Ljusna

Samlingsplats för alla länder och platser
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Mikael skrev:Byt ut årtalen 173-178 mot 143-148, eftersom Klavykerna förloradeoch grundade staden O och förlorade staden innan år 150, varefter klavykerna höll sig till Trakorien (undantaget de samtida kolonierna Bzegusta och Torilia).
OK, gjort.
Mikael skrev: :?: Det sägs att Staden O grundades efter strider med kungariket Ransard. Vad gjorde ransarderna i Vintervattnen, eller kan det vara så att arbelgotherna hade allierat sig med ransarderna mot de expansiva klavykerna? Det första ransarderkriget bryter dock enligt klavykisk historia inte ut förrän år 180. Någon med förslag? Snibben, Fafnir, Birke?
Kanske klavykerna ansåg att belgother, ljusgother och arbelgother alla var ransarder. Belgoth blev ju trotts allt en del av Ransard 12 eO.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Mikael skrev: :?: Det sägs att Staden O grundades efter strider med kungariket Ransard. Vad gjorde ransarderna i Vintervattnen, eller kan det vara så att arbelgotherna hade allierat sig med ransarderna mot de expansiva klavykerna? Det första ransarderkriget bryter dock enligt klavykisk historia inte ut förrän år 180. Någon med förslag? Snibben, Fafnir, Birke?
Klavykerna kom for allvar forst i kontakt med ransarderna nar de landsteg på Saphyna 180 eO så striden innan Staden O grundas borde ha varit av mindre betydelse. Men precis som Snibben foreslår så kan "ransarder" kanske aven betyda arbelgoter och ljusnabelgother (mojligtvis fanns det också några skepp ransarder i området som var utskickade for att hamta den årliga tributen Arbelgoth betalade till vortigern men de forsvann raskt mot norr utan att involvera sig i striderna)? Vi kan vidare tanka oss att klavykernas angrepp på belgotherna i Ljusna 130 eO ar den handelse som Staden O grundas "efter".

MEN vi får inte glomma nakrerna, det lattkladda och något inavlade folk vars oformåga att uttala ljudet "O" var orsaken till att deras stad fick nytt namn efter att klavykerna erovrade den: Staden O. Det har således formodligen inte rort sig om någon vare sig ransardisk eller arbelgothisk stad utan varit en plats bebott av folket nakrer.

Det står också i kallorna att klavykerna forlorar Staden O kort tid efter den grundas och med det nya årstalet 148 eO får vi tidfast nar klavykerna forsvinner från området.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Kan man tänka sig att Klavykerna förlorar staden O till någon av de väst nargiska folken som kanske delvis är i kontakt med Ransard. Att detta blir en upptakt till kriget som startar om Saphyna 32 år senare?
Detta folk visar sig inte vara lämpat till att sköta en stad som expanderar så snabbt som StadenO och därför blir detta ett kaosets högborg?

lite flummigt kanske :oops:
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

det är i alla fall inte nakrerna som återtar stadenO utan detta folk dör ut självmant då de endast aktiverar sig med språkövningar och inte förvärv. :D
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

birkebeineren skrev:... striden innan Staden O grundas borde ha varit av mindre betydelse. Men precis som Snibben foreslår så kan "ransarder" kanske aven betyda arbelgoter och ljusnabelgother (mojligtvis fanns det också några skepp ransarder i området som var utskickade for att hamta den årliga tributen Arbelgoth betalade till vortigern men de forsvann raskt mot norr utan att involvera sig i striderna)? Vi kan vidare tanka oss att klavykernas angrepp på belgotherna i Ljusna 130 eO ar den handelse som Staden O grundas "efter".

MEN vi får inte glomma nakrerna, det lattkladda och något inavlade folk vars oformåga att uttala ljudet "O" var orsaken till att deras stad fick nytt namn efter att klavykerna erovrade den: Staden O. Det har således formodligen inte rort sig om någon vare sig ransardisk eller arbelgothisk stad utan varit en plats bebott av folket nakrer.

