Tatueringskonst i Ereb

Övrigt om Ereb Altor
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Legerdierna är bönder in i märgen. Upproriska ungdomar som vill annat, göra äventyr, fly till någon stad eller modernisera brukandet ses med oblida ögon och sätts på hårdare arbete som att bryta sten från åkern dagarna i ända så att de inte orkar hitta på en massa ofog. I akuta fall ser man till att berörda ungdomar (pojkar såväl som flickor) tidigt dricker sig berusade på bygillena så att de hamnar i sänghalm med någon präktig tös eller karl och få en liten olycka...eller snarare en liten lycka. Sedan blir det giftermål och familj och därefter är de fast.

De unga orossjälar som lyckas smita iväg på äventyr är knappt välkomna hem. De kan ge övriga ungdomar en massa osunda idéer.

Förutom Pamperna så avhandlar Legerdiernas i sina sägner angrepp från flockar av svartfolk, ulvaflockar. De mest ohyggliga sägnerna handlar om de fruktansvärda massakrarna när Lindiskiarnerna anföll Legerdien. Men dessa är så rysliga att Lindiskiarnarna omnämns med andra namn av rädsla att man kan locka fram dem genom att nämn deras rätta namn.

Legerdiska historier av senare datum handlar mest om dumma gnidna penniska godsherrar som beskattar bönderna för hårt men som blir lurade på slutet men också om enstaka goda godsherrar som räddar legerdiernas boskap från svartfolksangrepp och andra fientliga godsherrars plundringar.

En ung Legerider som ger sig ut på äventyr har på sin höjd medelmåttiga kunskaper på vapen. Sannolikt är dessa begränsade till stav, kortspjut eller vildsvinsspjut, dolk/kniv, slunga och möjligen kortbåge.

Däremot gillar legerdierna brottarkamp och stavkamp så RP:n gör klokt i att lägga till Kampkonst med exempelvis kast, låsningar, slag, fallteknik.

Legerdier är ofta bra på jaga med snaror och med kortbågar. Även vildsvinsjakt och vargjakt kan förekomma (på order från godsen!). Notera att jakt oftast är otillåten då det är vikt för adeln som äger marken. Båge ses med oblida ögon bland adeln - undantaget är när man vill jaga varg för att skydda boskap och när adeln behöver extrafolk för att mota vildsvinen åt rätt håll (mot adelsmännen) . Legerdierna har därför utvecklat konsten i tjuvjakt till hög förfining och är skickliga på att smyga och gömma sig.

Möjliga hantverk som ung legerdier är korgflätning, smide, tunnmakeri, träarbete (tillverka enklare pinnstolar, pallar, bord, enklare plogar, räfsor, skaft till spadar, hackor, spjut, svarva träfat), krukmakeri mm. Undantaget korgflätning håller den vanlige legerdiernas hantverk oftast på sin höjd medelmåttig kvalitet. Om han inte är skolad hantverkare.

De flesta legerdiska bönder försöker oftast tillverka så mycket som möjligt själva. Men exempelvis smide och tunnmakeri kräver oftast en skolad hantverkare. Dessa hantverkare har ofta kommit utifrån till byn eller ärvt yrket efter fadern. Legerdiska bönder vill helst inte att deras söner hittar på annat än att vara bönder.
Mikael
Admin
Inlägg: 5171
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Fraxinus jag är inte säker på att du är i rätt forumtråd...passar troligtvis bättre i Zorakin.
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Är medveten om det. Jag svarade på en fråga från Fafnir...men råkade brodera ut svaret mer än jag tänkt. Men du har rätt, hör definitivt hemma i Zorakintråden.
Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2117
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Fafnir skrev:Testade att försöka göra en liten sammanfattning om kroppskonsten, att sedan följa upp med narguriska seder, halvfolken seder etc.

rödmarkeras?



