Samkarna

Samlingsplats för alla länder och platser
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

I Krilloan-modulen har kontinenten Samkarnas nordöstra spets kallats Sanritra och befolkningen där sanritrianer. Samtidigt har vi enligt färgkartan i EA-boxen ön Sanritra utanför Samkarnas nordvästra kust. Tidigare bestämde vi att ön Sanritra får behålla sitt namn men vi förklarade inte (vad jag kan minnas) namnet på den nordöstra spetsen av kontinenten.

Mitt förslag är att vi döper om halvön till Forithos (som enligt Krilloan redan är namnet på halvöns högplatå).

Om vi vill ha en egen befolkningen på Forithos ger vi den namnet foritirianer. Alternativt låter vi de sanritrianer som beskrivs i Krilloan-modulen vara befolkningen på ön Sanritra.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Samkarna

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Kanske Foritreaner? I övrigt låter detta helt rimligt.
Sorry can't brain today, I have the dumb.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Samkarna

Inlägg av Mikael »

Tja, jag vill minnas att vi löste det i Morelvidyntråden för flera år sedan. Placeringen av Sanritra i nordost var ett misstag då alla andra hänvisningar placerar den i nordväst. Halvön i nordost heter Anderos udde.http://www.erebaltor.se/kartor/samkarna ... lvidyn.jpg
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

Att Sanritra ligger i nordväst låter vi vara bestämd men jag föreslår ändå att den nordöstra halvön får heta Forithos.

Anderos udde är enligt Kopparhavets Kapare den utstickande nordvästra delen av Samkarnas nordöstra halvö. Precis där den fått rätt namn på Morëlvidynkartan (där också Forithos är utsatt på den nordöstra halvön). Anderos udde är enligt beskrivning fruktad bland sjöfarare som för att skydda sig mot platsens svarta vassa klippor kastar en nypa sand över axeln i en slags skrockfull religiös eller magisk gest. Att de flesta av Kopparhavets sjöfarare därför har en påse sand i fickorna indikerar att rutten förbi Anderos udde av nödvändighet ofta är använt.

MEN, huvudanledningen till att jag tog upp frågan är om vi skall låta den befolkningen som kort beskrivs i Krilloan-modulen som sanritrianer vara befolkningen på ön Sanritra i nordväst eller befolkningen på Forithos (och kanske även en bit ner i djungeln väster om Krilloan och Drakryggen). Denna befolkning verkar vara lite inspirerad av amerikanska indianer men beskrivningen är kortfattad. Sen finns ett språk kallad sanritrianska omtalad i modulen och en sanritriansk ande vid namn Perzotlios (i äventyret Fiender av begynnelsen).

Alternativ:

1) Den beskrivna befolkningen finns på Sanritra och Forithos
2) Den beskrivna befolkningen finns endast på Sanritra
3) Den beskrivna befolkningen finns endast på Forithos men med nytt namn (foritrianer/foritreaner)

Jag håller nämligen på att strukturera i wikin och vill gärna ha sådana små detaljer rätt. :)
Användarens profilbild
Grisodlar'n
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1460
Blev medlem: 2007-11-09 01:15
Ort: Västerås

Re: Samkarna

Inlägg av Grisodlar'n »

birkebeineren skrev:
Alternativ:

1) Den beskrivna befolkningen finns på Sanritra och Forithos
2) Den beskrivna befolkningen finns endast på Sanritra
3) Den beskrivna befolkningen finns endast på Forithos men med nytt namn (foritrianer/foritreaner)
Jag röstar på det första förslaget. Det är en enkel lösning som inte kräver att man skapar något nytt folkslag eller språk.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

Det verkar som om Mikael redan utrett det här. :oops: Följande står i wikin under Morëlvidyn:
Sanriterna från minotaurernas ö i väster har kopparbrun till svart, pergamentartad hud, rakt svart hår och kraftigt markerade kindknotor. De saknar helt hårväxt på kropp och ansikte, och medellängden är liksom övriga folk i den här delen av Altor något kortare än normalt. De klär sig traditionellt i färggranna hemvävda särkar och mantlar som skyddar mot öns kärva klimat. På fötterna bär de dock oftast sandaler. Jägarna bär endast höftskynken och fjäderskrudar är en statussymbol för männen. Krigare och pirater använder läderrustning, spjut och sköld. Även bågar, slungor, bola, kastyxor, träklubbor och handyxor är populära vapen. I städerna liknar sanriternas klädsel mer morëlvidynernas.
Den beskrivna befolkningen från Krilloan-modulen som ovanstående är baserad på finns altså på Sanritrahalvön utanför nordvästra Samkarna. Men om vi vill att det även skall finnas en befolkning på Forithoshalvön utanför nordöstra Samkarna så låter vi den vara likartad men kallar den foritrianer. :)