Det står också i kallorna att klavykerna forlorar Staden O kort tid efter den grundas och med det nya årstalet 148 eO får vi tidfast nar klavykerna forsvinner från området.
Det var ett bra förslag tycker jag. Klavykerna anfaller samtidigt som några skepp ransarder är i området för att kräva tribut. Ransarder och arbelgother tar strid gemensamt och vinner första striden. Klavykerna kommer dock tillbaks och segrar. Ransard inser sina begränsningar när de jagas bort av klavykerna under de följande årens tributresor. Klavykerna betraktade alltid arbelgotherna som ransarder och Ljusnariket som del av "kungariket Ransard".

Nakrerna bodde kring flodmynningen där Staden O sedan grundades. Nakrerna bodde dock enligt källorna i en by inte en stad, så grunden till staden lades av klavykerna. Hur och när staden förlorades är fritt fram att spåna vidare om. Nakrerna dör mkt riktigt ut, tyvärr. De lät rätt sympatiska. :cry:
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Någonting så här, och så ger det ett upplägg för äventyr.

130 eO: De belgothiska klanerna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Ljusnas jarl dör redan i första slaget. När klavykerna seglar in i dylergapet möts de av en liten ransardisk flotta. Ransaderna har seglat runt Ljusna och gör sig redo att åka tillbaka till Ransard med en av de största tributer på flera år, med sig har de bland annat Lothars magiska spjut. Ransarder och arbelgother tar strid gemensamt och vinner första striden. På vägen hem anfalls dock flottan i en hämndaktion från klavykernas sida och merparten av den stora tributen sjunker ned i havet. Enligt en legend flyter än idag skatter upp på fingrarnas otillgängliga stränder. Klavykerna kommer dock tillbaks och segrar. Arbelgoths jarl försöker förhandla med de klavykiska okupanterna men blir istället brutalt korsfäst. De regerande klanerna förlorar kontrollen, riket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut. Ransard inser sina begränsningar när de jagas bort av klavykerna under de följande årens tributresor. Klavykerna betraktade alltid arbelgotherna som ransarder och Ljusnariket som del av "kungariket Ransard".
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Får jag foreslå foljande andringar:
130 eO: Belgotherna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Ljusnas jarl dör redan i första slaget. När klavykerna seglar in i dylergapet möts de av en liten ransardisk flotta. Ransaderna har seglat runt Ljusna och gör sig redo att åka tillbaka till Ransard med en av de största tributer på flera år, med sig har de bland annat Lothars magiska spjut. Ransarder och arbelgother tar strid gemensamt och vinner första striden. På vägen hem anfalls dock flottan i en hämndaktion från klavykernas sida och merparten av den stora tributen sjunker ned i havet. Enligt en legend flyter än idag skatter upp på fingrarnas otillgängliga stränder. Klavykerna kommer dock tillbaks och segrar. Arbelgoths jarl försöker förhandla med de klavykiska okupanterna men blir istället brutalt korsfäst. De regerande klanerna har nu båda förlorat jarl och makt, ingen kungakandidat finns, alliansriket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut mot Kard och bort från klavykerna. Ransard inser sina begränsningar när de jagas bort av klavykerna under de följande årens tributresor. Klavykerna betraktade alltid arbelgotherna som ransarder och Ljusnariket som del av "kungariket Ransard".
Aventyrsuppslag som"Lothars magiska spjut" ar alltid trevliga! :)
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

