Mikael skrev:Erebos var kring år 200 väl inte mer än ett gäng sillbaroner och en begynnande handelsflotta. Erebos tid på scenen är tidigast 100 år senare efter Zorakins "fall". Köper det därmed legoknektar (var de kom ifrån är kanske mindre viktigt), men det behövs nog ha funnits någon annan beskyddare...Caddo? LV? Solriddarorden?
100 fO
• Erebos. Erebos saknar rika jordbruksområden och kan därför inte upprätta någon riktig feodalism, istället bestod adeln av stamhövdingar som kontrollerade flottor av fiske och krigsfartyg, dessa hövdingar kallades stormän.
(Erebos bryter även en juvel som kallas för Solstenar-dessa kan ha varit en viktig handelsvara redan då?)
37 fO
• Erebos. Stormannen Hjulgar Blånäsa, som länge kunnat kräva tribut av de andra stormännen utropar sig till konung över Erebos som endast bestod av Beyural och Targero. Hjulgar försöker bli populär genom ett krigståg mot Dakkilo, men det misslyckas och Hjulgar störtas. Ingen ny kung utses eftersom de andra stormännen är jämnstarka och inte kan enas om en ledare.
Erebos bidrar med legoknektar för att beskydda Indarsol mot Lindiskiarnarna. Detsamma gör Caddo. Försvaret av staden misslyckad då det båda nationernas soldater och befäl inte kommer överens. Innebär det att det fanns konkurrens mellan Caddo och Ereboserna redan då!
89 eO
• Erebos. Från 89 och sex år framåt utropar sig 38 stormän sig till kung av Erebos, 36 av dem dör för sin efterträdares hamn, en drunknar och en äter ihjäl sig.
95 eO
• Erebos. Striderna om kungatiteln upphör och man beslutar att var och en hädanefter skall sköta sitt. Under lång tid framåt lyckas ingen befästa sig som kung och man påminner sig ofta om kungakarusellen mellan 89
189 eO
• Nargur, Jorpagna, Torshem. Torsborg byggs söder om Nidapasset och Nargurs skogar. Handel mellan dvärgar och jorer utvecklas då Torsborg blir en länk mellan Nidabergens dvärgar och Kopparhavets länder. Torsborg uppkallades efter Tor Sagbon, staden i sin tur skänker med tiden namnet åt hela regionen. Nybyggarna kom huvudsakligen från Berendien och Erebos.
310
• Caddo, Erebos. De två nationerna övertar rollen som havens dominanter.
369 eO
• Erebos. Efter flera stora missväxtår på Dakkilo ser Sagrin Erövraren chansen att erövra ön och gör det med några hundra man, mestadels legosoldater. Sagrin undanröjs och en ordning liknande den som gäller på övriga Erebos införs även på Dakkilo.
512
• Erebos. Det stora inbördeskriget. Köpmännen gör uppror mot stormännen vars makt nu endast är mycket liten.
OK.
År 100 före O vet man att Erebos är uppdelat mellan en massa stormän. Dessa kontrollerar flottor av fiskefartyg och krigsfartyg. Denna information har förmodligen komit från någon kringfarande Mandelmunk.
Erebos är beroende av spannmålsimport, timmer import och förmodligen metallimport. Enlig uppgifterna om Erebos exporterar man skaldjur, tyger och ädelsten. Detta bör man ha kunnat gjort ganska tidigt då jag har svårt att se att Zorakierna släpper spannmål, timmer och järn i utbyte mot fisk. (Jag anser alltså att Erebos började med handel ganska tidigt för att kunna komma åt spannmål och virke).
Erebos består dock bara av öarna Beyural och Targero, inte av ön Dakkilo. Dakkilo är ett eget furstendöme/rike. Detta förhållande håller i sig fram till 369 eO då Dakkilo erövras efter att ha försvagats efter flera års missväxt (spannmålsodling).
Nu kommer mina tolkningar:
Dakkilo har kunnat hålla sig självständig fram tills dess då man har haft bibehållen spannmålsproduktion. Man har kunnat försörja en större grad av soldater för att skydda sig mot de aggresiva Erebosiska stormännen. Men efter en svårartad hungersnöd tar detta slut.
Jorpur kan ha varit en del av en framväxande Dakkilisk koloni samvävd med ursprungsbefolkningen med tanke på det stora odlingsområdet som är markerat i sydvästra hörnet av Jorpur vänt mot Dakkilo i den gamla färglagda kartan från Aidne. Man har kanske i viss mån försörjt ön Dakkilo och och även Erebos med spannmål och timmer samt kanske något mer och därmed lättat öarnas beroendet av spannmålsimport från Zorakien.
Men smakar det så kostar det. Erebos har fått betala duktigt för Dakkilos vete och timmer. Detta har kanske gjort att det på Dakkilo har vuxit fram en mer feodal struktur med en furste i centralledning och länsherrar.
Kanske har man på Dakkilo bevarat en högre grad av Imperium Iorpagnum då man genom sitt läge har varit skyddade och fått återställa sig själva efter konfluxen.
Detta har skapat en säregen och relativt högt stående kultur som sedan har invandrat till Jorpur i sökande efter mer jordbruksmark. När LV sean kom och missionerade så såg man likheter med LV och den tidiga Jorpagniska solguden. Så man tog till sig LV utöver de övriga Unga gudarna som man redan dyrkade. På så sätt kan man likna Jorpur (och Dakkilo) som ett Berendien i miniatyr men kanske med ett tydligare inslag av det ursprungliga Jorpagniska samhällsskiktet bevarat i exempelvis namn, titlar etc.
Men efter den stora Hungersnöden under 300-talet eO kollapsar riket Dakkilo och Erebos kan ganska enkelt erövra det. Men den forna Dakkiliska kolonin Jorpur blir kanske aldrig erövrad. Den Dakkiliska kulturen fortsätter sitt liv här. Eller så blir Jorpur en koloni till Erebos i samband med maktövertagandet.
Angående tyg: Kan det vara så att ursprungliga Erebos (Beyural och Targero) idag har dåligt med odlingsområden som passar för spannmål...men man har upptäckt konsten att skapa silke och silkestyg (mullbärsbuskar har funnits i medelhavsregionen i för mer än 2000 år .... silkeslarven lever på mullbär). Detta upptäcker man är en väldigt attraktiv handelsvara. Vidare så har man rent av ännu tidigare kommit underfund med "solstenens" värde som exportvara. Man har kanske också handlat med slavar. Jag vill minas att det var en stad i Erebos som pysslade med denna handel somm huvudsyssla.