Fan-fiction till Ereb Altor

Här diskuterar vi arbetet, framgångar, bakslag, kakrecept och planering.
Användarvisningsbild
Albrekt
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 470
Blev medlem: 2008-11-22 14:08
Ort: Jakarta, Indonesien

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Albrekt »

:!: :!:
Himla stämningsfullt och inspirerande. :shock: Öppnar för idéer att utveckla Oktagonen, domonologer, "goda" demoner som SLP (eller t.o.m. RP, kanske som en slags demonkrigare) och demonjägare. Potentialen är episk. 8)

Skulle vi kunna använda denna som stämningstext i en artikel om något demon-relaterat? Den är väldigt bra skriven.
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Kadirim såg sig om. Hans vän Magfelt, den tappre soldatankan låg död strax bakom honom. Blod och bruna fjädrar omgav den förkolnade kroppen. Bredvid låg Magfelts trätobroder halvlängdsmannen Bostin, även han förvandlad till kol.
Ja det började som en bra idé när de tappra kamraterna smitit från piratskeppet där de tvingats tjänstgöra efter det att fartyget de seglade med till Caddo nu anlänt till Majura. Då var det en bra idé. Inga pengar vad göra? Jo bege sig till den där draken och stjäla hans skatt. Bostin var ju illusionist han borde kunna lura draken. Magfelt hade ju sitt armborst laddat med den där magiska pilen och Kadirim hade ju sin tvåhandsyxa, ty en sådan har alla minoutarkrigare. Han hade redan känt bärsärkaraseriet växa inom sig då draken andades eld först på magikern och sedan på krigaren.
Men nu, då kamraterna redan hade stupat, stupat innan striden ens börjat kom Kadirim av sig. Draken Blatisus eller Blatifagon eller vad han nu hette, Kadirim hade svårt att uttala namnet stirrade bara på monstret som nästan såg ut att le ett blaserat leende.
Ombytte förnöjer hörde tjurmannen draken säga. Istället för fårstek blir det nu både ankstek och oxkött. För du är väl oxe och inte en tjur?
Vid de sista orden kände Kadirim ilskan åter växa inom sig. Han svingade yxan men försvann i ett hav av eld!
Angela
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 1
Blev medlem: 2021-07-05 13:17

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av Angela »

Jag tror att du kan använda någon typsnitt... Om det inte bryter mot någons upphovsrätt:) tack
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Vem? Jag? :shock:
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Slaget vid Lilla Storhornetsflod

"Hurra pojkar, vi har dem" Generalamiral Retsuc jublade. Äntligen hade man hittat lägret med vita ankor. Dessa färglösa krämare kusiner till de stolta svart ankorna. Retsuc medlem i QQQ hade svurit vid alla Altors gudar och några till för den delen att bli den förste att hitta de vitas läger. Retsuc var förvisso inte den störste vithataren, men han var äregirig och ville göra karriär. Hans karriär som den yngste piratkaptenen på Kopparhavet gjorde honom beryktad, men nu var han i den yngre medelåldern och insåg att karriären måste ändras och förnyas.

De vita hade ansatts allt med av sina kusiner. Nu var måttet rågat och de hade tagit sin tillflykt till Lilla Storhornetsflod. Ty alla ankor ty sig till vatten. De hade fått lämna sina städer när QQQ tog makten. Men även om de var flyktingar så var de många.

Spejarna i Retsucs armé, några bruna ankor som väl inte var så glada i de vita, men ej heller överdrivet lojala mot de svarta hade sett lägret där de vita befann sig. Men det var många vitankor där. Mer än vad man hade trott. Flera tusen. De rapporterade detta men Retsuc trodde dem inte. De kan bara vara 1500 totalt var generalamiralens mening. Andra trodde dock på dem. De i rang efter Retsuc, Oner och Neetneb som var ganska skeptiska mot sin överordnades idéer försökte protestera men det gick ej att ändra dennes plan. Man skulle anfalla. Gjorde man inte det skulle de vita snart inse att de var efter dem och sedan fly. Nej anfalla nu och sedan återvända som hjältar.