birkebeineren skrev:Får jag foreslå foljande andringar:
130 eO: Belgotherna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Ljusnas jarl dör redan i första slaget. När klavykerna seglar in i dylergapet möts de av en liten ransardisk flotta. Ransaderna har seglat runt Ljusna och gör sig redo att åka tillbaka till Ransard med en av de största tributer på flera år, med sig har de bland annat Lothars magiska spjut. Ransarder och arbelgother tar strid gemensamt och vinner första striden. På vägen hem anfalls dock flottan i en hämndaktion från klavykernas sida och merparten av den stora tributen sjunker ned i havet. Enligt en legend flyter än idag skatter upp på fingrarnas otillgängliga stränder. Klavykerna kommer dock tillbaks och segrar. Arbelgoths jarl försöker förhandla med de klavykiska okupanterna men blir istället brutalt korsfäst. De regerande klanerna har nu båda förlorat jarl och makt, ingen kungakandidat finns, alliansriket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut mot Kard och bort från klavykerna. Ransard inser sina begränsningar när de jagas bort av klavykerna under de följande årens tributresor. Klavykerna betraktade alltid arbelgotherna som ransarder och Ljusnariket som del av "kungariket Ransard".
Aventyrsuppslag som"Lothars magiska spjut" ar alltid trevliga! :)
ser bra ut
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Ljusnas Historia

Förhistoria
De lärda anser att ljusna en gång i tiden var en ö. Det som idag är Mörknaskogen och karlochträske skall en gång i tiden ha varit en del av ett större träsk, skogen är än idag mycket sank. Detta medförde att ljusnas urbefolkning levde mycket isolerat och hade inga yttre kontakter med världen förrän belgotherna uppförde sina kolonier. Urbefolknigen i ljusna kom invandrades på 4000-talet fO från det område som senare skulle komma kallas Mirel. Man färdades antagligen genom karlochträsken på enkla flottar och många kom aldrig fram utan blev offer för träskens fasor.

Ljusalvernas invandring
När alverna börjar invandra till ljusnaskogen är okänt, klart är att det finns en bosättning på 800-talet fO. Vad som drog alverna till ljusa är okänt men klart är att de emigrerade i allt snabbare takt efter den tredje konfluxen. Ljusnaskogen blev ett centrum för lärdom bland alver men för övriga var det en stängd värld. Alverna hade ingen kontakt med urbefolkningen och verkar inte heller ha drivit bort dem från skogen. Vad än alverna fann i ljusnaskogen verkar det också ha hållit människor borta.

Mörkeralvernas invandring
Under 500-talet fO började skogsalver bosätta sig i mörknaskogen vilken hade blivit mindre träsklik om än en lika förrädisk sumpmark. Dessa skogsalver kom som flyende rebeller och det verkar som om det som fanns i ljusnaskogen drog dem till sig, likt en mal dras till en eldsflamma. Ljusnas alver ville dock inte veta av dessa rebeller och en bitter fiendeskap uppstod mellan alverna i ljusnaskogen och alverna i mörknaskogen.

Belgothiska Ljusna

200-talet fO: Belgother börjar utvandra från Kard och sätter upp kolonier längs med de skyddade vikar och fjordarna på ljusnas nordsida. Efter ett par år träffar man på ljusnas urbefolkning som är mycket skygga inför de nyanlända.

89 fO: Ljusnahalvöns belgother är i princip självständiga och man väljer en egen jarl bland de sina. Man betala dock en symbolisk tribut till Belgoths kung. De inflyttade belgotherna har också börjat gifta sig med ljusnas urbefolkning och vissa av dem har tagit upp deras sedvänjor med att föra en nomadisk livsföring.

2 fO:Ett avtal ingås mellan riket Belgoth (dagens Ransland och Nordland) och riket Ransard (dagens Sydland och on Ranz) om en framtida union.

1 fO-10 eO: "Det stora Frihetskriget" utkämpas i Belgoth mellan klaner trogna den åldrige ledaren och klaner som ser unionsavtalet som ett berövande av belgothernas självstandighet.
Ljusnas belgother är mycket konservativa och sänder krigare att slåss för unionsupplösning.

12 eO: Belgoth blir en del av Ransard. Ljusna står dock utanför men betalar fortfarande en tribut.

