visir: En mytisk ansiktsmålning brukad av schamaner inom Æsirtron. Schamanen sotar sitt lång- och pekfinger på svarshanden. Fingrarna bildar då symbolen för ”W” enligt barbartecknen som tänks symbolisera Wòdur. De dras sedan över ansiktet straxt ovanför ögonbrynen, över ögonen och nedför kinderna. Gesten lämnar två parallella svarta streck i ansiktet som skall ge Wòdurs blick, en möjlighet att se det som är sant och avvärja falskheter från Vænir och andra onda makter.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------