Retsuc delade upp sin styrka. En grupp fick vakta förråden som drogs av små hästar och mulåsnor. Neetneb skulle med en styrka ge sig ut för att leta efter vitankor som kunde finnas i området runt lägret. Oner skulle med nittio man anfall lägret österifrån. Medan han gjorde detta skulle Retsuc med huvudstyrkan anfalla nordväst, ta sig över Lilla Storhornetsflod och därmed tillfångata de vitas kvinnor, barn och ägg för att ta dessa som gisslan. Sedan skulle han tvinga männen att ge upp. För spejarna hade trots allt inte sett några män, Retsuc trodde de var ute för att skaffa proviant eller sälja krimskrams till människor eller andra icke-befjädrade livsformer.

Först gav sig Neetneb av men hittade inga ankor alls. Han var ute länge med sina män och funderade på att bege sig tillbaks igen. Då han träffade en rapportkarl från sin överordnade som hade skrivit ett meddelande att han skulle skynda sig. Men Neetneb tröt efter färden skyndade inte på.

Oner alltid svag för starka drycker hade motvilligt börjat sitt anfall. De rusade emot lägret. Varningsrop hördes. Ut hur tälten kom de vitankornas män för de hade firat en seger med dans och sång. Anledningen var att de besegrat en annan QQQ styrka några dagar innan. Fyllda av stridslust anföll de Oner och hans män som efter en kort strid tvingades retirera. Flykten förvandlades till en massaker men Oner och hälften av hans män lyckads ta sig till en höjd där de förskansade sig. De som vaktat förråden men även Neetnebs trupp anlände.

Medan detta hände gav Retsuc sina män order att anfalla. De red ner från en höjd för att försöka ta sig över floden. Men marken var gyttjig och de besköts av pilar. De drog sig tillbaka men vitankorna som viste var man skulle ta sig över floden kom efter. efteråt sa en vitanka att slaget varade lika länge som det tar för en hungrig halvlängdsman att äta middag. För de vita som var mångfaldigt fler än Retsucs män dödade alla med svarta fjädrar. Riktigt vad som hände med Retsuc är enligt historieskrivarna oklart. En del säger att han stupade bland de sista, andra att han dog relativt fort. Andra säger att de plockade hans fjädrar, andra säger att hans kropp inte alls skändades.

Oner som på grund av chock men troligen också på att han drack orcherdrank ur en plunta lyckades inte föra befäl längre. Neetneeb tog över. Några ville att man skulle undsätta sina kamrater men Neetneb var ovillig. Några gav sig då av men de han aldrig fram i tid. Tvärtom tvingades de vända då deras fiender anföll. Man lyckade slå tillbaka anfallet. De vitankorna var dock nöjda med sin seger och anföll aldrig. Däremot började de en belägring som pågick tills dagen därpå. Då såg de att QQQ trupper kom och de gav sig av.

267 svarta ankor dog för att Retsuc var för äregirig.
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

- Odo vare tack! utbrast Frold innan han föll ner på stranden helt utmattad. Hans vän Gadiri sa inget, han nickade bara instämmande innan han föll ihop han med. Gondahop den siste överlevande från fartyget som sjunkit med man och allt satte sig bara ner. Han sa inget. Gondahop var en skicklig simmare och inte lika medtagen som de andra men han var inte glad alls. Hans magiska svärd, hans sjöormsharnesk och den magiska broschen som lyste när orcher och troll var i närheten blev kvar på fartyget. Att hans äventyrarvänner blev kvar på fartyget då de festat på svavlat vin brydde han sig inte om. De var aldrig riktiga äventyrare tänkte han kort. Men svärdet och broschen, nej usch varför överlevde jag tänkt han.