18-24 eO: Krigare från ljusna sänds för att understödja de västra belgothisaka klanerna i deras uppror mot Vortigern. Kriget varar i sex år och de ljusniska krigarna skickas ofta på rena självmordsexpeditioner.

24 eO: Fred sluts, men mer än fyra femtedelar av alla krigare som deltog är döda och av de kvarvarande krigarna är många gamla eller invalider. Belgotherna i Ransard tvingas flytta och slå sig ned på ormkusten mellan Vintervattnet och Karloschträsken. För att ta sig dit drar de sina båtar över Ljusnas gördel. Denna denna rutt mellan Belgoth, Ljusna och det belgothiska riket i söder gör att man beslutar sig för att upprätta ett nytt belgothiskt kungadömme. Kungadömmet får namnet Arbelgoth (nya Belgoth) och tillsammans med Ljusna bildar man ett dubbelkungadömme. Det belgothiska Ljusna-riket måste i fredsavtalet gå med på att betala en hög tribut varje år.

30 eO: Arbelgoth väljer sin först kung, Alvar Knape. Tillnamnet Knape får han eftersom han vinner kungavalet med knapp majotitet. Ljusna erkänner honom året efter även om det är den gamla jarlen som i princip fortfarande har makten.

45-55 eO:Alvar Knape dör och inget kungaval hålls på fem år. 50 eO väljs så Lothar till kung. Lothar är en man som inte räds något, efter ett vad om att kunna fiska upp en sjöorm återvänder hans båt aldrig.

55-100 eO:Lothars son Alvar väljs till ny konung endast 2 år gammal. Till förmyndare väljs alven Lo´Stari som tillsammans med Arbelgoth och Ljusnas jarlar styr den lösa stamkonfedrationen tills dess den unge kungen blir myndig. Vid 46 år dör Alvar II efter ett försök att rensa upp bland reptilmännen i Karlosch. Ingen ny konung väljs efter Alvars död då flera klaner vill se sin kandidat på tronen. Dock lyckas vissa klaner utroppa sina kandidater till kung av och till under de följande trettio åren.

Klavykernas ockupation

130 eO: Belgotherna i det belgothiska Ljusna-riket besegras av klavykiska rikets trupper från trakoriska öarna. Ljusnas jarl dör redan i första slaget. När klavykerna seglar in i dylergapet möts de av en liten ransardisk flotta. Ransaderna har seglat runt Ljusna och gör sig redo att åka tillbaka till Ransard med en av de största tributer på flera år, med sig har de bland annat Lothars magiska spjut. Ransarder och arbelgother tar strid gemensamt och vinner första striden. På vägen hem anfalls dock flottan i en hämndaktion från klavykernas sida och merparten av den stora tributen sjunker ned i havet. Enligt en legend flyter än idag skatter upp på fingrarnas otillgängliga stränder. Klavykerna kommer dock tillbaks och segrar. Arbelgoths jarl försöker förhandla med de klavykiska okupanterna men blir istället brutalt korsfäst. De regerande klanerna har nu båda förlorat jarl och makt, ingen kungakandidat finns, alliansriket faller samman och förloras för alltid. Många flyr tillbaka norrut mot Kard och bort från klavykerna. Ransard inser sina begränsningar när de jagas bort av klavykerna under de följande årens tributresor. Klavykerna betraktade alltid arbelgotherna som ransarder och Ljusnariket som del av "kungariket Ransard".

143 eO: Arbelgotherna börjat tröttna allt mer på klavykernas hårda skatter och hur deras soldater behandlar bönderna. Vid tinget protesterar jarlen och lagmännen mot den behandling och hur klavykerna ständigt våldför sig på deras kvinnor och plundrar deras visthus. Klavykerna svarar med att hänga alla klanledare, lagmän och jarlen från tingsplatsens stora träd.

