ErebAltor.se

gtjorgo skrev: ↑2021-11-16 17:14 Tack för att du tar hand om mina tankar Birke:-)

gtjorgo skrev: ↑2021-11-16 23:20 Triska och de andra stadsstaterna
Relationer

Mercana

Triskerna anser att Mercanierna är ärelösa krämare utan ett enda hederligt ben i kroppen. Handlarna suger ut de mindre stadsstaterna och ger inte rättvisa priser till råvaruproducenterna enligt triskerna. Mercanas handelshus beteende är kanske den främsta orsaken till att huskarlarna motarbetar etableringen av en köpmannaklass i Triska. Huskarlarna ser att konkurrensen med organiserade handlare kan bli svår även om den är inkomstbringande. De oligarker som förförs av iden om en utvecklad handelsmannaklass blir därför sällan långlivade.
Ätten Cudda hamnade i klorna på Mercana efter att Garrika föll. Mellan dessa triskeroligarken och handelshusen i den klomelliska ”huvudstaden” finns ingen kärlek och strider har förekommit vid ett par tillfällen.
Ätten Peffomir har bättre relationer med Mercana även om de också anser att priserna är för låga på deras varor. För tillfället låter ätten hyra ut sina huskarlar till Mercana i deras utnötningskrig mot Addiaska (givetvis under vassalen Edläggares flagg så att Cudda inte klagar).

Kanske vi har turen att någongång att hitta en kartritare som kan återge samma information på lite tjusigare sätt än våra kladdkartor?

Poane, Aguzmor, Garramil och Lusloigis tycker jag oavsett ligger bra där du placcerat dem. Garramil på norra eller södra sidan floden, eller på en ö mitt i?

Sen gäller det att sortera in informationen under respektive stadsstat. Har skapat en kort artikel i wikin där det historiska Poane kan beskrivas men årtal därifrån behöver exempelvis även skrivas in i både Mercana och Addiaska.

birkebeineren skrev: ↑2021-11-18 12:01 Sen en fråga: om halvlingarna i Sanzas vill köpa järn, vart vänder de sig då bäst om letar säljare ner kring Jaggarack? Kan det tänkas komma från Lofernie eller blir det fel? Halvlingarna kan betala med livsmedel av mycket varierad och högkvalitativ sort.

gtjorgo skrev: ↑2021-11-21 19:55 Järnet köper Sandzas sannolikt från Hamur. Lofernie och Triska har bara dåligt myrmalm att tillgå och inte heller i särskilt stora omfång. Hamurs järn håller mycket högre kvalitet och kan nog köpas både som järntackor eller som färdiga produkter av hög till mycket hög kvalitet. Hamurs folk är nog villiga att byta detta mot både livsmedel, tobak, dryckesvaror och pengar. Gruvsamhällena runt om i Hamur behöver nog stora mängder mat som de själva inte producerar och i Hamur stad kan nog lyxartiklar ha en marknad hos gillesmästare och finare handlare.

birkebeineren skrev: ↑2012-08-23 09:32 Hamuriterna har utmärkta kontakter med Sanzas och med Mercana är det mercanerna som hemskt gärna har goda kontakter med Hamur. Övriga stadsstater är inte Hamur så noga med. Unionens sedvana med beskickningar hos grannarna har dock nu såpass många år på nacken (i Hamur anses en god sedvana vara just en sådan efter fem mansåldrar (eller ett halvt dvärgspann som det även uttrycks) vilket är lika med ca 125 år) att den accepteras även om hamuriterna stort sett gör på sitt eget vis.

Hamur säljer utmärkta vapen till Sanzas och får betalt i spannmål, rotfrukter, trädfrukter och honung. Halvlingarna kryddar gärna sina försändelser med olika godsaker och är därför mycket uppskattade. Att det är just Sanzas sändebud, eller ambassadör som mercanerna så fint kallar det, som står för handelstransaktionerna gör att mat och politik är nära sammanbundna i förhållandet mellan hamuriter och halvlängdsmän. När sändebudet själv anländer Hamur varje höst efter sin årliga egenrapport till Borgmästaren i Sanzastad (sanziterna är som alla halvlingar mycket hemkära och är sällan hemifrån under längre perioder om det kan undvikas) för hon med sig varor direkt till Kungen i Hamur och äras på vägen med att hissas upp för Malmstupan i en specialtillverkat korg. Det är en ynnest för besökare i Hamur att hissas upp för detta branta berg där malmen som skall skeppas nerför floderna till Mercana tippas. Stigarna är smala och branta i Hamur. Kungen brukar dela ut av mat- och kryddvarorna och Höstleveransen är en folkfest i Hamurstaden. När Hamur säljer sina vapen till Sanzas eskorterar de själva varorna och dessa karavaner är tungt beväpnade då färdvägen kantas av rovgiriga trisker. Hamurs sändebud i Sanzas är sedan många år Borek av ätten Rinnhad och med sitt dussin dugliga hamuritkrigare (varav två är dvärgar och en vargman) utgör han en extra och gärna nyttjad tillgång för Borgarvakten i Sanzastad vid behov utöver sina politiska plikter. Sanzas sändebud i Hamur är Vilvelma av Musteby, en halvlingskona som utöver handelsverksamhet och politiska bjudningar driver en välbesökt taverna med kungligt beskydd i Hamurstaden.