Frold en ung man som var i tjänst hos en handelsman från Trakorien hade inga magiska föremål att förlora. Visst kommer hans överordnade vara besvikna, men sjöresor innefattar alltid risk. Men svavel är det igen som gråter över, nu när hösten snart bli vinter är det ingen som köper svavel ändå. Nej allt skulle nog ordna sig tänkte han, men så hade han alltid anklagats för att vara född optimist. Men vad skulle hända? Frold hade alltid några mynt isydda sina kläder som en säkerhetsåtgärd men han hade fått med en börs med nåra mynt samt en liten kniv.

Gadiri hade rest sig igen, det blåste och han som var sjöman hade varit med om förlisningar förut. Gamle kapten hade alltid sagt att man först skulle få tag i värme och mat när man förlist. Och trots sin trötthet tänkte han på att ge sig av. Men var var man?
- Vet någon var vi är? frågade han de två andra.

Frold skakade på huvudet men Gondahop som nu sällat sig till de två andra förlista sa- Jag tror vi är på Monturerna!
-Monturerna? Frold blev riktigt förvånad. - Ja då måste vi kommit ur kurs ordentligt.
Gadiri nickad. -Vet inte så mycket om detta land heller. Men inte kan vi stanna här.
-Vad gör vi om någon mer överlevt? sa Gondahop, kan inte en av oss speja var vi är så stannar två och letar efter överlevande?

Det blev så bestämt att Frold skulle se efter var de var och försöka hämta hjälp. Medan sjömannen och äventyraren letade efter överlevande utan att hitta någon, man hittade dessvärre ingenting, inte ens vrakgods flöt i land kom Frold tillbaka.
- Det finns en by någon kilometer norröver. De som bor där verkar vara några sura typer för ingen sa något när jag kom. de tittade bara misstänksamt. Men de har ett värdshus och när jag berättade för värden vad som hänt så sa han att vi kunde bo där.

-De verkar vara lite främlingsfientliga där i den där byn sa Gadiri.
-Strunt i det sa Frold, de är nog bara ovana med folk utifrån.
- var på Monturerna för cirka tio år sedan sa Gondahop. Var bara där en kort tid, finns någon by där ingen ler och en del tycker folk som bor där är lite konstiga. Är väl den byn.
-Vill ni stanna här med blöt kläder och få lunginflammation eller vill ni äta fisksoppa med mig på värdshuset? Sa Frold och började gå norrut.
-Ja vad väntar vi på ? Sa Gadiri och vände sig mot Gondahop.
De tre började vandringen.
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

-Pappa det spökar uppe i slottsruinen!
- Nej barn, det gör det inte.
- Jodå, tant Waga säger att det gör det.
- Tant Waga ska hålla tyst, hon är gammal och senil.
- Men vi har själva sett att det lyser uppe ruinen på nätterna.
- Ja men det är inget spöke.
- Vad är det då pappa?
- Det är en mörkergast!
Användarvisningsbild
skaraborgarn
Barbisk Hövding
Inlägg: 1187
Blev medlem: 2019-05-25 10:34
Ort: Skaraborg

Re: Fan-fiction till Ereb Altor

Inlägg av skaraborgarn »

Fulla minoutarer

- Ha ha Brolk med sina små horn påminner om en människa!
- Vad säger du din lille skit, ja du som bara är 235 cm lång och inte har någon svans, du om någon liknar en människa!
- Nej nu vid Odo, Spintor och alla andra gudar och profeter, nu ska du få smaka dubbelyxa!
- Kom igen bara, jag kan nog stånga dig och din lilla yxa ända till Berendien om så ska vara!
- Då gör vi upp då sketna lilla svartalf!
- Nej nu. Att du kallar mig människa är en sak, men svartalf!
- Jag menade förstås svartnisse!
- Nej nu vid häxmästarens könsorgan och Gadirims röv nu ska vi slåss!
Skriv svar