144 eO: Efter att nyheten om den arbelgothiska massakern når Ljusna leder den ljusgothiska jarlen sina män i ett misslyckat rebell försök. Då rbellerna har slagits ned beordras de klavykiska soldaterna att förstöra och bränna alla gårdar. De bofasta ljusgotherna drivs på flykt eller dödas men de som har antagit urbefolkningens livsstil drabbas inte.

148 eO: Klavykerna börjar intressera sig för ljusnaskogen och de legender om de fantastiska skatter. Efter ett par skärmytslingar börjar även ljusalverna känna sig hotade. Ljusnaskogens kung samlar alla hövdingar bland de nomadiska familjerna och tillsammans kontaktar man en kentaurhjord levandes vid Mefamirs sjö. Tillsammans lyckas man driva ut klavykerna från ljusna halvön.

Det Ljusniska fördraget.
År 150 eO, då man äntligen har drivit bort klavykerna, görs en överenskommelse mellan alver, människor och kentaurer. Kentaurerna åtar sig att beskydda ljusna från inkräktare och i gengäld förses de med mat av människor och alver. Kentaurerna har också rätten att studera bland alverna samt att de skall stå för deras vapen. Ljusgotherna och alverna återgår till sin stilla levnad med en ny ras att dela halvön med.

176 eO: Flyktningar från belgothiska Ljusna bildar ett nytt helt självständigt rike i Kards inland; Timolerien.

NU!
Under de fyrahundra år som har gått har väldigt lite hänt på ljusna halvön. Små försök att grunda kolonier eller handelsstationer har effektivt körts iväg av kentaurerna. Då och då har tillfälliga handelsstationer tillåtits varpå handeldelegationerna blivit ofantligt rika. Ljusgotherna lever sin stilla nomadiska livsstil och vad alverna gör kan man bara spekulera om.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Tror nu att jag ar nojd! :wink:
Snibben
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1320
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben »

Ljusgotherna

Ljusgotherna är den nomadiserande mänskliga befolkningen på ljusnahalvön, främst på ljusnas fingrar men även vid ljusnas häl och ljusnas gördel. Ättlingar till de belgother som inte flydde under klavykernas invasion, har de antagit en ny levnadsstil som skiljer sig stort från den ransardiska.

Ljugotherna är levnadsglada människor som tar dagen som den kommer. Fredligare människor är svårt att finna och vapen och krigare är något som inte finns inom stammarna. Uppdelade i sju klaner, som sönderfaller i ett antal familjer, strövar de fritt inom sina områden och livnär sig främst på att samla mat som finns på halvön.



Samhälle


Ljusgothernas samhälle är ett matriarkat där varje familj styrs av den äldsta kvinnan (kallad mormor). Familjen är en storfamilj bestående av tjugo till trettio vuxna individer som lever tillsammans. Mormor och hennes döttrar och dotterdöttrar, systerdöttrar och systerdotterdöttrar utgör själva stammen därutöver kommer män från andra familjer för att slå sig samman med dem och förhoppningsvis hitta en partner.
Om en kvinna väljer en man som får bo med henne i hennes tält anses de gifta. Manen knyter då ett vacker mångfärgat rep ovanför tältets öppning och bär ett rep med samma färger runt midjan för att visa att han nu tillhör detta tält, kvinnan kan ”ta ut skilsmässa” när hon vill genom att återlämna repet (kärlek är dock mycket fri och otrohet finns inte som begrepp, svartsjuka förekommer men anses inte som något sunt). Det är dock viktigt att bo ihop som man och kvinna då två par händer är bättre än ett par när det gäller att riva tält och bygga upp dem. Även när det gäller att ta hand om barnpassningen i tältet är det en fördel med flera vuxna. En man kan också vara gift med flera kvinnor om de bor i samma tält.
De män som inte hittar någon kvinna att bo med kan antingen söka upp en ny familj eller bo i mormors tält. Mormors tält är det största tältet och används dels för de män som inte har någonstans att bo och dels som samlingstält, mormor har dock ett eget tält precis som alla andra kvinnor.