Kan man kanske ana en koppling till den forna högkulturen uppe i Drakryggen som skapade de såkallade drakmynten som fortfarande finns i omlopp i Krilloan? Eller var dessa kanske i släkt med krystillerna?

Någon som i egna kampanjer äventyrat uppe i Drakryggen eller längs Fuktkusten nedanför mot Ormsjön?
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

Djupt inne i Samkarna där Morginnerskogen möter Krystalerna (sjöarna väster om Drakryggen) finns staden Lin-Pin-Fria utsatt på kartan. Vad vet vi om denna? Enligt Mikaels historia för Samkarna är det en befäst stad byggd av ankor och krystiller (människofolk som bor i det löst sammanhängande riket Krystalia) på gränsen mot Jorunaträsket.

Karta: http://www.erebaltor.se/kartor/samkarna ... _large.jpg
Mikael skrev:ÅTERUPPBYGGANDETS ÅLDER (ca. 400 f.O. – nu)
Tupagons insektoidriken tycks övergå i en introvert kultur och inga expeditioner eller erövringståg företas. Vilka hemligheter som göms av insektoiderna är okänt då inte ens gråalverna tillåts levande lämna arkipelagen. Endast raugonerna fortsätter Tupagons mission över Altors hav.
Ödlefolket Mosgilakerna fortsätter föra salamandrarnas och eldherrarnas kamp mot isens inflytande från norr. Hettans inflytandet ökar och lerslätterna söder om träsken torkar upp allt mer.
Krystalernas område återhämtar sig långsamt efter insektfolkens plundringar. Människor och ankor samarbetar för att försvara sig mot vildsinta djungelfolk och en fruktad återkomst av Tupagons härar. Man handlar längs sjösystemet, med djungelfolken och norröver med Morelver och Ereber. Två större städer byggs, Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket) och ankstaden Ankh-Castellum (befäst handelsstad byggd och styrd av vita ankor där Krystalerna möter Kopparhavets sydligaste vatten).
Morelvidyn dras ytterligare in i den Erebiska intressesfären då man är utsatt för slavjakt och själva ökar sitt sjöröveri längs Kopparhavets nordostkust. Den nya religionen Lysande Vägen skickar soltåg till Morelvidyn vilket ytterligare påskyndar fortifieringen av kustens många piratstäder. Området blir känt som ett enda stor piratnäste, vilket naturligtvis är en överdrift.
I väster på de fridsamma öarna Melukha och Bactulge fortsätter man sin inåtvända meditativa hyllning av naturen och har ytterst liten kontakt med omvärlden. Man får under århundradena dock en speciell relation till det fjärran Trakorien.
Någon med idéer?
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Re: Samkarna

Inlägg av Snibben »

birkebeineren skrev: Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket)
Hmm... Lan-Pin-Fria är ju ett land från kvartetten "De sju citadellen" av Geraldin Harris.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

Har inte läst de böckerna så det namnlånet missade jag. Kan vi leva med det eller blir likheten för stor?

Platsen är oavsett namn intressant då den kan synas vara en yttersta utpost mot Samkarnas inre, sett från både Kopparhavet och Ormsjön via Krystillerna som i sin tur nås via Ankhrviken och över/genom Drakryggen.
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Re: Samkarna

Inlägg av Snibben »

birkebeineren skrev: 2019-10-06 12:38 Har inte läst de böckerna så det namnlånet missade jag. Kan vi leva med det eller blir likheten för stor?
"Deras väg går genom de livsfarliga träsken i Lan-Pin-Fria, där varje liten insekt kan visa sig livsfarlig." för att citera bokens baksidetext. I boken kallas även landet för "De fyra flodernas land". Man jagar stora sjöormar som kallas Or-gar-ge och insekten Zagga lecer på nektar från narkotiska blommor. Zaggornas stick är dödliga.