Tatueringskonst i Ereb:

Ingen vet riktigt hur gammal seden med tatuering, eller kroppsristning är i ereb. Delar av traditionen har införts från Kargom, där seden har uråldriga vanor och de främsta mästarna inom kroppsristning anses fortfarande vara de från Kargom.
Kimzonerna bringade vid sin ankomst till ereb likaledes en egen tatueringstradition och anses av vissa vara den erebska tatueringskonstens anfäder. Då vet man förvisso lite om hur de narguriska stammarnas tatueringshistoria såg ut under förkejserlig tid. Eller väljer att bortse från barbariska seder. Likaledes glömmer man ofta bort dvärgarnas mystiska gemotriska krafttatueringar, som hemlighetshålles lika mycket som smideshemligheter och svartfolkens regelbundna ristningar och stympningar. Erebs historiaskrivning kretsar som vanligt främst runt den joriska kultursfären, inte runt barbarer och djuriske halvfolk.
Bland felicierna i allmänhet och kimzonerna i synnerhet omgärdas tatueringskonsten av traditioner och mystik. Motiven bär djupare innbörder under mytiska, kulturella och sociala inflytanden. De nyttjas således inte i enkom dekorativa syften. Via de feliciska sjömännen har traditionen spridit sig primärt bland kopparhavens betvingare. Den tidvis bräckliga tillvaro det innebär att vara utlämnad till väder och vind är en utmärkt grogrund för skrock och vidskepelse. Idag är tatueringar ytterst vanligt bland sjöfarare av alla nationer. En intatuerad haj skall skydda bäraren från att sluta som hajföda, en delfin ger bäraren tur och en albatross på bröstet skall hjälpa bäraren att alltid kunna navigera hem.
Kasyrs kroppskonstnärer har de senaste decenninena agerat smältdegel för diverse tatueringskulturer och anses av sjöfarare idag kunna frambringa de främsta tatueringarna.
Den Lysande Vägen anammade också tidigt tatueringskonsten, och det är mycket vanligt att dess anhängare visar religös nit genom att låta kroppsrista solsymboler eller citat från den Gyllene boken på sina kroppar. Inom vissa ordnar är det en synlig solsymbol intatuerad en obligatorisk del av orendklädseln.
På aidnehalvön anses det överlag att tatueringar är för munkar, vildar och sjöfarare och ädlingar nedlåter sig sällan därtill, men samtidigt sneglar man lite nyfiket mot Paratona, där tatueringar i främst kargomitisk stil anses som högsta mode och blivit upphov till en riklig kommers. I aidniska sammanhang bör även det tatuerade hästfolket, pamperna omnämnas. Så länge man kan minnas har detta folk smyckat sina kroppar med intrikata djurmönster. Liksom hos kimzonerna är ritualen runt kroppsrisrningen större och mer mystikomhuldad och således inte enkom ögonfröjd. De tillför till synsättet om pamperna som den "ädla vilden", men markerar också tydligt skillnaden mellan riktigt folk och de som fortfarande kan anses barbarer.


EDIT: tillägg efter Fraxinus inlägg
EDIT 2: Rödmarkerat
Rödmarkerat enligt ovan
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5171
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

ok :D
Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2117
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

wikifierat
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
birkebeineren
Admin
Inlägg: 7427
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re:Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av birkebeineren »

Fafnir skrev: 2012-07-06 21:49 ...där tatueringar i främst kargomitisk stil anses som högsta mode och blivit upphov till en riklig kommers. I aidniska sammanhang bör även det tatuerade hästfolket, pamperna omnämnas. Så länge man kan minnas har detta folk smyckat sina kroppar med intrikata djurmönster. Liksom hos kimzonerna är ritualen runt kroppsrisrningen större och mer mystikomhuldad och således inte enkom ögonfröjd. De tillför till synsättet om pamperna som den "ädla vilden", men markerar också tydligt skillnaden mellan riktigt folk och de som fortfarande kan anses barbarer.
Någon som har förslag till hur kargomitiska och pampiska tatueringar ser ut? Någon stil från vår värld vi kan låna av?
Mikael
Admin
Inlägg: 5171
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av Mikael »

Pampernas?
Bild
Användarvisningsbild
Albrekt
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 521
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av Albrekt »

Mikael skrev: 2021-11-16 19:17 Pampernas?
Underbara allihop! Vilken häftig jämförelsekarta! :D Jag gillar!
Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2117
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av Fafnir »

Kan försöka mig på pampisk och kargomitisk stil framöver. Papperna tänker jag mig influeras av skyternas tatueringar.
Kargomiterna har jag överlag dålig koll på. Vet inte riktigt vilka kulturyttringar jag ska låta mig influeras från.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
birkebeineren
Admin
Inlägg: 7427
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re:

Inlägg av birkebeineren »

Fraxinus skrev: 2009-03-23 18:45 Jag vill bara påminna om att Pamperna tatuerar sig med snirkliga sällsamma mönster som avbildar djur och blommor, jaktscener etc. Mönstren tatueras in av schamaner som en del i ritualer när en person genomgår olika faser i livet.