När en flicka födds börjar familjen att väva tyg till hennes tält. Tyget skall vara färdigt så att när hon får sin första menstruation skall man börja kunna sy tältet. När tältet är färdigt kan hon ta sin första make (hon kan dock ha partners innan). Tältet brukar ta ett antal år att sy och de brukar bli klara när den unga kvinnan är i sexton till sjutonårs ålder. Eftersom det tar tid att väva tältduk och sy tält är det inte ovanligt att det delas av två till tre systrar. Alla tre kan då vara gifta med samma man.

Män får av sin fader repet de bär runt midjan (repet lämnas ibland över av modern om fadern skulle ha lämnat den familjen eller dött). Repet berättar vilken släkt man tillhör och antalet knutar och deras täthet och sort visar hur man är släkt, detta för att motverka inavel.
Ibland föds så kallade frigossar, pojkar som har avlats av främlingar. När frigossarna når puberteten får de ett bälte som den äldsta mannen i stammen (farfar) har tillverkat. Det ny bältet är i en unik färgkombination, som inte använts förut och är knutlöst (då knutar visar generationer och förgreningar).

Dagligt liv

Man livnär sig främst på att samla frukt, nötter och bär, även vilda spannmål samlas och mals till mjöl för brödbak. Olika rötter som vild potatis och morötter förkommer liksom lökar av olika slag. Kött förekommer inte dieten men däremot fisk och fågel. Mjölken från akun används för att göra yoghurt och smör. Man tillverkar den alkoholhaltiga drycken pamu av roten från pamuväxten, vilken bara växer på de öppna slätterna på ljusna.

Även om man inte äter kött så har varje familj en liten hjord med de långhåriga gulvita kameler som bara finns i ljusna, så kallade Aku. Aku klipps och deras hår används för att väva vackra mattor som pryder golv och väggar i de vackra sidentälten. Man mjölkar också kamelerna och använder dem som lastdjur (terrängen på ljusna gör att det inte går att använda vagnar). Även får förs som nyttodjur för mjölk och ull.

Förutom de vackra mattorna som knytts av aku päls, använder sig ljusgotherna av växtfibrer för att få fram det vackra ljusniska tyget kallat ljusniskt siden. Ljusniskt siden finns i över hundra varianter – alltifrån flortunna dansslöjor till tjock vindtät tältduk. Tyget färgas ofta och vävs i olika mönster med skarpa kontraster (besökare till ljusna har jämfört de enklaste fåraherdarnas rockar med dem som bärs vid hovet i Krilloan).

Metall förekommer sparsamt bland de ljusgothiska klanerna, istället använder man sig av stenverktyg tillknackade av obsidian. Dessa blir vassa nog för att använda som rakknivar . Den metall som används är främst smycken och spännen vilka man bytt till sig. Ädelstenar och halvädelstenar används som smycken men varken ben eller läder eller några andra djurdelar används för att smycka sig med ett undantag – fjädrar. Ljusgotherna använder sig av fågelfjädrar som utsmyckning, ju fler, större och färgrikare desto bättre.

Ljusgotherna handlar sparsamt. Detta beror inte på att de inte vill handla utan har dels med den svåra terrängen på halvön, vilket gör att de är svårnådda, och att de bara tillverkar för sitt eget behov. Då och då händer det dock att en och annan matta eller några rullar ljusniskt siden hittar ut från ljusna. När detta händer brukar de gå för mycket höga priser i länderna runt kopparhavet. Även om ljusgotherna inte handlar stort med omvärlden förs det en livlig handel mellan de olika familjerna och även viss handel med kentaurerna och ljusalverna (med mörkalverna förs ingen handel)

Ljusgotherna är mycket skickliga hantverkare och tillverkar förutom sina berömda handknutna mattor och fantastiska tyger en mäng produkter. Man tillverkar vackert snidade träskulpturer, både prydnadsföremål och husgeråd. Stenarbeten för att göra yxor och knivar har utvecklats till en sådan konstfullhet att de nästintill skulle kunna tas för sina motsvarigheter i metall. Plymmakeri anses som en stor konst och de familjer som kan ståta med en plymmakare har ofta betydligt fler fjädrar och plymer än andra vid stora sammankomster.