Du får avgöra hur nära detta är att bryta mot upphovsrätten?

Bra och lättlästa böcker för övrigt. Ingen sex och väldigt lite våld - passar bra för den som just lärt sig läsa.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Samkarna

Inlägg av Mikael »

Haha! Den hade jag glömt; guilty! Jag lät nog delar av boken inspirera mig avs Jurona och Krystalerna. Läste den nog 1988(?). Ingen fara med upphovsrätten så behöver inte ändras av den anledningen.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Re: Samkarna

Inlägg av birkebeineren »

Kanske heller kan se namnet som en liten tribute? :D

Minns du några vidare idéer för Lin-Pin-Fria?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Samkarna

Inlägg av Mikael »

En sista utpost mot träsken- en veckas resa från närmaste större bosättning österut. Bortom den finns enbart träskjägare och ödlemän. Höga stenmurar täckta av klängväxter, mangrove, mossa och fukt. Inte alldeles underhållna då sjöländernas folk sänder allt mindre stöd, men ändå mäktiga försvarsverk. En fästningsstad med edsvurna krigare (människor och ankor), frivilliga och fördömda, redo att försvara Sjöländerna mot en våg av insektoider man vet kan komma när som helst, men som ännu dröjt i mer än 200 år. Reptilskinntrappers, äventyrare, gränsstammar och ödlefolkens byteshandlare kan berätta om att insektsdjävlarna ännu finns där ute långt i väster. Gröna träskkatter och giftiga kryp, töm alltid dina skor innan du tar dig på dem...eller ännu hellre ta dem inte av dig och låt fötterna ruttna bort i våta stövlar så lever du längre. Feber, droger och fattigdom. Ändå finns utöver de edsvurna gardena, mäktiga handelsmän, slavhandlare och ankklaner. En illa sedd och bortglömd stad, något de rikare och ljusare bosättningarna i sjölanden tar för givet eller nästan glömt. En sista möjligheternas bosättning, där man kan försvinna, och en plats att dö.

https://www.deviantart.com/adampaquette ... -554581926
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Samkarna

Inlägg av Mikael »

Finns det dvärgar i Samkarna har det frågats. Nej säger jag. Som andra påpekat ligger det bortom dvärgarna gamla vandringsleder.
(Det utesluter inte att det kan finnas underjordiska kopplingar, men ännu har ingen folkvandring skett. Expeditionsäventyr?)

Enda dvärgarna i Samkarna är våghalsiga köpmän och utstötta.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Samkarna

Inlägg av Mikael »

Samkarniska bestar:
Urval av mer ovanliga och unika nordsamkarniska bestar:
Aga-Yamse (djungelsfolkens: Yacumama) – en legendarisk urvarelse hos djungelfolken. En enorm blindorm eller vattenmask som vandrar i Samkarnas floder, sjöar och träsk. Hon anses vara modern till alla vattenvarelser. Faran är att träffa henne hungrig, då hon kan vidga sin mun att svälja en skogselefant hel. Hon jagar genom att skapa ett stort sug in i sin mun som drar till sig allt levande inom hundra stegs avstånd från munnen. Genom att spela på vattenbuffelns horn kan man lugna henne och hinna undan.

Ahuizotl – en storvuxen utter med kraftig svans som slutar i en kloförsedd hand. Den lever vid vattendrag där den försänkt i vatten jagar ovaksamma byten med sin klohand och vassa tänder. Exemplar av ahuizotl som bor nära humanoider ska ha lärt sig låta som ett gråtande barn för att locka till sig offer.

Awoha – ”den upprätta mantikoran”. Huvud av en bock (som lär kunna skjuta blixtar med ögonen) med ormhår, lejonets kropp och skorpionsvans. Går på bakbenen och lejonets framben har formats som armar med händer att gripa med. Detta monster är ytterligare ett arv av uråldriga magikers experiment. Har smak för ungdjur och lär klä sig i hudarna av de barn den dödat.

Bevingad djungelsfinx – finns både i Morginnerskogen och i Solunas djungler. Har en jaguars utseende och storlek, med grön aras vingar.

