Intressant, va? Det som nu kommer följande är en historieberättartråd, där följande inslag förekommer:Debracy från Rollspel.nu skrev:Nä... mina damer och herrar, det är uppenbart för mig att Undre världen är en färdighet som syfter till något helt annat: det är kunskap om småfolket, om de som bor under jorden. Om vilka man vågar söka och vilka man bör undvika. Tjuvarna möter på dem när de gömmer sitt gods, ibland kanske de till och med förhandlar om att få lämna vissa ting i deras förvar, givetvis till ett pris. Underhållare och skalder kommer till dem för att lära sig sånger från forna dagar och för att lära sig om vad som hänt på platser med särskild mystik. Sanna mina ord, Undre världen är minsann ingen färdighet för de vidskepliga...
Det skulle jag åtminstone kunna tänka mig förekomma i något land, kanske Cereval där trollknytt är vanligt förekommande? [edit] Annars tycker jag det här borde passa bra med älvorna.[url=http://forum.rollspel.nu/showthreaded.php?Cat=0&Board=rollspel&Number=387983&page=0&view=&sb=&o=&vc=1]Rising från Rollspel.nu[/url] tog bland annat och skrev:Det var kung Aspkrona som först varnade oss för främlingen som kallade sig Vitulv. Av alla alver var det endast han och hans folk vi räknade som vänner, och än idag sörjer vi hans tragiska bortgång. Det här var långt innan vi förstod att främlingen i själva verket var vargakarlen som var spådd att sätta hela den kända världen i gungning, men än idag tror vårt folk att Aspkrona redan från första stund förstod hur maktlös hans folk skulle vara inför detta övermäktiga motstånd.
Han varnade oss och stod emot fienden så länge han kunde för att ge oss tid att fly.
Och flydde gjorde vi, såsom vi brukade fly på den gamla tiden: Bland ormbunkar och lummerväxter hittade vi våra gamla häxringar, bland sumpmarker och mossklippor fann vi våra gamla tomtegrottor, och bland skägglavar och rotvältor fann vi våra gamla trollgläntor. De hade stått gömda och obrukade genom århundraden, men nu for vi in och ut genom de tvenne världarna och gömde oss i skuggorna.
Först gäckade vi inkräktarna. Gömde deras verktyg och vilseledde dem i skogarna. De blev aldrig varse oss och vi fick oss ett gott skratt på deras bekostnad. Tanken på att kunna göra livet surt för dessa inkräktare i all evig framtid kändes som en lämplig vedergällning för att de hade dödat vår vän bland alverna. Senare skulle dock skrattet fastna i våra strupar: Det var när vi för första gången såg ulvarnas födelse som vi förstod att främlingarnas herre inte kunde vara någon annan än vargakarlen, och skräcken bringade oss ur sans vid denna insikt.
Dessa ulvar kunde spåra upp våra hemliga portaler mellan de tvenne världarna! Sålunda stampade vi ner alla svampar som utgjorde våra häxringar, raserade våra tomtegrottor, och svedde marken i våra trollgläntor. Vi var tvungna att fly till fots denna gång, tillbaka till våra gamla blomsterängar där vår härskare sov sin tusenåriga sömn.
/.../
Jag reste på det sätt som bara jag kunde resa, från ett skägglavedraperi i en mörkermård till en vattenpuss i ett kargt bergsmassiv, vidare genom en trollportal dold i en stenformation över till en mossgrotta i en oanselig våtmark. Dessa var vimmelvägar som ingen vandrat på sedan den gamla tiden.
/.../
Han gav mig en beräknande blick och frågade sedan hövligt; "då kanske vi kunde göra sällskap en bit? Två vandrare kan tillsammans resa längre än var och en för sig."
Var det ett skämt? Det kändes som om han såg rakt igenom mig med sina klarsynta ögon. Förvirrad och tvekande så accepterade jag vandrarens förslag, och medan vi gick så samtalade vi om allt mellan himmel och jord. Denne vandrare verkade veta allt jag hade att säga innan jag sade det, men det märkliga var att han aldrig dömde mig, inte ens när jag började berätta om min syster och det jag gjort mot henne. Eller kände han något som han kunde hålla hemligt för mig?
Utan att tänka efter föreslog jag snart att vi skulle använda en av mina vimmelvägar, det stod ett ihåligt bokträd bortom ett krön som vi passerade. Vad höll jag på med? Avslöja våra tusenåriga hemligheter för en total främling?
Jag förklarade "det ser ut som en myrstack, men det är bara ett av våra trick. Sätter man foten igenom myrstacken här så kan man gå in i en ihålighet som inte syns på utsidan. Vi slipper flera dagars vandrande via den här genvägen!"
[edit] Lade till länkar