De ingår i olika initiationsriter exempelvis när man blir upptagen i de vuxnas krets, när man blir upptagen som ryttare och krigare (vilket ofta sker i samband med att man framgångsrikt deltagit i sin första Karox), när (om) man väljs till flambärare (fanbärare dvs ledare för en ryttarskara) och slutligen när (om) man når hövdingastatus. I tatueringsritualerna ingår ofta rejäla dosor av ångbastu kombinerat med brännandet av helande och väldoftande kryddväxter samt hallucinogen örter. Ritualens längd skiftar från en dag till flera dygn.

Schamanerna har sina egna tatueringar och ritualer.

Inspiration till tatueringarnas mönster har jag hämtat från skyterna. Överhuvudtaget har jag hämtat mycket från skyterna när det gäller Pampernas kultur.
Hade missat att Fraxinus skrivit om pampernas tatueringskonst. :oops:

Går detta att passa in med Mikaels snygga hästbild?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 7427
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av birkebeineren »

Angående kargomiterna finns vissa detaljer att inspireras från:
Trakorien, sid 28 skrev:Kargomiterna har seden att rista sina kroppar och ansikten med blå färg i vilda mönster så att de liknar mandriller från det fjärran Melukha.

Vi mötte tre köpmän vid ett härbärge nedom Faa, och jag nickade artigt, men avstod från att närmare söka deras umgänge. Munken Mobodgar, som vid det laget gästade borgen Faa, dit blott de invigda äger tillträde, hade berättat alltför många sagor om uråldrig måndyrkan, nekromanti och kannibalism i Kargom. Sannerligen motsade inte dessa köpmän hans berättelser! De var längre än andra och klädda i silver och mörkblått, med utdragna anleten och fingrar som knotiga grenar.
Trakorien, sid 86 skrev:På Paratorna är det högsta mode att dekorera sin kropp och tatuerarnas priser stiger stadigt. När kroppsristarnas mästare, Xelimogga från Kargom, ankrar med sin kavarell längst ute i Siolas hamnbassäng, blir den tyste, exotiske mannen snart anlitad av de allra rikaste i staden. Ingen behärskar som han tatuerarkonsten, vilken i Kargom har uråldriga anor. Hans målningar i de heliga, djupblå färgerna betalas med tusentals trakiner. Om nätterna hörs hans djuriska åkallan av Kargoms hedniska makter, men inga nyfikna släpps ombord.

Xelimogga är i hemlighet en månpräst av den fanatiska Ptaklunakretsen, vars medlemmar tveklöst offrar livet för sin tro. Ptaklunerna anser lykantroper vara heliga varelser och anfalles inte av varulvar eller andra mångalna. De underliga ljud som nattetid hörs från Xelimoggas båt kommer från en fjättrad varulv. Tatueraren samlar saliv från varulven och blandar i sin färg för att sprida sjukdomen på Paratorna, en ö som han hatar.
Brior skrev här:http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 283#p26283
Brior skrev: 2009-09-18 08:37 Jag tänker mig att "typiska" Kargomiter har liknande kroppsbyggnad som etiopier fast mycket bleka och fulare (etiopier tycker jag generellt är ett av jordens vackraste folk), dvs långlemmade, slanka och hårfattiga. Det hår som finns är mörkt. Detta till skillnad från de flesta bilder på "stenålderskrigare" och "barbarer" vilka ofta har något germanskt, lurvigt och satt över sig. Baldyrs länkade bilder är just åt det germanska hållet i detta avseende även om de är inspirerande.

Jag har ju också sångerskan Sade som förebild till Didra Damagi (hon stammar från Nigeria men hur som helst).
Vad kan vi utläsa från detta?