Bokencha – liknas vid en odöd rese med förtorkat ansikte som rövar bort barn – framförallt olydiga sådana. Kaosvarelse som slumrar i hundra år innan de reser sig ur marken och sätter byar i skräck. En del lärde tror dem vara irrdöda från Samkarnas urbefolkning från tiden innan tiden. I pannan har de en fördjupning som från ett hammarslag eller att något ska vila där. Det ryktas att det i djungelns tempel finns gröna ädelstenar som platsar i fördjupningen och ska ge bokenchan livet åter och givaren evig lydnad.

Chayk teimca (djungelfolkens Siguanaba) – Morëlvidyns skogsrå (”fiskarkvinnan”). En väldigt vacker kvinna med långt omfångsrikt hår (ingen barkrygg) lockar män och barn i fördärvet utan att visa sitt ansikte. Plötsligt vänder hon sitt hästlika ansikte med rovdjursmun mot den medlockade. Om personen kommer undan undgår de döden, men är oftast vansinniga för resten av livet från skräckupplevelsen.

Cueytl – en enorm paddbest med en mun full av vassa tänder och fångstarmar. Normalt ett havsodjur, men det finns historier om anfall mot fiskebyar. Ibland kan dess yngel återfinnas i djupa havsbukter, då stora som vanliga paddor. Även dessa är livsfarliga då de anfaller i flock likt ett stim pirayor.

Enhörningshare – precis som det låter. Lever i de torra landskapen och sägs kunna driva iväg en mindre flock ökenvargar om de kommit för nära haren.

Gravmula – en kaosvarelse som liknar en kentaur men alltid en mula med en kvinnas överkropp och huvud. Fruktas finnas på gravgårdar i hela norra Samkarna och även i Soluna. Ska ha följt morelverna i deras vandringar.

Kandisha – ökenandar som ser ut som sjöjungfrur där de simmar i sanddyner och oaser. Lockat mången pilsk person i fördärvet.

Kathexo – är en vitpälsad hjortart med hundkropp, hovar och hjorthuvud. De lever på Samkarnas slocknade vulkaner. Hjortarna är intelligenta, fredliga och anses vara skyddsandar av folk som bor vid vulkanerna. Ibland föds en svart Kathexo med lilalysande ögon som med illvilja drar sig undan ner i vulkanskogarna. Där blir den köttätare och aggressiv. Även vita Kethexo som fångas ska efter en tid bli svarta och slita sina kedjor, varefter de drar skramlande runt sina fångstemäns by för att hämnas.

Marsopilam – ”knogsvans-leoparden”. Djupt i Morginner ska det finnas skygga, men ändå nyfikna, leopardfärgade apor med mycket långa svansar. Svansen ska vara tio famnar lång och nyttjas till allt primaten kan komma på, bland annat skydda den mot rovdjur. Svansen kan formas likt en knuten näve och slå omkring sig med stor kraft. Förutom Onaquin ska inget av djungelns rovdjur kunna hota leopardapan i dess trädtoppar.

Onaquin – djungeldemonen

Gutangjätte – djungelns konung. Dessa jätteapor är någonstans mellan orangutang och skogsjätte. Med sina fem meter i höjd och enorma armspann kan de kasta unga skogselefanter och knäcka trädstammar som stickor. De är intelligentare än sina kusiner orangutangerna och lever mycket länge.

Piggvårtsvin (Entelodon) – enormt vårtsvin med ryggen täckt av vassa piggar. Har en mankhöjd som en fullvuxen man, alltså större än en grottbjörn. Äter allt som kommer i dess väg. Eventuellt någon magikers sjuka utveckling av kalydonen. Lever främst i Morginnerskogen södra våtmarker, men har dykt upp längre norrut.

Carcamusadraken / kameldraken– unik varelse i Carcamusaöknen. Sedan ett fåtal år finns rapporter om en stor ödlebest täckt av ljusbruna saltkristaller, två pucklar och en fet svans som slutar vid marken. Halskragen och huvudet påminner om en drakes, men ingen vet vad det är för odjur. Det har endast setts på avstånd som en mirage. Man misstänker att den kan gräva ner sig och vänta in sitt byte, eller smyga sig på byten under natten. Kameler och hela läger hos saltskördarna har försvunnit på natten, och ingen överlevande vakt har sett något. Detta nya hot behöver hanteras, men ingen känner bestens håla eller om den ens har en.