På ljusnahalvön växer halja. Halja betyder också lina eller rep något man också tillverkar av denna växt liksom tyg. Halja är också lätt narkotiskt och används som berusningsmedel genom rökning vid festliga tillfällen. Halja växer dock inte på gördeln eller hälen där klimatet är skogigare. Här använder man sig mer av akoch, en buske vars blad kan tuggas eller bryggas till te. Både halja och akoch handlas med mellan familjerna.

Religion

Ljusgotherna har ingen gud istället, hedrar man förmödrarnas och förfädernas andar. Förmödrarna och förfäderna är både alla föregångarna men det finns också några namngivna. Frömödrarna beskyddar tält och läger.
Några bud eller dogmer har man inte men enligt tradition äter man inget av en moder född, fåglar däremot födds ur ägg och fisk ur rom – alltså är dessa djur inte födda av en moder. Likaså anses mjölk som helig och nyfödda barn brukar tvättas i mjölk.


Förmödrarna

De fyra beskyddarna
Toji är den förmoder som beskyddar tältet och förvisar sjukdom.
Akoji beskyddar barnen från att falla i elden och hindra bröd från att brännas.
Pikiji lever även hon vid elden och ser till att inga bränder startar.
Nikoji hjälper till vid förlossningar och beskyddar det ofödda barnet och modern. Dessa fyra förmödrar brukar pryda fyra av tältets stänger.

Förfäderna
De fyra bevakarna
Ajnos beskyddare av friskt vatten och källornas renare.
Hakjos hjälper till att finna bortsprungna akus och får, brukar avbildas med ett aku huvud.
Chikijos beskyddar från att slinta med kniven.
Kentauros, kentaurernas förfader.


Totempålen

Mitten av varje lägerplatts brukar prydas av två totempålar, den ena med förmödrarna och den andra med förfäderna. Varje familj har sina egna totempålar med flera förmödrar förutom de fyra beskyddarna och de fyra bevakarna. Totempålarna flyttas inte utan markerar var man brukar slå läger, det finns alltså två par totempålar vid varje lägerplats (varje familj har ca 7 - 8 platser man flyttar runt till beroende på årstid). Varje tält har också en totempåle vid tältöppningen på vilka man kan läsa förmödrarna till just detta tält. Likaså pryder en totemstaty oftast varje hörnstolpe med en av de fyra beskyddarna, en i varje hörn. Vid vattenkällor brukat man sätta upp en påle eller planka avbildande Ajnos.

Ceremonier och ritualer

Hedrandet är oftast enkla ritualer där mormor eller farfar utför libationsoffer och de andra titta på.

Lägerceremonin
När man slår läger offrar mormor ett fat med mjölk framför förmödrarnas totempåle. Ritualen utförs när man har rest alla tälten och alla härdar har byggts. Efter detta kommer alla tält som reses räknas som främlingstält.

Uppbrytningsceremonin
När lägret har packats ihop och alla härdar har brutits upp (alla stenar har flyttats till ett litet röse) utför farfar uppbrytningsceremonin. Farfar häller vatten framför förfädernas totempåle och därefter är man klara att resa.

Det nya tältets ceremoni
När en ung flicka skall flytta in i sitt första tält, troligen med en yngre syster, så håller stammen det nya tältets ceremoni. Den unga flickan/flickorna måste slå upp tältet själv/själva. Därefter skall hon/de baka ett bröd och bjuda in alla i familjen samt gäster. Hon/de delar ut brödet och ber sina gäster att deltaga i hennes/deras måltid. Gästerna förväntas föra med sig olika rätter som de delar med sig av.
Efter denna ceremoni har utförts hälls mjölk ut i fyra hörn i tältet. Tältet räknas dock som främlingstält fram till nästa gång man reser läger på en av de specifika lägerplatserna (de med totempålar) varför denna ceremoni oftast utför dagen innan man slår upp lägret.