Blått och mörkblått är föredragna färger
Vissa mönster liknar liknar mandriller (gör en bildsökning :D )
Motiv kopplade till månen (gudinnan Luvena?), nekromanti, kanibalism samt varulvar
Tatueringarna är särskilt lämpade för kroppar med begränsad hårväxt
Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2117
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av Fafnir »

CE6AA82E-77F1-4604-9CEC-9D994D281417.jpeg
Förslag på pampiska tatueringar väldigt mkt baserade på skytisk eller pazyryk kroppskonst.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1240
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Tatueringskonst i Ereb

Inlägg av skaraborgarn »

Ärrtatueringar då?
Tuffa ankor ristar in symboler på näbben!
Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2117
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re:

Inlägg av Fafnir »

För tusen år sedan skrev jag detta. Oklart om jag utvecklade det. Men ankor kommer nämnas.
Nu försöker jag gräva i pampisk och kargomitisk kroppskonst :)
Fafnir skrev: 2009-03-19 00:27 Tatuering som ord förekommer onekligen till och från i källorna och är i övrigt så vedetaget att det kanske är onödigt att byta ut.

Piercing skulle jag dock hellre beskriva som kroppssmyckning eller liknande

Scarification som ärrtatuering, ärrkarvning eller liknande

Branding som brännmärkning i dekorativt syfe (för att särsklilja från straffet)

------------------

Min syn:

Ankor: Fjäderdräkten gör att tatuering i stort omöjligörs. Näbben smyckas däremot genom utmejslande av mönster samt med ringar och andra kroppsmycken. Många ankor plockar sig för att uppnådekorativa effekter, färgar fjädrar eller flätar in färgade fjädrar, smycken och allsköns tingeltangel. Det är framförallt de bruna och svart ankorna som smyckar sina näbbar enligt ovan.

Dvärgar: Låter ofta tatuera in kraftsymboler i form av geometriska mönster. Jag tänker mig att syftet är mer mystiskt än dekorativt. Tatueringar förtjänar man. Mästertatueraren är en respekterad individ och varje tatueringstillfälle en högtidlig cermoni med mystidka inslag. Det kan handla om skråtatueringar, mästertatueringar, dådstatueringar, släkttatueringar etc.
Vidare smyckas skäggen med diverse frisyrer, band, spännen och kammar. Även här tänker jag mig viss skrårelaterade moden. Bland våra dvärgar var exempelvis smedsflätan välkänd. En smed samlar ihop skägget i en enda stor respektingivande fläta, som under arbetet kunde skyddas av förklädet. Vill minnas att smeder också vanligen höll sina huvuden rakade.

Alver: Skulle funka med sirliga lövmönster i tatuerinagr, defenitivt. Liksom djursymbolik för dem som har andligt släktskap med ngt djur eller så. Jag misstänker att det är ovanligare här dock. Vad tror ni? Kan också tänka mig kroppsmycken i både öron och näsa i vissa fall.

Svartfolk: You name it... Ringar i läppar, näsa(nos,tryne),öron, ögonbryn, halsveck, tja...där det går att fästa ngt som liknar ett smycke fäster man det. Mycket skrot är respektingivande. Tatueringar; jupp, dödskallar, starka farliga bestar och odjur, vapen och annat...respektingivande. Helst med en trubbig och smutsig nål så att det gör ont....för då är det respektingivande Kroppsmålningar, Frisyrer, öronmärkningar Ärrmönster and so on. Beskrivs ju ganska rikligt i "svartfolk" om jag inte missminner mig.

Narguriska folk: Tycker jag defenitivt. Djurtotem och liknande där det passar och ornamentiska mönster (tänk keltiskt och fornnordiskt) på västnargurerna. Mycket här tror jag kan knytas till religös/mytologisk idévärld. Ranerna har jag inte bestämt mig om än. Som renlevnadsfanatiker kanske det är puckat att utsätta sin kropp för infektionsrisk, men å andra sidan kan det ju verka stärkande och initierande... Tål att tänkas på men öppen för förslag

Joriska folk: Tja, vi har ju sjömännen som självskrivna. Mycket skrock går att binda in. En haj intatuerad försäkrar om att man aldrig blir hajföda, en albatross skall hjälpa att navigera rätt etc. Gillade även tanken på guldringen i örat som skulle garantera att en ilandfluten drunknad kropp ska ha råd med en riktig begravning. Fartygets namn intatuerat tyder på gemenskapen etc
Som ett tecken på religös nit är det tydligen också vedertaget :)
Och på Paratona är det mode.
Hur ställer sig övriga högre ståndsklasser? Skulle en echt rynka på näsan eller skryta om med vilken detaljrikedom hans rygg smyckats med en lindorm eller det heraldiska vapnet?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Skriv svar