Zahadoum
Demonolog med anknytning till Oktagonen och demonfursten Maal.
Det lilla barnets svarta kalla ögon blickar runt de sotiga väggarna medan han går djupare in i grottan. Mannen bakom honom går långsamt med fasta steg, noggrann med att inte hinna före in i den innersta kammaren. Plötsligt stannar den lille till - han har nått öppningen. Framför honom breder ett kompakt mörker ut sig.
- "Rör inte huvudet, det är försett med sigill", säger mannen med entonig röst. - "Jag känner det" svarar barnets hesa röst.
Mannen ser med ett svalt leende på den lilles totala orörlighet. Han är mogen nu, tänker han. Sedan tar han tar till orda:
- "Berätta för mig vad en demon är?" - "Det kan vara många saker. I grund och botten är det en varelse med en vanlig själ, precis som du och andra människor. Men till skillnad från er så lever den, och växer i kraft, genom att förslava andras själar." - "Hur gör den det?" - "De knalaste demonerna förslavar förstås ingen - de är själva slavar under demonherrar av olika slag. Mäktigare demoner kan locka magiker att kalla dem till vår värld mot att bli erbjudna offer, eller ett kontrakt på magikerns själ...." - "Och de allra mäktiaste demonerna? Oktagonen till exempel?"
Tystnaden sänker sig över grottan. Tills slut hostar barnet. En frän lukt sprider sig i rummet.
- "Jag vet inte ännu. Men jag förstår att de knappast kan ha blivit så mäktiga på offer enbart, eller på kontrakt. " - "Varför inte?", mannens stålblick borrar sig in i barnets rygg - "För att deras makt är långt, långt mycket större än demonerna som kommer strax under dem i Rang... Så jag gissar att de har en annan metod, något sätt att förslava tiotusentals själar, ja ännu fler."
Mannen tar ett något djupare andetag än vanligt. Sådan fantastisk insikt. En värdig efterträdare i sinom tid. När han först tog sig an Zahadoums uppfostran tvivlade många på att det skulle gå, på att en sådan varelse någonsin skulle kunna tjäna det goda. Men med tiden hade han kunnat bevisa att själen föds som ett oskrivet blad, Zahadoum var nu så lik honom själv att han ibland var tvungen att behärska rena rama faderskänslorna. Det är dags.
- "Vet du varför jag dödade din far?"
Den lilles axel rör sig en aning. Ett ögonblicks tystnad.
- "Givet sammanhanget du tar upp det i så är svaret givet. Han utnyttjade den metod som de mäktigaste demonerna också använder - och riskerade att bli för mäktig här på Altor, ett hot mot balansen som måste undanröjas." - "Ja, så var det... Zahadoum, du är mogen att lämna lärlingastidens kopparring och anta gesällens silverring nu." - "Tack"
Den lille avvaktar. Och efter en liten stund fortsätter mannen.
- "Och jag skall berätta för dig om livsflödet. Det finns punkter i världen där själarna passerar in i världen för att ta sig till nyfödda barn. Någon demon för länge sedan kom på hur man skapade en demonsten och satte den i vägen för inflödet. Demonstenen märkte de oskyddade själarna som passerade genom den, ungefär på samma sätt som ett kontrakt eller ett offer märker en själ. Inte alla, så bra fungerade det inte, men kanske en på tio. Så när personen dör färdas själen till demonen. Som du sade, tiotusentals själar istället för några få." - "Och min far började använda det?" - "Ja, Maal tog kontakt med mig och berättade att han nyligen förlorat en domän till din far, och att det var därför din far härjade städerna i området - för att döda de nyfödda och snabbt bygga upp mer kraft. Jag var tvungen att handla snabbt. Och även om jag var tvungen att gå Maals ärende i detta fall så krävde jag honom på en motprestation - han lärde mig mycket om smärta, något jag också kunde använda för att vinna kampen, som du ju vet."
Den lille studerar det kolsvarta rummet framför sig. Ställ inte den frågan. Det är ändå uppenbart att det här är rummet. Hans ansiktsdrag är helt stela. Bara hans ögon visar tecken på liv.