Teja Jaguar – en hydraart med jaguarlika huvuden. Är klumpig och lämnar därför sällan sin håla i någon uråldrig ruin. Sägs ruva på skatter och likt drakar få ett skattpansar där den rullar sig i skatterna. Är trots sitt hiskeliga utseende inte ett rovdjur, utan lever på frukt och honung. I sin håla försöker den skrämma inkräktare och kan orsaka stor skada med sina bett, även om den rör sig otympligt. Den är så pass intelligent att den kan tänka sig att byta föremål i sin skatt mot andra föremål eller en likvärdig leverans av föda. I enstaka fall dyrkas de som gudar av någon djungelstam.

Tekwejanim (djungelfolkens Madremonte) – djungelbergens najader. Lever främst på Morginnerdjungelns trädtäckta berg där de är en inkarnation av Moder Jords beskyddande själ – också kallad Djurens Jungfru. Hon är godhjärtad, men mycket beskyddande av flora och fauna på hennes berg. Hennes oförlåtande inställning har gett henne ett rykte som ondskefull bland människor utanför djungeln. Sivoas alver vördar dessa natursjälar, men tillber dem inte.

Tjupacabrass – utbredd spridning norr om Morginnerdjungeln. Ser ut som en blandning mellan en utsvulten skogsbjörn, vampyrfladdermus (ansiktet, inga vingar) och piggsvin. Med röda ögon och taggar längs ryggraden utgör den en skrämmande syn. I strid ställer den sig på bakbenen. Normalt sett tar den sig dock fram på alla fyra. Den har starka bakben och kan ta väldiga språng, men svaga framben och käkar. Den ser hemsk ut, men undviker humanoider om den kan. Dess byte är främst mindre djur och boskap. Den är en blodsugare och misstänks besläktad med Onaquin, varför den oftast jagas iväg istället för att dödas när den dödat boskap. Vem vill hamna på djungeldemonens dåliga sida.

Vampyrfeer – älvfolk som fallit under Onaquins förbannelse. Ser man dessa bör man omedelbart men i lugn takt vandra i motsatt riktning i tre dagar utan att stanna.

Varggrip – lejonet är istället varg hos denna typiska grip för Morëlvidyn. Örndelen liknar de lokala spräckliga havsörnarna.

Viboron – samkarnisk lindorm. En hårig djungel-lindorm med huggtandsförsett buffellikt huvud. Är likt sina artfränder i Ereb förtjust i skatter och glänsande föremål, vilka den lär kunna lukta sig till. Den legendariske gravplundraren Culebron säger sig ha haft en tam Viboron, eller snarare en hundstor Vibrón. Genom att stjäla tre hårtussar från en Viboron, lägga dessa i mjölk över natten, föds tre Viboronyngel. Det största äter de övriga två och växer sedan till en hunds storlek. Den spårade mycket guld för Culebron. Nackdelen var att den krävde mycket blod till föda, så slaktarn blev snart rik.

Yahui – reptilmansfolk, krokodil med sköldpaddsskal. Intelligenta varelser som lever i små familjegrupper. Ökända bland djungelfolken för att de jagar människor att offra till sina gudar på uråldriga altare

Yigg – kamelkvinna. En vacker kvinna med tre ögon och kamelens bakben. Ännu ett av öknens mirager som kommit till liv. Drar vätska ur sina offer som de omfamnar likt skogsrået, tills offret endast är ett dammigt lik i sanden.

Rhuban – jinnernas söner. Elementarvarelser som ser ut som storvuxna svartmuskiga män. Är snarare ängsligt nyfikna än aggressiva, men i rädsla kan de bli farliga pga sin stora styrka. Har en önskan att passa in, vill vara en människa, men vet ängsligt att den inte är det och håller sig på sin kant. Föredrar nätterna och grändernas mörker där de kan iaktta och nästan delta. I vissa fall har de levt som rådgivare till ökenstammarna, men oftast driver de runt som sorgliga väsen hungriga för närhet och empati. Deras myt innehåller också att de ska veta var dess jinnföräldrar gömt sina uråldriga skatter, varför storvuxna svartmuskiga män ibland fångas och tvingas ut i öknen av skrupellösa skattsökare.
Skriv svar