Tillfälliga lägrets ceremoni
Likadan som läger ceremonin men denna utförs då man slår till fälligt läger. Då man inte har en totempåle att offra vid offrar man direkt på marken.

Begravningsritual

När en någon dör tvättas denna med en blandning av mjölk och honung. Därefter sveps de hårt i ett sidentyg av kvinnorna varpå de under stor klagolåt förs ut ur lägret. Utanför lägret har männen uppfört en plattform där den döde läggs på och surras fast. Plattformen har ofta rikt utsirade hörnpålar med de fyra förmödrarna för kvinnor och förfäder för män. En man surras fast med sitt släktrep och en kvinna har sin totempåle med sig. När man har fäst den döde på plattformen brytts alltid lägret och man vandrar vidare.
Användarens profilbild
jadelotuz
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 177
Blev medlem: 2008-01-14 16:00
Ort: Ed

Inlägg av jadelotuz »

Verkar som om det har hänt en hel del med Ljusna, det anonyma lilla landet i Ereb Altors värld :) kul. Har bara hunnit skumma igenom just nu! men det verkar iaf intressant.
".. de är klokt att vara eftertänksam före ..."
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

saxat från ransard tror jag
Instrument
• Belgothisk bälgpipa - För att lära sig strida i och förflytta sig enhetligt, så tränar man ofta till musik. Den belgothiska bälgpipans ljud hörs vida och nyttjas både vid träning och i strid samman med stor dubbelsidig trumma.
Finns detta instrument kvar i Ljusna eller har den "slussats ut" när försvaret, så som uppgift, delgivits Kentaurerna? Kanske uppfanns bälgpipan efter belgothernas utvandring till timolerien? Kanske dog denna instrumentbyggarkonst ut i och med att de bofasta Ljusniagotherna attackerades av Klavikerna?

Vad tror ni; Är Belgothisk bälgpipa ett Ljusniskt kulturinstrument eller inte?
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije »

Härligt Snibben att Ljusna växer fram med fart.
En grej dock:
Snibben skrev: 148 eO: Klavykerna börjar intressera sig för ljusnaskogen och de legender om de fantastiska skatter. Efter ett par skärmytslingar börjar även ljusalverna känna sig hotade. Ljusnaskogens kung samlar alla hövdingar bland de nomadiska familjerna och tillsammans kontaktar man en kentaurhjord levandes vid Mefamirs sjö. Tillsammans lyckas man driva ut klavykerna från ljusna halvön.
Märkte först nu att kentaurerna (som jag tidigare sagt att kan komma från Mirel) anländer till Ljusna först 148 eO. Detta skulle betyda att de borde förankras synnerligen starkt i Mirels historia då de ju isf tillbringat ett par tusen år eller så vid Mefamirs strand...
Nu menar jag inte att det inte skulle vara görligt, jag har bara inte tänkt i de banorna tidigare. Spontant tänker jag mig mireler och kentaurer som naturliga fiender, och hade därför tänkt att kentaurernas tid i Mirel var typ tidigt prejorisk och slutade på ett brutalt och blodigt sätt...

Kort sagt: Kentaurerna som var Ljusnas grej blev nu Mirels grej :D

Förslag?

En annan grej: Ljusgotherna krigar ca 100 eO med klavykerna, men är i beskrivningen helt pacifistiska och saknar krigare mm. Har jag missat nåt?
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Från Ransard sida ser allt bra ut så vitt jag kan se. Tack för hjälpen med det ransardiska lapptäckets historia;)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Skriv svar