birkebeineren skrev: ↑2021-11-24 07:07

gtjorgo skrev: ↑2021-11-21 19:55 Järnet köper Sandzas sannolikt från Hamur. Lofernie och Triska har bara dåligt myrmalm att tillgå och inte heller i särskilt stora omfång. Hamurs järn håller mycket högre kvalitet och kan nog köpas både som järntackor eller som färdiga produkter av hög till mycket hög kvalitet. Hamurs folk är nog villiga att byta detta mot både livsmedel, tobak, dryckesvaror och pengar. Gruvsamhällena runt om i Hamur behöver nog stora mängder mat som de själva inte producerar och i Hamur stad kan nog lyxartiklar ha en marknad hos gillesmästare och finare handlare.

Okej, endast dårlig myrmalm i Lofernie och Triska. Passar bra vad jag själv för länge sen skrivit om Hamur:

birkebeineren skrev: ↑2012-08-23 09:32 Hamuriterna har utmärkta kontakter med Sanzas och med Mercana är det mercanerna som hemskt gärna har goda kontakter med Hamur. Övriga stadsstater är inte Hamur så noga med. Unionens sedvana med beskickningar hos grannarna har dock nu såpass många år på nacken (i Hamur anses en god sedvana vara just en sådan efter fem mansåldrar (eller ett halvt dvärgspann som det även uttrycks) vilket är lika med ca 125 år) att den accepteras även om hamuriterna stort sett gör på sitt eget vis.

Hamur säljer utmärkta vapen till Sanzas och får betalt i spannmål, rotfrukter, trädfrukter och honung. Halvlingarna kryddar gärna sina försändelser med olika godsaker och är därför mycket uppskattade. Att det är just Sanzas sändebud, eller ambassadör som mercanerna så fint kallar det, som står för handelstransaktionerna gör att mat och politik är nära sammanbundna i förhållandet mellan hamuriter och halvlängdsmän. När sändebudet själv anländer Hamur varje höst efter sin årliga egenrapport till Borgmästaren i Sanzastad (sanziterna är som alla halvlingar mycket hemkära och är sällan hemifrån under längre perioder om det kan undvikas) för hon med sig varor direkt till Kungen i Hamur och äras på vägen med att hissas upp för Malmstupan i en specialtillverkat korg. Det är en ynnest för besökare i Hamur att hissas upp för detta branta berg där malmen som skall skeppas nerför floderna till Mercana tippas. Stigarna är smala och branta i Hamur. Kungen brukar dela ut av mat- och kryddvarorna och Höstleveransen är en folkfest i Hamurstaden. När Hamur säljer sina vapen till Sanzas eskorterar de själva varorna och dessa karavaner är tungt beväpnade då färdvägen kantas av rovgiriga trisker. Hamurs sändebud i Sanzas är sedan många år Borek av ätten Rinnhad och med sitt dussin dugliga hamuritkrigare (varav två är dvärgar och en vargman) utgör han en extra och gärna nyttjad tillgång för Borgarvakten i Sanzastad vid behov utöver sina politiska plikter. Sanzas sändebud i Hamur är Vilvelma av Musteby, en halvlingskona som utöver handelsverksamhet och politiska bjudningar driver en välbesökt taverna med kungligt beskydd i Hamurstaden.

En av de många som kom att studera vid Erfavelklostret var sonen till en handlare från den lilla staden Garrika vid namn Bito. Han lärde sig om statskonst och de mäktiga kvinnor och män som verkat i Kejsardömet Jorpagna, kunskaper som kom att lägga grunden för hans senare egna storhet. Bitos familjehistoria berättade nämligen om en viss Bovos Garrik som sades ha grundlagt staden Garrika och i solnunnornas bibliotek hittade den unge studenten dokument som berättade om en mäktig jorisk statsman kallad Bovios Bitovius Garr. Hemma i Garrika tog Bito så småningom över familjens handelsverksamhet och han kom i sinom tid att bli en mäktig man och stadens ledare. På sin ålders höst när Bito genom fortsatta kontakter med klostret och dess bibliotek hade kommit till botten med familjehistorien, såg han sig mogen att göra allvar av sin dröm. 283 e.O. förklarade sig Bito Prinshertig Bitovus av staden Garrika.

gtjorgo skrev: ↑2021-11-27 12:31 qui jori loquitur?

gtjorgo skrev: ↑2021-11-27 12:31 Vad betyder Garri/Garra